lördag 19 maj 2018

Johnny Marr - Call the Comet release tour


När jag såg att Johnny Marr skulle spela på Vega så var vi ganska på från start. Det är en gammal gitarrhjälte som ingen av oss sett innan och givet hans bakgrund i The Smiths så kändes det väldigt intressant. Det blev inte mindre intressant av att se några låtar live på Youtube och inse att han minsann kan sjunga också.

Men det höll på att gå i stöpet nästan direkt. Av någon anledning påstod Ticketmaster att det endast skulle säljas biljetter via deras "Verified fan"-variant och man skulle förboka sig för att få chansen att köa för max två biljetter. Jag anmälde mig, men dagen innan fick jag veta att jag stod på väntelista - för att köa?! Hmm. Där trodde jag först att det var kört, men så råkade jag någon vecka senare se att de skulle släppa ett "mycket begränsat" antal biljetter den vanliga vägen - samtidigt som jag såg att Nalen i Stockholm hade gott om biljetter kvar. Så jag började ana att det kanske inte var så tramsigt trots allt, men för säkerhets skull hängde jag på låset och köpte mina biljetter. Inte helt oväntat fanns de till salu fram till giget, som sig bör.

Boka hotell var nästa huvudvärk. Lördag i Köpenhamn med den extra kryddan Hockey-VM gjorde att hotellpriserna var löjligt höga även för Köpenhamn så här års och vi valde att hysa in i Malmö istället för en fjärdedel av priset.

Vi tuffade ner vid lunchtid och gick först till Lilla torg och tog ett par öl i det vackra vädret och njöt av livet.

Därefter var det läge att checka in och ta oss över sundet.


Vi missade dock tåget med några steg, så vi valde att ta en öl till på O'Learys bland alla svenska supportrar som bänkat sig för semin. Vi insåg ganska snabbt att det inte var ett klientel vi ville umgås med mycket mer (folk som tycker Niklas Holmgren är en kul kommentator ska inte jag diskutera med ens på nyktert huvud...). Framgångssupportrar är en bra sammanfattning.

Nog om det, vi tog tåget över och traskade bort till gamla hederliga Hard Rock Café där vi åt en delikat middag som alltid. Jag åt en Texan och trots hjälp från Stefan var jag mätt som bara den, men gott var det. Stefan mumsade själv på en entrecote, såg väldigt fin ut. PÅ vägen ut såg jag att det kommit en hel radda nya kläder helt i min smak, så det blev att pressa ner två tröjor i handväskan (ja, jag betalade för dem först, alltså. :) )



Därefter rörde vi oss mot Vega, med ett pit stop på Mikeller där vi drack Vesterbrown Ale och en K:rlek.



Väl framme på Vega var det ingen större fara att ta sig in och Stefan köpte en skön t-shirt med texten Johnny Fuckin Marr som fick alla som såg den i merchbåset att fnissa hjärtligt.

Inne i lokalen sippade vi på en öl och väntade på att spelningen skulle börja. Av oklar anledning var den 30 min sen och jag har aldrig förstått varför man börjar soundchecka först när konserten just ska starta. De har haft hela dagen på sig i princip. Men den lilla frustrationen släppte så fort bandet kom ut på scen och vi var i princip saliga från start, liksom övriga publiken. Vega är en bra lokal, om än kokhet denna dag. Det var aldrig trångt och alla som var där ville höra musiken i första hand, inga gafflande helgfirare som överröstar musiken där inte.

Johnny Marr själv levererade tajt musik och skön sång och inte helt oväntat var det "The Smiths"-låtarna som magiska "How Soon is Now" och "Please Please let me get what I want" och den underbara versionen på Electronics "Getting away with it" som det jublades mest åt. Men även hans solomaterial gick hem, i synnerhet de nya låtarna som snart släpps med nya skivan. Givet köp!






Egentligen behövde både jag och Stefan gå på toa halvdesperat och fördelen med Vega är att man kan göra det utan större problem. Men det gick faktiskt inte att slita sig, vi stod där och gungade och log och jublade och innan man visste ordet av var det dags för extranummer.

Jag hade faktiskt tjuvkikat lite på mobilen innan för att se om jag skulle klara knipandet och såg då att han ändrat lite på ordningen jämfört med tidigare spelningar, kanske pg av den lite senare starten. Sist ut för kvällen var således Smiths-favoriten "There is a light that never goes out" och det var en smått fantastisk allsång i publiken, det var riktigt gulligt att höra hela lokalen sjunga "If a double-decker bus crashes into us, to die by your side, such a heavenly way to die, And if a ten ton truck kills the both of us, to die by your side, well the pleasure, the privilege is mine".


Efter det var vi lyriska båda två och dessutom hade vi svettats ut den värsta kissnödigheten vid det här laget. Vi tog en öl till och bara njöt av vad vi upplevt, sedan gav vi oss ut i staden igen, efter att jag också skaffat mig en Johnny Fuckin Marr-tröja. :)



Vi var alldeles för euforiska för hemgång, så vi satte oss på Old English Pub på betryggande avstånd från svenska hockeyfans och babblade på om konserten och hade det allmänt trevligt innan det slutligen var dags att ta sig över sundet igen, tillsammans med halvsovande framgångssupportar i nya matchtröjor. Vi köpte med oss några obligatoriska öl och svängde även via KFC innan vi satte oss på rummet och tog nattens sista öl och varsin kycklingburgare.


Dagen efter var vi fortfarande på gott humör och tåget gick dessutom klanderfritt hem och det visade sig vara ännu en trevlig utekväll tillsammans + en sjusärdeles bra konsert på det!


SET LIST (* från nya skivan Call the Comet)
-------------

  1. The Tracers *
  2. Bigmouth Strikes Again (The Smiths)
  3. Jeopardy
  4. Day in Day Out *
  5. New Dominions *
  6. Spiral Cities *
  7. Hi Hello *
  8. The Headmaster Ritual (The Smiths)
  9. Walk into the Sea *
  10. Getting Away With it (Electronic)
  11. Bug *
  12. Last Night I Dreamt that Somebody Loved Me (The Smiths)
  13. Easy Money
  14. Boys Get Straight
  15. Rise *
  16. How Soon is Now (The Smiths)

    Encore:

  17. Actor Atractor *
  18. Please, Please, Please Let Me Get What I Want (The Smiths)
  19. New Town Velocity
  20. There Is a Light That Never Goes Out (The Smiths)