tisdag 8 juni 2010

Sweden Rock 2010

Dags för ett nytt besök i Norje och den här gången i hela tre dagar!

Torsdag 8/6
Efter att ha tillbringat natten i Ronneby hos mina föräldrar och druckit en och annan öl för mycket på onsdagen gav vi oss iväg till Scandic hotell i Karlshamn där vi skulle bo över festivalen + hämta ut våra biljetter och bussarmband. Eftersom Nazareth spelade redan 13.30 så var det viktigt att vi kom iväg så snabbt det bara gick och hotellet var inga problem att checka in på. Däremot visade det sig att bussen skulle bli dagens samtalsämne. En buss skulle gå 12.08 och skulle ge oss gott om tid att ta oss till festivalen + fixa armband innan Nazareth. Men ingen buss kom och tiden tickade på och det kändes inget bra. Efter ett tag började det komma folk till hållplatsen som skulle med nästa buss som skulle gå 13.08. Ett trevligt par från Göteborg undrade om vi ville dela en taxi, vilket vi tyckte lät bra och vi gick tillbaka till hotellet för att boka, men den tidigaste taxin skulle komma först om en timme, vilket inte hjälpte mycket. Vi gav bussen ett försök till och det kom först en liten minibuss där chauffören hävdade att en större buss skulle komma om 10 minuter. Efter sisådär 25 minuter (och x antal öl) kom mycket riktigt en buss - som körde förbi och chauffören viftade åt oss. Tack för den! Då gav vi upp och gick tillbaka till hotellet och bokade en taxi och satte oss ute och drack öl och väntade. en timme innan denna dök upp och körde oss till festivalen. På busshållplatsen stod fortfarande samma människor och väntade. Vi anlände på området lagom till att höra "Wasn't Nazareth great?!" och höra att de började med Dio-hyllningen. Vid det här laget hade man hunnit dricka både en hel del öl och en hel del whisky och berusningen var ett faktum.

Vi åt någon variant av älgwok (som var ganska tråkig ärligt talat) och första bandet vi såg för dagen blev istället Death Angel, ett band jag i förväg inte visste ett smack om, men som charmade mig totalt. Jag stod vid sidan om och skuttade och dansade som bara den och folk omkring verkade tycka jag var konstig. Sambon röjde längst fram och lyckades på något sätt smälla i revbenen i kravallstaketet, vilket han dock inte upptäckte förrän långt senare då alkoholen börjat sluta bedöva. :) Efter konserten skuttade vi lite åt hur bra de var, sedan försökte vi dricka mer öl, men SRF envisas med att bara sälja Sofiero (och Zeunerts, men det insåg vi inte just då) så efter ett tag gick det inte att få ner mer.

Vi åt en tråkig burgare också, men precis som med woken så triggade den mest magen... Jag besökte den ena äckliga bajamajan efter den andra och förbannade män som inte kan låta bli att pissa ner toalettsitsar.

Vi såg även Slayer lite senare och jag tyckte första halvan var ganska seg förvånande nog. Kanske var det tröttheten och frustrationen som började ta ut sin rätt? Andra halvan var lite bättre, men jag har onekligen svårt för Festival-scenen i allmänhet. Den är stor, tyst(!) och oengagerande. Vi försökte oss på en thaiwokrätt, men den var så hemsk att vi kastade den.

Fler band brydde vi oss inte om och kl 23 var båda så pass trötta och sura att vi bara ville hem och då valde vi att strunta i Mayhem/Aerosmith och ta bussen tillbaka till hotellet istället. Trångt som fan var det och jobbiga danskar ombord och det var ruggigt skönt att komma till hotellet och få krypa ner i sängen.

Fredag 9/6
När jag vaknade på fredagen kändes det inte som att SRF var stället jag ville åka till igen. Luften i rummet var fruktansvärt instängd och jag kände mig toktrött, även efter en stärkande frukost. Sambon hade JÄTTEont i revbenen och kunde knappt ligga ner ens. Men vi valde att ge oss ut till sist och ta bussen till området och till bådas förvåning var vi där lagom till att se Grave Digger, något ingen av oss hade trott varit möjligt dagen innan. Charmig konsert och en sångare som var väldigt lik Tim Robbins. :)

Efter Grave Digger var det ganska direkt efter dags för MSG som också var charmigt och ingen kan säga att Michael Schenker inte kan lira gura. Den trevliga musiken och den friska luften fick oss att vakna till liv igen och efter att ha ätit ännu en tråkig hamburgare (om än något bättre än gårdagens) så började man må ganska bra och vi satte oss i backen vid Dio-scenen och tittade på Praying Mantis (de lockade fram solen ett tag till och med!) och Chicken Shack (underbar bluescover på Johnny Cashs cover på Hurt!) och drack till och med en del öl. Vi upptäckte även att det fanns en toavagn vid Dio-scenen med rinnande vatten och det var ren lyx jämfört med gårdagen.

18.30 var det dags att se Pugh Rogefeldt på den minsta scenen och folk stod överallt och det var ett jäkla tryck. Riktigt bra och kanske det man kommer att minnas bäst. Tyvärr grusades lite av glädjen av två SRF-muppar som gick ut på scenen direkt efter och nästan försökte uppvigla folk. Folk ville ha extranummer, men fick istället två fjantar som istället för att gå av scenen och låta musik ljuda i högtalarna som är brukligt när man vill få folk sluta ropa efter mer, envisades med att tjata om att de minsann skulle dricka whisky med Pugh backstage. Folk började kasta flaskor på dem (plastflaskor tyvärr) och det blev en ganska fånig avslutning. Inte blir man gladare av att läsa i tidningen att de skyllde på Pugh själv. Det var inte han som stod där och viftade åt folket att ropa på extranummer för att driva med dem i nästa stund...

Nåja, efter Pugh gick vi tillbaka till Dio-området ett tag, men det var inget kul där så vi gick runt lite och åt en ny burgare, fast den här gången valde vi Texas Longhorn och det var en trevlig upplevelse. Riktigt god steakhouse-burgare + pommes och man blev proppmätt.

21:45 gick Billy Idol upp på scen och jag tyckte det var riktigt bra, till skillnad från tråkiga media. Han röjde på bra och det är inte Billy Idols fel att SRF-publiken är rätt tråkig av naturen (för mycket gubbe-i-keps-slipper-frugan-ett-par-dagar). Som final rev han av "Rebel Yell" och tröjan på samma gång och damerna i publiken vrålade av glädje. En stund efter pratade jag med två tjejer om just Billy Idol och vi var alla rörande överens om att han gjorde oss glada i alla fall.

Avslutningsvis röjde sambon till Behemoth på Dio-scenen medan jag strosade runt lite i mörkret och gungade till Gary Moore på Festival-scenen som gjorde en trevlig spelning. Jag köpte en STOR cafe latte och bara gick omkring och mös. Jag gick lite till Dio-scenen för att se om jag kunde besöka toavagnen, men där var fullt av folk som tittade på Behemoth. Istället upptäckte jag en gigantisk toalettskylt och den ledde till mängder av toavagnar och jag skrattade åt hur jag kunnat missa detta i nästan två dagar. Sedan mötte jag upp min mörbultna sambo och vi tog ett-bussen tillbaka till hotellet där vi somnade på stört.

Lördag 10/6

Vi vaknade av att solen stack in sina strålar genom rutan och inbillade oss att det kanske var en fin dag på gång. Ha!

Efter frukost tog vi oss ut till området igen och vi var så tidiga att de inte ens hade öppnat. Väl inne köpte vi varsin öl och satte oss i öltältet eftersom det börjat regna och blåsa om vartannat. Vi lyssnade lite på Cathedral och just då kändes det ändå ganska ok. Men regnet kom och gick hela tiden och när Fates Warning började spela var vi mest bara less på vädret, på fåniga människor och på SRF i allmänhet. Vi gick bort till Dioscenen istället och tittade lite på Skyclad, men vädret var verkligen inget vidare. Vi gick åter till Texas Longhorn och åt en ny, smarrig burgare, men det var knappt så vi hann äta klart innan ösregnet kom igen. Ungefär i samma veva rasade Rock-tornet ner och vi insåg att Unisonic skulle dröja. Någonstans här fick vi nog och åkte tillbaka till hotellet, frusna och sega. Vi vilade en stund på hotellet och beslöt oss för att åka hem så fort det gick (= ölen slutat verka).
Summa summarum var det en riktigt trevlig fredag, men frågan är om den uppväger totalpriset för helgen + allt det dåliga. Jag är inte riktigt säker på det. Vädret och tråkgubbe-med-keps-faktorn sabbade en hel del av upplevelsen. Dessutom måste man vara konstant lite på lyset för att överleva så lång tid, vilket förutom att vara ohälsosamt är både dyrt och svårt med tanke på alkoholutbudet.