torsdag 26 december 2013

The Hunger Games: Catching Fire


Del 2 i Hunger Games-trilogin och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Mycket beror det på att Jennifer Lawrence är en väldigt bra skådis, men även själva miljön är ganska trevlig. Jag är en sucker för dystopisk framtid och även om Hunger Games är lite åt en Disney-variant emellanåt finns det ändå en hel del svärta i serien. Jag är dessutom riktigt nyfiken på nästa del, vilket alltid är ett gott betyg.

lördag 21 december 2013

Hobbit del 2: Smaugs ödemark


Del 2 i fantasyeposet Hobbit och det är ganska segt emellanåt om sanningen ska fram. Många scener som känns ditlagda mest för att sälja datorspelen efteråt och Persbrandt hade jag gärna sluppit se helt. På plussidan är dvärgarna fortsatt charmiga och draken Smaug är riktigt snygg.

Åter igen tre dvärgar av fem, fast nu betydligt kortare än i betyget till första delen...

tisdag 26 november 2013

Black Sabbath

När jag först hörde talas om att Black Sabbath återförenats och att de skulle komma med ny skiva och turné ska erkännas att jag var ganska cynisk och tänkte "Jaha, the Quest for more money". Handen på hjärtat är det inte direkt ovanligt med band revivals och de flesta är inte så roliga när allt kommer kring.

Men efter att ha lyssnat med ett halvt öra på nya skivan som Stefan spelade i parti och minut märkte jag att jag allt mer lyssnade aktivt och att skivan var förvånansvärt bra. Det låter Black Sabbath, men ändå färskt. Så efter lite velande bokade vi biljetter till konserten i Köpenhamn på Forum, och allt eftersom tiden gick kände jag en viss förväntan. Så utrustad med bekväma skor och ett glatt humör gav vi oss iväg.

Förbandet Uncle Acid and the Deadbeats röjde på fint och om man bortser från gnälliga svenskar i publiken var det en skön stämning. Och så fort som Ozzy och co kliver ut på scenen är jag såld. Jag ska ärligt erkänna att jag aldrig hade förväntat mig en sådan spelglädje och en sådan närvaro! Jag tvingas gång på gång intala mig själv att jag är på en arenakonsert och att det är ett legendariskt hårdrocksband på scenen, inte ett gäng spelglada jeppar på en liten klubb. Vi står 10 meter från Ozzy och det känns som att han ser oss, ler mot oss och sjunger för oss. Det är en häftig känsla när det händer på stora konserter och det var inte vad jag hade väntat mig alls. Dessutom är det väldigt bra ljud och emellanåt hör jag någon slags stor publik som sjunger med och jag kommer på mig själv med att undra var det kommer ifrån, det känns helt overkligt att de står bakom mig.

Musikmässigt är Tommy Iommi suverän på sin gitarr, Geezer Butler kompar perfekt på sin bas och vi bjuds på ett trumsolo av nye tillskottet Tommy Clufetos som inte går av för hackor. Lägg till en Ozzy som verkligen är ett med publiken och det blir en riktig höjdarkonsert! Jag är helnöjd, Stefan är helnöjd och alla människor vi pratar med efteråt är helnöjda!



Set list:
  1. War Pigs 
  2. Into the Void 
  3. Under the Sun/Every Day Comes and Goes 
  4. Snowblind 
  5. Age of Reason 
  6. Black Sabbath 
  7. Behind the Wall of Sleep 
  8. N.I.B. 
  9. End of the Beginning 
  10. Fairies Wear Boots 
  11. Rat Salad 
  12. (Followed by Tommy Clufetos Drum Solo)
  13. Iron Man 
  14. Dirty Women 
  15. Children of the Grave 
  16. Paranoid 

Det enda smolket i glädjebägaren är just delar av publiken som nu råkar komma från Sverige och som verkar tro att de är på Gyllene Tider på en familjefestival. Det gnölas och klagas på att folk kommer för nära redan från första sekund och hur tusan man tänker när man ställer sig längst fram på en hårdrockskonsert med sina barn i yngre tonåren begriper då inte jag. Danmark är ett snällt konsertland överlag och det är sällan något tryck att tala om, och definitivt inte den här konserten heller. Ändå skriks det och gapas med jämna mellanrum och när en stackars danska försöker ta sig fram får hon en utskällning på svenska, hon ber om ursäkt på engelska och får tillbaka en riktig avskrapning som avslutas med "Jag pratar SVENSKA för fan!" och därefter skriker han på vakten och alla runt omkring skakar på huvudet utom möjligen hans lika sura fru. 

