Rocky Horror Picture Show

Filmen Rocky Horror Picture Show råkar faktiskt fira 50 år just i år (vilket jag också gör) så det var inte så länge sedan vi såg om den. Så när jag nämnde till Stefan att Nöjesteatern förlängt sin musikalversion och vi konstaterat att den må vara på svenska, men de har behållit väsentliga saker på engelska lät det bra mycket roligare som förfest till Electrixmas än ett julbord. Så vi ställde in julbordet och bokade två platser längst fram kl 14.00 på Nöjesteatern.

Vi tog tåget till Triangeln och efter ett besök på Rundgång där vi fick veta att Cabaret Voltaire möjligen ska spela i Malmö någonstans i midsommarveckan var redan humöret på topp. 

Vi gick därefter till indiska restaurangen Art of Spices. Gott och väl värt ett besök en annan gång då jag gärna testar deras street food. 

Därefter gick vi till Nöjesteatern och drack varsitt glas cava innan vi letade upp våra platser.  Bredvid Stefan satt en trevlig tjej som fått sin biljett ännu senare än oss. Hon kände "Rocky" i musikalen och han hade lämnat en liten bag med hattar och diadem som hon frikostigt delade med sig av till oss andra. Hon skulle sedan titta på en annan kompis på Malmö Opera i deras föreställning av Chicago. Bredvid mig satt en trevlig dam med dotter (antar jag) som inte sett filmen men som var spänd av förväntan. Innan föreställningen drog igång fick vi alla också ett sidouppdrag av en i ensemblen där vi när berättaren kom in andra gången och beskrev hur Brad och Janet kände sig skulle ropa "SMÅKÅTA".

Det är ju charmen med Rocky Horror, att det finns en hel uppsjö galna repliker och reaktioner som man kan och får göra som publik. 

Föreställningen drog sedan igång och det var som vanligt snyggt och proffsigt och det var kul att sitta så nära att man såg alla miner och ansiktsuttryck. Publiken var oftast med på noterna när Brad (= ASSHOLE) eller Janet (= SLUT) nämndes och det hela var riktigt kul. 

Jag tyckte även försvenskningen var både smakfull (om man kan använda det ordet gällande Rocky Horror, haha) och emellanåt riktigt rolig.

När berättelsen i sig var slut körde de kortare avsnitt av "hitsen" och då var det också fritt fram att fota och filma roligt nog.

För att summera var det riktigt jäkla bra och roligt och proffsigt. Sedan kan man inte klaga på kostymerna, snygga herrar och damer i raffset och nätstrumpor (eller i bara kalsingarna) större delen av tiden gjorde inte alls ont att titta på. Extra roligt var att flera av dansarnas kostymer var som tagna ut gothens värld och de hade utan problem kunnat gå direkt vidare till Plan B och röjt på efter föreställningen. Riktigt läckert.

En kanonstart på vår mest intensiva helg det här året (vad vi vet) och jag vill gå på mer musikal helt klart!

Medborgare Nûjen

När vi i mars månad bokade in att se den gode Özz Nûjen på Kulturhuset i Hässleholm visste vi förstås inte att vi skulle ha en konsert med Howard Jones i Helsingör inbokad dagen innan. Så när det väl var dags att ta sig in till Hässleholm på lördagskvällen var det ganska så segt.

Men det var tur att vi gjorde det, Özz bjöd på en skön mix av humor och samhällskritik och showen i sig är till för att få oss alla att gå och rösta även om det är svårt att veta på VAD man ska rösta. Det är också en hyllning till hans syster som tyvärr gick bort i cancer tidigare i år.

Özz sparade inte på krutet och sågade egentligen alla partier på ett underhållande och ärligt sätt, men det är framförallt Liberalerna och förstås statsminister Ulf Kristersson som fick sig de allra största kängorna. Det kommer att dröja länge innan jag slutar förknippa Kristersson med att gömma sig under ett bord. :) Hans minspel när han visar upp typiska representanter för varje parti är också komikerguld. 

Dessutom är det åter igen värt att hylla Özz för att han efter sin föreställning går ut och skakar hand med alla som varit där och ställer upp för selfies för de som vill, det är riktigt god karaktär. Synd att våra politiker inte är lika bra. :)  

 

Howard Jones - 40th Anniversary Tour

Det var dags att se vår första konsert i Helsingör av alla ställen och artisten i fråga var legenden Howard Jones som firade 40 år som artist. Jag skulle ljuga om jag sade att jag har bra koll på herr Jones låtskatt, han är mer en 80-talsikon för mig som liksom alltid bara funnits där. Eller så trodde jag i alla fall. Men mer om det senare.

Skönt nog hade all snö och is från veckan innan regnat bort till denna dag och vi körde bil upp till Helsingborg för att slippa parera tågtider. Själva resan gick bra, men parkeringen var obegriplig för oss båda och det tog ett tag innan vi hade parkerat på Knutpunkten. Naturligtvis fick jag även dra ner en ny app, det är makalöst hur många bolag det kan finnas. 

