fredag 27 april 2018

White Buffalo


White Buffalo är något som vi sprang över tack var Stefans ihärdiga låtsurfande. Mannen bakom namnet heter Jake Smith och har en smått fantastisk röst och om man ska ha en enda anledning till att genomlida TV-serien Sons of Anarchy så är det för att höra hans musik. Riktigt bra! Han turnerar inte särskilt ofta, så det var jättekul att upptäcka att han var på gång på ny turné i Skandinavien, faktiskt bara andra gången i hans karriär. Så det var bara att köpa biljetter och jag valde att ta ledigt hela dagen så att vi kunde få en skön heldag med lite shopping i Malmö.

Vädret var mycket bättre än vi hoppats på och efter att ha strosat runt lite och shoppat diverse saker (sandaler, sällskapsspel, grillsås, tvättvikare + jeans och deospray) + ätit god lunch på Texas Longhorn checkade vi in på Elite Hotel Savoy.




Kort efter gav vi oss ut igen och bort till Lilla Torg där vi hittade en skön plats på uteserveringen till Moosehead där vi kunde avnjuta några öl. Vi hade tänkt gå vidare, men blev nyfikna på den skotska puben Drum Bar och satte oss där ett tag också. Klar kontrast mot att sitta ute i stimmet och inne i en mörk och typisk pub. Riktigt skönt att slippa det värsta sorlet.



Sedan var det så småningom dags att bege sig bort till KB och humöret sjönk redan när man kom dit och såg köerna som bildats utanför, trots att insläppet redan startat. Vi visste att det skulle vara så, men det är ändå så tröttande. KB hör definitivt inte till mina favoritställen och efter denna kväll är jag ytterst tveksam till om jag någonsin sätter min fot där igen.

Nåväl, kön rullade ändå på hyfsat och personalen var ovanligt trevlig och vi kikade lite på merchen innan vi tog oss en plats nära baren med en halvvägg bakom oss. Stefan köpte oss varsin öl eftersom det var en stund kvar till spelningen skulle starta. Tur var det, för trots att allt var riggat på scenen och inget förband var i vägen tog det en bra stund innan White Buffalo klev ut på scenen och jag kan nästan garantera att det inte hade med bandet i sig att göra. Folket vällde nämligen in i strida strömmar långt efter utsatt tid och KB är inte på något sätt en lokal som fungerar smidigt, allra minst när det är utsålt. Med andra ord började irritationen välla upp igen.

Till sist startade i alla fall konserten och de verkade väldigt spelsugna och glada, men tyvärr bestod publiken av mestadels saltstoder som bara stod där. De orkade inte ens dra upp sina mobiler, vilket visserligen är en bra sak i sig. Snart insåg vi att vi fått två typiska drama queens framför oss till råga på allt. Den typen dyker upp på konserter emellanåt, i stort sett alltid av kvinnligt kön. Jag tål dem inte personligen och det enda sättet att hantera dem på (utan att bli utslängd) är att gå därifrån. Men det kan man ju glömma på ett överfullt KB, så jag fick stå där med bubblande ilska och försöka intala mig själv att inte koka över alldeles. 

Nu har jag varit på tillräckligt med konserter i mina dagar för att ändå hyfsat kunna blockera rövhål i publiken vid behov, men då hade vi nästa stora bekymmer: LJUDET. Jag såg en som petade i öronproppar innan spelningen, den personen kan inte hört mycket. När första balladen kom kunde jag knappt urskilja musiken, istället hörde jag ett enerverande tjatter från folket runt mig inklusive rövhålen (varför man tjattrar konstant på konserter har jag aldrig fattat för övrigt, håll er hemma!). En ilsken man skrek konstant åt teknikerna att göra något åt det hela (och han hördes verkligen med tanke på det låga ljudet), men inget hände och jag tror han drog därifrån till sist. Ljudet var både skrämmande lågt och tamt och stämde inte alls överens med den energi jag såg komma från scenen. Jag vet inte hur det lät längst fram vid scenen, men KB är ingen stor lokal och det finns inga ursäkter.



Så i slutändan kände vi när extranumren började att vi fått mer än nog av KB. Bandet var fantastiskt, men det var nästan sorgligt att tvingas se dem på det här sättet och jag hoppas verkligen att Jake och co dyker upp någonstans i vår närhet framöver trots att de inte turnerar särskilt ofta av respekt för familjen. Jag vill verkligen få chansen att uppleva så här pass bra musik på bästa möjliga sätt - och det är fan i mig inte på KB i Malmö.

Innan vi åkte var vi lite ledsna att vi inte varit mer på låset på utsålda The Sparks som ska spela i sommar. Efter den här spelningen är vi själaglada.

