lördag 28 maj 2016

Monolith + Talvekoidik



Det var många år sedan vi var på en typisk industrikväll i Köpenhamn nu och när vi såg att Braincorp planerat denna spelning med två av banden som ligger på trevliga skivbolaget Hands kändes det givet att ta sig dit.

Resan började dock inte på bästa sätt, vi rusade i senaste laget upp till Hästveda station, och trots att vi inte hört eller sett det hade tåget redan gått och det var bara att slokörat traska hemåt igen i solen och byta tröja (=genomsvett) + ta bilen in till Hässleholm. Men efter det var kollektivtrafiken helt på vår sida och det var antagligen en mening med allt - som vanligt. Inga sura miner här inte!

Vi tog oss in till Malmö och Triangeln först och passade på att gå i lite affärer och annat. Sedan avnjöt vi en god lunch på Texas Longhorn och den iskalla ölen till (Texas State of Mind) satt som en smäck!





Det fick bli en påfyllning, sedan drog vi oss neråt till Elite Hotel Savoy där vi skulle stanna över natten. Av någon anledning var hotellpriserna i Köpenhamn tre gånger så höga just den här helgen. Vi checkade in och passade på att prova två sorters Pale Ale på Bishops Arms. Tjejen bakom baren undrade även var jag handlat min klänning, inte bara jag som gillar den då. :) Vi fick även bevittna en möhippa som kom inrusandes och de hade någon slags tipsrunda genom staden där de nu skulle provsmaka mamman till brudens favoritöl och säga vad den bestod av. Kul grej!






Sedan tog vi oss över sundet och klev av på Norreport och började traska mot slutdestinationen för kvällen, Lygten Station. Vi gjorde dock en planerad mellanlandning på Bronx Burger Bar där vi åt varsin smarrig hamburgare och ett berg av pommes till (tips om ni går dit, det räcker fint att dela på en pommeskorg). Gott, rejält och billigt!





Vi traskade vidare bland kebabhak, cykelaffärer och halalslakterier och vi hittade Lygten Station direkt. Vi var lite för tidiga på det eftersom de öppnade dörrarna 21,  så vi letade efter någonstans att ta en öl medan vi väntade och hamnade på en sportbar mittemot där folket laddat upp inför CL-finalen. Vi satte oss ute istället och sippade på en Newcastle Brown Ale och njöt.



Vi såg dörrarna öppnas så småningom och de såg oss och förstod nog att vi var spekulanter på att gå in. :) Vi hängde så att säga på låset och de var inte riktigt beredda på det, men eftersom det var en liten tillställning var det inte så knussligt och jag hade jämna pengar till garderoben. Vi knallade in och kollade lite på skivutbudet och beställde öl och satt sedan och softade och skrockade lite åt om det bara skulle bli vi och personalen. Jag hade sett på FB att 14 personer anmält att de skulle komma och vi skojade om att det nog var de som jobbade där. Men vi vet egentligen mycket väl att folket kommer sent på den här typen av spelningar och enda anledningen till att vi själva var där så tidigt var för att vi var lite osäkra på var stället låg och vad det skulle ta i tid att går dit. Och mycket riktigt kring 22:30 började det dyka upp en del och Talvekoidik äntrade scenen kort efter.





Talvekoidik (aka tysken Kai Christian Hahnewald) spelar inte typisk noise/industrial, det är mer suggestivt och lugna musikaliska landskap som han målar upp och vi stod mest och gungade med och njöt. Kanske lite åt det lugnaste laget emellanåt, men ändå väldigt bra och det är roligt att det är så pass "eget". Dessutom är Kai sannerligen inte någon dryg och självgod artist, han ser nästan generad ut när publiken jublar och han bockade och tackade och rusade nästan iväg när spelningen var klar. :) Men Stefan lyckades i alla fall fånga upp honom och få skivan signerad (Stefan köpte om den enkom för detta).

Sedan var det dags för Monolith (aka belgaren ​Eric Van Wonterghem) och hans musik är mer tung och dansvänlig, vilket uppskattades av den tappra skaran på evenemanget och det dansades och jublades och var allmänt glad stämning och Eric själv såg ut att ha det kul på scenen. När han spelat klart omfamnades han kärleksfullt av delar av publiken (inkl Stefan) och de "tvingade" upp honom på scenen igen för en extralåt - vilket han gladeligen gav oss.






Efter spelningen stannade han kvar en stund efter att ha packat ihop och dansade till och med lite. Stefan såg till att få sina skivor signerade och i försöket att få ett kort på honom med den nyinköpta vinylen missförstod han mig och jag fick vackert posera med på bilden. :)


Därefter satt vi mest och tog det lugnt och tog några ytterligare öl och arrangören Brian tackade oss för besöket och gavoss lite extra skivor som tack. Vi var troligen deras största inkomstkälla under kvällen, det blev en hel del öl och Stefan köpte en hel del skivor. :) Extra kul att han direkt kände igen Stefan från våra forna tider på Kruttunnan, även om det i sig är förståeligt, Stefan brukar synas på röjiga spelningar - som det ju alltid var på den tiden. :)

Lygten station är en liten, charmig lokal med maxgräns på 150 personer och det var det ingen risk för den här kvällen. Lite synd att det inte var större uppslutning, men så är det. Däremot kul att det var ovanligt mycket kvinnor på plats, samtliga uppklädda för kvällen också och inte rädda för att dansa loss.

Till sist tackade vi för oss och lyckades få tag på en taxi ganska omgående så vi slapp gå hela vögen tillbaka igen. Istället kunde vi ganska snart ta ett tåg till Kastrup och ta oss igenom en väldigt lugn passkontroll. Vi slapp vänta länge på tåget vidare, däremot var det seeeeeeeeeeegt på Hyllies kontroll, verkade bara vara en polis och en passkontrollant som gick ihop och inte direkt rusade genom tåget. Jävla tramskontroller! Ineffektivitetets aniskte utåt!

Klockan 4 var vi på rummet igen och stöp i princip i säng för de stackars timmar vi nu hann tillbringa där innan det var dags att kuska hemåt igen. Så sömn och hälsosamt leverne har åter fått stryka på foten, men det var det faktiskt värt. :)


Sista natten med gänget, de har spruckit lite överallt!