Klockan var nu lite efter två två, så i väntan på att få checka in tog vi oss en öl på Brödernas och sköljde av oss parkeringshuvudvärken.

Vi checkade sedan in på Elite Hotel Marina Plaza, också en ny bekantskap för oss och som ligger ett stenkast från stationen. Bishop Arms sitter även ihop med hotellet och vi hade bokat bord där för enkelhetens skull, då vi ville ta oss över sundet så snart det var möjligt. Jag trodde att det var lite overkill att boka bord så pass tidigt, men det var faktiskt ganska fullsatt efter att vi satt oss. 

Helt OK pubmat och i lagom portion så att man inte behövde gå och lägga sig på rummet efteråt. Vår vana trogen bokade vi även biljetter till ett nytt evenemang, i det här fallet musikalen Rocky Horror Picture Show kommande lördag som fick ersätta vårt planerade julbord samma dag som vi inte längre var på humör för. 

Därefter tog vi oss till Sundsbussarna, ett bolag vi inte åkt med innan. Det är mindre båtar som skryter om att vara billigast, men det är marginell skillnad. Tyvärr var det oklart var underhållningen höll till, så vi missade att lyssna på trubaduren under överfarten, men vi kunde i alla fall dricka kall öl.

Konserten var på Kulturvaerftet som vi visste låg nära hamnen och vi hittade dit i mörkret utan större problem. Dock var vi alldeles för tidiga och efter en öl på restaurangen som höll på att svida om till bar kände vi oss lagom förvirrade på VAR konserten skulle äga rum. Det stod en sak på biljetten och en annan på evenemanget och någon info hade inte kommit upp än. 

Vi gick ut igen och irrade runt lite och till sist gick jag in och frågade i entrén och fick ett lite halvnosigt svar att det ju inte var förrän kl 18, men att ingången skulle vara där vi befann oss. Jag insåg att vi inte kunde hänga där och vänta, så jag tog hjälp av Google maps som guidade oss till Borgerkroen,  ett trevligt danskt ölhak, där vi spenderade väntetiden.

När det sedan väl var dags att gå tillbaka var det desto tydligare vart man skulle och jag hängde in min jacka och vi skulle gå och visa biljetterna, men Stefan försvann på vägen och jag insåg att han blivit stoppad och tvingad att hänga in sin skinnjacka. Lite tramsigt kan tyckas (var drar man gränsen på outfit och ytterkläder) och Stefan var lite sur och gick med bestämda steg genom biljettkontrollen och förbi utan att bli stoppad. Jag tror inte ens de reagerade. Komiskt nog var det jag som fick lite bekymmer eftersom systemet visade att jag hade två i mitt sällskap, men jag sade bara att han redan gått in, vilket ju var sant. Lite märklig setup.

Nåväl, vi må ha varit lite småtjuriga när vi kom i i salen, men det gick snart över och så fort som musiken drog igång var det 100 % glädje från start till mål. Alla i publiken var lika glada som vi och det var ingen trängsel eller annat trams.

Howard är en riktig entertainer sina 70 år till trots och jag tittade inte på klockan en enda gång under konsertens gång. Han rev av låt efter låt i intensivt tempo och med många roliga klädbyten och ljusshower etc. De som kallar honom ett "One Hit Wonder" borde få smäll på fingrarna, då han har en arsenal av riktigt kända låtar som man kan sjunga med i trots att man inte lyssnat aktivt. Jag var nästan lite förvånad över hur många jag hade koll på trots allt. 

Dessutom har hans röst hållit väl genom åren och han körde mycket mellansnack som var riktigt gemytligt och underhållande även det.

Så när konserten väl var över var vi superpeppade och Stefan fixade en av de många låtlistorna + köpte skivor och en tygkasse i merchen. 

Vi hämtade ut jackorna och tog oss till Öresundslinjens båt för hemfärd och bubblade med varsin öl även där. 

Därefter gick vi till Bishop Arms och lyckades hitta en sittplats och där satt vi ett tag och hade det gott, tills det var dags att tänka på refrängen. 

Praktiskt nog kunde vi även ordna mat utan att behöva beställa leverans och på väg till rummet högg Stefan ett par gafflar åt oss så att vi slapp äta vår kebab med händerna. 

Riktigt bra kväll och natt i Helsingör/Helsingborg! 

Set List:

1. Pearl in the Shell
2. New Song
3. Like to Get to Know You Well
4. The Prisoner
5. The One to Love You
6. Assault and Battery
7. Eagle Will Fly Again
8. Everlasting Love / Twist and Shout
9. Look Mama
10. Life in One Day
11. No One Is to Blame
12. Hide and Seek
13. Bounce Right Back
14. You Know I Love You, Don't You?
15. What Is Love?
    
    Encore:
16. Things Can Only Get Better