torsdag 11 december 2014

Erasure - Violet Flame tour


När jag var 17 år såg jag mitt livs första större konsert. Det råkade vara Erasure och deras Phantasmagorical tour på Cirkus i Stockholm, nästan lite som en musikal och en fantastisk upplevelse hela helgen.

Mer än 22 år senare står jag i Köpenhamn och väntar in Andy och Vince utan att egentligen hoppas på så mycket. Tjena, så fel man kan ha det!  Efter ett parodiskt förband kommer de ut, och hjärtat är med från start till mål. Andy dansar bättre idag än då, däremot är kaggen större, vilket han skojar tidigt om (It's my lungs!). Vince är blyg som alltid, men musiken... Musiken! Jag och alla andra sjunger, skrålar, skriker, älskar. Låtarna kommer och går, men texterna sitter där och det är bara så bra!

Jag kan bara ge tummen upp, både som sjuttonåring och som 39-åring och sambon som inte är största fanet egentligen är fullkomligt lyrisk. Erasure: we love you! Hade det inte varit för underbarnet Morrissey hade det varit årets spelning, men å andra sidan kan vi klassa 2014 som året vi bara hörde ren kvalitet live!

Set List:
------------
1. Oh L'Amour
2. Star
3. Reason
4. Breath of Life
5. You Surround Me
6. Elevation
7. Stop!
8. Drama!
9. Victim of Love
10. Ship of Fools
11. Sacred
12. Always
13. Dead of Night
14. Blue Savannah
15. Chorus
16. Love to Hate You
17. A Little Respect
18. Chains of Love
Encore:
19. Gaudete
20. Sometimes











lördag 29 november 2014

Familjen Addams


Länge såg det inte ut som att det skulle bli någon musikal för oss eftersom bolaget bakom gick i konkurs veckan då vi skulle ha åkt ner. Den föreställningen ställdes in, liksom alla andra och det sattes in sex specialare där det gällde först till kvarn. Vi valde till sist att ge det en chans och åkte ner trots att det var något motigt, och tur var det.

Det är en riktigt bra musikal. Rollerna är perfekt tillsatta, Claes Malmberg ÄR Gomez, Petra Nielsen ÄR Morticia. Lasse Kronér ÄR Fester, Stefan Ljungkvist ÄR Lurch osv. Anki Albertsson och Mikael Riesebeck är också mycket bra som paret Beineke som lagts till i berättelsen för musikalen (Wednesday kärar ner sig i deras son Linus). Humorn sitter som den ska, med extra krydda av i synerhet Claes Malmbergs inbyggda galenskap, hans "Paco"-dialog med sig själv är i klass med Eddie Izzard när det gäller att twista till allt på ett sätt som får oss att skratta så det gör ont. Lasse Kronér står för mysfaktorn och river av stora skratt när han nämner Doobidoo. Petra Nielsen är också smått fantastisk med sitt kroppspråk som är fullkomligt lysande och man kan inte låta bli att undra hur tusan tuttarna hålls på plats. :) Dessutom visar hon upp hur duktig dansös hon är, vilket också är lysande utfört där Claes Malmberg "byts ut" mot en av dansarna i en eldig tango och när han återkommer vinkar han bort sin "body double". En stor eloge till bearbetningen till svenska också, mycket välgjort och genomtänkt och roligt.

Det är en stor synd och skam att en så här bra musikal ska gå i konkurs, tyvärr var tilltron till Malmöpubliken för hög och vi är många som tror att många i södra Sverige redan såg den i Göteborg. Tråkigt är det hur som helst, samtliga inblandade hade förtjänat uppsättningen i Stockholm och att få sprida mer glädje och artisteri.

En stående ovation fick gänget av publiken och en stående ovation får de av mig!

Sök dig till det mörka
Sök på okänd mark
Möt dina demoner
Dyster är du stark
Hämningarna lämna
Möt allt skrämmande
Sök dig till det mörka
Och le





lördag 8 november 2014

Morrissey - World Peace is None of your Business

Efter lite förvirrad parkering (Lund och bilar har aldrig varit en bra matchning) ställde vi oss i den ringlande kön i lervällingen utanför Sparbanken Skåne Arena och visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss. Vi hade köpt biljetter mest för att det kunde vara kul att se en gammal legend och trodde nog inte att det skulle vara så pass mycket energi kvar i gubben.

På utsatt tid startade ett lång hopkok av diverse YouTube-klipp av låtar från olika decennier och genrer, New York Dolls, Charlez Aznavour för bara att nämna två.

