Då var det då dags att avsluta "Harry Potter"-sagan. Jag tyckte mycket om första delen av finalen och hade förväntat mig något liknande av del 2. Tyvärr levde den inte riktigt upp till mina förväntningar. Om del 1 var långsam och uppbyggande så är del 2 raka mostsatsen. Det går i 190 km/h och inte särskilt mycket förklaras på vägen. Alla de starka scenerna i boken har antingen snuttifierats, skrivits om eller helt enkelt uteslutits helt. Jag är väl medveten om att man i film inte kan lyfta fram sidokaraktärer på samma sätt som i en bok och det är sällan så tydligt som här. Tyvärr är Harry själv inte en så särskilt kul karaktär, anledningen till att jag gillar böckerna är just alla härliga sidofigurer som man kommer nära och som tillåts ta plats. I filmerna flaxar de bara förbi och det märker man väldigt väl när de dör, man bryr sig inte alls eftersom det bara blinkar till och så klipper man till Harry och Voldemorts märkliga slutfight igen. En annan sak som verkligen irriterade mig var Mrs Weasley vs Bellatrix som var så härligt beskriven i boken och i filmen förvandlas till en slags löjlig konfettiscen utan att alls visa upp Mrs Weasleys enorma hat och Bellatrix ondska och styrka. Lägg sedan till att man nästan helt suddat bort Dumbledores bakgrundshistoria, ändrat hur det kommer sig att Neville gör som han gör i slutet, nästan glömt bort att osynlighetsmanteln är en dödsrelik (och används i boken!) och ändrat på vad som händer med fläderstaven...
Filmen är snygg och det är kul att se många gamla karaktärer igen och komiskt nog är slutscenen ganska ok, även om jag kräktes över den i boken (och de har uteslutit massor av den förklarande dialogen igen). Men för mig som läst boken känns den mycket sämre och för den som inte läst boken lämnar den massor av frågor obesvarade. Jag brukar gilla de små underfundiga skämten här och var, men eftersom boken är så pass "mörk" och dyster så blev de irriterande den här gången eftersom det inte alls kom fram i filmen.
Tyvärr är nog detta den sämsta delen i hela filmserien. Knappt godkänt. Men jag blev i alla fall sugen att läsa om böckerna igen. :-)
torsdag 14 juli 2011
tisdag 28 juni 2011
Erasure - Total Pop!
Det är inte varje dag man får besöka operan och uppleva sina gamla hjältar! Erasure slog på stort i Köpenhamn och höll sin Total Pop!-konsert i det vackra operahuset precis vid vattnet. Underbar lokal och för oss som kan vår Erasure så var det en skön blandning av låtar. Det var ganska uppenbart vad danskarna gillar för skivor och det tryck som var i operahuset under "A little Respect" var riktigt ballt, man hörde hela operan sjunga texten. Själv skrålade jag mest till mina Wild!-favoriter och de orsakade inte lika högt tryck i salen, men tillräckligt för att det skulle vara kul. Enda sången som inte alls höll måttet var den nya "Save Me" som jag inte begrep alls och jag verkade långt ifrån ensam.
Scenshowen var sparsmakad, men det utnyttjar Andy Bell bra och hans röst är minst lika bra som den alltid varit och han är charmig att skåda och lyssna på. Vince Clarke däremot är som alltid en stel stenstod och för den som inte vill skråla med i allsången kan jag tänka mig att det kan bli något tråkigt efter ett tag om man inte älskar Andy Bells roliga danssteg och magiska stämma. Dit hör dock inte jag, för mig är det min personliga "Allsång på Operan" och hade det inte varit för att jag satt på tredje balkongen med en rejält stukad fot så hade jag garanterat stått och skakat rumpa jag också!
Låtlista:
1) Hideaway
2) Breath of Life
3) Fingers & Thumbs
4) Heavenly Action
5) Always
6) Push Me Shove Me
7) Ship of Fools
8) Victim of Love
9) Breathe
10) Chains of Love
11) Sometimes
12) Drama
13) Save Me
14) Love To Hate You
15) Blue Savannah
16) Knocking On Your Door
17) Who Needs Love Like That
18) Chorus
19) Oh L'Amour
20) A Little Respect
21) Stop
söndag 8 maj 2011
Edinburgh 28/4-1/5 2011
DAG 1
Efter årskilliga års trånande efter Skottland så var det äntligen dags att ta sig dit! Mina föräldrar hade mycket vänligt nog bjudit med oss på en weekendresa till Edinburgh, anordnad av Blekingeflyg, vilket innebar att flyget gick från Kallinge flygplats. Incheckningen och säkerhteskontrollen var därför ganska gullig i brist på bättre ord, det är charmigt med små flygplatser. Även planet visade sig vara i den mindre skalan, ett propellerplan med 2+1 säten. Utan fördröjning var vi snart uppe i det blå och bortseett från en lite skakig start så märktes inget av att man satt i ett litet plan. När vi närmade oss landning kunde man se det skotska landskapet tydligt från flygplansfönstret och det var en härlig syn, det böljande landskapet såg riktigt inbjudande ut. Landingen gick smärtfritt och solen gassade på, vilket den skulle visa sig göra hela helgen trevligt nog. När vi kom in i ankomsthallen var det första jag såg ett bagageband där Stefans väska precis smet in bakom väggen igen, det är första gången jag varit med om att väskorna varit framme INNAN mig själv! Det tog inte ens två minuter innan alla hade sina väskor och vi kunde bege oss till transferbussen. Resan in till Edinburgh centrum var intressant, det kändes som att bussen åkte i sicksack och man fick inte riktigt ihop var vi befann oss hela tiden. När vi var framme vid vårt hotell Barcelo Carlton förstod man dock att vi var ganska mitt i smeten och det visade sig vara ett gammalt charmigt hotell med ganska vanliga skavanker för gamla hotell i centrum. Tyvärr var inte ena rummet riktigt klart för incheckning, så vi väntade en stund, men eftersom vi hade bokat bord på Amber Restaurant + whisky tour efter det så gav vi oss ut och lämnade våra prylar i mamma och pappas rum.
Efter att ha övertygat mamma om att taxi inte var en så klok idé och att både restaurangen och Scotch Whisky Experience låg på nära avstånd från hotellet så började vi traska uppåt för The Royal Mile. Fullt med folk och härligt väder och innan vi visste ordet av så var vi uppe vid Edinburgh Castle, en pampig syn. Därefter var de dags att besöka Amber Restaurant och inta resans första middag + efterlängtade öl. Mamma och jag åt en smakfull vegetarisk risotto med svamp, medan pappa och Stefan åt köttgryta med dumplings. Till detta drack vi alla den trevliga ölen Schiehallion som smakade av grapefrukt på ett bra sätt. Efter middagen var det dags för att besöka Scottish Whisky Experience som ligger i samma byggnad (de sitter ihop) och efter lite oro vid biljettluckan eftersom tiden runnit iväg löste sig allt till det bästa och vi satte oss i de charmiga vagnarna i form av whiskytunnor och fick lära oss om whiskytillverkning. Efter det fick vi en guidad beskrivning på skillnaden mellan olika whiskysorter och destillerier och detta avslutades med en provsmakning av whisky inne i det fantastiska whiskymuséet. Vi hade köpt till extra whiskyprovning, så efter detta fick vi sitta i baren och avnjuta fyra olika maltwhisky från de olika skotska regionerna. Baren hade ett enormt whiskyutbud och jag och Stefan var tvungna att prova varsitt glas 25-årig Laphroiag också. Som nektar för själen...
Efter detta var det dags att gå tillbaka till hotellet och få vårt rum, och kort efter det gav vi oss ut på nytt för att hitta en pub. Det var mycket folk överallt, men efter ett tag hittade vi Rabbie Burns som verkade lugnt. Här drack vi mängder av olika öl och personalen som var en mix av skottar och turkar var väldigt trevlig och rolig och vi stannade tills de stängde. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och medan mamma och pappa tackade för sig så slank jag och Stefan ut i natten och besökte en musikbar + ett annat ställe innan vi gav upp för natten och kröp till kojs.
DAG 2
Ny dag och denna dag hade vi bokat in en rejäl rundtur runt de skotska högländerna. Så vid 8 på morgonen letade i upp minibussen som skulle ta oss dit och efter lite virrande kom vi på rätt buss och vår käcka guide Sarah hoppade in och förde oss ut ur Edinburgh. Sarah är en äkta högländare med minikilt och hatt dagen till ära (=engelska kungabröllopet) och hon hanterade minibussen med riktig bravur! Hon berättade massor om skotsk historia och sin egen uppväxt under hela resan och var riktigt underhållande. Man kan inte låta bli att undra hur hon orkar med alla dessa turer. Vi var iväg i 12 timmar ganska så precis och fick se fantastisk natur, dåliga säckpipespelare från Manchester, mytomspunna Loch Ness och en mängd andra vackra sjöar, slottet i Monty Python and the Holy Grail, platsen från Harry Potter där Hagrids stuga är filmad etc etc etc. Det var en toppentur och konceptet med minibuss var jättetrevligt. Vi var sammanlagt 16 personer + Sarah och väldigt blandade nationaliteter (Australien, USA, England, Sverige, Norge, Korea, Estland). Vägarna var smala och dåliga och det var motorcyklar överallt, eller som Sarah kallade dem, medelålderskriser på hjul. Mycket riktigt var det en klar majoritet av äldre män...
Jag och Stefan tog båten ut på Loch Ness och det var en mäkig upplevelse. vattnet var kolsvart och såg allt annat än inbjudande ut och vinden var ganska stark därute. Naturen runt omkring var nästan helt orörd, vilket gav extra krydda till det redan mystiska ljuset och man förstår verkligen att det blivit sådan mystik kring platsen. Vi hade inte kommit långt från hamnen i Fort Augustus innan det såg ut som att det inte fanns någon som helst civilisation. Nessie såg vi inte till, men med alla märkliga krusningar på ytan så kunde hon ha varit var som helst.
När vi väl var tillbaka i Edinburgh hade man ganska rejäl träsmak i rumpan, men det var det värt. Vi avslutade dagen på Rabbie Burns där vi åt middag och drack ett par öl. Stefan och jag satte oss därefter i hotellbaren och tig ett par whisky och öl innan vi kröp ner i sängen, sprängfyllda av fantastiska synintryck!
DAG 3
Denna dag började vi med lite sovmorgon, därefter ett dopp i hotellets pool nere i källaren innan frukost och efter det var det dags för mig och Stefan att göra det vi gör bäst - vandra runt i städer. Vi började med att besöka Edinburgh Castle. Pampigt och fantastisk utsikt och därifrån såg vi Calton Hill som verkade ha ännu bättre utsikt, så efter att vi var klara där så satte vi fart ditåt. Solen sken som vanligt och efter en brant backe upp var vi uppe på kullen och det var jättefint däruppe. Hade vi haft mer tid till förfogande hade det varit ypperligt att slå sig ner i gräset och inta en liten picknick eller en pava vin eller något. Där var även fullt av studenter som höll på att förbereda kvällens Valborgfirande, som tydligen var i form av en stor eld och nakendans med rödmålade kroppar runt denna. Låter lite roligare än våra svenska traditioner. :-)
På Calton Hill står Nelsonmonumentet, ett slags utsiktstorn där som vi naturligtvis var tvungna att klättra upp i. Det var spiraltrappsteg efter spiraltrappsteg (143 sammanlagt) och halvvägs upp var jag nästan lite yr. Det var även lite spännande varje gång man fick möte. Väl uppe så var vinden ganska frisk och det gällde att inte ha anlag för svindel. Utsikten var dock magnifik och vi såg ut över hela Edinburgh och inte minst på bergen Salisbury Crags och den angränsande vulkantoppen Arthur's Seat. Vi hade sett detta redan från transferbussen och som de bergsgetter vi verkar vara besläktade med hade både jag och Stefan sug att gå dit redan då. Stefan föreslog att vi skulle gå ditåt eftersom vi hade gott om tid och jag kunde inte motstå utmaningen, även om det såg ut att ligga en bit bort. Så vi tog oss ner får Calton Hill igen och gick i den riktningen vi visste att bergen fanns. Edinburghs gator går upp och ner ganska så rejält så det är inte helt lätt att se från marknivå vart man ska, men har man bara riktningen klar för sig så löser det sig. Vi gick även förbi Scottish Parliament, en byggnad som kostat svindlande 414,14 miljoner pund!
Till slut var vi framme vid Salisbury Crags och vi började traska uppåt. Utsikten var åter igen magnifik och det var riktigt vackert däruppe. Det var dock aningens knepigt att leka bergsget i tajta jeans och stövlar, men det fick gå. Hade vi haft lite mer tid hade vi nog gett oss på Arthur's Seat också, men vi nöjde oss med att imponeras av synen.
Vid tvåtiden mötte vi upp mamma och pappa vid hotellet och gick till en närbeliggande italiensk restaurang och åt lunch. Jag och Stefan delade på en flaska Chianti som satt som en smäck efter dagens vandring. Därefter passade mamma och pappa på att besöka Edinburgh Castle, medan jag och Stefan passade på att shoppa lite. jag handlade en lila kilt + tre t-shirts med festliga tryck. Sedan satte vi oss alla fyra och tog en kall öl på ett café och därefter visade mamma (som ägnat större delen av dagen åt att utforska Edinburghs shopping) oss till den charmiga fantasyaffären Pooka Moon som hon gått förbi tidigare. Jag handlade ett drakhuvud (inte helt oväntat) och efter det slank vi in i en t-shirtaffär där mamma och jag handlade oss varsin tröja till. Sedan gick vi till en pub och drack ett par öl innan det var dags för middag på hotellet och vi avrundade kvällen i hotellpuben där vi blev åskådare till ett firande av ett skotsk bröllop. Mycket kiltar och alkohol. :)
DAG 4
Dags att packa ihop väskorna och åka hem. Snyft!
Summa summarum var det en intensiv resa som gärna fått vara några dagar längre, men det går alltid att åka tillbaka. Skottland gav definitivt mersmak!
Efter årskilliga års trånande efter Skottland så var det äntligen dags att ta sig dit! Mina föräldrar hade mycket vänligt nog bjudit med oss på en weekendresa till Edinburgh, anordnad av Blekingeflyg, vilket innebar att flyget gick från Kallinge flygplats. Incheckningen och säkerhteskontrollen var därför ganska gullig i brist på bättre ord, det är charmigt med små flygplatser. Även planet visade sig vara i den mindre skalan, ett propellerplan med 2+1 säten. Utan fördröjning var vi snart uppe i det blå och bortseett från en lite skakig start så märktes inget av att man satt i ett litet plan. När vi närmade oss landning kunde man se det skotska landskapet tydligt från flygplansfönstret och det var en härlig syn, det böljande landskapet såg riktigt inbjudande ut. Landingen gick smärtfritt och solen gassade på, vilket den skulle visa sig göra hela helgen trevligt nog. När vi kom in i ankomsthallen var det första jag såg ett bagageband där Stefans väska precis smet in bakom väggen igen, det är första gången jag varit med om att väskorna varit framme INNAN mig själv! Det tog inte ens två minuter innan alla hade sina väskor och vi kunde bege oss till transferbussen. Resan in till Edinburgh centrum var intressant, det kändes som att bussen åkte i sicksack och man fick inte riktigt ihop var vi befann oss hela tiden. När vi var framme vid vårt hotell Barcelo Carlton förstod man dock att vi var ganska mitt i smeten och det visade sig vara ett gammalt charmigt hotell med ganska vanliga skavanker för gamla hotell i centrum. Tyvärr var inte ena rummet riktigt klart för incheckning, så vi väntade en stund, men eftersom vi hade bokat bord på Amber Restaurant + whisky tour efter det så gav vi oss ut och lämnade våra prylar i mamma och pappas rum.
Efter att ha övertygat mamma om att taxi inte var en så klok idé och att både restaurangen och Scotch Whisky Experience låg på nära avstånd från hotellet så började vi traska uppåt för The Royal Mile. Fullt med folk och härligt väder och innan vi visste ordet av så var vi uppe vid Edinburgh Castle, en pampig syn. Därefter var de dags att besöka Amber Restaurant och inta resans första middag + efterlängtade öl. Mamma och jag åt en smakfull vegetarisk risotto med svamp, medan pappa och Stefan åt köttgryta med dumplings. Till detta drack vi alla den trevliga ölen Schiehallion som smakade av grapefrukt på ett bra sätt. Efter middagen var det dags för att besöka Scottish Whisky Experience som ligger i samma byggnad (de sitter ihop) och efter lite oro vid biljettluckan eftersom tiden runnit iväg löste sig allt till det bästa och vi satte oss i de charmiga vagnarna i form av whiskytunnor och fick lära oss om whiskytillverkning. Efter det fick vi en guidad beskrivning på skillnaden mellan olika whiskysorter och destillerier och detta avslutades med en provsmakning av whisky inne i det fantastiska whiskymuséet. Vi hade köpt till extra whiskyprovning, så efter detta fick vi sitta i baren och avnjuta fyra olika maltwhisky från de olika skotska regionerna. Baren hade ett enormt whiskyutbud och jag och Stefan var tvungna att prova varsitt glas 25-årig Laphroiag också. Som nektar för själen...
Efter detta var det dags att gå tillbaka till hotellet och få vårt rum, och kort efter det gav vi oss ut på nytt för att hitta en pub. Det var mycket folk överallt, men efter ett tag hittade vi Rabbie Burns som verkade lugnt. Här drack vi mängder av olika öl och personalen som var en mix av skottar och turkar var väldigt trevlig och rolig och vi stannade tills de stängde. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och medan mamma och pappa tackade för sig så slank jag och Stefan ut i natten och besökte en musikbar + ett annat ställe innan vi gav upp för natten och kröp till kojs.
DAG 2
Ny dag och denna dag hade vi bokat in en rejäl rundtur runt de skotska högländerna. Så vid 8 på morgonen letade i upp minibussen som skulle ta oss dit och efter lite virrande kom vi på rätt buss och vår käcka guide Sarah hoppade in och förde oss ut ur Edinburgh. Sarah är en äkta högländare med minikilt och hatt dagen till ära (=engelska kungabröllopet) och hon hanterade minibussen med riktig bravur! Hon berättade massor om skotsk historia och sin egen uppväxt under hela resan och var riktigt underhållande. Man kan inte låta bli att undra hur hon orkar med alla dessa turer. Vi var iväg i 12 timmar ganska så precis och fick se fantastisk natur, dåliga säckpipespelare från Manchester, mytomspunna Loch Ness och en mängd andra vackra sjöar, slottet i Monty Python and the Holy Grail, platsen från Harry Potter där Hagrids stuga är filmad etc etc etc. Det var en toppentur och konceptet med minibuss var jättetrevligt. Vi var sammanlagt 16 personer + Sarah och väldigt blandade nationaliteter (Australien, USA, England, Sverige, Norge, Korea, Estland). Vägarna var smala och dåliga och det var motorcyklar överallt, eller som Sarah kallade dem, medelålderskriser på hjul. Mycket riktigt var det en klar majoritet av äldre män...
Jag och Stefan tog båten ut på Loch Ness och det var en mäkig upplevelse. vattnet var kolsvart och såg allt annat än inbjudande ut och vinden var ganska stark därute. Naturen runt omkring var nästan helt orörd, vilket gav extra krydda till det redan mystiska ljuset och man förstår verkligen att det blivit sådan mystik kring platsen. Vi hade inte kommit långt från hamnen i Fort Augustus innan det såg ut som att det inte fanns någon som helst civilisation. Nessie såg vi inte till, men med alla märkliga krusningar på ytan så kunde hon ha varit var som helst.
När vi väl var tillbaka i Edinburgh hade man ganska rejäl träsmak i rumpan, men det var det värt. Vi avslutade dagen på Rabbie Burns där vi åt middag och drack ett par öl. Stefan och jag satte oss därefter i hotellbaren och tig ett par whisky och öl innan vi kröp ner i sängen, sprängfyllda av fantastiska synintryck!
DAG 3
Denna dag började vi med lite sovmorgon, därefter ett dopp i hotellets pool nere i källaren innan frukost och efter det var det dags för mig och Stefan att göra det vi gör bäst - vandra runt i städer. Vi började med att besöka Edinburgh Castle. Pampigt och fantastisk utsikt och därifrån såg vi Calton Hill som verkade ha ännu bättre utsikt, så efter att vi var klara där så satte vi fart ditåt. Solen sken som vanligt och efter en brant backe upp var vi uppe på kullen och det var jättefint däruppe. Hade vi haft mer tid till förfogande hade det varit ypperligt att slå sig ner i gräset och inta en liten picknick eller en pava vin eller något. Där var även fullt av studenter som höll på att förbereda kvällens Valborgfirande, som tydligen var i form av en stor eld och nakendans med rödmålade kroppar runt denna. Låter lite roligare än våra svenska traditioner. :-)
På Calton Hill står Nelsonmonumentet, ett slags utsiktstorn där som vi naturligtvis var tvungna att klättra upp i. Det var spiraltrappsteg efter spiraltrappsteg (143 sammanlagt) och halvvägs upp var jag nästan lite yr. Det var även lite spännande varje gång man fick möte. Väl uppe så var vinden ganska frisk och det gällde att inte ha anlag för svindel. Utsikten var dock magnifik och vi såg ut över hela Edinburgh och inte minst på bergen Salisbury Crags och den angränsande vulkantoppen Arthur's Seat. Vi hade sett detta redan från transferbussen och som de bergsgetter vi verkar vara besläktade med hade både jag och Stefan sug att gå dit redan då. Stefan föreslog att vi skulle gå ditåt eftersom vi hade gott om tid och jag kunde inte motstå utmaningen, även om det såg ut att ligga en bit bort. Så vi tog oss ner får Calton Hill igen och gick i den riktningen vi visste att bergen fanns. Edinburghs gator går upp och ner ganska så rejält så det är inte helt lätt att se från marknivå vart man ska, men har man bara riktningen klar för sig så löser det sig. Vi gick även förbi Scottish Parliament, en byggnad som kostat svindlande 414,14 miljoner pund!
Till slut var vi framme vid Salisbury Crags och vi började traska uppåt. Utsikten var åter igen magnifik och det var riktigt vackert däruppe. Det var dock aningens knepigt att leka bergsget i tajta jeans och stövlar, men det fick gå. Hade vi haft lite mer tid hade vi nog gett oss på Arthur's Seat också, men vi nöjde oss med att imponeras av synen.
Vid tvåtiden mötte vi upp mamma och pappa vid hotellet och gick till en närbeliggande italiensk restaurang och åt lunch. Jag och Stefan delade på en flaska Chianti som satt som en smäck efter dagens vandring. Därefter passade mamma och pappa på att besöka Edinburgh Castle, medan jag och Stefan passade på att shoppa lite. jag handlade en lila kilt + tre t-shirts med festliga tryck. Sedan satte vi oss alla fyra och tog en kall öl på ett café och därefter visade mamma (som ägnat större delen av dagen åt att utforska Edinburghs shopping) oss till den charmiga fantasyaffären Pooka Moon som hon gått förbi tidigare. Jag handlade ett drakhuvud (inte helt oväntat) och efter det slank vi in i en t-shirtaffär där mamma och jag handlade oss varsin tröja till. Sedan gick vi till en pub och drack ett par öl innan det var dags för middag på hotellet och vi avrundade kvällen i hotellpuben där vi blev åskådare till ett firande av ett skotsk bröllop. Mycket kiltar och alkohol. :)
DAG 4
Dags att packa ihop väskorna och åka hem. Snyft!
Summa summarum var det en intensiv resa som gärna fått vara några dagar längre, men det går alltid att åka tillbaka. Skottland gav definitivt mersmak!
fredag 4 mars 2011
Laibach Revisited Tour
Jag har sett Laibach två gånger förut, så jag visste att jag inte visste vad jag kunde förvänta mig. :-) Laiback är ett roligt band på det sättet, mycket svart humor och de gör lite som de vill. Detta är deras trettiosårsjubilerande turné där de dammat av deras första skiva och finputsat låtarna. KB i Malmö är en liten lokal med betoning på liten, men det passar perfekt till den här typen av konserter och redan då man kommer in och hör de klämkäcka väntelåtarna känner man sig förväntansfull. Och Laibach levererar från första stund. De river av de riktig gamla låtarna i nyare tappning och de låter lysande.
När de sedan är lite mer än halvvägs och de börjar spela de lite mer kända låtarna från sin repertoar så blir det ett riktigt skönt gung i lokalen (hade man bara sluppit mobilfotomaffian så hade det varit perfekt). De ser dessutom ut att ha kul på scenen och ljudet är väldigt över förväntan. En riktigt trevlig spelning och när de kommer in på slutet och oväntat river av "God is God" som sistalåt så är i alla fall min kväll gjord. Extra plus för att de kör eftertexter till tonerna av "Life is Life" och att de står på scenen och tar emot folkets jubel.
Troligtvis en ganska komplett setlist:
1.Boji
2.Mi kujemo bodocnost
3.Smrt za smrt
4.Brat Moj
5.Krvava Gruda - Plodna Zemlja
6.Ti, ki izzivaš
7.Država
8.Nova Akropola
9.Slovenska Zena
10.Tanz mit Laibach
11.Alle gegen alle
12.Du bist unser
13.Hell: Symmetry
14.Das Spiel ist aus
15.America
16.Anglia
17.Francia
18.God is God
- eftertexter
fredag 11 februari 2011
David Batra - Det här var ju tråkigt
Det är en riktigt rolig show där tårarna fullkomligt sprutar emellanåt och det bästa är att han inte drar sig för att ta in en dos allvar i det hela också där han plötsligt öppet berättar om en riktigt tuff stund i livet varpå alla tystnar. Han är inte sen på att driva med det faktumet också och det är en personlig show med en stor dos humor och verkligen allt annat än tråkigt!
