Skinny Puppy - Down the Sociopath too Euro Tour

Skinny Puppy, ack detta mytomspunna band! Så många gånger Stefan och jag velat se dem, men som det skitit sig. 1992 satt Stefan på FEM biljetter till Stockholm, men konserten blev inställd och det enda han fick tillbaka var en tramsig skiva från arrangören (och inga pengar från vännerna). Jag var inte riktigt med i matchen riktigt än 1992, jag levde fortfarande i tron att Skinny Puppy var bröl och skräp eftersom mina "musikvänner" på den tiden förklarat detta tydligt (de hade förbaskat fel). Men jag har hört allt om den inställda konserten från många olika källor genom åren, den sved hårt. :)

Det skulle dröja till år 2000 då Skinny Puppy var på tapeten igen för turnerande, den här gången skulle de spela på Doomsday i Dresden och det var den första Europaspelningen sedan 1988, så Skinnyfansen var i extas, men själv hade jag ingen som ville åka med mig. Dåvarande begrep inte bra musik och mina Skinnyvänner var inte tillgängliga av olika skäl. Stefan i sin tur kunde inte flänga iväg ännu en helg i sitt dåvarande förhållande (de delade inte heller musikintresset). Väldigt irriterande milt sagt! Därför var det en liten tröst att man fick höra att Nivek stått bakom ett skynke de första fyra låtarna, även om det i ärlighetens namn mest kom från avundsjuka, jag hade velat se dem så gärna, men var för feg att åka ensam. Året efter hittade tack och lov Stefan och jag varandra. :)

2010 var det dags på nytt och vi såg väldigt mycket fram emot att få se dem i Aarhus i Danmark och vi hade bokat biljett + hotell och var precis på gång att boka tåg när jag fick ett mail att de FLYTTAT FRAM konserten en vecka. Vi var vansinniga, det datumet kunde vi inte åka på och hotellnatten brann inne. Faktum är att vi hade kunnat se dem i Malmö kort efter, men efter Aarhus var vi så förbannade på bandets opålitlighet att vi vägrade gå. Efter att ha sett videoupptagningar från den turnén var vi i ärlighetens namn rätt nöjda med det beslutet också, det var inte riktigt det Skinny vi ville se, även om det säkert även var med en viss dos bitterhet vi kom till den slutsatsen.

Så till 2017 då. Resan till Budapest var bokad långt innan turnén var ett faktum och jag minns då jag såg reklamen att jag svor för att det antagligen krockade med resan. Då råkade jag se att Budapest var med i listan och praktiskt nog på dagen vi skulle anlända! Stefans födelsedag dessutom, det kan knappast bli bättre - eller mer ödesmättat för den delen, vi har haft en hel del otur med den och i kombination med Skinny... HUGA!

Nåväl, jag bokade biljetter för 6500 HUF vardera, vilket är drygt 200 kr så det kändes inte så farligt om det nu skulle skita sig ännu en gång. Däremot var det ganska intressant att få fortlöpande konsertinfo på ungerska, det blev mycket Google Translate för att fatta vad som skrevs! Varje gång en uppdatering kom var jag för övrigt säker på att det var inställt. :)

Men så kom till sist resdagen och efter en smärtfri resa till Budapest och incheckning på hotellet knackade jag in wifi-lösenordet och möttes av en uppdatering... Oh dear! Snabbt klick på Translate gav att något hänt i Prag med lastbilen med deras utrustning och att de tidigast kunde börja spela 23:00. Vi reagerade knappt ens, istället traskade vi iväg i värmen och försökte hitta en restaurang utan större framgång. Vi gick mot parken där klubben Dürer Kert ligger och det var en rejäl promenad i ganska skabbiga kvarter. När parken väl dök upp vek vi av lite åt sidan där vi såg en ungersk restaurang och åt vår middag där. Sedan letade vi upp klubben, och naturligtvis hade vi kunnat äta där lika gärna, det var en riktigt mysig innergård med bar, grill och rejäl volym på musiken som var som tagen ur våra egna skivbackar, jättekul att höra gamla klassiker som inte direkt spelas på evenemang häromkring!

Vi drack en öl (en och en halv för att vara exakt eftersom språkförbistringen gjorde att jag fick tre istället för två) och funderade på var konsertlokalerna var. Efter ett tag såg vi att ungrarna började röra på sig åt vänster och vi hängde på och fick visa upp biljetter mot armband och gled så småningom in i en lite mindre lokal där finska förbandet K-X-P skulle spela. Vi kom dit ganska lagom och det visade sig att de var minst lika bra som vi hoppats på efter att ha sett lite på Youtube, ett mycket bra val av förband! Suggestivt och ösigt på samma gång och väldigt kul med livetrummor ihop med den typen av musik, det förstärker djupet. Jag är väldigt glad att jag fått se dem! Extra kul att sångaren hoppade ner i publiken och applåderade sig själv och bad om mer låtar, det är skön humor. :)

 

Därefter var det dags att byta sal och vi fick stå en bra stund i gången och vi kunde höra Skinny soundchecka rätt länge.

