Egentligen skulle vi ha sett Erasure och delar av den här turnén som förband till Robbie Williams i augusti 2017, men det slutade med att jag sålde biljetterna eftersom Stefan inte fick ledigt och jag inte hade lust att åka själv. Så det var onekligen en ren slump att jag i samma månad upptäckte att Erasure även skulle göra en egen spelning i Köpenhamn och på Royal Arena till på köpet. Tyvärr långt efter biljettsläpp, trots att jag brukar ha koll. Så det fick bli sittplats och gilla läget.
Så nu när det äntligen var dags att se dem tog vi bilen in till Hässleholm och åter igen hade vi riktig tur med parkeringen vid stationen och snöt den allra sista. Man undrar ju när den turen ska ta slut... Vi behövde heller inte vänta länge på tåget och var i Köpenhamn på ingen tid alls.
Vi valde att gå till Brew Pub och prova några av deras senaste ölsorter, mycket goda alla tre.
Därefter hade vi egentligen tänkt oss plocka upp en kebab eller nåt + några öl och checka in på hotellet, men när vi passerade Hard Rock Café spelade de Erasure dagen till ära och vi kunde inte låta bli att gå in. För en gångs skull fick vi sitta på nedervåningen, riktigt trevligt. Stefan fixade oss varsin öl i baren, sedan beställde vi mat, en Twisted Mc'n' Cheese för Stefan och en blomkålsburgare till mig (har velat testa den länge). Mycket gott! Vi avslutade med varsin stor Banana Berry Colada, allt till tonerna av Erasure.
Därefter gick vi till hotellet och checkade in och drack ett par öl på rummet innan vi lyxade med en taxi ut till Royal Arena. Roligt nog var det samma chaffis som sist då vi skulle ut till Valbyhallen. :)
Väl på Royal Arena var det gemytligt och glatt och som alltid anpassar de ju sin meny aningens efter banden och vi slog på stort med varsitt glas rosé + champagne. Vi letade upp våra platser som ändå var helt ok och inom kort började förbandet Bright Light, Bright Light. Typisk synthpop där musiken var roligare än sångaren, båda tyckte att hans röst var rätt intetsägande. Men han försökte hårt i alla fall, han hade både regnbågskostym och lirade saxofon och verkade genuint älska 80-talet trots att han föddes då. Jag valde i alla fall att gå och lätta på blåsan + hämta påfyllning och tyckte jag var så smart som ställde ner glasen noggrant i dryckeshållarna vid sättet innan jag satte mig. Plastglas är dock inte stabila och när jag vridit på mig och skulle lägga jackan under sätet såg jag en pöl på golvet som var mitt glas vin. Bra jobbat...
Nåväl, Erasure kom ut på scenen på utsatt tid och det var allt lite ballt att se så mycket folk på Royal Arena enbart för Erasure, 12 000 personer ska ha varit där. Det var en glad stämning också och bra tryck på publiken och Erasure körde på och Andy Bell verkade verkligen vara på hugget.
Men Erasure är ju inget arenaband som så, det kändes hela tiden lite för långt bort på läktaren och man blev liksom aldrig riktigt en del av konserten. Royal Arena är inte särskilt förlåtande och jag tycker ljudet saknas där ibland. Det var inga skärmar heller så i praktiken kunde det varit vem som helst som stod där framme och sjöng (även om det aldrig går att missta sig på Andy Bells pipa). Sedan är ju Erasures musik och stil i sig bättre anpassad för klubbar och mindre salar i mitt tycke. Det hör liksom till att få se Andy svänga på rumpan i lite för tajta kläder. :)
Nu var det här var fjärde gången och fjärde stället jag såg dem på, så jag hänger inte allt för mycket läpp över att det kändes lite långt bort. Kvällens stora behållning var att höra covern på Blondie's Atomic, wow! Den nådde fram även till oss på sittplats vill jag lova!
Efteråt följde vi de gladlynta publikmassorna till tåget och efter x antal försök lyckades jag till sist köpa biljett i den omständliga DSB-appen, naturligtvis helt i onödan eftersom ingen konduktör i världen skulle kunna ta sig runt. Men ärlighet varar längst eller nåt. :)
Vi avslutade kvällen på stamstället eftersom det fanns bra plats där och vi inte orkade leta efter något annat. Dessutom är deras Guiness riktigt fin. :)
Ganska kul setlist också där de vävde in låtarna från nya (lugna och oväntat politiska) skivan snyggt med de äldre. Ingen dammig Greatest Hits-turné här inte, även om det nog var de i publiken som hoppats på det...
Set list:
- Oh L'Amour
- Ship of Fools
- Breathe
- Mad As We Are
- Just a Little Love
- In My Arms
- Chains of Love
- Sacred
- Sweet Summer Loving
- I Love Saturday
- Victim of Love
- Phantom Bride
- World Be Gone
- Who Needs Love Like That
- Take Me Out of Myself
- Blue Savannah
- Atomic
- Drama!
- Stop!
- Love You to the Sky
- Always
- Here I Go Impossible Again
- Sometimes
Encore: - A Little Respect
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar