lördag 9 mars 2024

Swedish Drag Mafia - Hello Mello

 
För att fira Jennys 50-årsdag passade vi på att slå två flugor i en smäll och ta med henne till Helsingborg och titta på Swedish Drag Mafias show Hello Mello som är en hyllning till Melodifestivalen genom tiderna.

Så vi tog oss till Helsingborg medelst tåg på lördag eftermiddagen, för att därefter checka in på Radisson Blu. Kalla vindar ute, men varmt och skönt i hotellbaren där vi sippade på öl och bubbel tills det var dags att äta sen middag.




Middagen intogs på Mehak e India och det var lika gott och prisvärt som sist. Ovanligt kryddig Mango lassi och min mediumstarka kyckling var av det svettiga laget - men mycket god. 





Sedan var det dags att ta sig bort till Charles Dickens och vi kom dit precis när årets Mello-final skulle avgöras så det var gott om tjoande när de norska grabbarna kammade hem segern. Vi satte oss ner och tittade på alla roliga, glittriga utstyrslar som folk kommit dit i, kvällen till ära.



Kl 23 var det sedan dags för showen att kicka igång och som vanligt var det en skön mix av dans, glittriga kläder och humor - dvs allt en dragshow bör innehålla.





Vi stannade sedan kvar en liten stund efteråt innan det var dags att dra till hotellet och tacka för oss. En glittrig och förhållandevis lugn kväll på Charles Dickens! 

torsdag 15 februari 2024

Ina & Petrina - Work In Progress

 


Ibland så händer det faktiskt roliga saker även i Osby, hör och häpna. Denna testturné dök upp i mitt FB-flöde och eftersom vi tycker båda damerna är roliga var det ett enkelt beslut att boka in oss. 

Som vanligt hade vi glömt bort att man faktiskt kan käka på Borgen innan föreställningen och att det ser ut att vara rätt bra mat, men vi kom i lagom tid för att köpa lite dricka och ta plats på andra raden. Denna kväll körde de i bakre delen av restaurangen där de riggat med stolar. Intimt och trevligt.

På utsatt tid kom Petrina upp på scenen iklädd glasögon och startade upp med att skoja om sin oro för glasögon-ögon (vilket jag kan relatera till allt för väl) och sedan bjöd hon upp sin kompis Ina på scen.

Ina Lundgren har gått lite under radarn för min del, tror första gången jag lade märke till henne var i På Spåret och sedan lyssnade jag på hennes mycket underhållande Sommar-program 2023. Hon har en skön, direkt stil som jag gillar. 

Hon gasade på under sina 40 minuter och pratade bland annat om vart man ska gå för att vara bland de snyggare på stället (= undvik ställen där namnet är ett ord, välj ställen med en färg + ett djur i titeln). Hon hoppade med rätta på hur stagnerat allt blivit om dagens åsiktsmaskiner även hade funnits förr i tiden när folk levde som trälar i en grop (återkommande tema). Även lågkonjunkturen fick sin hyllning "man blir nyfiken på hur långt det kan gå" där en slutsats var att de mest gapiga debattörerna idag antagligen tvingas öppna OnlyFans-konto (vilket i vissa fall inte var så stor skillnad trots allt). 

Ina pratade även en hel del med publiken om efternamn och det faktum att så många svenskar heter saker som Lundgren, Åstrand, Bergström etc och att det måste bero på att folket i gropen ville uppgradera sig på 1800-talet och så fixade hovmarskalken två skålar med ord de skulle känna igen som sattes ihop till ett namn. Inas bevis: namnet Granlöv. 

Naturligtvis lite sexskämt också, eller snarare avsaknaden av sexliv i hennes 15-åriga förhållande och hur skönt det var (vilken man kan konkurrera med HBO och en SodaStream) och hur vidriga de par är som "fortfarande håller på, inte minst de som ser varandra i ÖGONEN under akten". 

