lördag 1 juli 2023

Indiana Jones and the Dial of Destiny

 

Jahapp, en femte Indy-film kom således i år och eftersom det var evigheter sedan vi var på bio åkte vi in till Kristianstad för att se den utan större förväntningar.

Dessvärre motsvarade den inte ens detta, utan det var en ganska sorglig och förvånansvärt urvattnad Indy-upplevelse.

  • Action från start med CGI i överflöd för att få Harrison Ford att se ung ut igen. 
  • Tågtak-scener in absurdum (som såg löjligt animerade ut).
  • Ännu en ny karaktär från Indys mest aktiva år introduceras (för att få in hans dotter i "nutid") och även om jag i sak gillar Toby Jones så kändes hela hans karaktär malplacerad. När hann Indy bli bästis med alla dessa människor?
  • Action-scener i stil med Mission Impossible känns bara trött, var är den sköna stämningen från 80-talet?
  • Indy anklagas för berått mord på sina kollegor, det passar inte in i Indy-universet. Nog för att folk alltid dör, men detta var åter igen mer MI eller James Bond.
  • Dottern till den gamle vännen vi aldrig hört talas om är naturligtvis expert på allt. Girl Power, baby. Snark. Varför ska vi bry oss om henne? Ärligt talat? Snacka om en spinoff jag inte vill se. 
  • John Rhys-Davies sköna karaktär Sallah är med, men det känns bara oerhört malplacerat och sorgligt. I synnerhet när han av oklar anledning nu bor i USA. Däremot får han inte följa med till Marocko trots att han vill. Vi kan ju inte ha för många gamlingar ute på vift. 
  • YTTERLIGARE en nygammal vän presenteras och spelas av Antonio Banderas. Han dör kort efter så man undrar ju vad poängen var med det. 
  • Mads Mikkelsen spelar bad guy och nazist, men får egentligen inte mycket speltid då han har sina sidekicks som är totalt ointressanta. 
  • Tidsresor. Nej.
  • Var fasen är äventyret? Det är förvånansvärt platt och tråkigt och att de hittar andra delen av artefakten i en turistgrotta (!) genom att ösa i stenar för att tränga bort vatten (naturligtvis är det ju Arkimedes som byggt en tidsmaskin och ingen annan har tänkt på detta) är dagisnivå. 
  • På slutet får vi förstås även se stackars Marion i en kort sekvens, hon var inte heller värdig en full roll då man som sagt inte kan ha för många gamlingar i bild för länge. 
Jag ska ärligt säga att jag (liksom mannen som satt bredvid Stefan) nickade till ett antal gånger då filmen trots tonvis av CGI och biljakter och annat trams var totalt o-engagerande. Det enda som hade gjort den ännu värre var om sonen från hemska fyran spelad av Shia LeBeouf hade dykt upp, men den karaktären hade de skönt nog tagit livet av (inte ett dugg förvånande då han inte är välkommen efter sina starka ord om förra filmen + andra skandaler). 

Sorgligt avslut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar