London 25-27 juli

Det är ingen hemlighet att vi gillar öl och att se musikaler och Stefan föreslog att man kunde ta en kort tripp under sommarsemestern till London nu när vi varit där ett par gånger redan och sett sevärdheterna. Vi planerade först att se två musikaler på en gång, men tyckte det blev för jäktigt på två kvällar, så vi valde att fokusera på The Lion King som vi trodde var på upphällningen. Nu verkar det inte stämma, men oavsett är det en musikal vi länge velat se. Vi passade även på att boka en guidad tur på Fuller's Griffin Brewery som renoverades sist vi var där.

Så efter en klassisk dags letande efter bästa resa och hotell bokade jag rubbet via British Airways till ovanlighetens skull då de hade bästa priset. 

Dagen innan vår resa hade vi en klassisk otursdag, först fick vi vattenläcka från vår toalett på övervåningen igen (visade sig vara slarvigt jobb sist som gjorde att det rann över vatten). Sedan hade vi bilen på service och hyrbilen och Stefan kom inte alls överens så det slutade med att den trevliga tjejen på Bilcentrum fick köra hem vår bil och hämta hyrbilen. Och som grädde på moset började jag känna mig sjuk och hade feberfrossa under natten. Jag trodde det var en förkylning som skulle gå över så jag proppade i mig tabletter och hoppades på det bästa. 

Tisdag 25/7

På morgonen kändes det ändå ok, så vi knatade upp tidigt till Hästveda station för att ta tåget 7.28 till Hässleholm och sedan vidare till Kastrup. Allt gick som det skulle så vi var tidigt på Kastrup och hade ganska lång tid på oss, men det känns bättre att vänta på plats.

Vi åt frukost på Gorm's och sedan tog vi några öl på Murphy's och väntade på gaten och roade oss med att följa tillbygget utanför. Vi fascinerades av ett äldre svenskt par på väg hem som berättade sin livs historia för ett nygift norskt par på väg på bröllopsresa, inklusive uppvisande av operationsärr. När de nygifta gick satte de sig närmare oss, men vi ignorerade deras blickar så de ringde en vän istället på högtalartelefon för att berätta allt om sin resa. Jag kommer nog aldrig förstå sådana människor. 

Till slut dök gaten upp så vi tog oss genom passkontrollen och gick ombord. Planet lyfte i hyfsat utsatt tid efter 10 och vi hann med lite käk på planet också. Ruskigt god ostsandwich med chutney!

Planet landade i bra tid på Heathrow, men fick vänta länge på att få parkera. Vi hade dock inga tider att passa mer än en sen middagsbokning så oss spelade det ingen roll. Skönt. 

Vi hade redan innan bestämt att ta tunnelbanan in och London Underground är ju ganska enkelt att förstå sig på så det dröjde inte länge innan vi var på väg in till West End. 

Vi hade gett oss den på att bo mitt i smeten den här gången, och det gjorde vi sannerligen. Hotellet Strand Palace ligger mitt emot svindyra/skitnödiga Savoy (jag är inte mycket för den typen av lyx, tycker det är trams) och vi hade snart checkat in och vårt rum var helt ok och låg på andra våningen. Vi såg inte så mycket av själva hotellet så jag kan inte uttala mig om hur det var i övrigt, men det ligger väldigt bra och kändes fräscht. 

Efter att ha skakat av oss lite resdamm gav vi oss ut för att se om vi kunde ta en öl någonstans. Vi hade en bokning på Hard Rock Café Piccadilly Circus vid 21, vilket var en bra stund till än. 

Till vår förvåning var det riktigt fint väder och vi hittade snart puben The Lyric där vi kunde stå ute och sippa på våra öl, på klassiskt engelskt maner. Trevligt ställe med många olika öl och den klassiska dödsfällan till toalett nerför galet brant trappa för männen åtminstone. Vi hängde där tills det var dags att bege sig till Hard Rock Café (vi flyttade in i värmen på slutet då det började bli kyligt).

Herrarnas

Temat för denna resa var Väntan, så vi passade på att besöka Hard Rock shopen först till omväxling för att döda lite mer tid. Stefan hittade två tröjor och magnet, själv hittade jag inget som direkt föll mig i smaken. 

Till sist var det dags att äta, HURRA! Restaurangen ligger i källaren och vi fick ett toppenbord, ett av de urmysiga båsen. Vi var båda hungriga som vargar vid det här laget och skrattade åt att de skrev ut kcal på alla rätter i menyn, det är gott om dem på HRC. Stefan beställde Pepperoni Flatbread (435 kcal)  som förrätt som han generöst delade med sig av. Jag tänkte vid det här laget att jag kanske hade rum för efterrätt för en gångs skull då vi ätit rätt lite under dagen och jag höll mig från en förrätt till. 