Nåväl, trots allt var det jättekul att se White Buffalo och att få bekräftat att hans röst är minst lika magisk live även om man fick anstränga sig maximalt för att höra.

Vi lämnade KB (vi var inte ensamma att gå innan) och satte oss på betydligt trevligare Malmö Brewing Co och pratade av oss de värsta irritationerna och testade ett gäng av deras öl, goda allesammans.

Sedan traskade vi hemåt via KFC och avslutade kvällen vid gott mod på hotellrummet, mumsandes på god kyckling.

Dagen efter försökte Skånetrafiken trigga ny och rejäl irritation genom att ha den sämsta information jag någonsin upplevt gällande ett större tågstopp, men vi valde att inte gå i den fällan, utan istället lämna förvirring och trängsel på perrongen och istället sätta oss på Espresso House och äta frukost/lunch och bida vår tid. Lagom till vi var klara hade det värsta stoppet släppt och vi tog en chansning på ett oskyltat Pågatåg som gick hem. Så vi var hemma ett par timmar senare än tänkt, men vid gott mod trots allt. :)




SET LIST:
Hide and Seek
One Lone Night
Go the Distance
Border Town / Bury Me in Baja
If I Lost My Eyes
Oh Darlin' What Have I Done
Into the Sun
The Bowery
Love Song #1
This Year
Come Join the Murder
Stunt Driver
The Observatory
The Heart and Soul of the Night
Joe and Jolene
The Whistler
I Got You
The Pilot

Encore:
Wish It Was True
How the West Was Won

tisdag 10 april 2018

SNACK - Ann Westin

Terminsavslut för SNACK och betydligt mindre folk än sist, vilket är på både gott och ont. Kvällen med Thomas Petersson var (som tidigare beskrivits) väl trång och det var riktigt skönt att kunna sitta och äta sin mat i lugn och ro och utan att ha någon annan nästan i knät. Kvällen till ära lyxade vi till med både alkoholfri öl och kaffe! Ungefär samma pris. :)



Som alltid gapade de första raderna tomma och det var bara att ta en plats längst fram. Det är rätt skönt att sträcka på benen och det är sällan komikerna är särskilt tuffa mot publiken, så jag vet inte vad folk räds för.

Kvällens konferencier var Pierre Mathisson som vi sett innan som komiker och han skämtade framförallt om livet som småbarnsförälder.

Han följdes upp av läkarsekreteraren Hannes Pettersson som lite oväntat skojade om sitt liv som transsexuell. Ovanligt med den typen av humor på SNACK, men faktiskt ett skönt bryt från de klassiska barnskämten (inget ont om det i sig, men emellanåt blir det lite tjatigt när jag själv har lika stort intresse av småbarn som av bilmotorer :) ). Kanske lite magstarkt för en del dock, majoriteten av publiken var en bra bit äldre än jag själv och det säger ju en del. :) Hannes är också rätt ny i branschen och har inte riktigt hittat rätta rytmen än.

Därefter var det en annan gammal bekant, den mycket rolige Tobias Erehed från Tärnaby (fast boende i Malmö numer) och jag tror det är tredje gången vi ser honom nu och det är jättekul att följa hans utveckling. Man märker ett helt annat självförtroende nu och han har alla förutsättningar att nå riktigt långt om han så vill. Han är verkligen rolig och har hittat sin stil. Jag fnissar än åt hans anekdot om när han var rädd för monster i garderoben hemma hos sina morföräldrar och när hans morfar undrade vad det var för fel svarade han att mamma sagt att han skulle tänka glada tankar så försvann monstret. Då svarade morfar "Du har för livlig fantasi, pojk. Det finns inga glada tankar. Sov nu!" :)

Efter honom kom Martin Svensson, en fryntlig Helsingborgare som var rolig och bra med publiken, men i mitt tycke skulle vinna på att hitta lite mer av en egen stil. Han kändes lite som en standup-lärare på något sätt, och doftade emellanåt lite väl mycket Thomas P t ex (skämt-mässigt, jag har inte sniffat på någon av dem). Därmed inte sagt att han inte var rolig, det var många stora garv i lokalen. Tacksamt område också, dagens teknik är verkligen tragikomisk. :) Sex-app någon?

Efter den obligatoriska pausen dök en ganska oinspirerad Joaquim Nicander upp och körde i stort sett samma skämt som sist, fast sämre. Jag låter hård nu, men det är tråkigt att kunna förekomma exakt varje skämt eftersom man hörde dem för två månader sedan. Jag har inget emot återanvändning, men det har var lite väl häftigt + att han var mycket bättre sist som sagt. Roligast var faktiskt hans väldigt icke-PK-skämt om Peter Madsen på slutet.

Drottningen för kvällen var förstås Ann Westin och hon rev på från start till mål och var riktigt jäkla rolig! Hennes minspel och inlevelse är ren underhållning i sig och hon är både rapp och smart. Naturligtvis fick Karolinska Institutet en rejäl spark i skrevet, liksom Svenska Akademin (= de borde återfödas som änder, vilket är ett av de värsta straff man kan få eftersom de tvångsdoppar sig konstant). Hennes beskrivning av 70-talets virkade bikini och varför man inte ska bada med den + att kroppshår var attraktivt på den tiden fick nästan taket att lyfta av skratt. För att inte tala om hennes perfekta återangivelse av en typisk modern mamma som på ett mycket pedagogiskt och samtidigt byråkratiskt sätt förklarar för sitt lilla barn att den där kakan som onekligen ser ut som en chokladboll i själva verket består av hackade dadelbitar och hon undrar nu hur barnet ställer sig till detta. Madam Westin steg verkligen i graderna nu när man sett henne live och även här märks så väl att hon hittat sin stil som hon passar bäst med.


Så kort och gott, ett bra terminsavslut och många roliga skratt!

fredag 6 april 2018

Shaolin – The Mystical Power of Shaolin Kung Fu


Av en ren slump råkade vi några veckor innan se en skylt längs med vägen om detta evenemang (när vi var i Malmö på Sci-Fi-mässa). Vi trodde inte det skulle finnas några bra biljetter kvar så sent, men Malmö Live är ett ganska bra ställe, de flesta platserna där är vettiga. Dessutom fanns det kvar några bra platser i mitten på bakersta raden på första parkett. Så vi bokade in oss efter lite velande, vi är ju båda löjligt förtjusta i alla former av kampsport och i synnerhet Shaolin-munkar.

Vi valde att inte chansa den här gången att få en parkering inne i Hässleholm, trots att det var fullt kaos med Krösatågen. Vi hittade ett ynka tåg som gick till Osby åtminstone och traskade upp till stationen i solskenet med en hemsk vind i öronen och tog det. I Osby bytte vi sedan till ett Öresundståg ner till Malmö. Visserligen fick vi stå hela vägen, men det var inte så farligt.

Väl inne i Malmö sken solen och vi checkade snabbt in på Elite Residens.

Titta, där är ju Malmö Live!

Sedan skuttade vi ut igen och tog oss till Bullen Två Krögare för en första öl för dagen. De hade tjeckisk klosteröl som special och den satt som en smäck. Stefan fotade sin vana trogen öltappen och då såg en man i baren sin chans att börja prata med honom och vi fick lite sällskap under första ölen.



Det var en lätt överförfriskad, men trevlig, 64 år gammal man som var väldigt fascinerad av Älmhult och IKEA och drömde om ett hus i skogen. Vanligtvis är det inte så kul med fulla människor, i synnerhet när man själv inte är det, men han var väldigt fredlig och dessutom medveten om sin egen berusningsgrad - vilket oftast är ett sundhetstecken. Efter att han lämnat oss för att hämta ut en ny mobiltelefon provade vi en tjeckisk öl till, sedan var det hög tid att ta oss till Malmö Brewing Co & Tap Room för första gången (där vi även bokat bord).

Av någon anledning är det alltid lite lustigt att röra sig i Möllevångsområdet dagtid och i strålande solsken eftersom vi oftast brukar vara där rätt sent (Vogon Variety, KB, Babel, Inkonst etc), man känner liksom inte igen sig. :) Men vi hittade dit och gled in på restaurangdelen och hittade vårt bord och kort efter kom en trevlig servitris med menyn. Klart mysigt mikrobryggeri, vete tusan varför vi missat det innan.






Stefan körde på deras brisket och jag på deras köttfärsslimpa och till det drack vi deras ale "Wrong Target" som smakade mycket bra. När maten kom in såg den jättegod ut och det var den också. Jättekul upplägg, med sötpotatismos, risblandning, picklad rödlök, bönröra, coleslaw etc. Allt gifte sig fint trots blandningen och var mycket gott. Vi kommer garanterat gå dit och äta fler gånger.






Vi testade även två ölsorter till, en mycket frisk och god american farmhouse ale "Periscope" + "Brännskär brown ale" från ett av gästbryggerierna.

Därefter var det dags att gå tillbaka och börja dra oss mot Malmö Live (vi gillar omvägar) och vi tog oss en hederlig Brooklyn Lager innan det började ringa in för att ta sig in i salen.


