Det första som händer är att vi inte släpps in i lokalen på utsatt tid, personalen ursäktar sig och hänvisar till att han inte är klar. Folket som står utanför är en liten skara, i stort sett mest män som för länge sedan ställt in kängorna i skåpet (om de någonsin hade några). Det känns märkligt att vi inte kan få komma in och värma oss, med tanke på att Babel är en lagom stor och fin nattklubb, men Bartos vill tydligen ha det så.
När vi väl släpps in åt helsike för sent sätter vi oss vid ett bord och tar varsin öl och noterar att scenen består av sladdar och maskiner i en salig röra + en backdrop i form av en filmskärm. Inget som förklarar förseningen, allt det hade kunnat göras med oss på plats...
Nåväl, till sist kommer han ut med händerna i fickorna, tillsammans med en hjälpreda. Det visar sig att hjälpredan är den som faktiskt gör själva konserten mer eller mindre. Bartos själv står mest med händerna i fickorna och petar lite på någon dator emellanåt. Oerhört oinspirerande från start till slut. Musikmässigt är det väl ok, men inte mycket mer. Jag har sett Hütters Kraftwerk och det är perfektionism på den skala som man förknippar med dem. Det här är fyllekaraokevarianten.
Det enda trivsamma på hela kvällen är ölen innan spelningen ihop med Stefan + att jag får prata lite om Game of Thrones med några malmöiter efteråt i baren. Jag hade däremot klarat mig fint utan herr Bartos pompösa sätt däremellan.
