tisdag 26 november 2013

Black Sabbath

När jag först hörde talas om att Black Sabbath återförenats och att de skulle komma med ny skiva och turné ska erkännas att jag var ganska cynisk och tänkte "Jaha, the Quest for more money". Handen på hjärtat är det inte direkt ovanligt med band revivals och de flesta är inte så roliga när allt kommer kring.

Men efter att ha lyssnat med ett halvt öra på nya skivan som Stefan spelade i parti och minut märkte jag att jag allt mer lyssnade aktivt och att skivan var förvånansvärt bra. Det låter Black Sabbath, men ändå färskt. Så efter lite velande bokade vi biljetter till konserten i Köpenhamn på Forum, och allt eftersom tiden gick kände jag en viss förväntan. Så utrustad med bekväma skor och ett glatt humör gav vi oss iväg.

Förbandet Uncle Acid and the Deadbeats röjde på fint och om man bortser från gnälliga svenskar i publiken var det en skön stämning. Och så fort som Ozzy och co kliver ut på scenen är jag såld. Jag ska ärligt erkänna att jag aldrig hade förväntat mig en sådan spelglädje och en sådan närvaro! Jag tvingas gång på gång intala mig själv att jag är på en arenakonsert och att det är ett legendariskt hårdrocksband på scenen, inte ett gäng spelglada jeppar på en liten klubb. Vi står 10 meter från Ozzy och det känns som att han ser oss, ler mot oss och sjunger för oss. Det är en häftig känsla när det händer på stora konserter och det var inte vad jag hade väntat mig alls. Dessutom är det väldigt bra ljud och emellanåt hör jag någon slags stor publik som sjunger med och jag kommer på mig själv med att undra var det kommer ifrån, det känns helt overkligt att de står bakom mig.

Musikmässigt är Tommy Iommi suverän på sin gitarr, Geezer Butler kompar perfekt på sin bas och vi bjuds på ett trumsolo av nye tillskottet Tommy Clufetos som inte går av för hackor. Lägg till en Ozzy som verkligen är ett med publiken och det blir en riktig höjdarkonsert! Jag är helnöjd, Stefan är helnöjd och alla människor vi pratar med efteråt är helnöjda!



Set list:
  1. War Pigs 
  2. Into the Void 
  3. Under the Sun/Every Day Comes and Goes 
  4. Snowblind 
  5. Age of Reason 
  6. Black Sabbath 
  7. Behind the Wall of Sleep 
  8. N.I.B. 
  9. End of the Beginning 
  10. Fairies Wear Boots 
  11. Rat Salad 
  12. (Followed by Tommy Clufetos Drum Solo)
  13. Iron Man 
  14. Dirty Women 
  15. Children of the Grave 
  16. Paranoid 

Det enda smolket i glädjebägaren är just delar av publiken som nu råkar komma från Sverige och som verkar tro att de är på Gyllene Tider på en familjefestival. Det gnölas och klagas på att folk kommer för nära redan från första sekund och hur tusan man tänker när man ställer sig längst fram på en hårdrockskonsert med sina barn i yngre tonåren begriper då inte jag. Danmark är ett snällt konsertland överlag och det är sällan något tryck att tala om, och definitivt inte den här konserten heller. Ändå skriks det och gapas med jämna mellanrum och när en stackars danska försöker ta sig fram får hon en utskällning på svenska, hon ber om ursäkt på engelska och får tillbaka en riktig avskrapning som avslutas med "Jag pratar SVENSKA för fan!" och därefter skriker han på vakten och alla runt omkring skakar på huvudet utom möjligen hans lika sura fru. 

Och när samma person en stund efter boxar till mig med armbågen så att glasögonen nästan flyger i backen när han ska filma med sin mobil för fyrtioelfte gången har jag nästan lite lust att putta till honom så att han tappar den, jag HATAR folk som filmar framför scen. Men som tur är har Ozzy och co gjort mig på glatt humör och inget, inte ens tråkiga svenne banan-folk, kan stoppa det! :-D 

fredag 1 november 2013

Jerry - The Farewell Show


För att säkerställa att mina föräldrar fick rumpan ur att se Jerry Williams nu när han befann sig 3 mil från deras hem beställde vi biljetter och bjöd med dem. Jag är väl inte Jerkas största fan, men han är en cool 70-åring som verkligen behållit sin stil genom alla år och det är värt all respekt. Dessutom är han i god form och när han river av "Working Class Hero" i starten ryser jag faktiskt lite. Det är riktigt bra.

Tyvärr innehåller showen även en hel del annat, tre nippertippor som skämtar loss och en del dansnummer på det och där tappar tyvärr showen mig en hel del, jag vill se och höra Jerry och inget annat. För min del hade man kunnat skala bort all pompa och ståt helt och låtit Jerry ensam köra sina mysiga anekdoter mellan låtarna.

Men på det stora hela fortsätter jag ha stor respekt för denne entertainer. Det finns bara en Jerry Williams. :)

När det gäller Telenor Arena är jag inte imponerad, 4 damtoaletter sammanlagt, vansinniga garderobsköer och fullkomlig förvirring utanför efter konserten. Jag är evinnerligt tacksam att vi bokat taxi i förväg och att han hade vänligheten att ringa och guida oss.