Bodyfest 2026

 

Vi velade faktiskt fram och tillbaka ganska länge gällande om vi skulle åka på Bodyfest 2026. Det som blev det avgörande i slutändan var antagligen Bruno Kramms alldeles för tidiga bortgång som fick oss att känna att man behöver leva nu + sponsra de små banden. 

Trots att vi bokade sent hittade vi ett billigt Snälltåg som tog oss upp till Stockholm i beskedligt tempo. Som alltid var det något planerat spårarbete som fick tågen att köra via Nyköping, men det var inget som direkt påverkade oss, mer än att man fick lite mer träsmak i gumpen. 

Väl uppe i storstan gled vi bort till Hard Rock Café och smaskade i oss varsin burgare. Därefter checkade vi in på Comfort Hotel Express och bytte om lite snabbt. 

Spelplatsen för kvällen var på Kollektivet Livet, en ny bekantskap för oss (och de flesta andra vi pratade med). Det är gamla båtterminalen som man gjort om till diverse nöjeslokaler som hänger ihop, så vi valde att ta oss till baren där och vänta där till dörrarna öppnade vid 18. Första bandet skulle upp på scen redan vid 18:20, så det var onödigt att kladda till det. 

Vädret i Stockholm för dagen var inte välkomnande, så vi gav upp planerna på att hitta dit med kollektivtrafik och beställde en taxi via Taxi Stockholm-appen. Mycket smidigt och inte så farligt dyrt. 

Det var gott om folk i baren och det verkar vara ganska populärt. Vi var väldigt fascinerade av att alla gick med en varm ostmacka i handen, med tanke på att den billigaste varianten kostade 120:-., vilket ju känns rätt dyrt. Bra affärsidé dock. :)

När det var dags tog vi oss till entrén för stora scen och var strax inne i lokalen, som gav gott hopp inför kvällen. Vi ordnade varsin öl (såklart) och gick till Lilla scenen där kvällens första band, tyska Aktion: Fiasko var på gång att preppa. De startade faktiskt lite tidigare än planerat och röjde på fram till nästa band började på den stora scenen. Kul att de hade gott om tid på sig och jädrar i min lilla låda så de levererade! Jag skojade med Stefan efteråt att vi kunde åka hem igen, för det här var riktigt svinbra. Röjigt och politiskt med kloka budskap på tyska och en sångerska med fantastisk scennärvaro och go. 

De hann som sagt bara kliva av scenen, så hörde man aggressivt bröl från Stora scenen. Det var finska Oldschool Union, kvällen enda renodlade EBM-band om man vill vara sådan. EBM på finska funkar såklart ganska bra, både finska och tyska är ju hårda språk som är som gjorda för att skanderas ut. Problemet var bara att när man kom så direkt från Aktion: Fiasko (som skulle visa sig vara kvällens bästa band) med en helt annan agenda, så blev det liksom lite tramsigt och plumpt att börja digga loss till vrålande av Vittu och Perkele till EBM-takter. Men publiken var glad och studsade och det är ju onekligen lite roligt att höra finska. Vi drog oss dock ganska snart till baren. :)   

Därefter kom engelska Promenade Cinema på den lilla scenen och de var trevliga att lyssna en stund på, typisk pop-synth och en duktig sångerska + en energisk grabb bakom synthen som såg ut som Dave Stewart i Eurythmics när det begav sig.

Som alltid på den här typen av mini-festivaler så kommer en punkt då man fastnar i baren, och det var ett faktum även här. Kvällen till ära stötte vi på åtskilliga gamla bekanta, Jenny och Mattias, Torny och så Martin på det. Högst oväntat att springa på båda av de sistnämnda och Martin hade vi inte sett sedan FLA-spelningen i Göteborg. Det kändes som en återträff. :) 

Fjärde bandet ut (Brides of the Black Room) tror jag därför inte att jag såg alls av förklarliga skäl och jag kommer fortfarande inte ihåg vad de heter utan att kolla på flyern. Så det gjorde mig inte jättemycket heller. :) Säkert bra, men inte riktigt min tekopp. Som det brukar vara på festival. Men de kom i alla fall med här kort i bakgrunden när jag filmade inne på diskotoan:  

Femte bandet, Haujobb, kopplade jag inte ens först att de börjat spela och det kändes som att de två låtar jag hade lite koll på var först och sist, så jag var inte överdrivet engagerad. Men de lät helt ok på håll.

