Då var det dags för en ny omgång med Toy Story. Efter jag hade sett fyran på bio var jag ju ganska säker på att det kunde räcka där, men jag blev positivt överraskad.
Mitt hjärta har alltid klappat lite extra för just Toy Story, då det var en av de första Pixarfilmerna jag såg och den tog mig med storm från första stund. Vacker animation, kul story och inte tonvis med sånger ala Disney. Visserligen köpte sedan Disney upp Pixar (på gott och på ont), men just Toy Story har alltid hållit måttet genom åren.
Inför besöket såg vi också om alla fyra filmer i ordning och det kan rekommenderas, då det ger en helt annat sammanhang i berättelsen än jag tänkt på tidigare.
Den femte filmen tar vid ett tag efter fyran där Woody lämnat gänget hos Bonnie för att hänga med Bo Peep istället. Ny sheriff i gänget är såklart Jessie och det är hon som är huvudkaraktären i filmen. Fullt rimligt, eftersom det är en liten tjej som nu äger dem.
Det som gör filmen riktigt bra är att den tar upp hur världen har förändrats och hur skärmberoende vi alla har blivit oavsett ålder + att den också lyfter problemet med att barn idag slutar vara barn alldeles för snabbt. Jag kan själv relatera hårt till temat, även om jag är flera generationer äldre. Även på vår tid blev det ganska snabbt en skiljelinje mellan de som lekte och de som istället ville vara vuxnare än vad de var. Men med dagens teknik kommer det ännu tidigare + hårdare än någonsin och filmen visar detta föredömligt utan moralkakor nedtryckta i halsen.
Utöver ett bra och viktigt ämne så är filmen också riktigt rolig. De strandade Buzz Lightyears resa till kommandocentralen och jakten till häst är suveräna, för att inte tala om skämten med den åldrande Woody (skallighet + gubbmage).
Jag ger filmen, utan tvekan, 4 Buzz Lightyears ridande på leksakshästar av varierande sort och storlek.


