Och när samma person en stund efter boxar till mig med armbågen så att glasögonen nästan flyger i backen när han ska filma med sin mobil för fyrtioelfte gången har jag nästan lite lust att putta till honom så att han tappar den, jag HATAR folk som filmar framför scen. Men som tur är har Ozzy och co gjort mig på glatt humör och inget, inte ens tråkiga svenne banan-folk, kan stoppa det! :-D 

fredag 1 november 2013

Jerry - The Farewell Show


För att säkerställa att mina föräldrar fick rumpan ur att se Jerry Williams nu när han befann sig 3 mil från deras hem beställde vi biljetter och bjöd med dem. Jag är väl inte Jerkas största fan, men han är en cool 70-åring som verkligen behållit sin stil genom alla år och det är värt all respekt. Dessutom är han i god form och när han river av "Working Class Hero" i starten ryser jag faktiskt lite. Det är riktigt bra.

Tyvärr innehåller showen även en hel del annat, tre nippertippor som skämtar loss och en del dansnummer på det och där tappar tyvärr showen mig en hel del, jag vill se och höra Jerry och inget annat. För min del hade man kunnat skala bort all pompa och ståt helt och låtit Jerry ensam köra sina mysiga anekdoter mellan låtarna.

Men på det stora hela fortsätter jag ha stor respekt för denne entertainer. Det finns bara en Jerry Williams. :)

När det gäller Telenor Arena är jag inte imponerad, 4 damtoaletter sammanlagt, vansinniga garderobsköer och fullkomlig förvirring utanför efter konserten. Jag är evinnerligt tacksam att vi bokat taxi i förväg och att han hade vänligheten att ringa och guida oss.

lördag 28 september 2013

The Klinik (+ support Agent Side Grinder)

För att fira vår tolvårsdag passade vi på att slå två flugor i en smäll och åka ner till Malmö och se The Klinik spela på Babel. Vi har sett Herr Ivens ett par ggr innan och han har alltid levererat och vad är väl mer passande än ett synthevenemang i Malmö när vi firar vår årsdag (lite i förväg. :) )?

Förbandet Agent Side Grinder visste vi inte ett skvättandes skvatt om och jag ska erkänna att vi tog för givet att de skulle vara ganska kassa. Jag trodde själv på ett typiskt trist EBM-band som lyssnat för mycket på Front 242. Oj, så fel man kan ha! Upp på scenen kliver fem seriösa unga killar som inte ser ut som typiska EBM-pajasar och redan från första låten var jag i chock, det lät ju nytt! Och bra! Och ändå med gamla tongångar utan att alls kännas snott! Wow! Så fort de klivit av scenen rusade jag och köpte deras senaste album, det hör verkligen inte till vanligheterna. Jisses. Mycket bra spelning och kul att se ett förband som verkligen levererar från start till mål. Energiskt, piggt och en underbar uppvärmning inför huvudattraktionen.


När sedan Dirk och kompanjon dyker upp på scenen i sina fina masker har vi förflyttat oss längst fram och är på ett strålande humör och likaså är The Klinik. Dirk vänder och vrider och dansar och åmar sig och det är förbaskat bra från start till mål.

Dirk och Stefan in action :-D
Jag kommer på efter ett tag att jag har stövlar och inte kängor på fossingarna och förflyttar mig ett par steg åt sidan för att slippa få lilltårna krossade av överviktiga män som ser ut som busschaufförer (jag gissar att det inte är vad de eftersträvade med sin look... ;-P). Stefan håller sig sin vana trogen kvar rakt framför scen och vi röjer på och dansar och njuter hela konserten igenom.

Troligen den bästa spelning jag sett med herr Ivens så här långt! Skön nostalgikväll också, även om medelvikten på publiken ökat markant genom åren. ;-P

Ungefärlig låtlista (baserat på YouTube)
Hours and Hours
Bite Now Bite
Walking With Shadows
Quiet in The Room
Black Leather
Mindswitch
In Your Room
Pain And Pleasure
Obsession
Stay
Moving Hands
Memories
Those
Braindamage
Murder
Go Back

torsdag 25 juli 2013

Lita Ford (+support Diamond Dawn)

Vi fick ett plötsligt infall att åka och se Lita Fords spelning på KB i Malmö, semestertider och allt och det är alltid kul att vara i Malmö (och vi hann ju även påpassligt med lite bio innan).

Jag har en lite förkärlek till den här typen av spelningar, det är inte så stort, man kan handla öl när man vill och man ser bra var man än befinner sig. Medelåldern här var rätt hög också så det var inget tal om trängsel framför scenen, även om vi valde att stå och hänga vid ett bord (skönt att ha ölen någonstans, haha).

Först ut var förbandet Diamond Dawn från Göteborg. Jag är som bekant en hatare av förband, men ibland kan även jag se charmen i det och det här var ett sådant tillfälle. Upp på scenen rusar en bunt unga grabbar i tidiga tjugoårsåldern med en härlig attityd och en kärlek för 80-talsrocken som jag inte sett sedan just 80-talet! Sågaren ser ut som en ung Alexander Nilsson (TV-kocken) och när han även presenterar sig som Alexander på klingande stockholmska blir jag full i skratt. Men grabbarna gör ett förbaskat bra jobb och ska ha en eloge.


Sedan är det dags för damen i rött, Lita Ford, att äntra scenen och det gör hon med bravur. Hon lirar en röjig cover på "The Bitch is Back" som Elton borde vara stolt över, den är som skriven för henne! Det är en ösig, kärleksfull rockspelning och hon byter gura med jämna mellanrum och visar hur man är en äkta rocker. Det är en blandad kompott av hennes hits och även "Cherry Bomb" från Runaways-tiden minsann.



På slutet kastar hon ut kvarvarande plektrum till publiken, inser att de tar slut innan högersidan fått så hon ber en av bandmedlemmarna att hämta fler så att alla ska få. Det är något oerhört charmigt över det och jag bara älskar den här typen av spelningar! Arenarock i all ära, men det här är en betydligt intimare upplevelse. Sedan ser kvinnan oförskämt fräsch ut också för sin ålder! Way to go, Lita!

Låtlista:
1) Your Wake Up Call
2) The Bitch Is Back
3) Hungry
4) Relentless
5) Living Like a Runaway
6) Gotta Let Go
7) Devil in My Head
8) Back to the Cave
9) Can't Catch Me
10) Drum Solo
11) Under the Gun
12) Cherry Bomb
13) Black Leather
14) Close My Eyes Forever
15) Kiss Me Deadly

Dumma mej 2 (Despicable me 2)

Om man gillade första filmen och i synnerhet alla minions så är denna uppföljare närmast ett måste. De går fullkomligt bananas i tvåan och jag hör till deras fans så jag skrattade emellanåt så att jag gurglade.

Naturligtvis är det en uppföljare och det betyder alltid att det blir aningens mer urvattnat, men jag måste säga att den överträffade mina förväntningar en hel del. Jag gillar den kvinnliga karaktären, döttrarna är sockersöta utan att vara läskiga och Gru är Gru.

Sedan är naturligtvis storyn lite banal, men det döljer man fint bakom alla gula gubbar som fullkomligt äger skärmen. Även ett stort plus för rösterna, Steve Carrells ”öststat”-dialekt är rolig utan att vara hånfull eller fånig, vilket jag gillar skarpt!

Tre gula och en halv lilahårig minion av fem möjliga. :)

onsdag 10 juli 2013

Iron Maiden - Maiden England tour (+ Paul Di'Anno på Lilla Torg)

Maiden, Maiden, Maiden! Jag ska direkt erkänna att jag inte är det stora Maidenfanet. Jag har vuxit upp med deras musik som alla andra 70-talister, men de har varit vid sidan om och jag har aldrig ägt en skiva eller direkt lyssnat på dem. Det betyder inte att jag inte kan räkna upp en uppsjö av deras framgångar, så stora är de ju. Och de har en sångrepertoar som är imponerande. Så att hänga med på konserten med Stefan som lyssnat på dem sedan barnsben var inte så mycket att fundera på, och jag har lyssnat in mig på dem genom åren tack vare honom. JDagen börjar dock på Lilla Torg i Malmö dit vi letat oss för att hitta ett café att sitta och softa på. Döm om vår förvåning när vi ser affischer med Paul Di'Annos namn på och att han ska spela gratiskonsert där inom en timme. Paul är originalsångaren i Iron Maiden och naturligtvis vill vi inte missa det så vi sätter oss på caféet och väntar. Paul är numera en gammal, skröplig man som behöver hjälp upp på scenen, men väl där förvandlas han till något helt annat och river av gamla Maidenlåtar med sådan frenesi och glöd att jag imponeras. Scenen är liten och ljudet kasst, men vad gör det?

Låtlista:

1) Sanctuary
2) Purgatory
3) Wrathchild
4) The Trooper
5) Murders in the Rue Morgue
6) Transylvania
7) Remember Tomorrow
8) Drum Solo
9) Marshall Lockjaw
10) Killers
11) Phantom of the Opera
12) Running Free


Efter en timmes ös med Paul beger vi oss bort mot Stadion och sambon placerar sig framför scenen, medan jag inser att mina fötter inte pallar att stå där genom två trista förband (Voodoo 6 och Sabaton) så jag ställer mig vid sidan om. När första förbandet börjar spela är jag inte direkt intresserad, utan strosar mest runt och förbannar påfundet med förband.

Efter att ha mött upp Jenny och Per som också ska se konserten på håll är det dags för Sabaton att bröla igång, varpå vi tar en öl i öltältet i stället. Köerna där är lååånga och det är ont om plats och ljudet bedrövligt, varpå man blir lite orolig för hur Maiden ska låta.

När de väl äntrar scenen låter det först lite skumt under första låten, men de lyckas justera det hyfsat snabbt och därefter är det en enda lång uppvisning i arenarock. Bruce Dickinson är oförtröttlig och springer omkring som en galning låt efter låt och hoppar och skuttar och gör sina klassiska utfallssteg och lyckas sjunga på det. :) Klart imponerande att se. För att vara ett band som turnerat så mycket som de har gjort är jag lyrisk över hur väl de fortfarande framträder på scen, antingen ÄLSKAR de att uppträda eller så spelar de sina roller med bravur, oavsett vilket gör de ett jädrans bra jobb, spelar OERHÖRT tajt tillsammans och är värda alla superlativer. Bruce Dickinson gör många klädbyten också skojigt nog och det är mycket som hinner hända på scenen under kvällen och jag ångrar mitt val av plats. :)



Låtlistan är jag fel person att skriva om, men jag noterar att jag ryser av välbehag under "Seventh Son of a Seventh Son", som för mig var kvällens bästa låt, tät följd av "Phantom of the Opera". För att vara mer ärlig mot Iron Maiden följer här istället Stefans betyg, låt för låt (5 är max):

1) Moonchild - 3
2) Can I Play with Madness - 4
3) The Prisoner - 5
4) 2 Minutes to Midnight - 3
5) Afraid to Shoot Strangers - 2
6) The Trooper - 4
7) The Number of the Beast - 4
8) Phantom of the Opera - 5
9) Run to the Hills - 2
10) Wasted Years - 3
11) Seventh Son of a Seventh Son - 4
12) The Clairvoyant - 4
13) Fear of the Dark - 5
14) Iron Maiden - 4
Encore:
15) Aces High - 4
16) The Evil That Men Do - 3
17) Running Free - 3

Tajt, ösigt och bra!

lördag 15 juni 2013

Mark Knopfler - Privateering tour


Jag hade inte så mycket förväntningar på att se Mark Knopfler live om sanningen ska fram. Vi hade två av hans senare album och har spelat dem en hel del, och jag tror vi mest förväntade oss en medelålders man som lirar bra gitarr. Vi hade så fel!

På scenen i Malmö Arena står Mark med sina gitarrer som väntat, men med sig har han SJU musiker som ger ordet musiker sin rätta betydelse. Jag försökte ett tag räkna hur många olika instrument de spelar, men jag tappade räkningen till sist. Det är (förutom gitarr, bas och trummor) fiol, mandolin, basfiol och flöjter av olika slag, men också dragspel och säckpipa och de är förbenat duktiga på allt! Jag tror inte jag någonsin upplevt en så pass tajt konsert, det var en häftig upplevelse!

Låtlistan följer nedan och kontentan blev att vi såg till att beställa hem varenda skiva mannen gett ut hittills, det är ett riktigt gott betyg! Och ett extra stort plus i kanten för att man kunde beställa konserten på USB-sticka i form av Marks klassiska gitarr, så nu kan man återuppleva minnena från denna konsert om och om igen!

1) What It Is
2) Corned Beef City
3) Privateering
4) Father and Son
5) Hill Farmer's Blues
6) Back to Tupelo
7) I Used to Could
8) Romeo and Juliet
9) Gator Blood
10) Haul Away
11) Postcards from Paraguay
12) Marbletown
13) Speedway at Nazareth
14) Telegraph Road
Encore:
15) So Far Away
16) Piper to the End

onsdag 5 juni 2013

Prag 5-9 juni

Dags för en ny resa till Prag! Efter att ha lämnat katterna i Ronneby begav vi oss till Danmark och hotell Copenhagen Go i Tårnby där vi skulle tillbringa natten för att kunna ta oss i vettig tid till Kastrup. Bilresan till Ronneby var seg som sirap med jordbruksmaskiner på vägarna och tågresan till Tårnby var inte mycket bättre, långsamt gående tåg framför hela tiden... Men till sist var vi där och kunde checka in och ta en snabb visit till Köpenhamn och äta en bit mat och dricka ett par öl på Hard Rock Cafe, tills det var dags att åka tillbaka till hotellet och sussa.

5 Juni - dag 1
Dagen efter var det bara att ta tåget tre minuter till Kastrup och checka in. Mycket smidigt alltsammans! Flygresan gick som smort också och efter lite väntan på bussen på Prags flygplats befann vi oss mitt i Prag och hittade Hotell Elysee ganska enkelt. Det låg mitt i en liten galleria.


Efter att ha fräschat upp oss och lämnat av allt bagage gav vi oss ut igen och Stefan påminde om att en Ferdinand-pub borde ligga rätt nära. Vi hann aldrig leta upp den förra gången vi var i Prag så det var en bra idé att se om vi kunde hitta den. Det tog inte lång tid!


Vi beställde in resans första öl och en bit mat och satt och njöt av stunden. Lite småseg personal dock, vilket inte hör till vanligheterna i Prag annars. Men maten var god liksom ölen och deras toalettskyltar var de roligaste jag sett. Först såg man en skylt där det stod y respektive i och pilar åt vardera håll och jag skojade om att det är klurigt att veta vad som är vad. Men när Stefan varit på toa skrattade han och sade att det inte går att missa och när det lite senare blev min tur att gå skrattade jag högt! Smickrande bilder! :-)


Därefter var det dags att ge sig ut och strosa lite och se om vi kände igen oss sedan sist och även ta en titt på hur illa det var med översvämningen egentligen. Helgen innan vi anlände hade regnet vräkt ner i Östeuropa och Prag hade utlyst kritiskt läge och jobbat hårt med att sätta upp fördämningar, evakuera folk med mera. Översvämningen nådde sin kulmen morgonen innan vi kom och skönt nog hade regnet äntligen gett med sig och det var varmt och skönt ute.


När vi kom ner till floden var den mycket riktigt översvämmad och det var en mäktig syn att se vattnet strömma fram aggressivt. Karlsbron och metrolinjerna var av förklarliga skäl avstängda och alla flodbåtarna hade forslats bort. Lite synd, men fullt förståeligt och det är ju tur vi hann med den biten förra gången vi var här.


Doften av floden var ganska unken också och vattnet var alldeles brunt och fullt med skräp, men utöver det var det avslappnad stämning överallt och fördämningarna som de satt upp för säkerhets skull på högre nivåer togs bort allt mer för varje dag.


Därefter började öltarmen suga igen och vi slank in på en pub och satt en bra stund och drack en hel del god mörk Kozel innan vi så småningom fortsatte vårt strosande.


Plötsligt sprang vi på en gammal bekanting, U Dvou Kocek, en typisk rustik tjeckisk ölhall med dragspelsnisse och allt. Här gick vi glatt in och beställde öl och mat och satt en stund och skrockade och hade det kul och var ganska runda under fötterna.


Servitrisen kom och frågade om vi ville testa på den lokala snapsen och jag i min enfald sade glatt ja, van att få frågan i Österrike där man kan få allt möjligt skojigt i snapsväg i ett litet glas. Det vi fick in var två dricksglas fotogen. Trots att vi var ganska glada i hatten var det en ren pärs att dricka upp det, men vi är som bekant envisa som synden! Därefter hälsade Stefan på ett spöke och sedan var det nog för oss för dagen. :-)



6 juni - dag 2
Dags för en ny dag i Prag! Målet för dagen var att gå upp till Pragborgen och se om vi kunde besöka den denna gång. Så på med fotriktiga skor och ut i folkvimlet och över vattnet!


Karlsbron var fortsatt avstängd och det fanns gott om överflödigt vatten i floden ännu. Men på plussidan fick man ovanligt fina bilder på bron eftersom det inte myllrade några turister över den!



Vi tog oss över vattnet i det behagliga vädret trots allt, det var riktigt varmt om än något disigt. Därefter började vi färden upp mot Pragborgen.



Efter att ha nått Pragborgen och kikat runt lite utanför och på prislistor och annat insåg vi plötsligt att vi inte var så sugna som vi hade trott. Historia i all ära och den är onekligen pampig, men vi är inte så kulturellt intresserade när allting kommer omkring och vi hade ingen lust att lägga så många timmar på det.




Istället gjorde vi det som intresserar oss mest - letade upp ett ölhak! :-) Vi fortsatte gå uppåt och av en slump såg vi att vi gick förbi U Cerneho Vola som vi läst om, men missade sist. Det såg väldigt oansenligt ut utifrån och var ett ruffigt, men ack så charmigt ölhak, och det var mest tjecker därinne under tiden som vi satt där, vilket var en rejäl stund!


Men första ölen kändes något lustig, det var knäpptyst därinne och det kändes som att alla höll oss under uppsikt, men när vi glatt tackade ja till öl nummer två släppte det helt och ljudnivån steg och ingen tog notis om oss.

Ölen fortsatte komma in och vi drack och satt och småpratade och hade det riktigt skönt. Strecken på lappen på bordet blev längre och längre och en yngre tysk gav oss tummen upp och pekade på den innan han gick, väldigt roligt. Men det var så skönt att bara sitta och ta det lugnt och dricka ljuvligt god öl. Dessutom var det den billigaste ölen vi drack under resan, 30 CZK vilket motsvarar knappt 11 SEK...


Efter alla goda öl och vår variant av tjeckisk kultur fortsatte vi på populärkulturens väg och skaffade oss resans viktigaste souvenir, mullvaden Krtek som nu står på samma hylla med alla andra resors mjukdjur. Han trivs bra!


Därefter gick vi upp till den vackra skogen där utsiktstornet ståtar allra högst upp och för att roa vår nye vän Krtek och alla andra trevliga tjecker spexade vi hela vägen upp och ner!



Vi kom ner för alla backar så småningom och inte helt oväntat var vi både hungriga och törstiga så vi gick in på en Svejkpub. Sedan kommer det ironiska, vi klarade vår djungeltur utan allt för mycket blessyrer, däremot kunde vi plötsligt inte hitta tillbaka över bron! Vi gick alldeles för långt åt fel håll och jag marscherade på utan att märka att Stefan stannat och vägrat gå mer.

Efter en särdeles lång marsch för mig själv som gick ut på att jag hamnade längs med floden som jag velat hela tiden var jag hundra på att hitta tillbaka och ringde Stefan som stod på en punkt som jag fattade var och jag sade glatt att snart var där. Ha! Jag var där, rent kartmässigt, men floden var översvämmad på land just de sista jädrans 50 meter jag hade behövt till och efter att ha testat att vada lite och blivit blöt till midjan fick jag vända och gå tillbaka HELA vägen eftersom det är staket längs med hela floden.

Till sist kom jag på rätt sida staketet i alla fall och kunde gå samma sträcka för tredje gången och hittade Stefan och vi gick över floden och tog sikte på hotellet eftersom jag var lerig och dyngsur om fötterna. Det tog sin lilla tid att hitta det också, och när vi ÄNTLIGEN kommit till hotellet och svidat om tog vi inga chanser längre, utan åt på en restaurang bredvid hotellet. Ganska trist mat och svindyra priser, vilket var väntat eftersom det var Vaclavsplatsen. 90 CZK för en öl, tre ggr så mycket som tidigare under dagen.


