Fredag 24 april
Dags för en ny storstadssemester då och den här gången var det London som stod på tur. Trots att det ligger nära har det inte blivit av innan och vad passar väl då bättre än att ta det lite i anslutning till min 40-årsdag?För att spara på semesterdagar valde vi att lämna katterna i Ronneby redan på torsdagen och ta ett sent flyg på fredagen, så när Stefan kommit hem från jobbet var det snabba puckar upp till stationen och ta oss med Krösatåg till Hässleholm och sedan Öresundståg till Kastrup.
 |
| Hästveda station |
 |
| Krösatåg |
 |
| Öresundståg |
 |
| London by night! |
Lördag 25 april
Efter en skön natts sömn tog vi oss ner till frukostrummet där vi genast fick bevis på vad jag kallar engelsk organisation och som jag hade varnat Stefan för. Det var fullkomlig kaos i det lilla rummet och med folk som väntade i två ingångar och en del surpuppor på det så undrade vi om det skulle bli någon frukost. Men det löste sig ganska snart och frukosten var helt ok och vi kunde ladda batterierna för vår första dag i staden.
Vi tog oss framåt till fots för att få lite perspektiv och vi passerade bland annat en del lyxbilsaffärer. Vi stannade en liten stund vid Wellington Arch och beundrade alla krigsmonument som var där. Vi noterade även att Hard Rock Café låg på andra sidan vägen och vi tog oss in i shopen och handlade varsin snygg t-shirt innan vi gick vidare.
Vi nådde upp till Piccadilly Circus och letade utan framgång efter serieaffärerna som vi visste skulle ligga där. Trots karta ville de inte bli hittade (däremot hittade vi en Tintinaffär!) och vi var vid det här laget ganska hungriga och törstiga, vi hade nu gått omkring i tre timmar utan vila. Vi valde att försöka ta oss över Themsen och hitta någonstans att äta något och ta en öl eftersom vi hade en tid att passa på London Dungeon. Vi gick längs med Trafalgar Square och såg Big Ben och London Eye på håll och det började kännas att vi faktiskt var i London.
Det visade sig dock inte vara riktigt så lätt som det borde vara att ta sig fram, det var någon slags ceremoni för krigsveteraner + att de höll på att förbereda för London Marathon i samma veva och hur vi än gick i området mötte vi avspärrningar och det blev snart tjockt med folk omkring oss, bland annat stora turistgrupper som inte hade vett att släppa fram de som gick. Det började kännas klaustrofobiskt och lite småstressigt och när vi med nöd och näppe pressat oss fram för att mötas av ännu en avspärrning kändes det hopplöst. Som tur var släppte de över folk på ett övergångsställe just då och det blev vår räddning och vi rusade över Themsen utan att knappt se åt Big Ben, vi ville bara framåt!
Väl på andra sidan släppte frustrationen tack och lov och vi satte oss på All Bar One och jag handlade oss varsin tjeckisk öl medan vi funderade på var man beställde mat. Vi fick tag på en servitris och beställde varsin hamburgare och efter det var humöret på topp igen.
Därefter var det dags att gå till London Dungeon som vi hade förbokad biljett till. Kortfattat är det en genomgång av Londons blodigare historia där man går mellan mörka källarrum och träffar på olika karaktärer. Det var charmigt, skådisarna var duktiga och vi hade kul. Man fick även åka lite i små båtar. Stefan fick vara med och sitta i tortyrstolen och spela med lite och det var roligt att se en skock småtjejer som skrek i högan sky så fort skådisarna smög sig på dem. Det hela avslutades med ett Fritt fall som sög ganska bra i magen, skojigt det också. Det är som det är med den här typen av turistattraktioner - det blir så roligt man själv gör det. Däremot var det knappast läskigt, mest kul som sagt. :)
Efter det passade vi på att besöka akvariet som låg bredvid, eftersom vi hade en samlingsbiljett till fyra av attraktionerna. Det var ett fint litet akvarium med riktigt coola hajar band annat, men efter att ha sett Den Blå Planet är det svårt att bli allt för begeistrad.
På vägen tillbaka över Themsen tog vi oss tid att ta lite kort på Big Ben och British Parliament och det var betydligt enklare att ta sig fram nu. Vi gick även genom en av många vackra små parker som finns lite överallt, blommor är de bra på!
Vi promenerade på och framåt kvällen var vi hungriga på nytt och jag föreslog att vi skulle ta Hard Rock Café som ändå låg på vägen och som vi nu visste var det låg. Där åt vi varsin burgare, jag slog till på en Texan med pulled chicken. Vi lyxade även till det med varsin alkoholefterrätt, Stefan tog en extra stor Pina Colada och jag tog en vaniljshake med sprit i. Mycket gott! Det är onekligen ett trevligt litet Hard Rock Café och efter middagen passade vi på att besöka shopen igen och gå ner i "The Vault", ett gammalt bankvalv där de visar upp lite extra ball rockmemorabilia och där en hel del kändisar suttit i soffan som även Stefan provade. Riktigt häftigt.
Sedan fortsatte vi traska på och mörkret började falla och Harrods syntes extra tydligt med sin belysning. När vi började närma oss hotellet tog vi sikte på en pub och hittade Hoop and Toy som väl inte direkt var supermysig, men som fyllde sitt syfte och där tog vi äntligen resans första engelska ale och satt och bubblade så smått tills de stängde vid 12 som de flesta pubar gör. Efter det var det bara att vackert gå till hotellet och i ärlighetens namn var vi också rätt möra av allt gående. Jag såg på min telefon att vi gått en bra bit över 20000 steg och det kändes inte ett dugg orimligt. Vi somnade riktigt gott!
Söndag 26/4
Vi vaknade utvilade och laddade för en ny dag och frukostkaoset från dagen innan verkade ha varit en engångsgrej, nu flöt allt på som det skulle.Dagens mål var att ta oss till Victoria station och ta reda på varifrån bussen ut till "Warner Brother's studio tour: The making of Harry Potter" gick. Vi valde åter igen att gå och såg ännu mer flådiga sportbilar på vägen. Det visade sig inte vara så svårt att hitta dit skönt nog och vi traskade vidare och tittade på det som fanns i närheten.
 |
| Detta är en PIZZERIA! Flådigaste entrén på länge! |
Bland annat passade vi på att besöka Royal Mews som ingick i London Pass och det var spännande att få se alla pråliga kungliga hästvagnar, där den pråligaste var så extravagant att man nästan mådde illa av pråligheten.
London Marathon var även i full gång och målgången var vid Buckingham Palace där vi passade på att kika lite på vaktposternas roliga marscherande. Vi tog även oss över själva löpområdet med hjälp av tillfälliga trappor som de byggt för att man skulle kunna ta sig fram. Vi strosade bland annat lite i St James park och sedan gick vi tillbaka och hamnade så småningom på puben Bag O Nails där vi åt lunch och drack en oerhört god ale. Jag åt en rejäl Fish 'n' Chips och Stefan åt Sunday Roast, inget fel på portionerna eller smaken!
Det var fortfarande gott om tid till bussen skulle gå, så vi satte oss på franska Cafe Rouge på Victoria Station och tog en väbehövlig fika. Jag passade även på att handla lite vatten och varsin Red Bull till bussresan + varsin Snickers utifall vi skulle bli hungriga.
Strax innan fyra ställde vi oss och väntade på bussen och fascinerades åter igen av svenska familjer och hur egotrippade de kan vara. Jag behövde inte ens höra dem parat, det lyste svenskar lång väg och trots att andra stått och väntat bra mycket längre än dem ställde de sig så att de skulle komma på bussen först och snyta åt sig platserna längst fram (trots att de sov eller lekte med mobilerna hela resan...). Bussresan gick i alla fall smidigt i den täta trafiken och vi var framme så att vi kunde ta oss in på filmstudion till kl 18.
Filmstudion är gigantisk och det finns massor att titta på och fascineras av och är en ren dröm för Harry Potter-fans. Great Hall, en enorm avdelning med olika rum och artefakter från alla filmer, Hogwarth Express med perrong 9 3/4, en utedel med Privet Drive, trippeldäckarbussen, Hagrid's motorcykel, Weasleys bil och inte minst Hogwarthbron, ett uppbygt Diagon Alley det är riktigt maffigt och går inte riktigt att återge i bild. Vi drack även varsin "butter beer" och jag gick smått bananas i shopen efteråt. Trollspön, Slytherintröja, Buckbeak-kramdjur, Dobby-docka osv.
Därefter satt vi i caféet och såg solen gå ner och väntade på återresan och handlade varsin öl + mackor och annat som vi egentligen inte alls hade plats för.
Vi var tillbaka lite efter tio och traskade hemåt från Victoria station (rejält med steg även denna dag) och hade vi bara kunnat hade vi sett ett par Harry Potter-filmer på rummet. :)
Måndag 27/4
Tidig start i solen och målet för dagen var London Zoo, Camden Town och eventuellt Madame Tussauds. Åter igen valde vi att använda apostlahästarna och gå genom Hyde Park. Vi såg både söta fåglar och ekorrar och det var en skön promenad genom parken. Vi gick även förbi Madame Tussads och Baker Street, men vi ville dels ta Zoo:t först och dels var köerna långa.
Vi var ganska precis vid öppningsdags till London Zoo och det var lugnt och skönt därinne och vi tillbringade rejält med tid därinne till bådas förvåning. Det är inget stort zoo, men det är mycket att se och det var en hel del hägn där man fick gå in till djuren. Ett fint litet zoo och det var två utsvultna nissar som tog sig igenom allt innan vi väl satte oss i restaurangen FYRA timmar senare och slök varsin pizzaslice.
Efter det gick vi mot Camden Town och hittade bland annat en cool metalbar The Devonshire Arms där Stefan gärna velat sitta mer om det bara varit närmare oss. Vi kollade även i en del av affärerna och jag blev störtförälskad i ett par damkängor från New Rock och kunde inte motstå att handla. Vi drack även ett par öl på The World's End och hade det inte varit för att vi visste att vi behövde dumpa prylar på hotellet och ta oss tillbaka hade vi mer än gärna haft en helkväll i Camden. Istället tog vi oss motvilligt tillbaka genom att för första gången nyttja vårt tunnelbanekort.
Efter ett snabbt stopp på rummet tog vi oss till puben The Hereford Arms som jag läst gott om och som låg i närheten av hotellet. Där beställde vi varsin god bit mat och passade på att ta efterrätt på det. Det var en trevlig pub, men väldigt fullsatt och det kändes inte som läge att stanna där och dricka mer öl, så vi tog oss till Tesco istället och handlade ett par ale + chips till rummet. Det var en intressant upplevelse att handla i deras automatiska kassor, vi missade att varorna skulle vägas efter man scannat dem (inte direkt övertydligt markerad våg) och det var en hel del förvirring och det slutade med att det indiske biträdet ledsnade på oss och scannade åt oss. Han missade dock en öl. :)
På hotellet insåg vi att vi inte hade öppnare och vi tänkte be om en i baren, efter att ha tagit en öl där. Istället blev vi kvar i baren hela natten eftersom det dök upp två trevliga kanadensare från Winnipeg som vi bland annat pratade hockey, film och katter med.
Tisdag 28/4
Sen start av förklarliga skäl och frukosten fick brinna inne den här dagen. Istället tog vi tunnelbanan till Notting Hill och gick längs med Portobello Road och var oimponerade. Som Hästveda marknad, typ. Det enda trevliga var att vi hittade en fin Paddington till bättre pris än vi sett innan, i övrigt var det inte mycket att hurra för.