Sedan dök han så upp, legenden Morrissey med den speciella rösten och som han levererade. Med micksladden som piska visade han upp en sprudlande energi och kärlek till publiken som bestod av en del äldre garde och en del unga aktivister. Och alla fick verkligen sitt, från Smithsklassikern "How Soon Is Now" till den sju minuter långa "Meat is Murder" visade en film om vidrig djurhållning som fick de flesta att i alla fall rynka på näsan (tre svimmade!) och det är något starkt beundransvärt över hans oförtröttliga engagemang för djurens rätt.  Under "The Bullfighter Dies" var det inte många som inte levde sig in i hejaropen för tjurarna som spetsade matadorer på filmduken.




Det var även oväntat sentimentalt emellanåt, "Asleep" mot slutet kändes nästan som en avskedssång.

Summa summarum är och förblir Morrissey en man som berör och upprör och det älskar vi honom för. Mer än vad vi visste själva. Årets person inom musikvärlden, årets konsert.

LÅTLISTA
1) The Queen Is Dead
2) Speedway
3) Suedehead
4) Certain People I Know
5) Kiss Me a Lot
6) World Peace Is None of Your Business
7) Neal Cassady Drops Dead
8) I'm Throwing My Arms Around Paris
9) Staircase at the University
10) Scandinavia
11) Trouble Loves Me
12) Istanbul
13) Kick the Bride Down the Aisle
14) How Soon Is Now?
15) The Bullfighter Dies
16) I'm Not a Man
17) Meat Is Murder

Encore:
18) Asleep
19) Everyday Is Like Sunday

lördag 30 augusti 2014

Cirkus Scott & Piraterna

Det är inte ofta man går på cirkus som vuxen, men med Cirkus Scott på besök i Hässleholm passade vi på att göra ett besök och nära barnasinnet lite.

Det är en viss charm med manege och sågspån och stort tält och det är en charmig liten cirkus som underhåller de flesta och ger upphov till många skratt. Som vuxen och förälskad i Curque du Soleil är det förstås svårt att bli hänförd även om det är duktiga artister, men om man bortser från det och istället ser till charmen är det väl värt pengarna.

Ett extra stort plus åt att artisterna står på rad efteråt och vinkar hej då till oss alla när vi lämnar tältet.  

måndag 18 augusti 2014

Dublin 18-23 augusti 2014

Dags att besöka den gröna ön Irland, närmare bestämt huvudstaden Dublin! Men eftersom flyget avgick på morgonen och Öresundstågen är notoriskt dåliga på att vara i tid valde vi att starta en dag innan och mellanlanda i Köpenhamn.



Vi mötte upp mamma och pappa på tåget i Hässleholm och tog oss till Kastrup där vi hade varsitt rum på snofsiga Hilton som vi fått löjligt billigt. Efter incheckningen tog vi oss in till centrala Köpenhamn och besökte våra vattenhål Hard Rock Café och Old English Pub. Raj raj! :-)



Måndag 18 augusti

Dags att checka ut från flådiga Hilton, knata till rätt terminal på Kastrup och ta flyget till Dublin. Vi hann nätt och jämnt få i oss lite frukost innan, lite väl tidsoptimistiskt av oss.



Planet gick enligt tidsplan och väl framme på Dublins flygplats gick allt som smort, väskorna kom snabbt och i ankomsthallen stod vår trevlige taxichaffis och väntade med mitt namn på en skylt. Så långt allt väl! Han berättade glatt om byggnader vi passerade, om en hurlingmatch som spelats i Dublin dagen innan och gav ett bra bevis på den typiskt trevlige irländaren som är stolt över sitt land.



Väl framme på hotellet kunde vi checka in utan problem, men som väntat var vi för tidiga för att få våra rum, så vi gav oss ut för en bit mat och resans första irländska öl. Valet föll till sist på Doheny & Nesbitt, där vi först blev tagna för fransmän roligt nog!


Vi beställde in öl och varsin bit mat och jag åt en gedigen club sandwich med obligatoriska chips till, medan Stefan kämpade med en mäktig lasagne, naturligtvis också med potatis till. :)



Segheten var dock ett faktum hos flertalet i sällskapet och hotellrummet var efterlängtat. Stefan och pappa satte sig i foajén och väntade tålmodigt medan jag tvingade med mamma ut att kolla lite på början av shoppinggatan i alla fall. Bland annat hann vi med ett besök på Disney Store. :)

Därefter fick vi våra rum och efter att ha bytt rum med varandra (dubbelsäng är plus hos oss och minus hos mamma och pappa) och vilat en liten stund gav Stefan och jag oss ut i vimlet och hittade bland annat minnesstatyn över Phil Lynott, sångaren i Thin Lizzy + den irländska klassikern Molly Malone. Vi passade även på att gå en sväng inne i parken St Stephens Green som var mittemot hotellet.





Därefter mötte vi upp mina föräldrar och tog oss till en italiensk restaurang med väldigt goda pizzor och vi drack varsin gigantisk italiensk birra till + lite efterrätt på det.





 

När magarna var fulla begav vi oss till puben O'Donoghues som låg nära hotellet och som är känt för att vara puben där The Dubliners bildades. Här tog vi en omgång öl och de andra i sällskapet ville mest till hotellsängen, men efter att två äldre herrar bredvid börjat spela på gitarr + banjo med tillhörande sång vaknade alla till liv och vi fick en riktigt gemytlig helkväll med många öl och riktigt bra musik. De fick även hjälp med sången av två herrar i baren, charmigt att se. När de slutade spela för kvällen hälsade de hjärtligt på oss och mamma fick minsann en puss på kinden, på samma ställe som Johnny Logan pussat henne. :)



Tisdag 19 augusti

Ny dag i Dublin och efter en lyxig frukost var det dags att lära sig mer om den lokala sponken. Först tog vi oss till The Old Jameson Distillery där vi gick en kort rundvandring och fick lära oss om hur Jameson-whiskyn tas fram. Riktigt intressant faktiskt. Dessutom är det alltid spännande att provsmaka whisky 10.45 på dagen.







Efter det ordnade vi fram en taxi som skulle ta oss till Guinness Storehouse, taxichaffisen hade väldigt roligt åt oss, "You're gonna get drunk!". Väl där tog vi oss igenom våning för våning i ganska rask takt, och avslutade med att äta lunch längst upp, en riktigt smarrig köttgryta med potatismos och som sig bör var det Guinness i grytan, i brödet och inte minst i glasen.




Därefter tog mina föräldrar en taxi tillbaka till hotellet medan jag och Stefan gick tillbaka vår vana trogen att nöta så mycket vi kan på våra apostlahästar. Vi såg mängder av kyrkor och vi tog oss in på slottsområdet på Dublin Castle där de bland annat hade fina sandskulpturer. Vi struntade dock i att gå in, eftersom de delarna vi var mest intresserade av krävde guidad tur och vi tyckte inte vi hade tid till det. Istället gick vi vidare och passade på att besöka The Old Library och kasta ett snabbt öga på Book of Kells och förtjusas lite av det oerhört maffiga biblioteket. Därefter var det nog med kultur för vår del och vi satte oss på The Porterhouse och avnjöt delar av deras ölsortiment, bland annat en fantastiskt god stout.






Vi mötte upp mamma och pappa på hotellet igen och valde att ta en taxi till Temple Bar för att pappa skulle få en chans att se det. Tyvärr är det inte så lätt att snabbt hitta bra matplats där vid den tiden och det slutade med att vi fick ta en ganska trist restaurang, med en nyanställd servitör som inte hade koll på något (till hans försvar var det inte mycket med menyn som stämde heller). Maten var inte heller något att minnas, men för sakens skull åt Stefan lamm + cheesecake till dessert och jag en fiskpaj. Ingen irish coffee hade de heller, till pappas stora besvikelse.




Därefter valde vi att ta taxi tillbaka för pappas skull, det fanns ingen chans att hitta en pub där han skulle ha det bekvämt. Så vi gick tillbaka till O'Donoghues vid hotellet istället och fascinerades av en överförfriskad man med gitarr som turligt nog slutade spela innan han somnade. Vid entrén var det mer ös av klassiskt irländskt mått, men det fick räcka att höra det lite på håll. Mamma och pappa tackade för sig efter ett tag och jag och Stefan satt kvar en stund och sörplade i oss några Guinness till innan sängdags.

Ondag 20 augusti

Dags för den obligatoriska utflykten! På schemat för dagen stod en bussresa med Paddywagon Tours till Cliffs of Moher. Efter samling vid turistcentret fick vi kliva på en liten grön turistbuss med folk från diverse olika länder, allt från Sydkorea till USA. Efter lite förvirring gällande om vi behövde byta buss eller inte gav vi oss äntligen ut på de irländska vägarna!



Första stoppet var på en typisk bensinmack där alla kunde fylla på sina förråd och de som ville kunde dricka kaffe. Stefan handlade snacks och jag lite choklad, kan alltid vara bra att ha! Sedan fortsatte vår färd mot västkusten.

Nästa bensträckare var den lilla hamnstaden Kinvara, söder i Galway county, innan vi fortsatte genom det karga Burren-landskapet och lyssnade på vår guide och busschaufför som berättade om hur oerhört fattigt de haft det i just de områdena vi passerade.



Vi gjorde även en liten avstickare till Corcomroe Abbey, ett 1400-tals kloster som ligger i Clare county.



Strax innan byn Doolin stannade vi även till vid de så kallade Mini Cliffs of Moher och kunde även skymta Aran Islands.


Väl framme i Doolin var det äntligen dags för lunch och jag och Stefan provade naturligtvis det lokala ölet Dooliner. Lunchen var god och mättande och ett smart koncept där de lade upp det man beställde, dock lite knepigt att ta sig till bordet när köerna växte. Men det var det värt, jag åt en riktigt god bit lax och Stefan åt fläskkött. 





 Sedan var det äntligen dags att beskåda de fantastiska klipporna och den pampiga utsikten och vi hade verkligen en sagolik tur med vädret! Vi gick en rejäl bit åt vänster först och beskådade bland annat ett frieri, sedan gick vi även en bit åt andra hållet, innan vi gav oss ner igen och han nätt och jämnt med ett toabesök och ett inköp av kylskåpsmagnet.










På vägen tillbaka gjorde vi några ytterligare depåstopp, bland annat vid Bunratty Castle.



Vi var tillbaka i Dublin igen vid åttatiden, lagom möra och hungriga. Vi hittade efter lite letande och tappert kämpande av pappa puben The Duke, halvvägs mellan turistcentret och hotellet. Jag åt en smarrig hamburgare och Stefan testade dagens "uppskurna", som var corned beef (och såg ofantligt godare ut än den corned beef jag åt i NYC för övrigt...). Pappa fick även ÄNTLIGEN sin efterlängtade Irish coffee.




Därefter tog mamma och pappa taxi till hotellet för säkerhets skull, medan jag och Stefan gick tillbaka. Stefan var lite rosslig i halsen, så det fick bli tidig hemgång för oss också. Jag passade på att kika lite på TV och äta chips i sängen, det är semester det också. :)

Torsdag 21 augusti

Dags för nästa obligatoriska moment: besöka stadens zoo! Vi passade även på att testa lokalbussen och fick se lite mer av de ruffigare delarna av Dublin på vägen. Zoot ligger för övrigt i gigantiska Phoenix Park. 



Det var ett fint och lummigt zoo och många av hägnen såg trevliga ut för djuren. Som alltid var det svårt att se kattdjuren, men vi fick i alla fall se några slöa missar (+ vargar) gotta sig i solen.







Vi kunde i vår tur gotta oss åt den fina savannen med mängder av pigga giraffer och på andra sidan traskade noshörningarna omkring.









 Det har även ett riktigt coolt gorillahägn där vi råkade komma precis när de matade dem och skötarna ropade efter Harry som visade sig vara en fantastisk silverrygg! Det är sällan man får se något så mäktigt!






Vi fick också se roliga vildsvin med krulliga tofsöron och två fina okapis, och även ett par bongoantiloper på håll (inte många kvar i det vilda idag, dessvärre.)






Ett litet terrarium fanns såklart också, de ihoptryckta aporna är för underbara!





Vi avslutade besöket med att äta en bit mat, lax åter igen för min del och för Stefan och inte alls dumt. Mamma och jag gick även bananas i shoppen och jag var "tvungen" att köpa två mjukdjur, en okapi och en ursöt lemur. :)


Vi återvände så småningom till hotellet och gjorde oss i ordning för kvällen som vi skulle spendera på Johnnie Fox’s, Irlands högst belägna pub med mat och underhållning. I väntan på transferbussen satte vi oss i hotellbaren och Stefan smuttade på några Laphroiag, medan jag testade hotellets egna drink, mycket smarrig!



Med lite hjälp av hotellpersonalen lyckades vi komma på bussen och efter en knapp timmes ytterst skumpig och vild färd uppför en kulle var vi framme, och efter lite förvirring hittade vi så småningom in i rätt del av puben där Hooley Night skulle vara.


Servitrisen var snabb med att ge pappa en riktig stol (uppskattas!) och vi beställde in öl och valde våra tre rätter för kvällen. Vi körde på Mountain Chowder till förrätt, sedan tog Stefan anka till huvudrätt medan jag valde lammgryta och som avslutning åt Stefan äppelkaka medan jag smaskade på banoffee pie. Allting smakade mycket och gott och det var inga snåla portioner heller!


 


Underhållningen bestod av tre herrar som spelade och de var duktiga och roliga att lyssna på. Stefan köpte skivor av dem i pausen, och därefter var det den delen av showen där ett gäng duktiga dansare skuttade runt på den lilla, lilla scenen och det var riktigt roligt att se. Därefter kom musikerherrarna tillbaka och avslutade kvällen.






Tyvärr hade mina föräldrar fått tidsangivelsen "halv eleven" av busschauffören när vi skulle bli upphämtade och mamma trodde därför att vi skulle behöva lämna stället mitt i dansen (då klockan var halv elva), men efter att ha dubbelkollat med personalen var det inte så. Ack dessa förvirrade uttryck (halv eleven = half past eleven, vilket ingen av oss kom ihåg från skolan just då). :)

När showen sedan var slut var det två busslaster av människor kvar och vi fick vänta ett bra tag innan det dök upp en betydligt större buss än den vi kommit med. Den här chauffören ville se biljetterna som jag så ordentligt tagit hand om och lagt... ja var? Jag fick lite småpanik, men innan jag hann rota klart gav han klartecken att gå på "You have an honest face!". Tack för det! De var för övrigt i min innerficka på jackan, nu döpt till Johnnie Fox-fickan.



När vi äntligen var tillbaka letade Stefan och jag efter en öppen och närbelägen pub, men de höll på att stänga allesammans och vi orkade inte bege oss ner mot Temple Bar igen, så vi ryckte på axlarna och gick hem vi också.

Fredag 22 augusti

Sista dagen i Dublin och jag och Stefan valde att promenera ner till floden Liffey igen och ta en närmare titt på Temple Bar och shoppinggatan på andra sidan floden.

Vi började med att leta upp Hard Rock Café, där Stefan köpte en tröja och jag, barnrumpan, köpte ett mjukdjur som spelade elgitarr...


Sedan försökte vi hitta "Wall of Fame" som vi visste låg i området, men vi gick bet och jag fick hala fram mobilen som hjälp. Vi följde riktningen, men blev ändå inte kloka på var det var. Till sist tittade jag på mobilen igen och blev full i skratt när jag såg bilden på den knäböjande artisten på Tripadvisor, eftersom vi stod precis bredvid den. Det var inte mycket att skriva hem om som sevärdhet. :)



Vi gick över floden Liffey och strosade ett tag längs med shoppinggatan O’Connell Street på andra sidan och beundrade bland annat den  121 meter höga pelaren “Spire of Dublin”.








Sedan var det dags för lunch och vi passade på att besöka Temple Bar igen och den stora baren “The Oliver St. John Gogarty”. Stefan åt en magnifik biff och jag åt räkor från Galway som var så goda att de riktigt smälte i munnen.




Vi tog även varsin Irish Coffee till efterrätt, Stefans första faktiskt och han fick verkligen rätt start, det är den bästa Irish Coffee jag druckit i mitt liv. Grädden var tjock och iskall och ett underbart komplement till det riviga kaffet.


Mätta och belåtna strosade vi vidare och passade på att besöka vaxmuseet.



 



 





Därefter satte vi oss på puben Sinnott's och drack ett par riktigt välbehövliga öl och varvade ner, tills mamma hörde av sig och undrade var vi höll hus. Vi bestämde att de gav sig ut och letade efter en närbelägen restaurang medan vi drack upp vår öl och så skulle vi mötas upp där.



Vi rusade via hotellet och dumpade av väskorna, sedan mötte vi upp mamma och pappa på Cafe en Seine som namnet till trots var en stor bar. Maten var i alla fall god och Stefan åt en god thairätt, medan jag åt pasta. Vi satt här en bra stund efter köket stängt, och stället omvandlades till en ungdomligare bar.


 



Mina föräldrar tackade sedan för sig medan Stefan och jag satt kvar in på småtimmarna och skrockade åt ungdomarna som nu intagit dansgolvet.


Till sist gick vi hem, via Burger King där vi plockade upp världens skrovmål. Betydligt bättre än BK hemma vill jag lova!


Lördag 23 augusti

Dags att checka ut och vänta på transferbilen. Jag och Stefan skippade av naturliga skäl frukosten. Taxin var någon minut sen på grund av att någon höjdare var på besök i huvudstaden. Men det var ingen panik och vi hade gott om tid på flygplatsen.


Hela resan hem gick faktiskt ovanligt smidigt, till och med tågen var i tid! Det var mest jobbigt för stackars pappa som inte hade tur med tågdörrarna den här gången heller. Men vi kom alla hem helskinnade och med många fina minnen i bagaget!