Med efterlängtad vårvärme i ryggen var det dags för oss att åter igen få avnjuta Einstürzende Neubauten live på DR Koncerthuset. Beroende på hur man vill räkna är det fjärde eller femte gången vi ser dem.
Tidigare inlägg:
http://sateku-on-the-road.blogspot.se/2010/11/three-decades-with-einsturzende.html
http://sateku-on-the-road.blogspot.se/2015/09/lament-einsturzende-neubauten.html
Vi tog X2000 ner till Köpenhamn strax efter två. Stefan jobbade ett par timmar på morgonen och vi ville tjäna så mycket tid som möjligt, därav tågvalet. Vi förvånades dock båda två av hur skabbigt det var i andra klass på X2000, det var nästan så man längtade efter Öresundståget och det säger ju en del...
Vi var i alla fall i Köpenhamn på utsatt tid och checkade in på hotellet och traskade iväg till Hard Rock Café och avnjöt varsin World Tour Burger (Barcelona respektive Argentina). Mycket gott som vanligt!
Efter det slöt vi upp med Nina och Mikael på Mikkellers och satt där och bubblade tills det var läge att börja röra sig mot Koncerthuset.
Vi högg en taxi och hann med en öl på Koncerthuset också innan det var dags att sätta sig. Vi hade valt balkongplats den här gången, vi tyckte det kunde vara trevligt att ha översikt över hela scenen och platserna gick heller inte att klaga på. Tror visserligen de flesta platserna är bra därinne, det är en fördel med konsertanpassade byggnader.
För en gångs skull började de inte på utsatt tid, man brukar annars kunna ställa klockan efter Neubauten. Men jag antar att mycket berodde på publiken som inte direkt stressade till sina platser trots den ringande klockan. Berusningsgraden var dessutom hög på sina håll. Inte hos oss dock, vi hade en dag då ölen inte tog. :)
Till sist klev de i alla fall ut på scenen och de öppnade med The Garden, precis som på trettioårsjubileet (fast då var jag i trapporna eftersom jag var akut kissnödig, så det var trevligt att få sitta lugnt och titta den här gången. :))
 |
| The Blue Bin! :) |
Jag hade tjuvkikat på setlisten innan för att få ett hum om vad de skulle spela och det stämde bra, inte så konstigt i sig eftersom deras "instrument" kräver en del scenplanering. Även om samlingsskivan och turnén heter Greatest Hits ska man inte förvänta sig att de blåser allt för mycket damm av sina äldre alster, äldsta låten är Haus der Lüge (om jag bortser från att de även körde lite på introt till "Halber Mensch" i "Von Wegen"). Det är framförallt skivorna "Silence is sexy" och "Alles wieder offen" som de hämtat låtarna från. Samtidigt beskriver Blixa själv det ganska bra när har talar om den unga och den gamla Blixa respektive den gamla och den nya Blixa. De är ett band i konstant utveckling och det är en anledning till att det är omöjligt att förklara hur de låter för någon som inte vet. Det är ju också några år mellan den sugrörsmale heroin-Blixa med hårmanen och dagens glitterpingvinfarbror (även om han verkar ha slimmat till sig lite sen sist). Men det är lik förbaskat samma magiska utstrålning. :)
 |
| Blixa Bargeld |
 |
| Alexander Hacke |
 |
| N.U. Unruh i "Let's do it a Dada" |
 |
| Rudolph Moser |
 |
| Silence is sexy |
 |
| Jochen Arbeit |
Musikmässigt levererade de fantastisk kvalitet som de alltid gör och det var blixtsnabba instrumentbyten mellan låtarna. Blixa sjöng med sina olika uttryck och skapade effekter med hjälp av sina fotpedaler och hans signaturskrik har han minsann tweakat till lite! Det var nog den största överraskningen för kvällen. :)
Ska jag säga något minsta negativt kändes de kanske aningens avslagna jämfört med tidigare? Med avslagna menar jag inte att de var oengagerade på något sätt, mer att jag jämför med tidigare spelningar där de flummade ut betydligt mer på scen mellan låtarna. Det vände visserligen mot slutet då de fick två stående ovationer och verkade lite rörda. Då blev det också lite mer av det skönflummiga snacket dem emellan och några nya små anekdoter. Jag skulle kunna betala bara för att få höra Blixa berätta anekdoter i två timmar, han har ju en enastående karisma och man sugs verkligen in i hans berättarstämma.
Sett till helheten var det absolut lika fantastiskt som det brukar vara och både jag och Stefan satt och mös och gungade genom hela spelningen. Så sett är Koncerthuset också helt rätt arena för de lite mer lugnare låtarna, det är svårt att sitta still till t ex "Haus der Lüge" eller "Let's do it a Dada". :)
Några halvtaskiga videos från kvällen från Youtube:
Jag ställde mig ilsnabbt i kön för USB-sticka och behövde inte vänta länge och som vanligt var Alexander Hacke på plats för de som ville ha något signerat. Medan jag sedan besökte toaletten väntade Stefan på att se om Rudolph Moser också skulle dyka upp eftersom han köpt två skivor med honom. Det gjorde han tyvärr inte, men när vi kom hem insåg vi att man nog kan klassa dem som signerade ändå. :)
Vi slöt åter upp med Nina och Mikael och vi lyckades fånga en taxi utan att behöva gå allt för lpngt, man tackar! Kvällen till ära kom vi fram samtidigt som Tivoli brassade på med sitt fyrverkeri, det förvirrade oss alla lite innan vi kom på vad det var. :) Passande avslutning! Lite kul att vi aldrig hört det innan, trots åtskilliga Köpenhamnsnätter...
Stefan och jag tog några London Pride på Old English Pub innan Stefan klokt nog föreslog att vi skulle ta oss till hotellet med en påse mat,.
Så sagt och gjort, vi tog oss till hotellet ovanligt fräscha och städade för att vara en lördagsnatt i Köpenhamn får jag lov att säga. Vi somnade ganska så snabbt efter maten, sedan var det tidig uppstigning på söndagen och tåg hemåt - som gick hela vägen utan att vi behövde gå av. LYX!
SETLIST
------------
- The Garden
- Haus der Lüge
- Let's Do It a Dada
- Dead Friends (Around the Corner)
- Unvollständigkeit
- Youme & Meyou
- Die Befindlichkeit des Landes
- Sonnenbarke
- Halber Mensch / Von Wegen
- Sabrina
- Susej
- How Did I Die?
Encore: - Silence Is Sexy
- Die Interimsliebenden
- Total Eclipse of the Sun
Encore 2: - Ein leichtes leises Säuseln
- Redukt