Sedan var det Petrinas tur att inta scenen och av publikjublet att döma var det nog många som var där för hennes skull i första hand. Petrina kör som bekant en rätt rå stil, t ex Sverige är det enda land där de kriminella inte lever efter parollen "om du inte stör mig stör inte jag dig" utan är barn på skotrar som skjuter vad som helst. Eller att det blir en omvänd Gambiaresa när hon ställer upp på en selfie på stranden med ett gäng småkillar där hon är helt påklädd.

Segmentet när hon sitter vid nödutgången på flyget och spekulerar i vad som skulle hända om det blev en nödsituation och hon tvingas vara den som ska kasta iväg dörren får hela Osby att runga av skratt, likaså när hon hånar svenskar som envisas att beställa italiensk mat genom att överdriva uttalet och höja rösten.

Det var kort sagt en jättekul föreställning och det märktes inte mycket av att det var en provkörning. De skojade också en del om det "tänk på att det ni tycker är lite magstarkt klarar inte Stockholmarna av, så egentligen borde ni skratta åt allt för att jävlas med dem".  

Det jag personligen verkligen gillar med både Ina och Petrina är de vågar skämta om allt och att de visar och står för vem de är som personer utan att göra ett stort statement av det. Jag kan tänka mig att de får en hel del skit av skitnödiga män och kvinnor (ni vet typen som på fullt allvar hävdar att det inte finns några roliga kvinnor i världen) och jag tror verkligen inte de bryr sig ett smack om det, skönt nog.

Jag hoppas också på mer kul standup på Borgen framöver, nära och bra och schysst lokal. 

torsdag 8 februari 2024

SNACK - Özz Nujen

 Det var ett tag sedan vi besökte Farozon och SNACK nu, senast var då Ankan var där 2022. Jag tror inte det klaffat med datum + att det nog inte varit komiker vi känt så mycket för.

Men nu var det dags att se Özz Nujen och efter att ha halkat oss fram till lokalen noterade vi att det var gott om plats mellan middagsplatserna, vilket tyder på att Özz antagligen inte drar riktigt lika mycket folk i Norra Skåne. 

Middagen var som vanligt inget att recensera, kött, kyckling, stekt potatis, sås och grillade grönsaker. Kaffet ingick som vanligt inte heller. 


När det väl var dags att sätta sig i källaren var det åter igen tomt på de två främsta raderna, så pass att personalen fick jaga på folk att våga sätta sig längst fram.

 Jag ska ärligt säga att det är lite segt att vänta på att det ska starta, det har alltid varit så och jag kan önska att det var lite tajtare mellan mat och underhållning även om jag såklart förstår att de vill sälja så mycket de kan. 

När det väl brassade igång var det mikrofonstrul, det var ett oerhört missljud från den trådlösa micken och Alexander Riedel som var ute först fick avbryta och så fick de försöka ordna upp det, vilket tog ett tag. Lösningen blev en mikrofon med sladd som var aningens kort, så samtliga komiker hade bekymmer med att kunna röra sig på den redan pyttelilla scenen. Det var lite tråkigt.

Men om man bortser från det så var det en riktigt kul kväll. Återigen ett jämnt startfält med Alexander Riedel, Joel Andersson, David Waldfogel, Mattias Öhlund och Hanna K Mölstad som support. Mycket under bältet som sig bör och publiken fick sig rättmätigt ett par slängar av sleven. 

När det äntligen vadr dags för Özz körde han som väntat i 190 knyck och han var väldigt bra. Temat var svenska språket och hur svårt det är att lära sig för invandrare och han gav otaliga exempel på hur olika vi uttalar bokstaven G och att det finns 67 olika sjeljud i svenskan. Han var också aktiv med publiken och alla som lät. Som avslutning fick publiken välja ämne. 

När han avslutat sitt gig stod han sedan i utgången och skakade hand med alla som varit där och tackade för att vi kommit, det är ett stort plus i kanten! Lite Kamprad-feeling.

