The Young Gods - Data Mirage Tangram tour

En klassisk anekdot i mitt liv är då The Young Gods spelade på Arvikafestivalen 2001 och de var det band jag allra helst ville se, men det är höljt i dunkel om jag faktiskt såg dem (festivaler...).

Men nu 18 år senare var det så dags igen, den här gången på den lilla jazzklubben Alice CPH i Köpenhamn.

Vi checkade in på Comfort Hotel Vesterbro.

Vi började med ett skrovmål på HRC, hungriga som vi var. Lite roligt att servitrisen frågade oss om vi verkligen ville ha så mycket mat! Pommesen var dock inte det bästa, mina var nästan kalla och Stefans hade badat i salt.

Därefter gick vi till Brew Pub där vi drack en god öl, följt av en Brewer's Coffée för att få upp värmen.

Efter det tog vi oss till lokalen med taxi och sprang först på Torny, därefter Henrik som jag inte sett på 20 år!

Det danska förbandet Sparkling såg bekanta ut och Stefan säger att han pratat med sångaren på Lygten ST, vilket inte låter direkt osannolikt, de har varit med ett bra tag. :) Trevlig röst och vemodiga electrotoner.

Sedan var det dags för de tre vise männen i The Young Gods att äntra scenen.

Det är svårt att i ord återge den suggestiva känslan de förmedlar, men riktigt bra är det! Den nya skivan är riktigt bra och låtarna blir inte direkt sämre av att höras live.

Kort sagt, en mycket bra spelning från start till mål, och den här gången missade jag inget!

Dessutom är det alltid trevligt när band kommer ut efteråt och signerar skivor, det var tre väldigt trevliga och ödmjuka män.

Extra plus var att all merch såldes i CHF och inte i DKK, vilket är tacksamt när man är svensk. :)

Vi hade även turen att fånga en taxi och avslutade lördagskvällen på Old English.

En mycket trevlig avslutning på konsertåret 2019!

Legends 60s and 70s Comeback Special

För att fira pappa som fyllt 75 hade vi skaffat biljetter till The Legends på Konserthusteatern i Karlskrona. Så vi tog taxi in och åt middag på Michelangelo. Helt ok, fast lite trångt ställe.

Sedan gick vi till Konserthusteatern  och tog en öl innan de körde igång.

Showen i sig var trevlig och gemytlig. Bäst var Jerry som spelade Jerry Lee Lewis, hans pianospel var underbart att se och han höll uppe tempot. Paul som spelade Elvis var också bra, i synnerhet när han fick ta ut tonerna. Johnny som spelade Roy Orbison kändes dock lite malplacerad och dessutom sjöng han ganska lite av Roys repertoar på det.

Unge gästartisten Emilio Walter var däremot duktig bakom pianot.

Lebanon Hanover

Knappt hann vi komma hem från Malta innan det var dags för konsert i Köpenhamn igen! Nu var det äntligen dags att se Lebanon Hannover på Lille Vega.

Men först lite käk på för oss nytt ställe, ekologiska restaurangen BOB BISTRO (BioMio). Mycket gott och rätt mysigt ställe som så, fast det tog ett tag att komma därifrån.

Vi var på Vega strax innan förbandet Isolated Youth skulle kliva upp på scenen. Som tur är säljer de drickbar öl också. Ovanligt gnölig vakt för att vara Vega, Stefan fick vackert lämna in sin kamera + att han jagade andra under konserten. Lite tramsigt eftersom mobiler är tillåtna  och tar minst lika bra bilder idag.

Svenska (!) Isolated Youth var riktigt bra! Att så unga grabbar kan göra så bra musik ger hopp om framtiden.

Så til själva Lebanon Hanover. De var suveräna från start till mål. Det är svårt att beskriva i ord. Det är en duo som verkligen gör sig minst lika bra live som på skiva och deras drömska musik är väldigt speciell. Jag älskar de poetiska texterna som man kan tolka lite som man vill, liksom deras omväxlande språk och sång.

Vi var smått lyriska efteråt och handlade merch och skivor av den gode Brian som ställde upp som hjälp för dagen.

På vägen tillbaka sprang vi på IKEA!

Sedan satt vi på Zeppelin Bar och fnissade åt ett gäng glada och berusade engelsmän som var på svensexe-resa med sin kompis Rob som är känd som "the real Forrest Gump".

 När Zeppelin stängde blev det Old Scottish Bar som borde byta namn eftersom de nu har noll skotska öl.

Sedan var det sängdags med obligatoriska burgare!