Fyra arga lappar av fem!
onsdag 29 december 2010
Narnia - Kung Caspian och skeppet Gryningen
Nytt för denna delen är att Lucy och Edmunds lillgamle, buttre kusin Eustace följer med till Narnia och den karaktären är verkligen en frisk fläkt på många sätt och vis. Jag tycker även väldigt mycket om att filmen kör på i ett högt tempo från ruta ett. Animeringarna är mycket vackra och jag tror det är en av de snyggaste drakar jag sett på duken!
Det enda jag kan gnälla lite på är att Eddie Izzard inte återvänder som röst till Reepicheep, istället är det Simon Pegg som gör den. Visserligen ingen dålig ersättare alls, men Izzard är alltid Izzard och Reepicheep har en ganska stor roll i filmen.
Ibland får jag lite kväljningar av CS Lewis religionsflirtar, men jag tycker filmerna döljer det ganska bra faktiskt.
Tre drakar och en mus med svärd ger jag till filmen!
torsdag 2 december 2010
Spamalot Nöjesteatern Malmö
Själva Spamalot-musikalen var helt toppen! Jag har inget att klaga på alls, det var roligt, proffsigt och charmigt och vi satt längst fram och skrattade så tårarna rann emellanåt. Gillar man Monty Python och/eller Hipp Hipp och Johan Glans så ska man försöka se dem om man har möjlighet, jag tyckte tiden bara rusade iväg. Johan Wester var toppen i rollen som Arthur, Kim Sulocki var helt outstanding som hästen/tjänaren Patsy och Anki Albertsson var underbar i rollen som Lady of the Lake. Adde Malmberg fick ta alla Cleese-roller och det passade förstås honom perfekt, precis som att Johan Glans fick spela mesen Sir Robin. :-) Robert Rydberg (Sir Galahad) och Mattias Linderoth var också riktigt duktiga och roliga.
Hemresan sedan var inte lika smidig. Tågkaoset hade kulminerat när vi kom till stationen och ett tåg skulle precis gå åt vårt håll och enligt skärmen var det en minut kvar, men snöpligt nog åkte det mitt framför nosen på oss. Så vi fick vänta i kylan på nästa tåg och det var inte så skönt att stå och frysa. Vi gick fram och tillbaka till musikalen så vi hade redan varit ute en hel del och frusit. Till sist kom i alla fall tåget och vi kunde stiga på, men tyvärr gällde inte det tågföraren som inte var på plats. Hon kom först efter en timme(!) och då var vi riktigt trötta och stela. Efter låååång väntan kom vi i alla fall fram och skulle ha taxi hem, men det var en timmes väntan där och vid det här laget frös vi MASSOR. Men vi hade enorm tur, eftersom när vi satte oss och väntade på taxin så kom en annan taxi som var ledig (ett annat bolag) och vi tog den direkt och kom hem till 02.00 ungefär efter en vansinnesfärd på snöiga vägar.
Dagen efter var det tänkt att mamma skulle åka hem, men efter två timmars snökaoshysteri på stationen gav vi upp. Tågen var inställda, ersättningsbussarna lyste med sin frånvaro och den som faktiskt dök upp till sist var så full att det hade behövts tre till innan mamma hade haft en chans att komma med. Första tåget som gick igen var så fullt att över hälften inte kom med, stackars mamma kom på trappsteget, men inte längre. Efter det orkade vi inte stå och frysa längre och åkte hem istället och lagade kycklingwok.
Dagen efter var det tänkt att mamma skulle åka hem, men efter två timmars snökaoshysteri på stationen gav vi upp. Tågen var inställda, ersättningsbussarna lyste med sin frånvaro och den som faktiskt dök upp till sist var så full att det hade behövts tre till innan mamma hade haft en chans att komma med. Första tåget som gick igen var så fullt att över hälften inte kom med, stackars mamma kom på trappsteget, men inte längre. Efter det orkade vi inte stå och frysa längre och åkte hem istället och lagade kycklingwok.
en hög illaluktande gyttja och en flygande ko i huvudet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)