White Buffalo är något som vi sprang över tack var Stefans ihärdiga låtsurfande. Mannen bakom namnet heter Jake Smith och har en smått fantastisk röst och om man ska ha en enda anledning till att genomlida TV-serien Sons of Anarchy så är det för att höra hans musik. Riktigt bra! Han turnerar inte särskilt ofta, så det var jättekul att upptäcka att han var på gång på ny turné i Skandinavien, faktiskt bara andra gången i hans karriär. Så det var bara att köpa biljetter och jag valde att ta ledigt hela dagen så att vi kunde få en skön heldag med lite shopping i Malmö.
Vädret var mycket bättre än vi hoppats på och efter att ha strosat runt lite och shoppat diverse saker (sandaler, sällskapsspel, grillsås, tvättvikare + jeans och deospray) + ätit god lunch på Texas Longhorn checkade vi in på Elite Hotel Savoy.
Kort efter gav vi oss ut igen och bort till Lilla Torg där vi hittade en skön plats på uteserveringen till Moosehead där vi kunde avnjuta några öl. Vi hade tänkt gå vidare, men blev nyfikna på den skotska puben Drum Bar och satte oss där ett tag också. Klar kontrast mot att sitta ute i stimmet och inne i en mörk och typisk pub. Riktigt skönt att slippa det värsta sorlet.
Sedan var det så småningom dags att bege sig bort till KB och humöret sjönk redan när man kom dit och såg köerna som bildats utanför, trots att insläppet redan startat. Vi visste att det skulle vara så, men det är ändå så tröttande. KB hör definitivt inte till mina favoritställen och efter denna kväll är jag ytterst tveksam till om jag någonsin sätter min fot där igen.
Nåväl, kön rullade ändå på hyfsat och personalen var ovanligt trevlig och vi kikade lite på merchen innan vi tog oss en plats nära baren med en halvvägg bakom oss. Stefan köpte oss varsin öl eftersom det var en stund kvar till spelningen skulle starta. Tur var det, för trots att allt var riggat på scenen och inget förband var i vägen tog det en bra stund innan White Buffalo klev ut på scenen och jag kan nästan garantera att det inte hade med bandet i sig att göra. Folket vällde nämligen in i strida strömmar långt efter utsatt tid och KB är inte på något sätt en lokal som fungerar smidigt, allra minst när det är utsålt. Med andra ord började irritationen välla upp igen.
Till sist startade i alla fall konserten och de verkade väldigt spelsugna och glada, men tyvärr bestod publiken av mestadels saltstoder som bara stod där. De orkade inte ens dra upp sina mobiler, vilket visserligen är en bra sak i sig. Snart insåg vi att vi fått två typiska drama queens framför oss till råga på allt. Den typen dyker upp på konserter emellanåt, i stort sett alltid av kvinnligt kön. Jag tål dem inte personligen och det enda sättet att hantera dem på (utan att bli utslängd) är att gå därifrån. Men det kan man ju glömma på ett överfullt KB, så jag fick stå där med bubblande ilska och försöka intala mig själv att inte koka över alldeles.
Nu har jag varit på tillräckligt med konserter i mina dagar för att ändå hyfsat kunna blockera rövhål i publiken vid behov, men då hade vi nästa stora bekymmer: LJUDET. Jag såg en som petade i öronproppar innan spelningen, den personen kan inte hört mycket. När första balladen kom kunde jag knappt urskilja musiken, istället hörde jag ett enerverande tjatter från folket runt mig inklusive rövhålen (varför man tjattrar konstant på konserter har jag aldrig fattat för övrigt, håll er hemma!). En ilsken man skrek konstant åt teknikerna att göra något åt det hela (och han hördes verkligen med tanke på det låga ljudet), men inget hände och jag tror han drog därifrån till sist. Ljudet var både skrämmande lågt och tamt och stämde inte alls överens med den energi jag såg komma från scenen. Jag vet inte hur det lät längst fram vid scenen, men KB är ingen stor lokal och det finns inga ursäkter.
Så i slutändan kände vi när extranumren började att vi fått mer än nog av KB. Bandet var fantastiskt, men det var nästan sorgligt att tvingas se dem på det här sättet och jag hoppas verkligen att Jake och co dyker upp någonstans i vår närhet framöver trots att de inte turnerar särskilt ofta av respekt för familjen. Jag vill verkligen få chansen att uppleva så här pass bra musik på bästa möjliga sätt - och det är fan i mig inte på KB i Malmö.
Innan vi åkte var vi lite ledsna att vi inte varit mer på låset på utsålda The Sparks som ska spela i sommar. Efter den här spelningen är vi själaglada.
Nåväl, trots allt var det jättekul att se White Buffalo och att få bekräftat att hans röst är minst lika magisk live även om man fick anstränga sig maximalt för att höra.
Vi lämnade KB (vi var inte ensamma att gå innan) och satte oss på betydligt trevligare Malmö Brewing Co och pratade av oss de värsta irritationerna och testade ett gäng av deras öl, goda allesammans.
Sedan traskade vi hemåt via KFC och avslutade kvällen vid gott mod på hotellrummet, mumsandes på god kyckling.
Dagen efter försökte Skånetrafiken trigga ny och rejäl irritation genom att ha den sämsta information jag någonsin upplevt gällande ett större tågstopp, men vi valde att inte gå i den fällan, utan istället lämna förvirring och trängsel på perrongen och istället sätta oss på Espresso House och äta frukost/lunch och bida vår tid. Lagom till vi var klara hade det värsta stoppet släppt och vi tog en chansning på ett oskyltat Pågatåg som gick hem. Så vi var hemma ett par timmar senare än tänkt, men vid gott mod trots allt. :)
SET LIST:
Hide and Seek
One Lone Night
Go the Distance
Border Town / Bury Me in Baja
If I Lost My Eyes
Oh Darlin' What Have I Done
Into the Sun
The Bowery
Love Song #1
This Year
Come Join the Murder
Stunt Driver
The Observatory
The Heart and Soul of the Night
Joe and Jolene
The Whistler
I Got You
The Pilot
Encore:
Wish It Was True
How the West Was Won
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar