Front Line Assembly Wax Trax Era 1987-1992 + support Portion Control

 

Det var många turer runt den här konserten. När vi först hörde talas om att Front Line Assembly skulle komma till Europa med sin Wax Trax-turné  trodde vi aldrig att Malmö var på kartan. FutureRetro skickade ut intresselistor som man fick anmäla sig till för Stockholm och Göteborg och när Stockholmbiljetter dök upp högg jag som en kobra på två biljetter dit.

Några veckor därefter visade det sig att även Malmö skulle köra och ta över spelningen från Köpenhamn och det var ju förstås mer lockande, så vi köpte biljetter även dit och hoppades kunna sälja Stockholmbiljetterna senare. Så långt allt väl, och vi bokade rum på The More Hotel eftersom spelningen skulle vara på Babel. 

Vi spolar sedan fram tiden till två dagar innan spelningen då plötsligt beskedet kommer att de ska slå ihop vår spelning med Mesh:s spelning och ha det som en minifestival med fem band. alla köpta biljetter gäller, ny arena Plan B.  Först blev jag nästan lite sur, vi hade ju planerat att utgå från Möllan och Mesh skiter jag fullkomligen i. :) Men det visade sig att hotellet gick att avboka utan extra kostnad (det händer oss sällan då vi gillar att leva farligt, haha) så jag gjorde så och bokade Comfort istället vid stationen.

Vi tog tåget ner i lagom tid för att checka in och tog ett par öl på hotellet innan det var dags för mat. 

Jag hade bokat bord på Östergatan No. 25 som visade sig vara ett riktigt trevligt ställe med god, italiensk mat utan trams och flams. Vi åt en riktigt god förrätt, följt av en rykande het lasagne för Stefan och en delikat Pizza Bianco för min egen del. Vi drack en god öl från Sardinien till detta och hade det inte varit för att tiden rann iväg hade vi säkert stannat lite till.

Men vi skulle ju ta oss till Plan B, där första bandet Portion Control stod på scen redan 18:30 och det var precis så vi hann dit med taxi. Till min förvåning var det redan ganska trångt framför scen, så vi stod på behörigt avstånd och njöt av herrarnas riktigt råindustriella show. Det känns som att vi är fler som inte gillar dagens värld. 

När de hade lirat klart var det dags för I Ya Toyah som också skulle spelat på "vår" biljett, men vi valde att skippa henne eftersom vi ville ha en bra plats tills det var Front Line Assemblys tur + att vi hade lyssnat lite innan och inte känt något större intresse för hennes musik. 

FLA drog igång 19:50 nånting och det var en orgie i cyberpunk, känslor, ös och tunga rytmer. Jag har alltid älskat FLA, men de har inte alltid gjort sig så bra live av olika anledningar. Jag hade på känn att detta skulle vara spelningen med stort S och det var precis vad det var. Bill Leeb, Rhys Fulber och de två yngre förmågorna levererade från start till mål och jag kom på mig själv att sjunga med mer än en gång till texter jag inte visste att jag kunde fortfarande. Det är ju lite mer raffinerat än Baby baby om man säger så. :) Mer än en gång kände jag mig som 20 igen och påmindes om varför FLA haft så stor plats i mitt hjärta. Att de dessutom avslutade med "Nothing Stays" från sidoprojektet Cyberaktif fick mig nästan att gråta.

Set List

No Limit

Resist

Big Money

Provision

Bio-Mechanic

Digital Tension Dementia

Mental Distortion

Iceolate

Mindphaser

Body Count

Encore:

The Blade

Nothing Stays

När de gått av scenen var jag genomsvett och vi rusade ut för luft och öl till utebaren och sprang på en massa roliga bekantingar från förr, jag skojade om att det var som ett Simpsons-avsnitt med alla karaktärer samlade.

Vi svepte in en kort stund för att se lite på Black Book på den lilla scenen, men jag kunde inte koncentrera mig på annat än hur jävla bra FLA nyss varit. Kände inte att det var riktigt min typ av musik heller. 

Stefan köpte som vanligt på sig en del merch, så Black Book tjänade ändå en bra slant på honom. :)  

Sist ut var Mesh, vilket intresserar mig ännu mindre och vi gick ganska omgående ut till utebaren istället och höngde där en bra stund. Vi gjorde ett försök till, men vände på klacken då det mer lät som hophop än synthpop. Kort därefter beslöt vi oss för att åka tillbaka till hotellet och avsluta kvällen där.

Meh, jag menar Mesh. :) 

Vi tog två öl i hotellbaren + beställde kebab för German Döner Kebab Gustav via Foodora som vi åtnjöt på rummet. Riktigt gott och för en gångs skull åt vi också upp det mesta. :)

Sedan sussade vi gott och hade noll stress hem skönt nog.

En riktigt trevlig kväll i Malmö där de två band vi verkligen ville se var förbannat bra och det var egentligen lite skönt att de blev tidigarelagda pg av festivalstuket. Utöver det var det kul att bubbla med folk på Plan B och riktigt skönt att sitta ute under terassvärmare och sippa på öl.   

Wolfgang Flür

 

När vi fick nys om att Wolfgang Flür skulle spela i Stockholm var det redan utsålt. Meh. Men så kom en extrakonsert in i bilden och vi köpte biljetter illa kvickt. Dock upptäckte vi ett tag efteråt att det var ett större banarbete den helgen och det verkade oerhört krångligt att ta sig hem. Efter att ha kollat alla alternativ valde vi moloket att ge upp och jag lade ut biljetterna på Ticketswap. 

Men efter ett tag ändrades tidtabellen igen och det dök upp ett morgontåg med byte till buss i Moheda-Älmhult som var helt ok och eftersom biljetterna inte var sålda tog jag bort annonsen igen. Tur var det! Även den konserten sålde slut när det närmade sig och jag är glad att man är så sega på att bestämma sig i Huvudstan. :) 

Nåväl, vi hade tagit ledigt den fredagen så vi tog oss in till Hässleholm för att åka upp med tåget kvart i tolv. Jag är så van vid att alltid boka första klass så när våra platser inte fanns var jag lite förvirrad, innan jag insåg att det var vagn fem och andra klass vi skulle gå till. :) Jag hade glömt att vi fått nöja oss eftersom vi bokade sent. Resan i sig var annars smidig och i tid.

Vi var uppe i Stockholm runt kvart i fyra, en ganska lagom tid för att checka in på Comfort Hotel Express Stockholms Central. Ett litet compactrum, men ändå helt ok. Vi skulle ju tillbringa rätt lite tid där oavsett.

Därefter passade vi på att besöka Ölhyttan, trevlig pub nära centralstationen. 

Där satt vi och väntade in vår bokade tid på Hard Rock Café som flyttat sedan vi sist var där. 

Det är ju ett koncept på utdöende och vi förväntade oss därför inget extraordinärt. Lokalen i sig är nu som vilken restaurang som helst, men maten var riktigt god och personalen var trevlig så det fanns inget att klaga på så sätt. Deras nachotallrik var riktigt fräsch och Stefan var nöjd med deras Mac'n'Cheese Jag åt själv friterad kycklingfilé som var väldigt rejäl. Vi avslutade med varsin drink, Electric Blues + Hugo Spritz.

Därefter traskade vi bort till Nalen Klubb som hade insläpp kl 20. Skönt att vara i Stockholm och inte behöva ta sig så långt för en gångs skull. 

Vi möttes av trevliga vakter, följt av en trevlig bartender och höll oss i barområdet fram till det var dags för Wolfgang att spela. Det onödiga förbandet Mobile Homes ignorerade vi (som vanligt).

Utsatt tid var 22:30, men Wolfgang började vid tio, vilket vi tackar för.  Kvällen var som sagt utsåld, men det var ändå behagligt att röra sig och under konsertens gång kom vi närmare och närmare scenen utan att behöva pressa på. 

Wolfgang är en legend utan like, och det siste i Kraftwerk som jag inte sett live så det var förstås jättekul att få se honom spela loss och musikmässigt var det dessutom en ren fröjd för örat. Jag inser åter igen varför jag personligen tycker att Ralf Hütter som nu är ensam kvar i Kraftwerk är stentrist att lyssna på, de hade alla sin del i bandet som behövs om jag får säga mitt. Men Kraftwerk har en hipsterstämpel som är sjukt tramsig - och det är befriande att se Wolfgang Flür på en klubbscen där dessa människor inte står att finna. :) 

När konserten var slut passade han på att prata lite med publiken och ha en tävling med en signerad skiva i potten. Jag tror faktiskt jag vann den, men damen framför mig var mer övertygande och jag kan inte påstå att jag går under över det heller. Jag är van. :) Jag fick skaka hand med honom ändå (förvånansvärt rejält grepp!) och efteråt signerade han posters för de som önskade så vi fick vår del ändå (och skivan har vi redan).

Mannen före oss i signeringskön hade skivor med sig och vi pratade med honom och han saknar nu bara Karl Bartos signatur - vilket ju är fullt möjligt att uppnå än så länge. Kul att träffa andra musiknördar!

Vi passade på att ta en öl till, sedan gick vi till Ölhyttan igen och avslutade natten där innan det var dags att knyta sig och ta det okristligt tidiga tåget till Moheda 06.20. 

Tågresan hem såg jobbig ut på papper, men det gick över förväntan. Visst, man var ju inte direkt pigg, men eftersom den var planerad var det inga bekymmer vare sig i Moheda (där vi bytte till buss) eller i Älmhult (där vi klev på X2000 igen), och vi var hemma i Hästveda igen runt 12 (via McD). 

Kort sagt, en riktigt trevlig kväll i Stockholm som gav mersmak!