Stefan åt sedan sin favvis Twisted Mac, Chicken & Cheeze (1448 kcal) till huvudrätt (riktigt bra enligt utsago!), medan jag slog på stort i min hunger och tog en BBQ Bacon Cheezeburger (1398 kcal) med Cheese and smoked bacon fries (679 kcal) på inrådan av vår trevlige servitör som berättade att just den burgaren var dagens populäraste rätt av någon anledning. 

Efter att ha ätit ett tag tittade jag ner på min tallrik och insåg att det knappt syntes och jag var redan mätt som attan. Hej då efterrätt och det var noll chans att jag skulle kunna äta upp ens hälften av burgaren. Men gott var det! Stefan var lite mer hoppfull och beställde glatt in en cheesecake. Vår glade servitör kom med två gafflar åt oss, men jag var i Mr Creosote-mode och en ynka jordgubbe i min mage hade varit över gränsen, så han fick vackert äta den själv. Jag fick i mig en espresso i alla fall. 

Vi tänkte först även ta en avslutande drink, men de höll på att städa upp serveringen och nu började också Stefan känna av matintaget så vi betalade och tog en runda runt och kollade på vad de hade på väggarna, sedan tackade vi för oss. Mycket trevligt HRC!

Lite flådigare toalett

Vi strosade hemåt över Trafalgar Square som var vackert upplyst och först hade vi tänkt ta en drink på hotellet som avslutning, men Stefan var proppmätt och min "förkylning" började göra sig starkt påmind så vi valde att krypa till kojs. Tyvärr ingen skön natt för min del, ny feberfrossa och den fluffiga sängen var ingen hjälp.

Onsdag 26/7

Efter min hemska natt var vi båda osäkra på om jag faktiskt skulle kunna ta mig någonstans alls denna morgon, allra minst till Fuller's Brewery där vi bokat guidad tour vid 11. Men jag kände att det var görbart efter värktabletterna kickat in och vi gjorde oss i ordning. Sängen på min sida var dyblöt och min kofta som jag virat in mig i likaså. Jag försökte stryka den torr, men det var inte direkt det bästa strykbrädet och jag gav upp och lämnade den på tork istället liksom sängen. 

Vi tog frukost på Pret A Manger nära hotellet. Blir alltid lika avis på sandwichurvalet utanför Sverige, det går inte ens att jämföra.

Sedan tog vi tunnelbanan ut och med hjälp av Google Maps hittade vi fram till Fuller's och Griffin Brewery, åter igen alldeles för tidigt. Vi satte oss i parken bredvid och jag var rätt frusen och skröplig och suktade efter Stefans varma kofilt hemma. Vi noterade också att jag plötsligt hade ett stort rött utslag på vänster vad där jag fått ett getingstick för 9 dagar sedan (som då inte syntes) och att det antagligen var boven till mitt usla mående. Inte mycket att göra åt för stunden dock. 

När de väl öppnade shopen gick vi dit och tog en titt och väntade vidare där.

Strax innan 11 var det dags att checka in och vi fick varsin skyddsväst och vår guide John började med att visa en video med säkerhetsföreskrifterna. Väldigt seriöst och proffsigt upplägg överlag. Sedan var det dags att gå ut i fabriken och även om det var mycket trappor så var det alltid handtag på båda sidor + att vi inte älgade fram så det var inga problem för mig att ta mig fram. Extra skönt var när vi var i rummet där de hettar upp det blivande ölet och mäskprocessen startar. Där var det riktigt varmt och det tog bort min frusenhet på stört.

Överlag var det en mycket intressant och detaljerad tour och vi fick verkligen se allt från ax till limpa rakt inne i pågående produktion kryddat med historiska inslag. Vår guide var också mycket bra och berättade öppenhjärtigt om allt, som att de numer är japanskägda av företaget Asahi, men att de låter dem göra som de alltid gjort. De jobbar också mycket med att bli mer och mer miljövänliga. En kul sak är också att om man dricker en öl från Fullers så är den tillverkad där och ingen annanstans, de har ingen licensbryggning. Tydligen är Sverige det land som de exporterar mest till. 

Själva guidningen tog ungefär 65-70 min, sedan fick vi rejält med tid i källarbaren Hock Cellar där det faktiskt var fritt blås på att prova alla deras sorter. Jag och Stefan undrar båda hur ofta det händer att folk tar i lite för mycket därnere. Jag var för stunden ok, men inte i ölprovar-mode av naturliga skäl, så jag smakade bara på en London Pride för sakens skull och en Honey Dew som var mild och god. Stefan provade ett gäng olika, bland annat HSB. Griffin IPA, Seafarers' Ale, London Porter och Frontier. Där fanns även massor av memorabilia att titta på. 

