Det var inte direkt lång betänketid som krävdes när vi hörde att legendariska Joan Baez skulle ut på sin sista turné och bland annat besöka Malmö på vägen. Vi hängde på låset och fixade tre platser på första parkett.
Lagom till det var dags att åka ner visade sig Kung Bore från sin sämre sida, men som tur var gick tågen som de skulle just då vi skulle åka och vi kunde möta upp mamma på tåget i Hässleholm.
Väl framme i Malmö valde vi att för en gångs skull besöka ett café. Vi tog oss till Café Pronto på Lilla Torg och åt varsin mastodontbit av cheesecake respektive kladdkaka, ackompanjerade av en rejäl gräddhög. Mycket gott och mättande, mamma och jag fick båda se oss besegrade även om vi gav upp en bra kamp. Extra beundransvärt av mamma, det var nästan ren choklad. :)
Därefter kunde vi checka in på hotellet och vi gick och tog några öl på O'Learys i väntan på att det var dags för middag. Två svensexor + intressant kodlås på toaletten där koden stod på kvittot - som ingen av oss sparat. :)
När det var dags för vårt bokade bord på Eatery Social Taqueria lyckades både jag och Stefan ha glömt exakt var Malmö Live låg, trots att Clarion hotel inte direkt är osynligt... Men tittar man inte åt rätt håll så. :) Mamma hade däremot koll, men vågade inte påpeka något, vilket gjorde att vi fick gå en extra runda i Malmökylan innan vi var på plats.
Vi beställde chili con carne alla tre och drack varsin öl och efter det var det lagom att ta sig till vår ingång som lägligt nog öppnades kort efter. Man kan inte direkt klaga på platserna. :)
Salongen var fullsatt och på nästan utsatt tid kommer hon så ut utan krusiduller, ensam med en gitarr och från det ögonblicket var vi trollbundna. Joan Baez må vara 77 år och inte längre ha det vibrato hon en gång hade, men som mamma påpekade är hennes röst coolare idag. Den må vara mörkare, men fortfarande kristallklar och med ett rejält djup. Man hör att det är en klok kvinna med ett spännande liv och starka åsikter som sjunger och det är nästan magiskt.
Efter ett tag kommer hennes band ut, hennes son Gabriel Harris som spelar percussion och Dirk Powell som verkar bemästra ungefär allt med strängar. Inte för att Joan själv direkt är obegåvad på sin gitarr, det är som alltid så häftigt att se hur mycket musik som kan komma från en liten uppsättning av talangfulla musiker.
Lite senare kommer även unga Grace Stumberg ut på scenen och fyller ut med en andrastämma som är som klippt och skuren ihop med Joan.
Mellan låtarna är det förstås en och annan känga till världsläget och indirekt Trump och hon hyllar de unga i Florida som nu kämpar mot vapenlagarna och faktiskt når en del framgång.
Men hon påpekar också att det är kallt här och berättar att hon varit ute och gått på dagen och hade parkas på parkas och frös ändå. :) Dessutom får vi veta att de kommit från Stockholm med en turnébuss, inga divalater här inte!
Joan må vara till åren, men hon är inte ute på någon mjäkturné för det. Låtarna kommer på löpande band och hon visar vilket fullblodsproffs hon är när gitarren är lite felstämd eller när micken plötsligt lägger av, något som vi på första rad bör se som positivt eftersom vi fick chansen att höra henne riktigt live - och det lät verkligen inte illa.
På slutet överraskas vi av att hon och Grace sjunger The Boxer, en av mammas absoluta favoriter med Simon & Garfunkel. Vi hade ögnat igenom setlisten för Stockholm tidigare och där var den inte med. Det kan knappast bli bättre. :)
Joan avslutar kvällen med att ensam sjunga Swing Low, Sweet Chariot och på ett sådant sätt som verkligen måste fresta på hennes röst. Det är en perfekt avslutning och när hon signalerar till oss att hon nu vill lägga sig på en kudde och sussa så kan vi inte göra annat än önska henne en riktigt god natt. Precis som förra gången vi såg henne känner vi alla hur hon fyller oss med liv och hopp om en bättre värld trots allt elände.
Vi lämnade Malmö Live närmast euforiska (efter att ha köpt hennes nya album) och satte oss på Bishops Arms och hade riktigt trevligt tillsammans in på natten innan det var dags för oss ockås att sussa sött.
En riktigt trevlig dag och kväll i Malmö med svindyr öl (Carlsberg Hof för 86:- någon?) och fantastisk konsertupplevelse!
Set list
---------
- There But for Fortune
- God Is God
- Farewell, Angelina
- Whistle Down the Wind
- Silver Blade
- It's All Over Now, Baby Blue
- Deportee (Plane Wreck at Los Gatos)
- The Things That We Are Made Of
- Diamonds & Rust
- Me and Bobby McGee
- Another World
- The Times They Are A-Changin'
- The President Sang Amazing Grace
- Joe Hill
- Seven Curses
- Lily of the West
- The House of the Rising Sun
- Darling Corey
- Gracias a la Vida
Encore: - Imagine
- The Boxer
- Swing Low, Sweet Chariot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar