Elton John - Wonderful crazy night tour

Det var tre förkylda hjältar som samlades upp på ett Öresundståg mot Malmö för att se sir Elton John tillsamans. Jag, Stefan och mamma klev av i Hyllie i hopp om att få en bit mat innan spelningen och vi insåg ganska snart att vi inte var ensamma om den planen, så vi gav upp Vapiano och beställde varsin god burgare + kall öl på Se7en Sins Burger inne på Emporia där de såklart spelade Elton John som bakgrundsmusik. Inte alls så dumt det heller, det måste inte alltid vara snofsigt.

Därefter tog vi oss över gatan till arenan och ställde oss i kön och väntade på insläpp och kom in bland de första, så vi hängde in jackorna och satte oss i baren och drack några plast-Heineken innan det var dags att leta upp våra platser.

Vi satt på rad 6, höger parkett och såg scenen väldigt tydligt, men tyvärr var pianot på vänster sida. Men när sir Elton och bandet klev ut (på utsatt tid) såg vi ändå honom tydligt, även om våra kameror är för dåliga för att återge det. Åter igen (se Nick Cave) slogs mina fördomar om pianomän sönder i små smulor, för den lille brittiske tantfarbrorn tokröjde baske mig från start till mål. Han spelade piano med rejäl frenesi och reste sig upp och tog emot publikens jubel efter VARJE sång och tackade och bockade och under "The bitch is back" slängde han sig upp på pianot som om han vore tjugo år gammal. Han sparade inte på pipan heller, det var rejält riv i rösten.

Bandet som backade upp sir Elton gick inte heller av för hackor, Nigel Olsson bakom trummorna slutade inte le en gång under den 2,5 timmar långa spelningen och alla verkade ha genuint roligt på scenen och det var musikaliskt läckert att både höra och se.

Mamma (som för övrigt råkar vara i samma ålder som Elton John) var också nöjd med att ho fick höra sina absoluta favoriter, även om hon gärna hade haft någon meräldre låt på repertoaren. Annars var det ett ganska bra mix mellan hans olika epoker, han har ju hållit på sedan 1969 som Elton John, så det finns att ta av.

Det enda som var lite tråkigt var att de som satt på raderna framför oss emellanåt stod upp under låtarna (och "dansade" på ett sätt som jag borde ha hånfullt förevigat på Youtube om jag inte vore så snäll). De skymde scenen fullkomligt för alla som satt bakom, i synnerhet när de också envisades att filma och fotografera. Jag måste säga att det var riktigt ohyfsat, det är många som köper sittplats för att de inte orkar stå (i synnerhet på sådana här evenemang där medelåldern är hög) och att betala tusen spänn för att se en kass dansörs rumpa är inte så kul. Som tur var eskalerade det först på slutet, men det var många runt mig som suckade irriterat. Tyvärr ser man allt oftare tecken på en utbredd egoism - i synnerhet på den här typen av tillställningar,

Men oavsett vilket så förmedlade sir Elton och hans band oceaner av energi och glädje, och med tanke på kallduschen i amerikanska presidentvalet dagen innan kändes det extra kul att få vara med om!

The bitch is back!

Vi avslutade kvällen med att sucka över Malmö taxi som åter vägrade köra korta sträckor, istället såg jag äntligen till att fixa så att jag kunde betala i Skånetrafikens app så att vi slapp köerna till automaterna. Sedan checkade vi in på hotellet och trängde oss in på Bishop Arms där vi avslutade en trevlig kväll med ett par öl.


Låtlista
----------
1. Funeral for a friend/Love lies bleeding
2. The bitch is back
3. Bennie and the jets
4. I guess that’s why they call it the blues
5. Daniel
6. Someone saved my life tonight
7. Looking up
8. A good heart
9. Philadelphia freedom
10. Rocket man (I think it’s going to be a long, long time)
11. Tiny dancer
12. Levon
13. Goodbye Yellow Brick Road
14. Have mercy on the criminal
15. Sorry seems to be the hardest word
16. Your song
17. Burn down the mission
18. Sad songs (say so much)
19. Don’t let the sun go down on me
20. All the girls love Alice
21. I’m still standing
22. Your sister can’t twist (but she can rock’n’roll)
23. Saturday night’s alright for fighting

Extranummer:
24. Candle in the wind
25. Crocodile rock