Harry Potter och Dödsrelikerna del 1

 

Då var det dags att skriva sista filmkapitlet för Harry Potter. Jag tycker mycket om böckerna och är en av de som gillar att man delat upp bok 7 i två delar. Överlag tycker jag att filmerna har hållit måttet riktigt bra så här långt och senaste filmen är inget undantag. Att skådisarna har åldrats ikapp med filmerna är charmigt att se och blir extremt tydligt om man jämför denna med den första då de är små barn och historien är betydligt mer åt Disneyhållet med Quidditchmatcher, mysfarbrorn Dumbledore och glada Hogsmeadebesök. Skådisarna har förändrats och historien likaså och den som hoppas på att karaktärerna ska svinga ett glas Butterbeer på Three Broomsticks Pub och tävla om huspoäng har inte mycket att hämta här.

Filmen följer boken på ett bra sätt och jag gillar att sjunde delen är så pass mycket "mörkare" än de andra (sett ur ett barnfilmsperspektiv förstås). Tonen läggs direkt i starten då Hermione trollar bort sig ur sina föräldrars liv. Vi får även återse många av de gamla karaktärerna och alla överlever förstås inte till slutet. Harry och hans vänner har vuxit upp och deras värld har blivit en läskig plats. Jag tycker även mycket om J.K. Rowlings sätt att skildra mobbare och översittare, se på en karaktär som Draco Malfoy som var Harrys antagonist som barn, men som ju äldre han blir inte alls håller måttet som riktig "onding", vilket skildras väl i både bok och film. Det hade varit så enkelt att göra honom till en slags superhjälte för de onda.

Den slutgiltiga uppgörelsen kommer i nästa film, och jag var i förväg lite orolig att denna film antingen skulle kännas som en lång transportsträcka eller att man skulle fläska på för mycket och frångå bokens långsamma tempo, men jag tycker man lyckats hålla en bra balans mellan spänning och väntan. Karaktärerna känner hopplöshet i det här läget och det är meningen att man ska känna att de inte direkt kommer någonvart, alltmedan Voldemort och hans anhang blir allt starkare. Jag är glad att man vågar göra en långsam film!

Många hyllar även animeringen av berättelsen om Dödsrelikerna och jag sällar mig definitivt till den skaran. Oerhört vackert och ett smart sätt att få fram berättelsen på.

Jag inser ju förstås att jag är ganska hemmablind eftersom jag älskar böckerna, men för mig är det ett klart värdigt halvt avslut på en charmig serie. Det enda som jag egentligen har att klaga på är att Snape är med så lite och att jag ska behöva vänta ett halvår på att se slutet. :)

Three decades with Einstürzende Neubauten

 

Det finns band som följer en genom livet och som man aldrig verkar kunna ledsna på. De är inte många, men de som håller sig kvar i hjärtat är något alldeles extra att få se live och till de banden hör i mitt tycke sannerligen Einstürzende Neubauten.

Jag har tyvärr bara sett dem en gång tidigare, på "Alles Wieder Offen"-turnen 2008, då också på Vega i Köpenhamn och jag tyckte mycket om den spelningen och rankade den genast som en av de bästa konserter jag varit på. Därför har jag varit vansinnigt förväntansfull att få se dem i år då de firar sitt trettioårsjubileum med att köra två dagar med konserter, filmklipp och videomaterial. Chansen att få höra lite äldre material har jag studsat över länge nu (även om jag älskar deras nya skivor).


AN EVENING WITH EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN 4/11-2010
--------------------------------------------------------------------------------------
Första dagen inleddes med en videofilm speciellt framtagen för trettioårsfirandet och därefter en kortare konsert med Neubautenmaterial som de sällan eller aldrig spelar live. Låtlistan var som följer:

•Ein Leichtes Leises Säuseln
•Armenia
•Seltener Vogel
•Seele Brennt
•Sonnenbarke
•Total Eclipse Of The Sun
•Sand

