Close-Up Made Us Do It 2016

Tidningen Close-Up Magazine fyller 25 år 2016 och det firas med turnén Close-Up Made Us Do It med Dia Psalma, Asta Kask och De Lyckliga Kompisarna. Med andra ord en riktig punkkväll att se fram emot i Malmö på KB och det blev faktiskt även en liten hyllning till yngre år på gott och på ont. :)

Vi började kvällen på puben Moosehead som har tjeckiska ölen Konrad på fat. Egentligen var det tänkt att vi skulle äta innan spelningen, men i sann ungdomlig anda mättade ölen så pass att vi lade ner det och satt och bubblade på puben istället - jättetrevligt!

Lagom till insläpp traskade vi bort till KB och tog plats framför scen där Stefan sprang på en jeppe som följt Asta Kask sedan de återförenades.

Lite efter utsatt tid kom så De Lyckliga Kompisarna upp på scen och de var på glatt humör och spelade en skön mix av gammalt och nytt.

Stefans omdöme: Det var jävligt bra. När de spelar gamla låtar tas man tillbaka 20 år i tiden! De spelade alla guldkorn som man ville, till och med "Dit kuken pekar". 

Andra guldkorn: "Ishockeyfrisyr", "Troll och Häxor", "Egon", "Vi är de lyckliga kompisarna", "Tänk om jag vore", "Le som en fotomodell", "Smet", "Hallucinationer i himlen", "Dricka sprit och hålla käften" med flera.

Sedan var det ett kort paus medan de ställde i ordning för Asta Kask och jag valde att backa in i baren eftersom jag inte ville knuffas med medelålders män höga på punk. :) Stefan höll istället ställningarna, vilket har har gott om blåmärken som bevis på.

Stefans omdöme: Asta Kask var så in i helvete satans bra! Jag fick hälsa på alla och de uppskattade väldigt mycket vårat röj framför scenen. Att jag sedan höll på att skrika sönder rösten är en annan sak. De spelade också alla sina gamla godingar, alla mina favvislåtar. Några exempel: "Ringhals brinner", "Psykopaten", "Välkommen hem", "Lasse, Lasse liten", "Det sista klivet", "Inget ljus", "Välfärdens pris", "Teven", "Psykiskt instabil", "De får aldrig mig" + några från senaste skivan. Det var värt varenda blåmärke och krämpa jag har!

Till sist var det dags för Dia Psalma, som nog fick lite mindre tid på sig än vad som var tänkt.

Stefans omdöme: Typiskt Dia Psalma, som de varit innan jag sett dem spela. Cred åt att de spelade mer gamla Streberslåtar än sist jag såg dem. De spelade bland annat "Elsa", "Vi är betongens kungar" och det mesta från sin första platta som Dia Psalma. Nu var jag mör och hade ingen ork att röja mer, och det var aldrig tanken heller, jag var inte där för deras skull. Man fick dem på köpet.

I samma veva hade jag ledsnat på att stå i baren där man aldrig fick beställa, även om jag babblade massor med en hel drös trevliga tjejer (vi hade visst alla dragits till samma hörn). Jag gjorde ett tappert försök att ta mig till den andra sidan och den andra baren, men det hjälpte inte mycket.

Överlag var det lite väl trångt på KB, det kändes som att de tagit in lite väl mycket folk. Det gick inte ens att ta sig till toaletten utan att knuffas och puffas och det gick åt mycket utspilld öl under kvällen. Men det hör väl till och när jag och Stefan väl lyckats möta upp varandra igen utanför KB var vi nöjda med kvällen och avslutade med att handla ett skrovmål på BK och dra till hotellet. För en gångs skull i vettig tid också, vilket gjorde att vi till och med åt hotellfrukost i lugn och ro. Allt var inte som i unga år som tur är. :)

The Cure - Tour 2016

Senast The Cure spelade i Köpenhamn (2008?) råkade jag ut för den mest skitnödiga ordningsvakt jag träffat i mitt liv och det slutade med att jag fick planka in när konserten redan var igång. Kortfattat lyckades jag och en tjej hamna utanför spärren på väg till toa, och trots att vi insåg misstaget direkt vägrade vakten låta mig backa tillbaka och jag hade varken biljett eller plånbok med mig.Vakten var så pass oförskämd att jag till sist valde att planka in genom att haka på några eftersläntrare och springa in i vimlet medan han jagade efter mig. Sedan dess har vi fnissat åt det varje gång någon har uppträtt på Forum i Köpenhamn och det stående skämtet är att jag inte ska gå på toa där.

Så det var naturligtvis med ett extra stort leende vi (efter en snabb öl på hotellet + två på Scottish Pub) så småningom beträdde arenan för att just få uppleva The Cure på Forum igen.

Jag ska ärligt erkänna att ingen av oss hade så stora förväntningar, minnet av förra konserten (förutom mitt lilla äventyr) var en ganska dryg Robert Smith som mest ville posera + ett trist förband på det. Tji fick vi, det här var en helt annan spelning! Ingen utdragen estrad för posering, däremot en spelglad 57-årig Robert Smith med en röst som verkligen övertygade!

The Cure är ju inte kända för att snåla med låtantalet heller och kvällen bjöd på tre timmars mix av gamla pärlor, eller 32 låtar för den som nu vill räkna (en del av de riktigt långa låtarna bjöds vi på). Det var riktigt, riktigt bra! Visserligen som alltid några störmoment i publiken, men inget värt att gnöla om (naturligtvis landsmän). Inte så farligt med mobilfilmande heller skönt nog. Min egen mobilkamera sög för övrigt, trots att vi stod väldigt bra till för att få till åtminstone en vettig livebild.

Hitta Stefan!

Friday I'm i love

Jag fick höra de allra flesta av mina personliga favoriter och redan introt med Plainsong hade mig egentligen fast i ett järngrepp, den skivan är smått magisk, man blir alltid lika glad. Det är sannerligen inte heller ofta jag klarar av att stå på ståplats nära scen utan att bli lite mör i fossingarna, men det här var nästan en barnlek (kanske lite tack vare en stillasittande vecka i Indien).

Förbandet Twilight Sad från Skottland var ganska trevliga de också, men faller förstås i glömska efter att ha upplevt The Cure's låtskatt live på det här sättet. Det finns inte mycket att klaga på, till och med ordningsvakterna var trevliga. :)

Ska jag gnöla om något är det i så fall att Forums garderob som alltid är hopplös, det borde verkligen gå att göra mer effektivt. Men vem bryr sig när man är hög på bra musik?

Några av de drygt 10000 på plats

Och Stefan! :)

Vi passade även på att besöka Zeppelin Bar där det var efterfest inbokad och vid första anblicken såg det hopplöst ut att ens ta sig in, det var verkligen inte stort! Men vi pressade oss in och alla var trevliga och snälla och vi lyckades till och med frakta varsin plastmugg med öl i trängseln. Däremot kändes golvet oroväckande svajig ett tag. :) DJ:n hade också problem med att säkringen gick hela tiden och musiken tystnade. Men det var riktigt trevligt ändå och efter ett tag mattades det av lite så att vi faktiskt kunde sitta ner och vi pratade en hel del med trevliga människor, bland annat med en danska i vår ålder, vars fru inte var med (hon passade deras barn). Det är så avkopplande att vara med folk som är som de är utan att förställa sig och i synnerhet när de är i ens egen ålder, jag vågar påstå att medelåldern var rätt hög. Man känner sig som en del av en småhemlig gemenskap. 

Visserligen var tjejen i baren av yngre modell, men hon var en riktigt gladlynt donna som lärde mig att det bara är svenskar som ens kommer på idén att dricka ananas-shots (jag ville ju bara prova, haha) och när jag senare beställde två Fisk istället med ett leende och kommentarer "jag har lärt mig" ville hon genast att jag, hon och hennes kompis skulle ta en ihop också. :)

När klockan började vara oroväckande nära fyra ansåg vi att vi behövde få mat i oss innan vi gav upp för natten och vi skuttade bort till Burger King för det obligatoriska småtimme-frossandet. Till vårt försvar var det första riktiga målet för dagen, vi hann inte äta annat än medhavd macka på tåget ner innan konserten. Efter det somnade vi som två stockar och kunde konstatera att vi fått ännu en gemytlig kväll/natt i Köpenhamn och att de gamle kan än oavsett om det handlar om band eller festprissar. :)


Set list
1. Plainsong
2. Pictures of You
3. Closedown
4. High
5. The Walk
6. Push
7. In Between Days
8. Sinking
9. All I Want
10. The End of the World
11. Lovesong
12. The Last Day of Summer
13. Charlotte Sometimes
14. Just Like Heaven
15. From the Edge of the Deep Green Sea
16. Prayers for Rain
17. Disintegration

Encore:
18. Step Into the Light
19. Want
20. Burn
21. A Forest

Encore 2:
22. Dressing Up
23. Shake Dog Shake
24. Fascination Street
25. Never Enough
26. Wrong Number

Encore 3:
27. Lullaby
28. Friday I'm in Love
29. Doing the Unstuck
30. Boys Don't Cry
31. Close to Me
32. Why Can't I Be You?

Thomas Petersson - Tillbaka i verkligheten

Det här är ett lite annorlunda inlägg, eftersom jag själv inte kunde närvara på detta evenemang pg av tjänsteresa. Min stand-in för kvällen var istället Inger som kom med mamma med tåget till Hässleholm och gjorde Stefan sällskap för dagen.

Sällskapet började dagen med öl på Bishops Arms, sedan satt de på första parkett i Röda Salongen och kunde avnjuta Thomas P så nära som det bara går.

Öl som väntar på damerna!

Titta vilka som sitter längst fram!

Enligt Stefan och damerna var han åter igen riktigt rolig och han drog några av skämten som vi hörde på Lund Comedy Festival förra året (Absolutflaskan + geggaklykan! :-D).

Sällskapet fick även chansen att få sina nyinköpta DVD:er köpta i pausen signerade av Thomas efter showen, samt posera på bild med honom. 

Kvällen avslutades på Harrys med god mat och dryck och det var glada damer som tog tåget hem igen och en nöjd Stefan som tuffade åt sitt håll. 

Således verkar det som att alla hade en riktigt trevlig och rolig kväll, och jag är inte ett dugg överraskad, Thomas är riktigt rolig och uppenbarligen riktigt trevlig också, vilket sällskapet verkligen kan intyga. Jag är onekligen avis! Själv befann jag mig någonstans mellan Frankfurt och Delhi och fick nöja mig med Inflight entertainment-systemet...

Amy Schumer

Jag fick först nys om Amy Schumer via David Lettermans sista säsong med Late Show. Hon var gäst tillsammans med Kristin Chenoweth och skämtade om att hon kunde ha Kristin i en liten ficka. När jag insåg att Amy i princip är lika lång som jag själv (och hon såg verkligen ut som en stor amazon i soffan även om hon "bara" är 170 cm) och att hon oblygt driver med sin ett utseende blev jag intresserad. Det är inte var dag man ser roliga kvinnor som har liknande kroppsform som en själv. Det brukar vara typiskt Hollywood-petite eller frodiga kvinnor i storlek XXXL. Mittenfåran brukar inte få synas och det absurda är att man är så ovan att se det att man tycker det ser stort ut själv.

Nåväl, av en helt annan slump råkade jag se tidigare i år att hon skulle köra sin standupshow i Köpenhamn och det fanns hyfsade biljetter kvar så det var inte mycket att fundera på! Och nu var det så dags att se henne!

Resan började ovanligt smidigt, Skånetrafiken gick för en gångs skull som tåget (hehe) och vi var i Malmö (vi hade valt Malmö eftersom hotellen i Köpenhamn var tre gånger så dyra just denna dag) på nolltid där vi checkade in på gamla vännen Elite Residence, som vackert uppgraderade oss till en liten hörnsvit. Man tackar!

Inte för att vi hade någon större nytta av det eftersom vi skulle in till Köpenhamn, men det är ändå trevligt att ha ett bra rum som väntar på en.

Vi tog tåget över sundet, också det problemfritt och var snart i Köpenhamn där vi grundade med en rejäl bit mat och god öl. 

Vi hade gott om tid (ovant att tågen går som de ska) och Forum tar inte lång tid att gå till så vi passade på att besöka ännu en bar och få i oss lite smarrig Kilkenny Red, det var onekligen att tag sedan sist!

