I samband med att Mel Brooks firar sitt hundrade år passade Bio Spegeln i Malmö på att köra några av hans filmklassiker och vi var inte sena med att boka in lördagens program som bestod av Det våras för Sheriffen (Blazing Saddles) och Det våras för rymden (Spaceballs). Det är mina egna två personliga favoriter av hans filmer och även om jag kan dem utan och innan så är de fortfarande roliga.
Mindre roligt var att jag hade missat att det var sommartrafik på Skånetrafiken, så vi kunde inte ta tåget som tänkt eftersom det inte gick något till Hästveda på kvällen. Turligt nog var det inga problem at avboka flaskan cava som jag hade beställt. Planen var nämligen att bila in till Hässleholm och sedan ta tåget för att utnyttja våra sommarkort. Men tji fick vi, dagen till ära var årets varmaste dag i Sverige och tågtrafiken havererade fullkomligt i värmen. Så efter ett försök att komma med ett överfullt tåg, så gav vi upp och jag var redo att ge upp helt, men Stefan var inställd på att köra ner och så fick det bli efter en snabb tankning.
Värmen i bilen var inte heller att leka med och AC:n gav upp så det var en svettig färd ner. Som tur var hade vi köpt varsin flaska vatten inne i Hässleholm.
Väl i Malmö behövde vi få mat i oss och det är inte ofta man ser Malmö så pass öde och uteserveringarna gapa tomma. Vi valde att besöka Mando Steakhouse, mycket för att vi inte orkade fundera så mycket mer och fick ett bord i skuggan där vi kunde andas ut och sörpla i oss kall dryck och äta en förvånansvärt god bit mat.
Sedan var det dags att gå till Spegeln och vi handlade varsin iskall cola på glasflaska och satte oss i en varma salen. Tyvärr var även deras AC överbelamrad för dagen, så det var ett svettigt besök och vi blev faktiskt erbjudna att få pengarna tillbaka om vi inte ville stanna. Men när man nu släpat sig hela vägen till Malmö biter man såklart ihop!
Det våras för Sheriffen (Blazing saddles) var först ut och det var jättekul att få se den i bioformat. Vi hade även beställt varsin charktallrik som vi mumsade på i värmen och bortsett från svetten var det riktigt kul.
Filmen i sig är en klassiker av rang, idag fascineras man av att de ens fick göra den. 2026 är den dessutom tragiskt nog nästan lika aktuell sett till rasism som den var då. Hur som haver är det en jäkligt kul film, med den galnaste slutfighten jag sett på film i mitt liv. Mel Brooks är ett galet geni.
Efter en kort paus där vi skaffade ny cola + vatten var det så dags för Spaceballs (Det våras för rymden). Min personliga favorit genom tiderna som den scifinörd jag är, medan Stefan aldrig riktigt lyckats se den fullt ut förrän denna gång.
Det känns lite fånigt att jag ska sitta här och recensera den då jag är en riktig fangirl, så jag nöjer mig med att säga att jag njöt av varje sekund. Tydligen pågår inspelningen av uppföljaren, vilket jag än så länge inte riktigt ved vad jag tycker om. Plus är att Rick Moranis ställer upp (han lämnade Hollywood för ett bra tag sedan för ett vettigare liv), minus är förstås att John Candy inte är med oss längre. Vi får helt enkelt se vad det blir av den.
Det blev i alla fall en kväll av svett och skratt och efter en intressant biltur hem där vi passerade skånska orter man inte visste existerade kom vi hem och var nöjda med att vi trotsat vädrets makter och faktiskt fått se två kanonfilmer på bioformat.
We brake for nobody.



