Det visade sig att vi hade jättebra platser precis bredvid ljudkillarna och med en vägg bakom oss upp till nästa etage + att resten av raden var tom!


Showen började på utsatt tid och en lite småfet tysk man, dubbad till engelska, dök upp på en film på den stora skärmen. Han är tydligen initiativtagaren till showen och även berättarrösten under föreställningen (dock överdubbad här). Ska jag säga något elakt om det hela hade det inte skadat att se mindre av denne man, men det är väl också det enda. Så fort shaolinmunkarna dök upp på scenen var jag såld.



I praktiken hade de bara kunnat hoppa runt i två timmar, jag hade ändå suttit och myst. Men de gav naturligtvis betydligt mer uppvisning än så och det var både en och två gånger som hakan ramlade ner och jag måste sett jätterolig ut när jag oohade och aahade och emellanåt högg tag i Stefan. Men det är något magiskt över människor som har sådan kroppskontroll och som lagt ner hela sitt liv åt det de tror på.

Det är ju dessutom helt omöjligt att inte bli tokcharmad av de minsta lärlingarna (Shamis). Den yngste i den här showen är 5 år och jisses så skickliga de är redan i den ringa åldern! En av dem gör helt galna bakåtvolter med huvudet kvar i golvet så att säga. Måste nästan ses för att förstås. Jag satt som en fågelholk.



Den äldste mästaren går inte av för hackor han heller, han visade effektivt sin vighet genom att böja sig ner och förbi sina fötter och sedan röra sig åt allehanda håll.


Annars är showen i stort en genomgång av deras historia och en uppvisning av allt de kommit att lära sig behärska. Slåss med allehanda vapen, djurörelser som omvandlats till kampsport (extra kul att se grodan, den har jag aldrig sett innan), oerhörd kroppskontroll (allt från det klassiska spjutet mot halsen till att gå på sågklingor och vrida leder i grader som borde vara omöjliga). Även publiken fåick vara med och prova på att andas och känna sin chi.







Kort sagt, en häftig upplevelse som fick oss båda att vilja plocka fram alla Kung Fu-filmer där hemma + börja träna själva. :)

Efteråt handlade vi en bok och fick den signerad av en av de unga lärlingarna + mästaren själv.



Därefter gjorde vi ett tvärkast och tog hissen upp till Clarions Sky Bar på 25:e våningen som vi av någon anledning missat innan. Fin utsikt, men lite trångt och vi tänkte först bara ta en cocktail, men efter att ha fått en sittplats valde vi att ta en till (Pretty in Pink + Barry Manilow). Jäkligt goda cocktails (de bästa jag fått i Sverige faktiskt) och trevlig personal även här.


Pretty in pink

Turning Torso (typ)

Lagom till tolvslaget valde vi att ta oss vidare och lämnade in boken på hotellet innan vi drog vidare till Brew Dog (som vi också missat innan) där vi tog två av deras öl. De höll på att förbereda för stängning och det var rätt lugnt, men vi ska ta oss dit en annan dag framöver när inte klockan är så mycket. God öl även här!






Vi insåg att vi är lite bekväma med Köpenhamns uteliv, det kändes konstigt att se ställe efter ställe slå igen portarna vid ett och vi övervägde gå in på Paddys som i alla fall hade öppet till två, men det var oerhört gapigt därinne och livemusiken var väldigt mycket Svenne Banan Greatest Hits så vi tog oss mot Lilla Torg istället för att se om där fanns något som höll öppet lite till. Vi var precis på väg att ge upp när jag såg att Fagans pub hade öppet till två och deras livemusik var dessutom betydligt roligare + att det var trevligare stämning och till och med ordningsvakterna där var vänliga och bjöd på ett leende och välkomnade oss.




Vi tog två öl även här innan de stängde, sedan gav vi upp och bestämde oss för att i alla fall ta lite mat med oss till rummet i brist på annat och hamnade för första gången i bådas liv på KFC där vi fick med oss varsin oväntat het kycklingburgare som vi mumsade på inne på rummet innan det var dags att sova. Vi somnade på stört och vaknade i hyfsad tid dagen efter, fortfarande med en skön känsla från en riktigt kul och trevlig kväll i Malmö. Efter en snabb frukost (jo, det händer faktiskt att vi äter det :)) checkade vi ut och gick till stationen. Krösatågen gick plötsligt enligt tabell(!), Pressbyrån bjöd på glassnyheter och det var strålande sol ute. Det var nästan så att man fick nypa sig själv!

Malmö visade sig verkligen från sin allra finaste sida och det kändes emellanåt som en semesterresa mer än en typisk utekväll vilket sannerligen är bra betyg. Heja Malmö!