För min egen del så är jag helt lyrisk över att ha fått höra "Seele Brennt" och "Sand" live, två klara favoriter hos mig. Överhuvudtaget var jag uppriktigt förvånad och glad över låturvalet, det var bättre än jag någonsing kunnat vänta mig. Till allas glädje har jetturbinen hittat till Köpenhamn efter lite strul med att inte kunna ta den med på flyget för att den är för tung(!). Den kom med lastbil istället. :-D
Överhuvudtaget var de på gott humör och skojade med varandra och publiken. Alexander Hacke tipsade om USB-stickorna som säljes efter konserten, varpå Blixa snabbt kontrade med att det ju är bättre att vänta tills nästa dag så att man får båda konserterna. Alexander undrade om man inte kunde byta ut den, varpå Blixa fnös och påpekade att Merchandisefolket kommer att älska det förslaget. :)

"Sand" spelade de för att det blev lite teknikstrul under "Total Eclipse of the Sun" och jag sörjer förstås inte det minsta. De avslutar dag två med "Total Eclipse of the Sun" för att rätta till det.

Efter den inledande konserten så kände jag redan att jag fått valuta för mina pengar och jag kunde knappt förstå att det faktiskt skulle komma ännu mer. Efter lite omställning av scenen vaggade Blixa Bargeld in själv och visade upp sina egna röstfärdigheter och han var både underhållande och skicklig med sina fotpedaler. Att han är en entertainer ut i fingerspetsarna gick inte heller att missa. :-) "Predictable art is questionable..."

Därefter följde ny omställning av scenen och fortsättning på videofilmvisningen som tyvärr gav lite träsmak i slutändan, jag undrar lite om det inte gick lite snett i planeringen där och att filmvisningen borde varit även mellan Neubauten och Blixa? Det kändes som en onödigt lång paus då scenen var klar långt innan videon var klar. Pinnstolarna vi satt på var allt annat än bekväma.

Men till sist kom i alla fall Rudolph Moser och hans kompanjon Christian Meyer i MoserMeyer upp på scenen och döm om vår förvåning då de började spela musik som låter som om Cyberpunken och Industrimusiken fått ett kärleksbarn ihop! Meyer spelade gitarr och flipprade och skruvade som bara den på gitarr + datorer och Moser trummade på frenetiskt och skruvade han också och även om det rent scenmässigt inte såg så spännande ut så var musiken de förmedlade så jäkla fantastisk att jag bara gapade och njöt. Musiken kändes både ny och fräsch och förbannat bra! Deras toner ekade i huvudet långt efter spelningen.


EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN 5/11-2010
----------------------------------------------------------
Dag två inleddes med en annan klar favoritlåt, "The Garden" och jag hamnade i perfekt stämning direkt! Hela spellistan var som följer:

•The Garden
•Befindlichkeit des Landes (Ufo, Rampe, Überleitung)
•Von Wegen
•Die Interimsliebenden
•Nagorny Karabach
•Dead Friends
•Unvollständigkeit
•Installation # 1
•Youme & Meyou
•Lets do it DaDa
•Haus der Lüge (Noise und direkt in nächste Stück)
•Rampe
•Sabrina
•Susej
ENCORE I:
•Headcleaner
•Silence is Sexy
ENCORE II:
•Selbstportrait mit Kater
•Redukt
ENCORE III:
•Total Eclipse of the Sun

Min absoluta favorit "Haus der Lüge" fick mig i sådan konsertextas att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen och jag är verkligen så oerhört nöjd över hela setlisten! "Die Interimsliebenden", "Silence is Sexy" med cigarett och brandsläckare, "Nagorny Karabach", "Redukt" etc etc. Sambon rusade iväg så fort spelningen var klar för att garantera att vi fick hem en USB-sticka efter att jag tjatat hål i huvudet på honom om att jag SKA ha en. Vi missade CD-skivan på spelningen 2008 och har därefter glömt beställa den i efterhand.

Summa summarum var det två helt fantastiska dagar och USB-stickan innehåller allt som spelades båda dagarna så jag kommer att lyssna mig blå på den innan jag ledsnar. Ljudet var mycket bättre än jag trott och även om man bortser från innehållet så är den jättefin att bara titta på. :-) De har ju helt klart en av de snyggaste logos som finns, så är det bara.

Kanske är det som att slå in redan öppna dörrar eller att predika för de redan troende, men Neubauten lyckades i alla fall åter igen frälsa mig och jag ser redan fram emot nästa turné!