Från Dürer Kerts egna bilder

Det var varmt och trångt och det gick en bra bit över elva innan vi släpptes in i lokalen. Vi tog plats längst fram vid sidan om kravallstaketet och jag tittade både en och två gånger på kanten och undrade hur de förhindrar att någon åker in i den med huvudet före. Men de hade även trappor på sidorna där folk stod och jag tänkte att om det blev för illa så kunde jag kliva ett steg ditåt och se kanon ändå. Det behövde jag aldrig göra, publiken var exemplarisk och röjet var i mitten framför staketet - som sig bör. Vi var vid det här laget kokheta och rätt slut, inte ens Stefan pallade röja och det säger ju en del. :)

Strax efter halv tolv klev de så ut på scen och jag försökte först fota lite, men gav dels upp pg av att jag och kameran vibrerade av ljudet så pass att jag inte fick fokus, dels för att jag ville se allt som hände!

Nivek kom ganska omgående ut i någon slags hornbeklädd mask och ett tygstycke om axlarna med dollartecken och jagades av en djävul med horn och håriga ben (han måste varit SÅ VARM  den dräkten) som så småningom slet av Niveks horn och blottade en annan mask. :)

 

Bilder tagna av infinitebeat.hu:

Fast man fick ganska snabbt se Niveks ansikte tydligt och han kråmade sig i sin vita dräkt runt hela scenen i sådan frenesi att man knappt hann följa honom med blicken. Den hornbeklädde följde efter honom i den mån det gick och klippte upp hans dräkt och stack spruta efter spruta i honom som Nivek med jämna mellanrum "injicerade" sig själv med. Väldigt effektfullt och coolt och Niveks intensiva blick kommer jag att minnas länge!

 

Bilder från Dürer Kert + infinitebeat.hu:

Musiken då? Ja, den lät minsann som den skulle! Inga märkliga nymodighetsmixar eller annat dravel som vissa band pysslar med, Skinny verkar snarare plocka ut de låtar som passar framträdandet om jag jämför setlister från tidigare turnéer. Nivek själv levererade också live, det var rent ut sagt förbannat bra från start till mål! Alla i bandet gav för övrigt allt, gitarristen svettades så mycket att gitarren var dygnsur och strax innan extranumren slet han av tre strängar på en gång och fick koppla in en ny lite snabbt.

Lagom till Assimilate tonade ut "dog" även till sist Niveks karaktär på scenen (sprutorna var slut) och kroppen bars ut på axlarna av en rejäl karl. Men det var förstås inte helt slut där, de kom tillbaka och nu hade Nivek vanligt linne på sig och förstås rester av diverse klet i nyllet. De avslutade med "VX Gas Attack" samt fantastiska "Candle" och Nivek tackade både bandet och publiken rejält och det var väldigt intensivt i brist på bättre ord, det kändes verkligen som att han såg oss. 

Bilder från Dürer Kert + infinitebeat.hu:

Några fler extranummer blev det inte, även om publiken försökte rejält. Publiken ja, jag ska inte glömma att ge dem en eloge, det var en väldigt vettig skara som röjde på bra i den oerhörda värmen utan att sabba för de som ville stå mer still. Det märktes dock att orken nästan var borta då Assimilate började spelas. :) Men de kämpade på tappert!

Efter den upplevelsen var det svårt att finna ord eller ork, men Stefan stapplade bort till merchandiseståndet där de glada finnarna i K-X-P tappert väntade på att få signera sina prylar och Stefan köpte en av deras skivor och fick den signerad. Jag köpte under tiden två iskalla, ljuvliga glasflaskor med kanske det godaste vatten jag druckit någon gång. Vi gav oss sedan ut i den ljumma sommarnatten i Budapest, varma som attan, men med varsitt stort leende på läpparna.

K-X-P!

Nu har vi sett Skinny Puppy. ÄNTLIGEN!


Set List:
Jahya
Dogshit
Fascist Jock Itch
Death
Tin Omen
T.F.W.O.
Curcible
Hardset Head
Village
The Choke
Worlock
Killing Game
Assimilate

Encore:
VX Gas Attack
Candle

The Mission - Another Fall From Grace Tour

Från början var det här mest en trevlig grej att gå på, fredag i Köpenhamn och allt. Jag kan inte påstå att jag har fullkomlig koll på The Mission, även om jag tycker de gör helt ok musik som så. Det är Stefan som har skivorna och lite mer benet i svartrocken. Jag brukar skylla på att jag inte hade så mycket hjälp på den traven när jag växte upp (livet innan internet...). Det var mest Sisters of Mercys hits jag hade tillgång till, och jag var väl aldrig helt frälst där om sanningen ska fram (även om jag sett dem live på Arvika). Jag får även lov att säga att jag föredrar Wayne Husseys röst över Andrew Eldritch, vilket bådade lite gott för kvällen åtminstone. Men som sagt, jag såg det mest som en kul kväll.