Efter maten testade vi Zombie Bar som också låg i närheten och drack två dyra Staropramen (ölen vi tidigare under dagen sågat helt och påpekat att man slapp på tjeckiska pubar) och fascinerades över den uttråkade bartendern som inte ville servera någon, utan hellre läsa tidningen. Där fick vi nog och gick tillbaka till hotellet och sov.


7 juni - dag 3
Efter välbehövlig sömn och frukost gav vi oss åter ut på strövtåg i Prag, efter att ha spolat av det värsta från mina kängor. Vi insåg ganska snabbt att om mina fötter skulle klara sig måste jag ha nya skor, jag hade bara mina sandaler med klack att gå i nu och fötterna skrek. Så vi gick in på en trevlig sportaffär och jag investerade i ett par röda Converse. Jättefina och en dröm för fossingarna att få komma ner på marken igen!


Vi gjorde vår dagliga koll av vattennivåerna och gick i lite affärer.



Vädret var riktigt varmt och efter lite shopping valde vi att gå tillbaka till hotellet och lämna av prylar + att jag lämnade min helt onödiga fleeceväst.

Därefter hittade vi en urtrevlig restaurang med en uteservering på en mysig innergård där man slapp undan solen.


Vi trodde som vanligt att vi gick åt ett visst håll och vi letade efter en specifik ölhall, men efter att ha passerat en kyrka med tvillingtorn och konsulterat kartan insåg vi att vi gått åt fel håll!
Nåväl, inget att hänga läpp för, men värmen var lite jobbig till sist och vi hittade ett nytt mysigt ställe med uteservering på innergård och där stannade vi en bra stund och vilade upp oss och njöt av vädret och den goda ölen. Servitrisen var trevlig och snabb på att servera också och ställde till och med upp på bild snällt nog! Det hör inte till vanligheterna!



Åtskilliga timmar senare och med många fler öl i magen gick vi tillbaka till Vaclavsplatsen.





Vi var riktigt hungriga nu och bestämde oss för att gå till Ferdinandpuben igen och äta. Gott även denna gång, Stefan åt fläskkött och jag åt nötkött med drösvis med pepparrot över. Mums! Men fortfarande lite slö service - för att vara Tjeckien då.



Därefter var det ut i myllret igen och vi hamnade så småningom på en ny pub där vi fascinerades över att personalen verkade ha något slags hett diskussionsämne internt och inte direkt brydde sig om oss. Dessutom spelade Tjeckien fotbollslandskamp mot Italien som visades på TV:n, men det var inte mycket att hurra åt, matchen slutade 0-0. Vi ledsnade på det till sist och gick vidare och hamnade på den gamla hederliga Svejkbaren från förra resan.


Orken började dock tryta och jag bad servitrisen peka ut var vi var på kartan så att vi slapp gå fel, men tyvärr gick jag ifrån Stefan vilket jag märkte för sent. Själv gick jag dumt nog då tillbaka för att hitta honom, och hittade sedan själv inte riktigt tillbaka och irrade runt en stund.

Men till sist kom även jag rätt och efter att ha blivit insläppt av nattportiern (efter midnatt var gallerian låst med gallerdörr och kedjor, men de kom glatt och låste upp när gästerna ringde på klockan) såg jag att Stefan redan kommit hem skönt nog. Han var så mör i kroppen att han gett upp och tagit en taxi för 1200 CZK. Fullt förståeligt!

Jag somnade innan huvudet ens nådde kudden. :-D

8 juni - dag 4
Sista hela dagen i Prag och vi tog en behövlig sovmorgon istället för att jäkta till hotellfrukosten. Istället åt vi frukost på ett café i form av en cappuccino, ett glas juice och en croissant. Hur folk överlever på sådan frukost är för mig en gåta. :)


 



Efter att ha strosat en stund gjorde magarna och öltarmen sig påminda och vi såg en restaurang med massor av roliga Kozel-bilder och inredning i samma stil som vi beslöt oss för att ett testa. Den var väldigt fin och fräsch och såg svindyr ut, men priserna var mycket överkomliga och maten var underbar. Stefan åt en 350 grams köttbit från Uruguay medan jag åt en klassisk gulasch med potatispannkakor och till det ljus Kozel naturligtvis. Personalen var mycket vänlig och snabb på att passa upp. Skämtsamma var de också och låtsades tappa en kopp kaffe över mig och jag hoppade till högt!



På väg därifrån fortsatte spexandet och de gav Stefan notan
"Here's for you..."
och mig en vit ros
"... and here's for you!" :-)



Vi passerade det roliga "bubbelplasthuset" igen och innan vi visste ordet av hade vi råkat hamna på samma pub (den där personalen hade något internt gruff) som dagen innan utan att först fatta det. Idag var de dock betydligt trevligare och de kände igen oss direkt och jag hann knappt sätta mig innan de kom med vatten till min ros. De är måna om blommor överallt!



Men det var svårt för oss båda att orka dricka mer just nu och vi stannade inte så länge. Vi gick omkring i lagom takt istället och shoppade lite mer kul souvenirer, bland annat en häxa och en vacker glaslykta.



Men till sist fanns det ork igen för mer öl! Vi hittade ännu en trevlig Pilsner Urquell pub med gott om folk och tog ett par goda öl och roades av olika bordsgrannar, t ex ett svenskt sällskap som antagligen precis anlänt och som betedde sig så svenskt att vi hade svårt att hålla oss för skratt.


Sedan var det åter igen ut och nöta på de stackars fötterna och de ömma kropparna.


Plötsligt passerade vi U Pinkasu som vi också läst en del om och naturligtvis kunde vi inte motstå ett par öl här också plus chansen att vila upp fötterna. Riktigt skönt!



Vi passade på att gå tillbaka till hotellet efter det. Här är en bild på entrén inne i själva gallerian.



Den andra bilden är en otroligt kul skylt på rummet där hotellet ber om ursäkt - för utsikten! Jag har aldrig sett något liknande! Visserligen hade vi ett rivningshus utanför fönstret, men vad hade det spelat för roll om det varit ett riktigt hus istället?

Efter att ha fräschat upp oss lite och Stefan känt om sängen kändes så skön som han trodde masade vi oss ut igen för att äta en bit mat. Jag var absurt sugen på italiensk stenugnsbakad pizza och Stefan kunde tänka sig pasta så vi tog sikte på en italiensk restaurang. Vi hittade en inte så långt bort (fötterna var som sagt riktigt möra nu) och servitören visade in oss, men till vår förvåning hamnade vi på en asiatisk nudelbar istället.

De satt ihop vägg-i-vägg och vi orkade inte resa oss så det fick bli nudlar trots allt. Stefan försökte beställa dem extra starka och fick ett löfte om att han skulle gråta, men det var det inte mycket med. Nudlarna i sig var riktigt goda dock. Våra bordsgrannar erbjöd sig att ta ett kort på oss också!
Därefter vill Stefan tillbaka till sängen och jag var inte sen att hålla med om att det vore skönt!



9 juni - dag 5
Dags att checka ut och åka hem! Vi lyckades få ner alla sköra souvenirer i handbagaget och därefter gav vi oss ut en sista gång.


Vi gick bort mot tågstationen och letade upp bussen till flygplatsen som redan stod inne skönt nog.



På Prags flygplats checkade vi in smidigt och kollade lite i affärer och jag köpte en söt trädrake. Vi passade på att köpa smörgåsar och dricka också och åt i väntstolarna innan flyget skulle gå. Flyget lyfte och landade i tid, och vi fick väskorna ganska snabbt på Kastrup, men därefter var det en ren parodi. Tågstrul i Danmark som försenade alla tåg till Sverige, vilket orsakade jätteköer av folk. Och när tåget mot Karlskrona kom var alla Malmöiter och Lundabor hagalna och tryckte sig på- trots att ett nytt tåg mot Malmö skulle komma om tre minuter. Vi lyckades pressa oss in också, luttrade som vi är.

Efter Lund kom nästa bakslag, en olycka hade skett på spåret så tågets slutstation var Hässleholm och ersättningsbussar väntade där! GAH! Ner med alla väskor igen och vi sprang till bussterminalen där förvånande nog bussarna faktiskt stod. Mot Kristianstad där vi skulle ta tåget till Ronneby. Det var också försenat och när det väl kom och vi satt oss skulle de koppla av ett antal vagnar så vi fick flytta på oss igen. Nu var det upploppsstämning i tåget och det förbättrades inte av att tåget stod stilla i ytterligare en kvart. Men till sist rörde det på sig och vi kom till Ronneby till sist och kunde hämta katterna + bilen och köra hem.

Så summa summarum, Prag var härligt som vanligt och Öresundstågen totalt opålitliga!