Turkiska bandet She Past Away blev jag först bekant med förra året, kort innan de spelade i Malmö på Witches of Easter och den spelningen var så pass bra att det kändes inte direkt svårt att hitta motivering till att åka och se dem som huvudakt i Köpenhamn.
Vi tog tåget ner kort efter att Stefan slutat jobbet och det var en sådan där dag då tågen inte alls ville vara på vår sida så vi missade det Köpenhamnståg vi tänkt pg av försenat Krösatåg och fick vackert vänta i Hässleholm. Som tur var är mitt 40-åriga jag mer förberedd och ordentlig än mitt tjugoåriga jag någonsin var, så jag hade fixat färdkost som vi passade på att äta på stationen. Vi insåg att det skulle bli ståplats på tåget, efter fyra en fredag är sittplatser en klar bristvara. Mycket riktigt fick vi stå fram till Lund, sedan lyckades vi få sätta oss och se på när tåget fylldes till absoluta bristningsgränsen och syret i princip tog slut. Det är inte kul med tågtrafiken mellan Malmö och Köpenhamn nu för tiden och jag lider med de som pendlar sträckan dagligen.
Nåväl, till sist var vi i alla fall framme i Köpenhamn och kunde checka in på vårt hotell och efter en snabb piff och lite klassisk hotellrumsöl begav vi oss till trevliga Mikkeller Bar för att se om vi kunde hitta Nina med vän och ta någon öl ihop innan spelningen. Vi drack en väldigt trevlig IPA i trängseln och värmen och kort därefter stod Nina och Pauline bakom oss och Nina och jag konstaterade att det måste varit någonstans kring 16 år sedan sist vi sågs! Hur nu det är möjligt eftersom ingen av oss åldrats. :-)
Efter ett par goda öl, trevligt samkväm och en hel del gamla minnen var det så småningom dags att ta sig till spellokalen. Med hjälp av mobilkartor tog vi oss så småningom till Spillestedet Stengade och konstaterade att det var som en liten flashback till svunna tiders små klubbspelningar, även inkluderat den hemska fulölen i baren. :) En rejäl kontrast mot den goda ölen på Mikkeller om man säger så.
Nåväl, vid tiosnåret gick förbandet upp på scen, danska Private Pact som inte alls lät så tokigt. Sångaren var väldigt influerad av Ian Curtis, både röstmässigt och rörelsemässigt.
Sedan var det så dags för de små turkarna att inta scenen och det var slutsålt för kvällen och en hel del folk på plats. De var precis så bra som jag upplevde dem sist och det var en sådan spelning där tiden stod stilla och innan man visste ordet av kom de in för ett extranummer. Det häftiga med She Past Away är att de lyckas förmedla så fantastiskt mycket med sin musik på scen. Märk väl att de bara är två personer och att man egentligen inte har en susning om vad de sjunger - det är få förunnat att få till ett sådant sound och en sådan skön stämning. Jag är också fascinerad av att denna lilla gitarrspelande spretlugg (han är verkligen kort!) kan låta som han gör.
Det som jag uppskattar med deras musik är att de har tagit det bästa av gammal hederlig darkwave och gjort en egen version av det. Många liknande band tenderar att mest låta som ett Sisters of Mercy-coverband, men dit hör verkligen inte She Past Away.
Som extra bonus fick Stefan även tag på deras två album till en spottstyver jämfört med vad de kostar på nätet och när vi skulle lämna stället såg vi att de satt på övervåningen och signerade skivor så det var bara att hala fram dem och få dem signerade + att vi fick skaka tass med dem. Verkligen trevliga killar!
Summa summarum var det en underbar spelning och en riktigt kul kväll med många härliga minnen från förr kryddat med livet nu och jag kan inte tänka mig ett mer passande soundtrack till det än just She Past Away.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar