Hobbit del tre: Femhäraslaget

Då var det dags för den avslutande delen i Hobbittrilogin. Filmen börjar direkt där förra slutade, vilket uppskattas och ger mer äventyrskänsla. I övrigt är det en trevlig film, vid det här laget vet vi ju ganska väl vad vi kan förvänta oss och det finns onekligen en charm här.

Åter igen märks det att budgeten inte varit lika hög och en del scener ser ganska taffliga och animerade ut, men det är väntat och stör inte så mycket.

Vissa delar är riktigt välgjorda (Thorins öde t ex), andra väcker intresse inför den förlängda versionen. T ex slutet där Beorn flashar förbi känns som att det borde finnas betydligt mer av. Jag vet att jag rynkade på näsan åt Persbrandt i del 2, men efter att ha sett den förlängda versionen med dvärgpresentationen fick hans karaktär mer liv och jag fortsätter att sura över att man inte släpper "rätt" versioner direkt.

Nåväl, det är ingen chockerande och nyskapande film men ett charmigt äventyr och ett trevligt avslut på serien + att jag uppskattar ihopknytandet med Sagan om Ringen.

Betyget blir tre stolta dvärgar!

Hobbit del 2: Smaugs ödemark

Del 2 i fantasyeposet Hobbit och det är ganska segt emellanåt om sanningen ska fram. Många scener som känns ditlagda mest för att sälja datorspelen efteråt och Persbrandt hade jag gärna sluppit se helt. På plussidan är dvärgarna fortsatt charmiga och draken Smaug är riktigt snygg.

Åter igen tre dvärgar av fem, fast nu betydligt kortare än i betyget till första delen...

Hobbit: En oväntad resa

Dags för nästa fantasyepos att bli film. Jag var skeptisk till att de pressar ut så många filmer ur en tunn bok och i viss mån var oron berättigad, det är en ganska tunn story och man märker att det inte är samma pengar som LoTR hade. Men Martin Freeman är lysande i rollen som Bilbo och charmen är där och om man ser det som en separat företeelse från LoTR så är det en ganska trevlig fantasy trots allt.

Tre glada dvärgar!

Harry Potter och Dödsrelikerna del 2

Då var det då dags att avsluta "Harry Potter"-sagan. Jag tyckte mycket om första delen av finalen och hade förväntat mig något liknande av del 2. Tyvärr levde den inte riktigt upp till mina förväntningar. Om del 1 var långsam och uppbyggande så är del 2 raka mostsatsen. Det går i 190 km/h och inte särskilt mycket förklaras på vägen. Alla de starka scenerna i boken har antingen snuttifierats, skrivits om eller helt enkelt uteslutits helt. Jag är väl medveten om att man i film inte kan lyfta fram sidokaraktärer på samma sätt som i en bok och det är sällan så tydligt som här. Tyvärr är Harry själv inte en så särskilt kul karaktär, anledningen till att jag gillar böckerna är just alla härliga sidofigurer som man kommer nära och som tillåts ta plats. I filmerna flaxar de bara förbi och det märker man väldigt väl när de dör, man bryr sig inte alls eftersom det bara blinkar till och så klipper man till Harry och Voldemorts märkliga slutfight igen. En annan sak som verkligen irriterade mig var Mrs Weasley vs Bellatrix som var så härligt beskriven i boken och i filmen förvandlas till en slags löjlig konfettiscen utan att alls visa upp Mrs Weasleys enorma hat och Bellatrix ondska och styrka. Lägg sedan till att man nästan helt suddat bort Dumbledores bakgrundshistoria, ändrat hur det kommer sig att Neville gör som han gör i slutet, nästan glömt bort att osynlighetsmanteln är en dödsrelik (och används i boken!) och ändrat på vad som händer med fläderstaven...

Filmen är snygg och det är kul att se många gamla karaktärer igen och komiskt nog är slutscenen ganska ok, även om jag kräktes över den i boken (och de har uteslutit massor av den förklarande dialogen igen). Men för mig som läst boken känns den mycket sämre och för den som inte läst boken lämnar den massor av frågor obesvarade. Jag brukar gilla de små underfundiga skämten här och var, men eftersom boken är så pass "mörk" och dyster så blev de irriterande den här gången eftersom det inte alls kom fram i filmen.