Strax efter lunch tuffade vi i alla fall ner till Köpenhamn och möttes av värme och så småningom även skön sol. Efter att ha checkat på trevliga First Hotel Mayfair begav vi oss i den sköna värmen och tog oss ner till Warpigs där vi provade på deras mat för första gången. Vi valde båda rökgrillad bringa och det var riktigt gott! Jag provade deras mac'n'cheese till, Stefan deras potatissallad och båda var friska och goda i smaken och vi blev riktigt mätta och belåtna! Sedan var det ju inte direkt tråkigt att sitta och dricka American Pale Ale i solen och bubbla med varandra, nästan så man inte ville gå vidare. :) Men vi såg några Mission-fans som också besökt Warpigs och fnissade lite åt att jag hade rätt i att de var britter, tydligen en del av deras fan club (insåg vi senare).

Vi knallade i alla fall till sist bort till Vega och hann med lite öl där också, där jag var världens mest irriterande svensk eftersom jag gett mig FAN på att bli av med lite mynt för en gångs skull, eftersom det inte var så trångt i baren just då. Men mynten är ju så otympliga att jag tappade dem tre ggr innan jag lyckades lämna över dem. Jag viftade snabbt till lite mer i dricks som ursäkt, men jag kan riktigt ana vad de tänkte. :)

Nåväl, först ut var Evi Vine som också är med The Mission på scen när de spelar under den här turnén och hennes suggestiva musik satte en perfekt ton för kvällen och det var kul att för en gångs skull få ett förband som man inte bara ville skulle gå hem.

Sedan var det dags för the Mission och det var minsann en alldeles underbar konsert på Lille Vega! Det är så häftigt när man blir fullkomligt såld på en konsert, i synnerhet när man inte alls var beredd på det. Jag hade tänkt mig stå och gunga i ett hörn, istället stod jag fast på min plats längst fram och dansade, sjöng med (där jag kunde) och jublade och tjoade.

 

 

Extra komiskt var att dagen innan hade vi sett dem på Youtube och retat oss på deras fansfölje som envisas att stå på varandras axlar och liknande, men nu när man var i samma anda så var det bara kul. Sedan var det inte trångt heller, jag kunde ta foton när jag ville utan att störa någon alls och det var riktigt gemytligt och alla i publiken var på glatt humör och gulliga mot varandra.

Musikmässigt var det tajt som attan, och jag insåg att jag nog ändå hade hört mer än jag visste om med dem. T ex Marian, Tower of Strength, Wasteland och inte minst Deliverance, jädrar så bra!

På ett sätt påminner det mig lite om då vi såg Indochine, också ett band jag inte väntade mig så mycket av och som slog benen av mig fullkomligt. Fast då var vi på dåligt humör innan, det var sannerligen inte fallet den här dagen. :)

När de avslutat med att gå ut till publikens allsång till Deliverance var det två stora leenden på mig och Stefan och fem liter svett vardera, det var  rejält VARMT på Lille VEGA och jag var väldigt tacksam att jag hade en dansk tjej vid sidan om mig som emellanåt fläktade oss alla med en flyer.

På vägen ut hejade jag glatt på en av de brittiska fansen (vi hade sett honom på Warpigs också) som genast gav mig tummen upp tillbaka med ett stort smajl och jag passade även på att snabbt lovorda Evi Vine som redan stod i foajen och pratade med fans. Under tiden sprang Stefan på en gammal kompis som han inte sett på 10 år minst och det visade sig lite senare att kompisen och hans sällskap liksom oss gjorde ett pit stop på Zeppelin bar som hade efterfest.

Vi babblade på med dem med dem ett bra tag och jag var själv full i babbelmode, så pass att jag gestikulerade ner min egen öl. Jag var verkligen ingen bra representant för svenskt barbeteende denna dag. :)

Av någon anledning ville de andra plötsligt gå och dansa på en gaybar och väl där började det dyka upp en och annan vodkadrink framför mig och Stefan.  Småbarnsföräldrar på vift är onekligen ofta de värsta suputerna! Stället vi var på var ju dock inte riktigt vad vi två kände för och musiken var definitivt inte för oss, typ R'n'B från idag växlat med urtråkig Hip hop. Inte vad någon av oss ville höra när vi var så musikhöga från innan. Så vi smet så småningom iväg därifrån och lämnade småbarnsföräldrarna åt sin dans medan vi istället slank in på ett av våra klassiska vattenhål och drack några öl till. Fast vi insåg att klockan var löjligt mycket och vi tackade för oss och hämtade käk på BK och lufsade hemåt i den varma natten istället, vilket nog var tur. :) Jag avslutade på topp med att snava över en kant (inget nytt) och slog i knät en aning så att strumpbyxorna rök, men inte ens det dödade mitt glada humör, det hör väl snarast till en glad och blöt utekväll i Köpenhamn. :)

SET LIST: