lördag 21 februari 2015

Quidam - Cirque du Soleil


Åter igen har vi bevittnat en magisk föreställning av Cirque du Soleil, endast i konkurrens med sig själva vid det här laget. Quidam handlar om en liten flicka i ett fantasiland och är som vanligt vackert, fullt av intryck och händelser - och såklart vansinnigt duktiga artister.

Det är extra mycket publikmedverkan i den här föreställningen och clownerna gör verkligen sitt bästa att få igång publiken - och lyckas väl.

Det är även en hel del fokus på den mänskliga kroppen och vad som går att göra med den om man är fantastisk artist och jag häpnar över paret som på något sätt lyckas balansera på varandra utan minsta hjälpmedel. Det är magiskt och oerhört häftigt och mäktigt - samtidigt som det är oerhört vackert!


Mer lekfullt är det när en hel drös artister hoppar hopprep över hela scenen på ett sätt som får mig att undra hur tusan de inte hoppar in i varandra.


Åter igen är det hänförande, vackert och roligt och jag önskar bara att min egen kropp varit i lite bättre form för att njuta av showen, lite onödigt att vara sjuk just då. :) Men inte ens begynnande influensa kan hindra mig från att sucka över Cirque du Soleils magi!

lördag 14 februari 2015

Pang i Bygget


När jag fick nys om att Eva Rydberg och hennes sällskap skulle göra sin version av John Cleese & Connie Booths mästerliga humorserie Pang i Bygget var min första tanke "Oj, vad de hittat rätt rollbesättning". För ingen kan säga annat än att Adde Malmberg är en svensk John Cleese, han har samma uttryckssätt, samma rörelsemönster och ser verkligen ut som Basil Fawlty och låter som honom, inte en enda gång reflekterar jag det minsta över att Basil pratar skånska, så in i bänken rätt är Adde. Eva själv spelar Sybil Fawlty och inte helt oväntat är även hon som klippt och skuren för rollen, även om hon inte är med lika mycket. Och barnen gör inte mamma Eva besviken heller, Kalle Rydberg är lysande i rollen som Manuel och Birgitta Rydberg gör en perfekt Polly. Även Håkan Mohede som den förvirrade majoren (lysande sminkning!) är riktigt bra och för kvällen är Lotta Thorell upplyft i rollen som den lomhörda tanten, ett byte som inte märks alls.

Kort sagt, det finns inga aktörer/aktriser som inte verkligen gör sitt och mer därtill och den är en urcharmig uppsättning av den fantastiska serien som verkligen hyllar originalet. Skulle det vara något alls att gnöla om så är det väl just det, vi som kan vår Pang i Bygget får naturligtvis inga överraskningar och det blir mer som att se ett bra bands återförening där man väntar in favoriterna. Men vad tusan gör det när det utförs så bra och stilsäkert? Dessutom är det modigt gjort, några nyanser fel och det här hade kunnat vara riktigt uselt.

Men så är sannerligen inte fallet, utöver de duktiga aktörerna är det ett välgjort manus som inte fånar till något, utan behåller hotellet i Torquay och förutom några svenska ordvitsar (som fungerar fint - "Ålahuvve"!) andas det brittiska överallt, något som verkligen uppskattas. Scenen är också smart uppbyggd, med roterande rum och en övervåning och det är snyggt att se växlingarna och hur aktörerna interagerar med det.

För att summera är det en riktigt fin hyllning till originalet där ensemblen aldrig går överstyr och försöker ändra något, de vet bättre än så! Mycket välgjord föreställning som rekommenderas varmt!

söndag 1 februari 2015

Hobbit del tre: Femhäraslaget


Då var det dags för den avslutande delen i Hobbittrilogin. Filmen börjar direkt där förra slutade, vilket uppskattas och ger mer äventyrskänsla. I övrigt är det en trevlig film, vid det här laget vet vi ju ganska väl vad vi kan förvänta oss och det finns onekligen en charm här.

Åter igen märks det att budgeten inte varit lika hög och en del scener ser ganska taffliga och animerade ut, men det är väntat och stör inte så mycket.

Vissa delar är riktigt välgjorda (Thorins öde t ex), andra väcker intresse inför den förlängda versionen. T ex slutet där Beorn flashar förbi känns som att det borde finnas betydligt mer av. Jag vet att jag rynkade på näsan åt Persbrandt i del 2, men efter att ha sett den förlängda versionen med dvärgpresentationen fick hans karaktär mer liv och jag fortsätter att sura över att man inte släpper "rätt" versioner direkt.

Nåväl, det är ingen chockerande och nyskapande film men ett charmigt äventyr och ett trevligt avslut på serien + att jag uppskattar ihopknytandet med Sagan om Ringen.

Betyget blir tre stolta dvärgar!