She Past Away - Lygten Station

Alternativ titel: En trevlig dag i Danmark där orken tog slut

Jag funderade ett tag på rubriken på detta inlägg. Det finns konserter man minns för livet och så finns det konserter som man undrar varför man gick på. Den här faller väl dessvärre i den senare kategorin och det har inget alls med fantastiska She Past Away att göra, de levererade som de alltid gör! Men jag är tacksam att jag har bättre spelningsminnen av dem - helt klart. :)

Nåväl, vi tar det från början. Vi bestämde oss rätt sent för att åka på denna spelning, vi hade haft varje helg uppbokad fram till nu och sett i backspegeln hade det kanske varit klokt att vila ut istället.

Men dagen började på topp med glatt humör och vackert och soligt väder och en smidig tågresa till Köpenhamn där vi bland annat fick beskåda en slags inhyrd konduktör (om det nu inte var bluff och båg) som tvingade ett möhippesällskap böta två papp för att de inte aktiverat biljetterna i den nya appen. Kul start på det firandet och väldigt tramsigt om man frågar mig. Visst, regler må vara regler, men så ofta som det setts mellan fingrarna under mina år av pendlande kändes det mest taskigt.

Väl framme i Köpenhamn följde Stefan snällt med på en utställning på GL Strand med Tove Janssons verk. Jättehäftigt för min del som verkligen diggar denna kvinna. Så häftigt att se hennes originalskisser, hon var så lätt på pennan! Även kul att få se de omtalade självporträtten i verkligheten.

Efter det satte vi oss på café och ölhallen Diamanten nästgårds och vi var inte hungriga riktigt än, så vi avvaktade med lunch och drack en kall Nørrebro New York Lager i gassande sol och bubblade och njöt av livet.

Sedan knallade vi så småningom bort till Brew Pub, ett ställe som vi inte besökt på länge. Till vår förtjusning hade de ett Kraftwerköl som var riktigt gott och nötigt och vi beställde även in varsin lyxlunch på det. Stefan åt en fin Fish 'n' Chips och jag en platta med massor av godsaker + mängder av bröd till. Jättegott och mysigt som vanligt på deras innergård, men tyvärr stördes mysfaktorn rejält av ett killgäng på tjugo Stockholms-brats som dök upp och som hade ölprovning. Det förtog vår lust att stanna kvar där och vi drog efter vi ätit klart. Tråkigt, men vi lär återkomma snart igen.

Vi passade istället på att checka in på hotellet där portieren glatt kände igen oss sedan sist och vi drack varsin Tuborg Rå på rummet innan vi gav oss ut i solen igen.

Vi gick mot Nørrebro och det var en gemytlig stämning i staden och det är alltid mysigt att gå längs med vattnet när det är väder till det. Folk överallt och alla log och var glada.

Vi satte oss på Cafe 22:s trevliga uteservering och sörplade på öl och knaprade lite nötter och bubblade vidare medan vi väntade in vår middagstid på Nørrebro Bryghus som låg i närheten.

Väl där passade vi på att avnjuta deras sommarmeny med rökt makrill till förrätt (plus deras FANTASTISKA bröd), suverän oxfilé till huvudrätt och rabarbersorbet till efterrätt + matchande öl till rätterna. Jättegott och mysigt och servitörerna var hur trevliga som helst.

 

 

Därefter gick vi vidare till Mikkeller & Friends för att vänta in öppningstiden på Lygten och vi testade bland annat deras chipotleöl. Även här var det mysigt och trevligt och ganska lugnt för att vara lördag.

 

KOMMENTAR: Här borde nog kvällen tagit slut och fått vara enbart ett trevligt Köpenhamnsminne, men det ska förstås vara lite mer dramatik än så när vi är på G. :)

Strax efter nio började vi röra oss mot Lygten och klev in lagom till att förbandet började förbereda sig. Stefan passade på att köpa några skivor och vi sippade på öl och gungade med lite pliktskyldigast till ett ganska trist förband.

 

Sedan var det då ÄNTLIGEN till sist dags för She Past Away, kring midnatt för att ge en indikation på hur sent det var. Dilemmat var bara att nu var baske mig min ork slut. Även om vi druckit våra öl under dagen i lugn takt och ätit hela tiden så orkade inte min kropp med alls längre (lägg till en Budapestresa i bagaget + en hel del fester på det utan möjlighet till vila). Så kontentan är att jag mest hörde She Past Away efter ett tag (även om jag faktiskt tog ett par bilder), och mest av allt ville jag gå hem och lägga mig. Det är naturligtvis mitt eget fel och inte bandets, det jag orkade ta till mig lät suveränt som vanligt.

 

Nåväl, så kan det bli ibland och ett dilemma med just Lygten är att det alltid blir sena spelningar där och att det ligger en bra bit iväg från centrum (cirka 3.5 km åtminstone). Vi valde att ta oss hemåt ganska omgående efter spelningen och tidigare gånger har vi haft tur med taxi, men inte denna gång. Vi gick och gick och gick och jag var så trött att jag bara ville gråta - om jag hade orkat. Kroppen gick på 5 % kraft om jag ska förklara hur slut den var. Jag snubblade dessutom till på en trottoarkant och stöp raklång i backen. Det var inte heller något typiskt fyllesnubblande, jag var helt med på vad som skedde, men jag orkade inte göra något åt det och jag rotade dessutom med händerna i väskan när jag stöp, vilket förstås gjorde att allt däri flög ut. Tack och lov höll både kamera och mobil! Klantigt var det oavsett och tur i oturen ilade en danska till undsättning, vilket fick mig att vakna till lite och faktiskt masa mig vidare igen. Pinsamhetsfaktorn är en bra batteriladdare.

Lagom till vi äntligen nådde centrum igen insåg plötsligt Stefan till sin egen olycka att han glömt kameran på Lygten. RIDÅ! Eftersom jag var så trött orkade jag först knappt reagera, annars hade jag nog storgråtit av tanken att behöva ta mig ut dit igen. :) Men jag insåg att Stefan var rejält förkrossad över detta faktum och det gav mig lite extra ork till att peppa både honom och mig att åka tillbaka. Så vi högg en taxi som körde oss tillbaka och Stefan rusade in på Lygten och som tur är var kameran kvar där han lämnat den. Tyvärr släppte vi taxin vilket jag redan då förstod var en dum idé, men jag orkade inte förklara. :) Så det var bara att lufsa på igen. Motion fick vi milt sagt!

För övrigt var det även på Lygten  (första gången vi var där) som Stefan tappade kameran i backen riktigt oturligt så att filmknappen blev permanent intryckt och han fick demolera den för att ha en fungerande kamera igen. Han borde nog inte ha med den dit. :) Och jag borde knappa in danska taxibolag i min nalle...

Vi lyckades i alla fall avsluta dagen/natten med att handla med oss mat på BK och trycka i oss på rummet innan vi somnade stenhårt. Dagen efter vaknade vi sent och slickade våra sår och masade oss hemåt på tåget när det äntligen behagade dyka upp och fick naturligtvis lösa ny tågbiljett på det eftersom tiden gått ut på vår Tur/Retur. Misär, misär, misär.

Men visst, även om man kan summera natten med ett I'm getting too old for this shit! var det faktiskt en jädrans trevlig dag i Danmark trots allt, och kvällen en kul anekdot - om ett tag då. :)

Budapest 5-9 juni 2017

Dags att riva av ännu en storstad vid Donau! Katterna hade vi lämnat i Ronneby redan veckan innan efter att ha firat mamma, så det var bara att ge sig iväg.

5 juni

Vi började resan med att gå upp till busshållplatsen i Hästveda, inte så bekvämt med resväskor i handen, men vi kämpade på tappert. Som vanligt ska det ju vara någon form av tågarbete på gång och alla Krösatåg var ersatta av buss fram till slutet på juni. Men bussen kom på utsatt tid och vi hann precis med ett Öresundståg som visade sig vara ett tidigare tåg än tänkt. Det varade dock inte så länge, strax innan Lund blev det klart att det bara skulle gå till Malmö. Men det var bara att kliva av och ta nästa som var det vi ändå utgått från och vi hade rejäl tidsfrist eftersom man aldrig vet vad som kan hända. 

Väl på Kastrup var vi snabbt incheckade och för ovanlighetens skull köpte vi två flaskor Bacardimix (Pina Colada och Mojito) eftersom det lät trevligt och vi hade plats i ryggsäckarna. Därefter satte vi oss på Murphys och tog ett par öl och så småningom en bit mat på det. Vi satt där och väntade in flyget.

Flyget gick på utsatt tid och vi passade på att prova en norsk öl på planet.

Flygresan gick snabbare än utsatt tid och efter att ha kuskat på flygplatsbuss och fått ut bagaget gick vi ut i ankomsthallen där en tjej stod med en skylt med mitt namn och guidade oss till vår chaufför. Tyvärr upptäckte Stefan i samma veva att han tappat sina solglasögon på planet, extra surt eftersom vi pratat om dem bara timmar innan hur de betalat sig och hur bra de varit...

Väl på plats på hotellet checkade vi in på Hotell Astoria och hotellportieren var en av få som direkt satte mitt namn och undrade om jag var finsk. Vi steg in på rummet varma och svettiga, men hade inte så mycket tid på oss att göra oss hemmastadda eftersom vi skulle på konsert. Så vi bytte snabbt om och gav oss ut för att leta efter en bit mat.

Vi hade ett ställe i åtanke, men det visade sig vara ett ställe där man beställde över disk och det var vi alldeles för varma för just då, så vi började traska iväg mot konsertstället istället som låg bredvid en stor park där även Zoot huserade, cirka tre kilometer från hotellet. Vi hoppades hitta något på vägen, men det var ganska ruffigt och oturistigt överallt så vi gick på tills vi såg parken och då vek vi av åt sidan där det såg ut att vara en större gata. Där hittade vi ungerska restaurangen Paprika och efter lite väntan fick vi ett bord inomhus där de hade AC, vilket just då var rätt skönt, även om det varit trevligt att sitta ute också. Vi beställde in varsin veteöl och Stefan tog en biffstek med krämig svamp, ris och kroketter och jag valde Kalv Paprikash som var kalvgryta med sourcream, paprika och bacon&ägg-dumplings. Det tog sin lilla tid att få maten, men den var väl värd att vänta på, köttet var riktigt fint (och rejält!).

Därefter drog vi oss mot klubben Dürer Kert där Skinny Puppy skulle spela, vilket avhandlas i ett eget inlägg här: Skinny Puppy på Dürer Kert

Konserten var kanon och en riktig upplevelse, men slutade långt efter midnatt och det var en bit att gå tillbaka dessutom, men det var glada tre kilometer och trots den sena timmen var det lugnt i stan.

När vi väl var tillbaka på hotellet igen var klockan närmare två på natten och vi var alldeles för trötta och varma för att ta oss över gatan för att handla vatten (vi var inte helt säkra på att det var en affär heller) så vi valde att dela på en flaska mineralvatten i minibaren istället + ett litet glas Pina Colada. Vi var väldigt tacksamma över en ovanligt bra AC på rummet också!

Vi somnade milt sagt stenhårt efter det!

6 juni

Vi tog en skön sovmorgon, men hann med att äta frukost innan matsalen stängde. Lite förvirrande upplägg, men rejäl buffé som så.

Vi gav oss iväg mot Donau i strålande solsken och gick över Erzsébet-bron, en av många broar till Buda-sidan där vi tog sikte på Gellértberget och Frihetsstatyn som slutmål. Fast först möttes vi av det tjusiga Gellértmonumentet med sitt vackra vattenfall.

Vi traskade upp, upp, upp längs med vindlande vägar längs med berget och det var väldigt vackert - och varmt. Tack och lov var det väldigt lummigt så det fanns skugga att hämta då och då, vilket var bra eftersom vi som vanligt inte hade något vatten med oss. 

Väl uppe vid statyn passade vi på att köpa vatten och naturligtvis njuta av den vackra utsikten över Budapest.