Sedan traskade vi iväg i bra tid till Forum och jag köpte en t-shirt och naturligtvis passade vi på att fylla på vätskedepåerna lite till. Det var redan gott om folk på plats och alla verkade vara på riktigt trevligt humör, något som kännetecknade hela kvällen faktiskt.

Ganska på utsatt tid drar öppningsakterna igång, ett galet jazzband följt av en annan kvinnlig komiker, Rachel Feinstein, Men det är för Amy vi är där och det märks så fort hon kommer ut på scenen.

Hon är riktigt bra på att förmedla sina skämt, det hörs tydligt och det känns intimt trots den stora salen och att det faktiskt är 5000 personer på plats. Hon får in Köpenhamn lite här och var redan från start. Hon skojar bland annat om att hon och Rachel misstolkat danska ordet Kunst (= Cunt) och att hon hållit på att dö åtta gånger under dagen pg av de galna cyklisterna som är som tagna ur Mad Max Fury Road. Hon nämner även skottdramat i Christiania bara för att visa att hon vet om det och hon påpekar att hon inte har något skämt om det, men hon är snabb på att dra in USA:s liberala vapenlagar och hur sinnesjukt det är att en blind person an få handla vapen. Hon är oväntat politisk och är riktigt rolig även där, även om hon utlovar att det snart blir under bältet och att vi alla kommer att önska att hon pratade mer om vapenlagarna. 

Naturligtvis tar hon upp sin kropp och det sätt den kommenteras och påpekar att det värsta ord som finns när en avklädd bild på henne blir viral är "MODIGT" och hon förklarar att hon är fet i Hollywood och att hon är den tredje mest attraktiva servitrisen på en bar samtidigt som hon ger en fin känga till synen på kvinnor i Hollywood och hon ger en rejäl känga till tidningen Women's Health och det faktum att de har mage att kalla sig det när allt de visar är magra skelett.

Det saknas naturligtvis inte "Under bältet"-humor heller, hon berättar om sin nuvarande relation och att han frågat henne var han skulle spruta och hon tyckte att det var snällt att han frågade, men att män sällan är särskilt pricksäkra och att det ändå inte spelade någon roll eftersom det skulle droppa ner på golvet så småningom.

Men överlag är det en hyllning till att vara stolt över sin egen kropp och att ha en hjärna. Inte helt oväntat stöttar Amy Schumer Hillary Clinton och det hon har att säga om Donald Trump är helt enkelt. "först tyckte vi det var komiskt att han ställde upp, nu är det inte så kul längre" + att hon skäms över att vara amerikan i andra länder pg av honom. Det räcker fint där, hon slösar inte mer energi på den mannen och det gör hon alldeles rätt i.

Det är en trevlig, cool show och hon brassar på utan paus i cirka 90 min inklusive den obligatoriska återinkallningen som hon inte drar ut på i onödan, utan traskar glatt in och berättar om då hon trodde Bradley Cooper var intresserad av henne som dejt, fast han i själva verket dejtade en supermodell. 

Det är en glad och bubblig publik som lämnar Forum utan att rusa ut och det märks att publiken är ett klientel som inte skulle få för sig att ropa "Visa pattarna" oavsett hur många öl de hällt i sig.

Vi traskar så småningom ut i Köpenhamnsnatten tillsammans med andra i publiken och det är ett behagligt surrande i luften som håller i sig in på puben där vi hamnar i samspråk med bland annat ett par från Helsingör som också var där för att se Amy. En riktigt trevlig avslutning på en kul och gemytlig kväll i Köpenhamn och inte en enda full och dryg tråkmåns i sikte. 

Vi njöt av trevligt sällskap, god öl och bra musik en bra stund innan vi insåg vid ett-tiden att det var läge att ta sig över sundet och vi fick lägga ännu en galen taxiresa till våra memoarer - vår chaffis hittade inte till Malmö central utan fick fråga alla han såg. :) Men vi var på så gott humör att vi inte brydde oss och efter den svindyra taxiresan (så mycket för att spara pengar på att bo i Malmö) och ett besök på Burger King kunde vi njuta av lite nattamat på hotellet innan vi knöt oss i vår svit. Som sagt, en riktigt gemytlig kväll i kära Köpenhamn!