Vi tog oss till centrala London i stället och hamnade så småningom på en indisk restaurang där vi passade på att beställa en parmeny med lite allt möjligt smarrigt. Det satt som en smäck och efter det var vi redo att leta efter seriebutikerna igen. Efter lite klurande insåg vi till sist var vi tänkt fel och vi hittade Forbidden Planet och gick där en bra stund och dreglade. Stefan handlade även lite böcker där och jag klippte till på en bok med korstygnsmönster från Star Trek. Vi hittade även den andra serieaffären och efter det lyckades vi även hitta några mysiga skivaffärer där Stefan fick tag på en del.
Vi lyckades även lokalisera Filmmuseet som just nu hade temat Bond in Motion och där gick vi in och strosade en stund. Riktigt kul att se alla bilar och fordon som man känner igen så väl från bondfilmerna.
Vi tog så småningom oss tillbaka till hotellet där vi svidade om till kvällens restaurangbesök. Vi hade sedan innan bokat bord på Gordon Ramsays grillrestaurang The Maze och efter att ha tvingats konsultera GPS hittade vi den diskreta ingången lagom till vår bokningstid. Det var en häftig upplevelse från start, först fick vi hänga av oss i den bemannade garderoben, sedan blev vi visade till vårt bord och det var konstant full service från att vi kom till att vi gick. Här är menyn. När jag bad om vinlistan kom servitören med en iPad, det var något jag inte förutsett. Jag satt där och bläddrade och bläddrade och insåg ganska snart att det bästa var att sortera efter pris... Jag valde ett italienskt rödvin i den billigaste skalan (vilket inte var så billigt för det...) och det var helt fantastiskt gott. Efter att ha svettats lite över vinvalet var det dags att få hjälp med att välja kött och vi fick se de olika köttstyckena och en förklaring på vad som skilde dem åt. Vi valde att gå upp en prisklass och testa USDA Prime, mycket för att Angus är så pass lättåtkomligt hemma. Men först var det dags för förrätter, där jag körde på jordärtsskocksoppa och Stefan på någon slags skinkterrin med pocherat ägg. Ja, innan dess fick vi in varsin massiv skiva av nybakat bröd + hemgjort smör och det gick inte att motstå minsta lilla tugga av det.
Med andra ord började vi redan bli lite mätta lagom till köttet kom in och det var verkligen utsökt och tillbehören behövdes knappt, även om de var delikata. Jag valde sötpotatischips med lime och chili och Stefan körde på nypotatis med majs och paprika + att vi båda hade bbq-sås till. Mums!
Efter det var det egentligen totalt stopp i bådas magar och först tänkte vi strunta i dessert, sedan funderade vi på att ta en drink. Men så såg vi en efterrättsbricka som gick ut till ett annat bord och tyckte inte det var så stora + att man ju vill passa på. Så jag valde kvällens special, profiterole (petit choux) och Stefan tog Sticky Toffee Pudding + att vi körde på varsin espresso till. På håll såg jag en av servitörerna komma med en långsmal tallrik med tre jättebollar på. Jag hann tänka att de inte kan vara alla till mig, men jodå. Det var min "lilla" efterrätt... Jag påpekade i desperation till Stefan att de nog var lätta och luftiga, men de var välfyllda kolosser och jag tog mig igenom en och en kvart, sedan var det omöjligt att få ner ens en lövtunn liten bit mintchoklad (Monty Python-referens).
 |
| Egen handduk på toa. :) |
Vi passade även på att handla hem lite mer vatten + red bull + varsin Kentish ale på Sainsbury den här gången. Åter igen knepigt med automatisk kassa och vågen var inte på samma ställe som på Tesco, men roligast var att alen gjorde att jag var tvungen att visa leg för att få handla vidare och biträdet som läste mitt id-kort blev först förvirrad och sedan chockad när han förstod att jag var född 1975. Man tackar. :)
På hotellet lånade jag en öppnare och vi gjorde vårt bästa att dricka lite av den goda alen, men det var ganska snart stopp och vi somnade mätta och belåtna.