Huvudattraktionen för vår del var inte helt oväntat A Split-Second - som intressant nog ersatte Spark! och inte alls var tilltänkta först. Vi såg dem när de kom in lite tidigare under kvällen och jag hälsade glatt på Marc Heyndrickx. 

Vi såg till att ställa oss längst fram i bra tid (vi kan rytmen på den här typen av evenemang rätt bra nu efter alla år) och idag är det ganska ovanligt att man behöver fajtas om sin plats, till skillnad från då man var ung och majoriteten av männen i salen inte var helt flintskalliga. 

I ärlighetens namn var jag till en början lite skeptisk till att se dem i år, det jag sett på Youtube gav lite karaoke-vibbar som många av de äldre banden gör idag tyvärr. Men det är ändå ett legendariskt band och om jag ska ta in allt så tycker jag det var värt det nu i efterhand. Det är ju alltid kul att stå längst fram om man orkar och det här var nog det närmaste jag stått, det var nästan så jag fick böja mig bakåt emellanåt. Det var också kul att stå och gunga till gamla klassiker som Rigor Mortis, Mambo Witch, Colosseum Crash och inte minst Flesh som jag har min stenåldersanekdot om när den kupp-spelades på Kårallen och alla synthare kastade det de gjorde (i mitt fall en cigg) och rusade till dansgolvet. Det behövde jag inte göra nu, då jag stod 50 centimeter ifrån Marc.

Publiken bad om en extra sång och Marc frågade vilken och fick avstå första förslaget då det krävde en basist som inte var med, och då ropar någon Rigor Mortis, så då fick vi den - igen. Kanske inte jättenödvändigt med en repris, även om det är en bra låt. 

Därefter valde vi att ta oss tillbaka till hotellet då timmen var sen och de flesta verkade dra. Även denna gång med taxi och appen fungerade klanderfritt och vi fick en äldre svensk taxichaffis med söderdialekt, det var lite oväntat. Vi tog en sängfösaröl på hotellet, sedan sov vi gott och trots att vi reste hem med SJ i ottan så gick det över förväntan. 

Betyget är två nya totebags till Stefan + två blåslagna knän, så går det när 50-plussare ska leka unga igen. :) 

Front Line Assembly Wax Trax Era 1987-1992 + support Portion Control

 

Det var många turer runt den här konserten. När vi först hörde talas om att Front Line Assembly skulle komma till Europa med sin Wax Trax-turné  trodde vi aldrig att Malmö var på kartan. FutureRetro skickade ut intresselistor som man fick anmäla sig till för Stockholm och Göteborg och när Stockholmbiljetter dök upp högg jag som en kobra på två biljetter dit.

Några veckor därefter visade det sig att även Malmö skulle köra och ta över spelningen från Köpenhamn och det var ju förstås mer lockande, så vi köpte biljetter även dit och hoppades kunna sälja Stockholmbiljetterna senare. Så långt allt väl, och vi bokade rum på The More Hotel eftersom spelningen skulle vara på Babel. 

Vi spolar sedan fram tiden till två dagar innan spelningen då plötsligt beskedet kommer att de ska slå ihop vår spelning med Mesh:s spelning och ha det som en minifestival med fem band. alla köpta biljetter gäller, ny arena Plan B.  Först blev jag nästan lite sur, vi hade ju planerat att utgå från Möllan och Mesh skiter jag fullkomligen i. :) Men det visade sig att hotellet gick att avboka utan extra kostnad (det händer oss sällan då vi gillar att leva farligt, haha) så jag gjorde så och bokade Comfort istället vid stationen.

Vi tog tåget ner i lagom tid för att checka in och tog ett par öl på hotellet innan det var dags för mat. 

Jag hade bokat bord på Östergatan No. 25 som visade sig vara ett riktigt trevligt ställe med god, italiensk mat utan trams och flams. Vi åt en riktigt god förrätt, följt av en rykande het lasagne för Stefan och en delikat Pizza Bianco för min egen del. Vi drack en god öl från Sardinien till detta och hade det inte varit för att tiden rann iväg hade vi säkert stannat lite till.

Men vi skulle ju ta oss till Plan B, där första bandet Portion Control stod på scen redan 18:30 och det var precis så vi hann dit med taxi. Till min förvåning var det redan ganska trångt framför scen, så vi stod på behörigt avstånd och njöt av herrarnas riktigt råindustriella show. Det känns som att vi är fler som inte gillar dagens värld. 

När de hade lirat klart var det dags för I Ya Toyah som också skulle spelat på "vår" biljett, men vi valde att skippa henne eftersom vi ville ha en bra plats tills det var Front Line Assemblys tur + att vi hade lyssnat lite innan och inte känt något större intresse för hennes musik. 

FLA drog igång 19:50 nånting och det var en orgie i cyberpunk, känslor, ös och tunga rytmer. Jag har alltid älskat FLA, men de har inte alltid gjort sig så bra live av olika anledningar. Jag hade på känn att detta skulle vara spelningen med stort S och det var precis vad det var. Bill Leeb, Rhys Fulber och de två yngre förmågorna levererade från start till mål och jag kom på mig själv att sjunga med mer än en gång till texter jag inte visste att jag kunde fortfarande. Det är ju lite mer raffinerat än Baby baby om man säger så. :) Mer än en gång kände jag mig som 20 igen och påmindes om varför FLA haft så stor plats i mitt hjärta. Att de dessutom avslutade med "Nothing Stays" från sidoprojektet Cyberaktif fick mig nästan att gråta.

Set List

No Limit

Resist

Big Money

Provision

Bio-Mechanic

Digital Tension Dementia

Mental Distortion

Iceolate

Mindphaser

Body Count

Encore:

The Blade

Nothing Stays

När de gått av scenen var jag genomsvett och vi rusade ut för luft och öl till utebaren och sprang på en massa roliga bekantingar från förr, jag skojade om att det var som ett Simpsons-avsnitt med alla karaktärer samlade.

Vi svepte in en kort stund för att se lite på Black Book på den lilla scenen, men jag kunde inte koncentrera mig på annat än hur jävla bra FLA nyss varit. Kände inte att det var riktigt min typ av musik heller. 

Stefan köpte som vanligt på sig en del merch, så Black Book tjänade ändå en bra slant på honom. :)  

Sist ut var Mesh, vilket intresserar mig ännu mindre och vi gick ganska omgående ut till utebaren istället och höngde där en bra stund. Vi gjorde ett försök till, men vände på klacken då det mer lät som hophop än synthpop. Kort därefter beslöt vi oss för att åka tillbaka till hotellet och avsluta kvällen där.

Meh, jag menar Mesh. :) 

Vi tog två öl i hotellbaren + beställde kebab för German Döner Kebab Gustav via Foodora som vi åtnjöt på rummet. Riktigt gott och för en gångs skull åt vi också upp det mesta. :)

Sedan sussade vi gott och hade noll stress hem skönt nog.

En riktigt trevlig kväll i Malmö där de två band vi verkligen ville se var förbannat bra och det var egentligen lite skönt att de blev tidigarelagda pg av festivalstuket. Utöver det var det kul att bubbla med folk på Plan B och riktigt skönt att sitta ute under terassvärmare och sippa på öl.