Trångt var det vid långbordet vi hamnade vid och det var lite stimmigare än vi är vana vid, men maten var god och vi var där för att skratta. Vi gick ner i källaren i god tid och tog oss en bra plats långt fram. Tyvärr trångt även där och jag satt hela kvällen med axlarna framåtskjutna vilket jag fick lida för ett bra tag.
Men nog gnölat, när Joaquim Nicander väl drog igång kvällen som konferencier fick vi uppleva vad vi anser vara SNACKS:s bästa kväll hittills, det kändes som att alla komiker steppat upp ett eller ett par hack och verkligen levererade på sin korta tid på scen. Sandra Westin var först ut och temat för kvällen överlag var inte helt oväntat åldrande kryddat med en hel del sex naturligtvis. Sandra skojade t ex om att tjejfesterna hon går på idag handlar om elektriska fotfiler.
Efter Sandra kom en för oss ny bekantskap, Martin Johansson. Martin är en glad göteborgare med adoptivbakgrund och det driver han något hejdlöst med och på ett mycket roligt sätt ska tilläggas.
Därefter var det SNACKS:s gudmor Birgitta Biggan Lowén som fick hoppa in som komiker pg av sent avhopp pd av sjukdom. Biggan rörde sig som vanligt bekvämt i de nedre regionerna och gav sin man många slängar av sleven. Hon har en skön stil och precis som de andra en bra rytm och trygghet på scenen som garanterar många hjärtliga skratt. Hon startade med vad hennes man förmanat henne om hennes uppträdande och avslutade med att förklara att hon skulle återge exakt samma förmaning i sänghalmen för gubben.
Sedan var det dags för Johan Rünow, åter en ny bekantskap för oss och som påminde aningens om Kalle Lind. Något som blir lite extra roligt eftersom han mer eller mindre öppnar med att han fått sin keps av föräldrarna eftersom Kalle har en sådan "och han tycker de ju om". Också en riktigt kul komiker och hans avslut med att läsa upp diverse Gullan Bornemarks-barnsånger med Ernst Hugo Järegårds röst (för att visa på hur snuskiga de är) är nog dagens största garv så långt. "Du är. SÅ. Skööööööön. Min kärrra lilla ponny!"
Paus efter det, sedan var det en komiker till innan det var dags för huvudakten. Tyvärr minns jag inte namnet i nuläget (och SNACK har inte lagt ut någon info), men det var en man i vår ålder med rejäl hår och skäggman + rondör och med en lite egen komisk stil som mer gick ut på eftertänksamhet. Kanske lite felplacerad sett till kvällens övriga komiker, svårt att följa upp med den typen av humor.
Så var det till sist dags för Thomas och som vanligt gick munlädret i 190 km/h redan innan han ens intagit scenen. Thomas är den där komikern som är rolig bara att titta på, det är så mycket kroppspråk och miner och fullt ös. Han kör hårt på temat åldrande kryddat med lite Me Too och är helt enkelt sabla kul. Hans genomgång av Gubbagreppet "handen formas som en klöv innan man reser sig" är en sådan sak som jag kommer att fnissa åt länge. För att inte tala om hans underbara utläggning om frisyren "Man Bun" och Peter Jihde sportar en sådan i tron att han ser cool ut som Zlatan, men i själva verket ser ut som Teskedsgumman! Han knyter även elegant ihop säcken med att avsluta kvällen med att beskriva han och fruns vistelse på ett Blue Couples-hotell där alla andra på hotellet var pensionärer och där det hörs ett elektroniskt surrande en dag som han hoppas är en massageapparat, men visar sig vara en elektrisk fotfil.
Kort sagt, en proffsig kväll, SNACK börjar verkligen bli professionella och fortsätter de i den här takten måste de snart hitta en annan lokal, den här kvällen var redan lite på gränsen.
