Sista fredagen i juli och sista riktiga semesterdagen. Vad passar då bättre än att gå på konsert i Köpenhamn?
Nu var faktiskt vi inte så laddade som det låter, faktum är att vi nästan fick övertala oss själva om att bemöda oss om att åka iväg. Dessutom hade vi rätt dålig koll på banden som skulle spela och när Stefan lyssnade in lite på Die Selektion insåg han att det inte var det bandet han trodde.
Men vi åkte i alla fall iväg till sist och tog bilen in till Hässleholm för enkelhetens skull och klev på ett ganska fullsatt Öresundståg till Köpenhamn. Vi hade medvetet valt att ta ett tåg så pass sent att vi kunde gå direkt och checka in, vilket visade sig vara ett smart val.
Väl framme pressade vi oss genom folkhavet på stationen och tog oss till Comfort Hotel där vi checkade in och fick ett rum högst upp, ovanligt nog.
Vi knallade sedan direkt iväg mot Norrebro med siktet inställt på bryggeriet Alefarm som låg strategiskt nära kvällens valda restaurang. Vi testade deras tjeckiska öl + deras Vienna lager och satt inomhus, fast med ett fönster öppet ut mot gatan och vattnet som fläktade skönt (nästan så man frös till sist). Vi tittade på alla galna cyklister och deras lika galna cyklar, mycket underhållande.
Sedan var det dags att äta och vi hade valt ut att testa en afrikansk restaurang den här gången, Sasaa som öppnade kl 17. Vi satte oss ner och valde deras avsmakningsmeny + en dryck med ingefära, humle och lime (de serverar inte alkohol). Det tog sin lilla tid innan något serverades, men när det väl kom var det goda, fräscha smaker och vi åt oss rejält mätta. Påminde oss om tiden då vi kunde köpa afrikanska chilisåser på nätet som var just så här fräscha och fruktiga i smaken.
Därefter var det dags att gå mot Rust, lokalen där spelningen skulle äga rum och som jag för ett knappt år sedan hävdat vi aldrig skulle besöka igen. Innan de öppnade dörrarna passade vi på att ta en öl på baren Conga som hör ihop med Rust.
Väl inne på Rust fascinerades jag av hur litet det var, jag mindes det som större och mer avlångt. Det var inte mycket folk på plats heller och av naturlig anledning var de allra flesta danskar. Första timmen spelade de musik av Martin Hall som gått bort veckan innan, fint initiativ (även om han är obekant för just mig). Vi fick även sällskap av en svensk som vi glömde fråga vad han hette, men som var på besök från Stockholm och passade på att göra Köpenhamn. Vi verkar redan ha varit på en hel del spelningar samtidigt i Stockholm, får se om vi ser honom igen.
Danska förbandet Heinz Beauvaix började spela på utsatt tid runt 20.00 och det var en trevlig bekantskap. Den ene mannen har vi sett innan i publiken på spelningar, som det brukar vara. De kör instrumental musik med sköna ljudmattor som doftar cyberpunk och tidiga Delerium och de var riktigt bra.
Sedan var det dags för Die Selektion och herre jösses vilket ös från första till sista sekund! Här snackar vi skön trumpetbody på ett sätt som gör mig jätteglad och sångaren ska ha en stor eloge för sin scennärvaro och vansinniga energi (nästan omöjligt att fånga honom på bild!). Dessutom är det briljant att ha en live trumpet, det var ett instrument jag inte visste fungerade så pass bra med dansant body. Så uppfriskande att se ett band som inte bara kör de gamla hoppa-upp-och-ner-och-vråla-klyschorna som så många EBM-band pysslar med annars.
Efter spelningen handlade Stefan skivor av Die Selektion och efter att ha bett Brian om hjälp fick han även danska bandet att sälja sina skivor till honom och betala med svenska pengar. Väldigt snällt av dem, i synnerhet då de antagligen inte fick riktigt så mycket som de borde (Stefan erbjöd dem naturligtvis mer ska sägas).
Därefter flyttades allt ner en våning till ett litet dansgolv där Brian var DJ och vi satt faktiskt där ett bra tag, men eftersom man var tvungen att gå upp till nattklubben (som nu befolkades av betydligt yngre människor) för att handla öl och det faktum att vi var i Norrebro valde vi att lämna Rust och dra vidare mot centrum med taxi.
Vi hamnade så småningom på gamla hederliga Old English där de skönt nog hade en trubadur som vi inte sett innan och som var riktigt bra och inte lika förutsägbar som de kan vara. Han var ganska bestämd också med vad han ville spela, det uppskattar jag. :)
När han tackade för sig (hans sista tåg hem skulle gå snart) valde vi också att gå och vi kollade på nattöppna restauranger som låg hyfsat nära hotellet och hamnade åter på Doro Döner där vi beställde varsin kebabtallrik som vi åt med god aptit på rummet innan det var dags att sova.
Eftersom vi åkt så pass sent ner kunde vi unna oss en sovmorgon och vi tog tåget hem 10.42 (hade varit 10.12 om folk kunnat röra på sig) och vi var hemma igen runt 12, till katternas glädje.
Kul kväll och ett bra avslut med trumpetfanfar på semestern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar