Oktoberfest i Hästveda + årsdag på Story Hotel

2020 går inte till historien som upplevelsernas år direkt, naturligtvis pg av eländet som går under namnet Covid-19.

Följande planerade evenemang rök för iss i år:

• Lamb of God/Kreator i Köpenhamn
• Kim Wilde i Kristianstad
• Einstürzende Neubauten + guests (två dagar med boende på Tivoli Hotell och långhelg i Köpenhamn)
• Resa till Gdansk (med Stena Line) över midsommarveckan
• Hugo Åbergs memorial på Jägersro
• Resa till Malaga (vecka 40)

Det positiva, förutom att ingen är sjuk, är att vi inte förlorat några pengar. Allt har återbetalats eller flyttats till nästa år, det enda som kvarstår är att få tillbaka pengarna för flyget till Malaga. 

Jag tänker dock inte låtsas som att det inte är jäkligt trista tider nu - för det är det. Det här har varit en riktigt skräpår helt enkelt och det har heller inte underlättats av det faktum att jobbet varit tufft. Jag har jobbat hemma sedan mars och jag har inte haft någon semester alls att tala om, mer än strödagar här och där. Sommaren jobbade jag i stort sett hela tiden medan Stefan satt hemma och såg sina semesterdagar rulla förbi.

Så jag kommer varken sjunga "hemesterns" lov (faktum är att jag hatar det jäkla ordet) eller jubla över hur "vackert Sverige ändå är". Jag förstår inte alls poängen, en pandemi är en pandemi oavsett vilket land jag befinner mig i och att då istället kuska runt i Sverige och likförbaskat trängas med andra är för mig ett mycket konstigt val. 

Men med det sagt, när tiden nu kom att ställa in även Malagaresan kände jag att jag bara måste få ha lite ledigt och få se något som inte är Hästveda. Så jag behöll min semestervecka som den var tänkt och vi bjöd in mamma och pappa på lite Oktoberfestfirande 25/9. I år hade vi gått ett steg längre och skaffat både kläder och mer prydnader och det blev en riktigt kul dag med mycket Ompa och öl. :) 

Sedan hade jag två lediga dagar hemma där jag mest sov och slappade och sedan tog vi tåget ner till Malmö på vår årsdag 30/9 och checkade in på designhotellet Story Hotel i Västra Hamnen. Vi valde det eftersom vi inte sovit där innan + att det verkade ha fin utsikt och en kul restaurang högst upp.

Utsikten från rummet på 11:e våningen gick inte av för hackor, och vi hade passat på att handla med oss lite vin och tilltugg som vi intog på rummet medan solen sakta gick ner. 

Man tager vad man haver. :)

Jag hade även väldigt roligt åt att soffan jag satt i kostar runt 62 000 kr om man vill köpa den. Jag googlade fram det eftersom den var skön att sitta i. Den är faktiskt nedsatt i pris och allt!

Riktigt vacker solnedgång!

Vi hade bokat bord på restaurangen Kasai in the Sky till kl 19 och utsikten från 13:e våningen var inte heller fy skam. 

Eftersom det var vår årsdag (19 år som par, fem år som gifta) slog vi på stort och tog en av menyerna och vi passade även på att prova varsin god drink. 

Lady Yang's Garden

Samurai Sour

Hamachi

Lobster Taco

Edamame

Spicy Shrimp Tempura + Spicy Tuna

Shabu Shabu

Chocolate Dome

Det mesta på menyn var väldigt gott och smakrikt, det enda som ingen av oss gillade var deras lobster taco. Det var något med själva smaken som inte tilltalade oss. 

Extra roligt var att Stefan gav sig den på att äta med pinnar och mot slutet var han så pass säker att han utan problem kunde hålla i en cocktailtomat och doppa ner den i den varma buljongen! Vid det laget hade vi flera som roat följde oss (det var inte någon annan som hade valt just den rätten än och vi hade riktigt kul). 

När efterrätten kom in på slutet skrattade vi gott, eftersom det kom i en skål med två skedar. De som känner oss vet att vi inte alls gillar att dela på mat på det sättet och vi har haft många skojiga restaurangupplevelser genom åren på grund av det. Men vi var på djärvt humör efter att Stefan slagits med sina pinnar hela kvällen och det var också en väldigt god efterrätt (och Stefan lät mig ta det sista).

Vi hade det riktigt trevligt och maten var mycket bättre än jag hade förväntat mig. Som vanligt ska man vara aktsam med att läsa andras recensioner och istället bilda sig en egen uppfattning. Det enda jag kan hålla med om är att priset på vin av någon anledning är hiskeligt dyrt där, i synnerhet om man vill dela på en flaska. Jag har nog aldrig tidigare sett att det faktiskt blir billigare att dricka per glas. Nu var det ingen problem för oss dock, eftersom vi körde på japansk öl istället. 

 

Efter att notan var betald gick vi tillbaka till rummet och drack bubbel och babblade vidare och det var onekligen ett skönt litet avbrott i denna annars eviga vardag. Naturligtvis går det inte att jämföra med en "riktig" resa, och det skulle jag heller aldrig göra. Men för 2020 är det väl ungefär så bra som man kan få till det och sällskapet var i alla fall perfekt!

The Legendary Pink Dots - 40th Anniversary tour

Det finns band som inte riktig går att definiera och dit hör sannerligen The Legendary Pink Dots. Det enda man kan vara säker på är att Edward Ka-Spels röst inte går att missa oavsett var han dyker upp.

Vi åkte ner i bra tid till Köpenhamn denna lördag och checkade in elektroniskt på Comfort Hotel Vesterbro. Sedan begav vi oss bort till Brew Pub för en bit mat och god öl. Vi åt deras Fish n Chips, gott och precis lagom stor portion.

 Sedan följde vi upp med deras egen variant av Irish Coffee: Brewer's coffee. Den är riktig god.

Vi strosade sedan mot konsertlokalen Alice, denna dag valde vi att gå dit och ta några stopp på vägen. Vi började på det trevliga Cafe 22.

Därefter tog vi oss ner i källaren på Nørrebro Bryghus.

Väl framme på Alice (efter att ha gått förbi det först, trots det löjligt tydliga riktmärket i form av en kyrka) var det förstås Brian vi såg allra först och efter att ha hängt in våra jackor och köpt varsin Tuborg Rå, var det bara att ta plats framför scen med de andra.

Alice har snabbt seglat upp som en riktig favoritlokal, lagom stor, bra ljud, smart layout och de är dessutom noga med att inte packa in folk - är det slutsålt så är det och man kan ända ta sig fram till toalett och bar. Dessutom är folket som jobbar där trevliga och det känns som att publiken är det samma.

Klockan 20:00 började förakten Per Hoier och det visade sig vara en ensam dansk med en hel del elektronik på scenen, som han fick att låta väldigt bra. Skönt sound och en bra röst, klart trevlig upplevelse.

Sedan var det dags för The Legendary Pink Dots att äntra scenen och vi noterade direkt att Edward Ka-Spel kör barfota. :)

Spelningen i sig går inte att beskriva på något riktigt bra sätt, mer än att det var suggestivt, eget och förbaskat bra! Det känns som att The Legendary Pink Dots förtjänar ett helt eget betygssystem, de känns som att de inte riktigt är från den här världen.

Efteråt dröjde vi oss kvar och pratade med några i publiken och inte minst Per Hoier som var väldigt ödmjuk och beklagade att han inte hade några skivor till försäljning. Snart kom även Legendary Pink Dots ut och var precis så trevliga och opretentiösa som man kunde ha hoppats på.

Det är alltid något extra med den här typen av spelningar där man inte har en osynlig mur mellan sig och bandet, utan man är där för att dela en upplevelse och majoriteten som är där är likadana och inte där för att samla poäng. Jag kommer alltid att välja klubbspelningar över arenarock oavsett vad det gäller. Det är det som är musik för mig, inte att bräscha med att man stått en kilometer från scen och "sett" ett band (på videoskärm).

Vi avslutade kvällen klokt med att köpa kebab och ta med upp på rummet och sova för en gångs skull. :)