Tyvärr är nog detta den sämsta delen i hela filmserien. Knappt godkänt. Men jag blev i alla fall sugen att läsa om böckerna igen. :-)

Narnia - Kung Caspian och skeppet Gryningen

 

Som den fantasynörd jag är så är jag förstås förtjust i de två tidigare Narniafilmerna och jag tycker man har lyckats förmedla berättelserna bra. Nu när tredje delen är här så fortsätter man i samma goda form och vi hade även turen att se den i 3D, vilket inte var dumt alls.

Nytt för denna delen är att Lucy och Edmunds lillgamle, buttre kusin Eustace följer med till Narnia och den karaktären är verkligen en frisk fläkt på många sätt och vis. Jag tycker även väldigt mycket om att filmen kör på i ett högt tempo från ruta ett. Animeringarna är mycket vackra och jag tror det är en av de snyggaste drakar jag sett på duken!

Det enda jag kan gnälla lite på är att Eddie Izzard inte återvänder som röst till Reepicheep, istället är det Simon Pegg som gör den. Visserligen ingen dålig ersättare alls, men Izzard är alltid Izzard och Reepicheep har en ganska stor roll i filmen.

Ibland får jag lite kväljningar av CS Lewis religionsflirtar, men jag tycker filmerna döljer det ganska bra faktiskt.

Tre drakar och en mus med svärd ger jag till filmen!

Harry Potter och Dödsrelikerna del 1

 

Då var det dags att skriva sista filmkapitlet för Harry Potter. Jag tycker mycket om böckerna och är en av de som gillar att man delat upp bok 7 i två delar. Överlag tycker jag att filmerna har hållit måttet riktigt bra så här långt och senaste filmen är inget undantag. Att skådisarna har åldrats ikapp med filmerna är charmigt att se och blir extremt tydligt om man jämför denna med den första då de är små barn och historien är betydligt mer åt Disneyhållet med Quidditchmatcher, mysfarbrorn Dumbledore och glada Hogsmeadebesök. Skådisarna har förändrats och historien likaså och den som hoppas på att karaktärerna ska svinga ett glas Butterbeer på Three Broomsticks Pub och tävla om huspoäng har inte mycket att hämta här.

Filmen följer boken på ett bra sätt och jag gillar att sjunde delen är så pass mycket "mörkare" än de andra (sett ur ett barnfilmsperspektiv förstås). Tonen läggs direkt i starten då Hermione trollar bort sig ur sina föräldrars liv. Vi får även återse många av de gamla karaktärerna och alla överlever förstås inte till slutet. Harry och hans vänner har vuxit upp och deras värld har blivit en läskig plats. Jag tycker även mycket om J.K. Rowlings sätt att skildra mobbare och översittare, se på en karaktär som Draco Malfoy som var Harrys antagonist som barn, men som ju äldre han blir inte alls håller måttet som riktig "onding", vilket skildras väl i både bok och film. Det hade varit så enkelt att göra honom till en slags superhjälte för de onda.

Den slutgiltiga uppgörelsen kommer i nästa film, och jag var i förväg lite orolig att denna film antingen skulle kännas som en lång transportsträcka eller att man skulle fläska på för mycket och frångå bokens långsamma tempo, men jag tycker man lyckats hålla en bra balans mellan spänning och väntan. Karaktärerna känner hopplöshet i det här läget och det är meningen att man ska känna att de inte direkt kommer någonvart, alltmedan Voldemort och hans anhang blir allt starkare. Jag är glad att man vågar göra en långsam film!

Många hyllar även animeringen av berättelsen om Dödsrelikerna och jag sällar mig definitivt till den skaran. Oerhört vackert och ett smart sätt att få fram berättelsen på.

Jag inser ju förstås att jag är ganska hemmablind eftersom jag älskar böckerna, men för mig är det ett klart värdigt halvt avslut på en charmig serie. Det enda som jag egentligen har att klaga på är att Snape är med så lite och att jag ska behöva vänta ett halvår på att se slutet. :)