Onsdag 29/4
Ny dag och vid frukosten höll vi oss från det småvarma för första gången, vi var båda mätta från gårdagen av förklarliga skäl.Målet för den här dagen var att riva av Madame Tussauds oavsett köer och vi var där lagom till de öppnade. Det var gott om folk och en hel del ohyfsade spansktalande personer på det, men efter ett tag vande man sig hyfsat i alla fall. Det var gott om riktigt bra vaxdockor och det var kul att se längden på diverse kändisar. Skräckkabinettet var inte helt oväntat inte ett dugg skrämmande, det lät mest. Vi fick även åka i en liten attraktion där man satt i en vagn i form av en taxibil och fick se London genom historien. Besöket avslutades med en 4D-film med Marvel Super Heroes, minst lika kul som den i New York och det var kul att det inte var samma.
1
Därefter gick vi längs med Baker Street och vad passar väl bättre där än att besöka Sherlock Holmes-museet? Det var dessutom en skön kontrast till trängseln på Madame Tussauds. Jättecharmigt litet museum i ett smalt litet hus på 221B Baker Street. I shopen hittade jag dessutom den ultimata souveniren för resan (förutom Paddington), en urcharmig tekanna med en katt som lock.
Med ny energi gav vi oss vidare i jakt på ett litet leksaksmuseum som vi läst om. Det var minst lika charmigt som Sherlock Holmes-museet och uppbyggt lite på samma sätt.
Efter det tog vi oss tillbaka till hotellet för att svida om inför kvällens stundande musikal. Vi passade även på att få med oss vykort och vi hade lite extra tid på oss på rummet så vi passade på att slappa lite, skriva korten och dela på en ale innan vi gav oss ut igen.
Jag hade tidigare under dagen kollat upp restauranger i närheten av Her Majestys Theatre, vi var sugna på italienskt och jag hittade Al Duca som rekommenderades varmt, så vi letade upp det och beställde in ett gott vitt vin och till förrätt valde jag buffelmozarella, tomat och pesto och Stefan valde pocherat ägg med champinjoner och parmesanvåffla. Vis av gårdagen valde jag att ta pastan som huvudrätt, medan Stefan körde på fullt och tog en mellanrätt bestående av pasta med ansjovis, kapris, och oliver i broccolisås. Till huvudrätt åt han havsabborre med bönor och balsamvinäger och jag åt hummerpasta med chili. Vi hade även plats för lite dessert och det fick bli varsin dubbelespresso + pistaschglass för min del och mandelkaka med pistaschglass för Stefan. Gott och mysigt.
Därefter var det hög tid att gå till Her Majesty's Theatre och hämta ut våra biljetter till Phantom of the Opera och bänka oss i den vackra salen. Så fort jag hörde intromusken var jag såld och i pausen rusade jag ut och köpte soundtracket från originalutförandet som nästa år firar 30 år på West End! Och salen var full så det vore osannolikt att den inte når dit, fantastisk föreställning. De tre huvudrollerna hade fantastiska röster och scenbytena var häftiga att se! En härlig upplevelse!
På vägen hem innan vi klev på tunnelbanan på Piccadilly Circus passade vi på att handla lite klassiska souvenirer i affären Cool Brittania och jag hittade två coola t-shirts i min stil + en ploj-tröja till mamma ("My daughter went to London and all I git was this lousy t-shirt") och en ursöt engelsk bulldog i porslin som var som gjord för henne.
Vi besökte även Tesco igen och handlade några Grolsch och den här gången fick vi hjälp att slå in allt, tydligen för att vi handlade öl sent. Sedan satt vi och myste i sängen och sippade på öl och ale och tittade på våra inköp från dagen + lite trams på TV. Vi passade även på att packa ner det mesta eftersom vi inte skulle vara på hotellet mycket under morgondagen. Det var lite svettigt att få ihop väskorna och inte minst att väga den, men det var lugnt. :)
Torsdag 30/4
Sista hela dagen i London och första målet för dagen var att besöka London Eye som vi ännu inte hunnit med. Vi trodde det skulle ta längre tid att köa än det faktiskt gjorde och till vår förvåning kom vi ganska snart upp på hjulet. Det kändes inte att det rörde på sig och det var ingen risk för svindel heller, vagnarna är stora och stabila.
Vädret för dagen var åter igen mycket bättre än väntat och efter turen hade solen spruckit fram än mer och vi tog en hel ny drös med bilder på Big Ben. Därefter gick vi över Themsen och hade tänkt ta tunnelbanan vidare mot Tower Bridge, men av en slump såg jag att fodbåtarna hade sin hamn där och efter att ha konsulterat London Pass-boken var det bland annat just det bolaget vi hade gratis resa med, så vi valde att hämta en gratis biljett och åka med. Det var ganska mysigt att få åka lite båt och åka under broarna. Vi tog mängder av bilder på de kända skyskraporna och inte minst på Towern och Tower Bridge och Stefan muttrade lite om hur omöjligt det var att få en bra bild på bron.
Vi gick av vid Towern och gick in, åter igen genom att visa vårt London Pass. Det var kul att gå längs med muren och få en rejäl dos medeltid, mindre kul att se kronjuvelerna. Bjäfs som man inte får ta kort på och som man ser från ett rullband. Eller för att citera Stefan "Jag hade inte tagit kort om jag så hade fått". Det är något magstarkt med all denna prålighet, i synnerhet när man vet hur det vanliga folket fick svälta.
Därefter gick vi över Tower Bridge i jakt på någonstans att äta lunch och efter att ha tagit mängder av bra bilder på Tower Bridge nu när ljuset var helt perfekt hamnade vi så småningom på en annan All Bar One där vi efter viss möda lyckades beställa mat. Vi satte oss ute och det var inte det lättaste att vinka till sig servitrisen. Stefan gick på toa och på vägen tillbaka såg han att jag satt vid tomt bord ännu och vis av erfarenheten från första stället beställde han öl i baren - samtidigt som jag lyckades beställa öl och mat av servitrisen. Så det var något förvirrat när de kom ut med våra öl, dessutom hade vi bytt bord eftersom vi var rädda att det skulle komma en regnskur. :) Men vi drack båda våra öl utan problem och Stefan fick sig en Fish 'n' chips och jag en kycklingquesadilla.
Efter det och efter ännu fler bilder på Tower Bridge och skyskrapor gick vi mot London Bridge, i London Pass ingick även gratis inträde på London Bridge Experience, ännu en skräckattraktion som vi ville testa. Det var ganska mysig inramning på det och till en början rätt likt London Dungeon, men sedan var det dags att rada upp sig på ett led och inte släppa taget om den framför och inte stanna upp och samtliga barn + deras föräldrar hoppade av här, de triggade varandra. Nu var det ju inte så skrämmande det här heller, det var mest mörker och snirkliga vägar och en och annan trång passage där man fick pressa sig igenom + lite skådisar som tjoade och petade på en. Jag var mest rädd för att snubbla om jag ska vara ärlig, de som gick längst fram rusade framåt av någon anledning. Men det var charmigt och Stefan hittade en urtjusig Grim Reaper i shopen efteråt som vi gav oss den på att få med oss i handbagaget.
Efter det valde vi lite mellan att besöka fler museum eller att gå upp i Tower Bridge. Tyvärr räckte inte tiden till allt eftersom det mesta stänger mellan 17 och 17.30 och det blev det sistnämnda, mest för att det är kul att ha gått där. Det ingick också i London Pass och är väl mer en kul sak att ha gjort än en fantastisk upplevelse som så.
När i blivit insläppta och visade till vårt bord valde vi varsin bägare som vi förbeställt bara för att + att vi hade hyrt kläder som vi valde ut och satte på oss. Vi var nog de enda som gjorde det den här kvällen (lågsäsong) men det bekom oss inte ett dugg, ska man på medeltida bankett så ska man. :)
Vid vårt bord satte sig ett äldre par från Kent som fått kvällen i present av sina barn och bredvid dem satt ett yngre isländskt par som nu var bosatta i London. Lite senare dök det även upp två brasilianska kvinnor längst bort vid bordet. Det äldre paret bjöd oss alla på Prosecco och det var en gemytlig stämning från start och trevliga konversationer om allt från IKEA till svenska deckare.
Konceptet var som sagt medeltid och vår "wench" för kvällen presenterade sig, liksom vår riddare och de höll igång och det var bara att ropa på sin "wench" så fort drickan tröt. Jag fick testa på det först när alekannan gapade tom och det var urkul att få ropa "Bring us some more ale, wench!" iklädd medeltidsklänning och se henne genast springa till mig och svara "I will bring it immediately, mylady!"
Under kvällen var det även en del uppträdanden, både i form av medeltida sång och musik och i form av balansakter som verkligen var spektakulära. Emellanåt var även vår wench hos oss och ville ha upp oss och dansa med henne, vilket jag och Stefan nästan såg som vår plikt som utklädda och glada pajasar! Tur att ingen filmade oss, även om jag är säker på att vi såg jättefina ut skuttandes med våra små tamburiner. :)
Maten var inte dum den heller, vi fick först en grönsakssoppa och på bordet fanns två rejäla limpor som vi bröt bitar av. Naturligtvis fanns ingen sked, utan vi drack direkt ut skålen. Sedan var det en tallrik med diverse kallskuret, pastej skinka, ost etc som vi delade på och efter det kom det in en rejäl gryta med kyckling, följt av potatis och grönsaker. Jag lyckades få den stora filébiten och det var riktigt gott, dessutom kom vår "wench" och öste på sås till "mylady". :) Vi fick oss också ett riktigt gott skratt vid bordet när vi upptäckte att porslinet var från IKEA. :)
 |
| IKEA-porslin! Mycket medeltida!:-D |
Festmåltiden avslutades med en rejäl bit äppelpaj och en rejäl svärdfajt mellan riddarna, innan kvällen övergick till disco och alla sångare, gycklare, riddare och wenches började digga loss till "Disco Inferno". Från början hade vi trott att det skulle vara vår signal att dra därifrån, men det visade sig att vi stannade längst tillsammans med det isländska paret.
Stefan och jag var verkligen sist ut och vid det laget hade tunnelbanan slutat gå, så vi försökte fånga en taxi för första gången under resan och det var baske mig inte det enklaste. Efter en ganska bra promenad hittade vi äntligen en taxiplats där det stod en ledig bil och vi hoppade in och först visste inte taxichaffisen vilket hotell vi bodde på och när jag skulle leta upp den exakta adressen i handväskan lyckades jag tappa mitt linsskydd till kameran som rullade och fastnade under bildörren. Det löste sig dock och jag kunde även fånga upp mitt linsskydd när vi skulle gå ut, även om chaffisen fick hicka först. Han trodde nog jag skulle gå rakt ut i trafiken men jag skulle bara öppna dörren lite så att jag nådde det, vid det här laget satt vänstertänket som sten. :)
Väl på hotellet var det bara att dyka ner i sängen och försöka få lite sömn. Några ynka timmar i alla fall. :)
Fredag 1/5
Jag vaknade av mig själv klockan 06.00 och insåg att jag inte ställt larmet på mobilen rätt, tur jag har en inbyggd klocka vid behov. Vi såg till att packa in allt efter bästa förmåga och det var välfyllda väskor som vi släpade ner till receptionen. 07.20 kom vår transferbil och hämtade oss och vi var i god tid på Heathrow.
Jag checkade in oss i self-serve-kiosken, men maskinen dog när den andra bagage-taggen skulle skrivas ut och det gjorde mig perplex. Jag försökte förklara för den brittiska damen som hjälpte folk där, men hon lyssnade inte på vad jag sade utan körde på sin förklaring hur man checkar in och när jag avbröt henne för tredje gången och hon bryskt testat själv med våra pass sade hon åt mig att gå till bagagedisken som kunde lösa det. Hade hon lyssnat hade vi båda sparat tid... Men det löste sig och vi kom genom säkerhetskontrollen snabbt och kunde sätta oss på ett mysigt frukostcafé där vi beställde Eggs Benedict, apelsinjuice och kaffe. Fantastiskt gott! Bästa flygplatsmat jag ätit någonsin!
Tyvärr var vårt flyg försenat och vi dödade lite tid genom att shoppa maltwhisky och godis och lite annat och det var lite småsegt att hela tiden se tiden ändras, men vi är vana vid jobbiga hemresor, så jag stålsatte mig och försökte att inte tänka på allt tågstrul vi skulle möta...
Till sist fick vi äntligen sätta oss på planet, tyvärr inte bredvid varandra, men det gjorde inte så mycket, jag somnade nästan omgående. Det tog en evinnerlig tid innan det var vårt plans tur att lyfta dock och vi var nog 90 minuter sena till Kastrup.
Väl där löste jag tågbiljett och vi fick väskorna ovanligt snabbt. Därefter var det dags att ta oss till tåget och det var frustrerande som det brukar eftersom folk envisas att stå vid nedgången till spåret där korkat nog biljettautomaterna står (få verkar ta tillfället i akt att lösa dem medan de väntar på väskorna, det är väl roligare att trängas och stå i vägen...). Vi pressade oss muttrandes igenom massorna och tog första tåg som gick till Malmö, bara för att slippa Kastrup och trängseln.
I Malmö bytte vi sedan till nästa tåg till Hässleholm, som anlände i tid, men eftersom Skånetrafiken är idioter såg vi vårt Krösatåg stå längre fram på spåret och även om vi så sprungit utan väskor hade vi inte hunnit eftersom de går samtidigt. Oerhört frustrerande och eftersom det var helgdag gick nästa först om en timme och 38 minuter. Vi skulle ju dessutom bila till Ronneby när vi väl kommit hem fr att hämta katterna, så all tid var behövlig. Turligt nog hade Taxi Hässleholm en bil inne och vi kunde åka hem för ett bra pris, värt varenda krona. Så vi tog varsin dusch och packade upp lite + förde in alla bilder i min dator innan vi satte oss i bilen till Ronneby. Mamma hade förväntat sig två tröttta resenärer, men vi hade med oss lite öl och ett glatt humör och efter en mycket välbehövlig middag tittade vi på alla kort, utan filtrering och med osynk mellan kamerorna.
I Malmö bytte vi sedan till nästa tåg till Hässleholm, som anlände i tid, men eftersom Skånetrafiken är idioter såg vi vårt Krösatåg stå längre fram på spåret och även om vi så sprungit utan väskor hade vi inte hunnit eftersom de går samtidigt. Oerhört frustrerande och eftersom det var helgdag gick nästa först om en timme och 38 minuter. Vi skulle ju dessutom bila till Ronneby när vi väl kommit hem fr att hämta katterna, så all tid var behövlig. Turligt nog hade Taxi Hässleholm en bil inne och vi kunde åka hem för ett bra pris, värt varenda krona. Så vi tog varsin dusch och packade upp lite + förde in alla bilder i min dator innan vi satte oss i bilen till Ronneby. Mamma hade förväntat sig två tröttta resenärer, men vi hade med oss lite öl och ett glatt humör och efter en mycket välbehövlig middag tittade vi på alla kort, utan filtrering och med osynk mellan kamerorna.
Stefan och jag satt sedan uppe och kollade Youtube långt till fåglarna börjat sjunga ute, så mycket för den segheten. :) Den kom på lördagkvällen, när vi väl kört hem och dunsat ner i soffan och katterna gjort sig hemmastadda igen.
Sammantaget var det i alla fall en upplevelserik resa, inte riktigt lika tokintensiv som det brukar vara dock, mycket på grund av att öppettiderna var lite begränsade på det mesta vi ville se. Det fanns därför ingen anledning att stiga upp i ottan och efter kl 18 var det mesta stängt.
Vädret var som vanligt mycket bättre än vad prognosen förutspådde, vi fick väldigt lite regn på oss under hela resan. Det skulle inte förvåna mig om vi tar oss dit igen framöver, nu har vi ju rivit av turistfasen så det heter duga! :-D