Därefter handlade Stefan en tröja, två handdukar, en ölöppnare, coasters + en magnet i shoppen. Sedan letade vi upp tunnelbanestationen igen och tog oss hem där jag passade på att vila en timme. 

Vid fyra hade vi bokat bord på en liten italiensk restaurang nära hotellet, Prima Sapori D'Italia. Jag åt pasta med pesto och soltorkade tomater (+ lite vitlöksbröd) och Stefan mumsade på en Meatlover´s pizza. Gott och behövligt!

Därefter satte vi oss på en cocktailbar Be At One bredvid Lyceum Theatre som passande nog hade Happy Hour, så vi njöt av varsin romcocktail Cuban Holiday. Charmiga bartenders och omsorgsfullt gjorda drinkar, ska lägga det på minnet till nästa gång vi är i London.

Sedan var det så dags att ta sig över gatan och till Lyceum Theatre. Vi hade köpt biljetter med tillgång till Ambassadour´s Lounge så vi blev guidade in via sidan. Vi var tre par från början och vi fick varsitt glas prosecco + snacks och jag hade förbokat ett souvenirpack som de hämtade åt oss. Väldigt bekvämt och tacksamt med tanke på mitt mående. 

När föreställningen var på G blev vi även guidade till våra platser och vi kunde lämna alla våra saker i loungen (+ att vi hade egen toalett). Klart bekvämt. Vi hade bra platser i mitten och lagom långt från scen.

Föreställningen brassade igång med Circle of Life som första nummer och det var maffigt att se alla djurkonstellationer som kom gående längs med sidorna och upp på scenen.

I pausen tog vi oss till loungen (lite trixigt i folkmassorna) där lite mintglass och ett nytt glas prosecco väntade på oss. Jag hade varit rätt frusen under första delen så jag trodde glassen skulle förvärra det, men det var oväntat skönt för kroppen. Jag tog med mig min jacka som extra värme inför akt 2, men det slutade såklart med att jag var tokvarm istället och tog av mig koftan och satt och försökte fläkta mig. 

Föreställningen var maffig, där scenografin är den riktigt stora stjärnan. Det är fantastiska danser och masker och dräkter och emellanåt kändes det nästan som en slags afrikansk balett. Många av de stora sångnumren är man ju rejält bekant med från filmen, och de faller därför ärligt talat lite platt live, då de inte riktigt är så "musikalstarka" eller vad jag ska kalla det. Men det är oerhört välgjort och jag är förvånad över hur bra de fått till Timon och Pumbaa, det hade jag faktiskt inte vågat tro. Jag är också mycket imponerad av hur bra de fått till scener som när Simba jagas av gnuerna liksom hans övergång från unge till vuxen. Tydligen är alla masker designade av Julie Taymor som blivit prisbelönt för det - med all rätt. Det är en häftig och annorlunda musikal, väl värd att se!

Vi hämtade våra saker i loungen och de hade snällt nog hällt upp min kvarvarande Prosecco i ett plastglas så jag sörplade i mig det och sedan gick vi till hotellet som bara var runt knuten. Åter hade vi tänkt ta en avslutningsdrink där, men vi skulle upp tidigt och vi gjorde det klokare valet att gå och lägga oss istället. 

Torsdag 27/7

Dags att åka hem. Jag mådde hyfsat för dagen, men var väldigt mör i kroppen och trött såklart och såg fram emot att få sova på flyget. Vi tog tunnelbanan ut till Heathrow vid sextiden och efter att ha slagits lite med att få ut våra boardingpass på Heathrow då jag bokat oss i "fel" namn sett till passen där vi heter Sara och Jan (slutade med att jag laddade ner BA-appen på vardera telefon och löste det den vägen) var vi snart genom säkerhetskontrollen och kunde käka rejäl frukost på Giraffe. Jag åt deras Eggs Benedict och Stefan en Full English. 

Vi handlade lite taxfreesprit och sedan väntade vi in flyget. Vi bordade planet på utsatt tid, men fick vänta ett bra tag innan vi lyfte. Jag försökte sova så gott det gick, men det är ju inte direkt bekvämt. 

Väl framme på Kastrup kom vi ganska snabbt med ett tåg till Hässleholm. Där var det sedan lite längre väntetid så vi passade på att äta på Wok House. Vi hade glömt hur massiva portioner de har så jag fick med mig hälften hem.  

Sedan var det Krösatåg hem och lufsa hemåt. Jag är väldigt glad för min nya lilla ryggsäck och att jag inte behövde kånka på något utöver (tack Stefan!). 

Dagen efter sedan mådde jag riktigt dåligt så det blev att besöka vårdcentralen i Hässleholm och få penicillin innan vi åkte till Ronneby och hämtade hem vår lilla misse. 

En resa som (bortsett från min sjukdom) verkligen gav mersmak. Det kommer vi att göra igen.