Bild av Suzanne Otzen


fredag 2 februari 2024

Boytronic

 


Den här konserten blev delvis framflyttad på grund av sjukdom. Då var vi jättetaggade, så det var lite ledsamt att behöva planera om, även om vi åkte och såg Cold Connection och Piston Damp. 

Den här gången var vi i ärlighetens namn inte alls så taggade. Det hjälpte ju inte att vi varit iväg på konsert helgen innan som inte var värt det och känslan av att vilja vara hemma och ta det lugnt blir allt starkare ju äldre vi blir (plus att jag reser så mycket i jobbet). Känslan blev inte heller bättre av att Skånetrafiken tänkte stänga ner Hässleholm C på lördagen så att man måste kuska buss från Tyringe. 

Men vi samlade oss och hittade faktiskt lite energi dagarna innan då vi tittade lite på liveklipp med Boytronic på Youtube + upptäckte en ny skivaffär + bokade bord på Thai Corner. Vi var på det klara med att inte hänga på låset, vi åkte enbart för att se Boytronic - de andra hade vi ju redan sett i höstas. 

Så jag slutade lite tidigare och så tog vi oss till Hässleholm och tog tåget efter att ha velat lite om vad som var bäst att göra. 

Vi hann med det vi ville och kom fram i bra tid för att besöka charmiga Fobbeck Records där vi handlade ett gäng roliga singlar och hade ett kul samtal med den trevlige ägaren som bland annat berättade att han varit hemligt PSB-fan under sina punkår och att han var stort Cure-fan och hade en rejäl samling hemma. Efter det tittade vi även in på Roadhouse Records, men det var inget direkt nytt där och det är i ärlighetens namn en affär man mer handlar på nötet av då det är rätt svårt att hitta något. 

Sedan checkade vi in på Radisson och tog oss en öl i baren innan det var dags att gå och äta efterlängtad middag (dagens första mål för mig) på Thai Corner. 

Recensionerna är lite av alla slag, men vi blev positivt överraskade, det var mysigt att sitta där och maten vi valde var jättegod.  Förrätterna på två resp. tre chilifrukter var dessutom rejält heta och smakrika! Huvudrätterna var rejäla och jag fick lämna en del av min smarriga Pad Thai då det var kört att få ner mer. 


Green Papaya

Yum Tha Le (bläckfisk och räksallad)



Pad Thai

Efter vårt skrovmål var det dags att ta sig till Charles Dickens och vi anlände precis lagom till Cold Connection spelade sin sista låt Ashes. Vi sprang även på Nina och Isak och satt och pratade och drack öl. När Piston Damp intog scenen valde jag och Stefan att sitta kvar då det inte är ett band vi bryr oss om och som vanligt innebar det ju en del öl till, men vi var på oväntat glatt humör trots allt (med tanke på att vi nästan varit inne på att strunta i allt).







Till sist var det så dags för Boytronic att äntra scenen och jädrar så de levererade! Jag stod först lite vid sidan, men hamnade närmare och närmare Stefan i mitten allt eftersom. Charles Dickens är ju ett ställe där folk roterar mellan scen och bar och toa, så man får nästan alltid bra plats oavsett. 














Spelglädjen var rejäl och jag dansade och skuttade och insåg samtidigt att jag inte har mycket koll på deras repertoar - men det gjorde ingenting. :) 

Efter att de ropats in igen med ett rungande "Noch Einmal" var de om möjligt ännu mer glada och när de till sist gick av scenen höll gamle sångaren Holger på att bli överfallen av publiken som alla ville krama om honom. 

Vi passade även på att handla skivor av dem och få signerat. Trevliga grabbar off-stage också. :) 

Taggade av en jäkla bra spelning valde vi att stanna kvar ett bra tag och "landa" in det hela och det blev en betydligt blötare kväll än jag hade trott, men på ett kul sätt ändå. Dock när vi väl gick och landade på hotellrummet så stöp jag i säng och somnade nog på tre röda. 

Vi kom upp i bra tid och hemresan var inte alltför plågsam, trots lite bussåkande.