Det var ett galet infall efter ett par glas vin fredagskväll veckan innan spelningen som fick oss att fixa biljett, tåg och hotell bara sådär. Bakfulla som aldrig förr tog vi faktiskt tåget upp till Stockholm också för att se Death in June. Det var nog mycket för att det ryktades lite om att det var sista Sverigebesöket (fast det vet man ju aldrig..) och att det kändes lite lagom galet och, tja vi helt enkelt. :) Tågresan gick smidigare än väntat också, även om vi inte fick sitta ihop av någon anledning som vi inte förstår fortfarande. Visserligen var jag förvirrad när jag bokade, lyckades t ex boka hotell till fel dag först (tusen tack till Hotels.com för att ni löste det trots att jag inte valt avbokningsskydd)... Boka inte och drick vin samtidigt, kids!
Man kan säga ett och annat om bandet eller om man nu ska kalla det ett band eftersom det är Douglas P som är kvar och han har lite draghjälp (av en man på dragspel :-D). Douglas P är ingen person i periferin och det är politiskt så det förslår, men också intressant musikaliskt på ett sätt som är få förunnat. Dessutom förbaskat skickligt. Och det är inte varje dag man får höra Super Trooper på dragspel av en man i klädd mask och uniform, två gånger om dessutom.
Att vi sedan stöp i säng på hotellrummet ganska omedelbart efter spelningen var betydligt mer väntat. Fint hotell för övrigt, Nordic C är något jag absolut kan tänka mig igen, bra läge och väldigt svenskdesignat på ett bra sätt. Vi somnade hårt i vårt lilla kabinrum på sjunde våningen utan fönster, men med en genialisk fototapet av Gamla Stan så att rummet kändes större. Bra avslut på en halvknäpp dag.
