1995 såg jag Front Line Assembly på Kajplats 305 i Malmö på Hard Wired-turnén. Efter det har det aldrig riktigt blivit av eller passat in. Stefan har länge velat få sin chans att se dem och i år var det slutligen äntligen ett bra läge. Tyvärr var Köpenhamnsspelningen mitt i veckan så det fick bli Göteborg och Sticky Fingers och jag fick därmed bryta mitt löfte till mig själv att aldrig någonsin sätta min fot där igen efter en riktigt trist kväll där någonstans 1995-1996 det också... Till mitt försvar var det nattklubben och inte konsertlokalen så det borde ändå vara ok. :)
I alla fall, FLA har alltid varit ett band som vi båda gillat väldigt mycket, speciellt de tidiga, suggestiva skivorna. FLA har alltid varit fantastiska på ljudmattor och att framkalla nästan drömska ljudscenarion och ska jag vara helt ärlig är det kanske inte som liveband de gör sig allra bäst just av den anledningen.
Men det spelar ingen roll, äntligen skulle Stefan få chansen att ticka av dem på sin lista och det var med gott mod vi bilade in till smått kaotiska Hässleholm och klev på tåget till Lund där vi sedan bytte till tåget till Göteborg. Meckigt ska det ju vara att resa på den sidan kusten. Tågen tuffade på i tid i alla fall, tyvärr var det ett gäng babbliga män på det överfulla tåget till GBG som inte höll klaffen en sekund och det gjorde resan onödigt seg. Dessutom var vi rejält hungriga, vi hade inte hittat något riktigt kul att ta med i matväg och ingen hade lust att ta sig till bistron, tåget ryckte och krängde för mycket.
Så väl framme i GBG gick vi direkt till hotellet Elite Plaza, men var lite för tidiga så vi satte oss på det tillhörande Bishop's Arms och drack Smithwicks och beställde in lunch till våra knorrande magar. Stefan tog en fish 'n' chips och jag en club sandwich. Det visade sig vara berg av mat och väldigt gott, samtidigt som det var allt annat än lättviktarmat. Mitt bröd var smörstekt, bara en sådan sak. :)
Vi blev rejält mätta båda två och konstaterade att middag inte skulle behövas. Istället checkade vi in på vårt flådiga rum och piffade till oss medan vi delade på en flaska spanskt vin + varsin spansk öl som vi fångat upp i Lund. Goda båda två och vi klippte till och med till på en Staropramen ur hotellbaren innan vi väl började ge oss bort mot Sticky Fingers lagom till de öppnade.
Vi valde att ställa oss på övervåningen eftersom vi båda hade kamerorna med oss och stod där och pimplade mer öl och tittade på förbandet Der Rest som inte var så tokigt, men kändes lite felplacerat som förband till just FLA. The Mission hade de varit som klippt och skurna till. Efter ett tag fick vi även sällskap av Martin som vi inte sett på väldigt länge, jättekul att springa på honom igen (en fördel med GBG).
Sedan kom Bill Leeb och co in på scenen och röjde igång och hoppet om att få ta en och annan bra bild grusades snabbt av det maniska stroboskopljuset + rökmaskinen. Lite tråkigt att knappt kunna se scenen emellanåt, men å andra sidan var det väl inte direkt värsta scenshowen heller. Bill Leeb har hållit sig fräsch för sin ålder, inte mycket som talar för att han skulle vara 60 år gammal, mer än hans lite härjade ansikte, men det kunde vi ändå inte se mycket av. :) Han skuttade på och såg ut att ha det trevligt på scenen och energin var det verkligen inget fel på.
Men för att återgå till det jag älskar med FLA så är det svårt att få se det live, allra minst idag när det mest handlar om att röja loss till hitsen. Men det är inte så pjåkigt det heller såklart och det var en gedigen setlista de tåtat ihop. Jag konstaterade även att den skilde sig från Stockholms dagen innan, vi fick t ex "Iceolate" på slutet vilket jag inte klagar över.
När spelningen var över gick vi tillbaka till hotellet och först nu var vi hungriga igen så det fick bli ett tråkigt besök på McD, vilket var rätt bortkastat. Det mesta hamnade i hotellets sopkorg. Vi kröp istället ner i den väldigt sköna sängen och somnade tämligen omgående och vaknade osedvanligt pigga och alerta på söndagen. Hotellfrukost var ingen sugen på så vi checkade ut och handlade på oss lite matsäck på stationen istället och resan hem var betydligt behagligare, vår kupé var nästan tom. Dessutom fick vi se havet för första gången i år. :)
Åter igen ratade vi bistron och det var nästan plågsamt att gå på Öresundståget i Lund och inse att det skulle ta minst en timme innan vi kunde få i oss mat. Men det gick smidigt utöver det och på utsatt tid var vi i soffan i Hästveda igen och svullade loss på hämtpizza. :)
Allt som allt en trevlig helg, men jag ska inte sticka under stol med att just GBG inte riktigt är min arena och jag föredrar även fredagskonserter så att man hinner få lite mer helg, i synnerhet när man reser så långt.