Därefter letade vi oss neråt igen åt andra hållet och väl nere igen passerade vi ett museum dedikerat första världskriget, därefter begav vi oss mot Budaslottet. Det betydde naturligtvis mer promenad uppåt i det vackra vädret. Väldigt vackra miljöer även här och imponerande att de lyckas hålla gräset så pass grönt. Här fanns även en rulltrappa och sista biten var det faktiskt en hiss tillgänglig. Även här var utsikten väldigt vacker och gav en fantastisk möjlighet att fota Pest-sidan.

Tyvärr var linbanan stängd denna dag, så vi kunde inte åka ner med den som vi hoppats på, men det var kul att se den åtminstone. Senare under resan såg vi köerna till den, så det var antagligen lika bra. :)

Som alltid när man går mycket på höjden är det maffigt att se var man befunnit sig nyss och att se Frihetsstatyn långt borta var en liten kick, påminde om vår galna promenad i Edinburgh.

Så småningom började vi snirkla oss neråt igen, inte så lätt som det låter och vi mötte faktiskt två äldre amerikanskor på vägen upp som hade problem att hitta ner och inte gillade att det var fotvägen som verkade gälla (rulltrappan gick bara upp). Men vi hittade vår väg ner och vi tog oss över till Pestsidan igen via Kedjebron. Vacker bro som så, men den slår ju inte Karlsbron i Prag direkt. :)

Klockan hade nu passerat ett och magarna knorrade och vi var dessutom rejält varma av sol och vandring, så vi traskade bort till Hard Rock Café för det obligatoriska besöket där. Vi beställde in varsin stor öl + vatten och det var gudomligt att få i sig!

Ett gulligt litet Hard Rock Café som trevligt nog hade ett kyl urval av World Tour burgers, så jag passade å att testa New Dehli-versionen, en vegetarisk kikärtsburgare med mycket smak och som satt som en smäck i värmen. Stefan körde på deras kycklingpasta, som såg extra smarrig ut med bitar av ungersk korv i.

Vi övervägde först att ta efterrätt, men det hade vi inte riktigt plats för, så vi körde på varsin rejäl drink istället (det har blivit en ritual att samla på Hurricaneglasen på de platser vi besöker) och servitören sken upp som en sol när jag beställde det.

När vi väl druckit upp var han snabb att erbjuda nya, fast i vanliga glas då och hade han fått bestämma hade vi stannat kvar ännu längre. :) Men även om det var trevligt att sitta där hade vi ju mer att uppleva, så efter att ha betalat notan och shoppat lite i shoppen gav vi oss ut i värmen igen, kring halv fyra.

Vi gjorde det obligatoriska besöket i souvenirshopparna och jag skrattade lite åt de absurda priserna jämfört med vad jag sett i vanliga affärer, men det är ju så det är. :) Vi klippte till på den obligatoriska kylskåpsmagneten + en söt paprikasouvenir till mamma.

Därefter strosade vi tillbaka till hotellet, fast innan dess stannade vi till på en affär och handlade vatten. Två rejäla tvålitersflaskor för under 200 HUF (= 6,40 kr) och bad om en hink is vilket vi genast fick. Vi passade på att softa lite på hotellet och drack upp resten av Pina Coladan + mängder av vatten på det.

Halv sex gav vi oss ut i solskenet igen och nådde så småningom Jonas Craft Beer House som Stefan kollat upp innan. Ett hippt ställe vackert beläget vid Donau, men precis när vi anlände började det regna lite så vi gick in i baren. Vi stirrade på skylten ovanför baren och var mest förvirrade (denna ungerska...) så jag frågade en av tjejerna i baren vad som faktiskt var öl och hon förklarade att det var det som stod i mitten. Lite komiskt i sig när det utger sig för att vara ett ölhus, vi är ju vana vid ställen som Mikkeller med gediget ölsortiment och ölen i fokus framförallt. Vi valde i alla fall en öl som hon rekommenderade (Golden Haze tror jag den hette) och satte oss vid ett bord. Där stod en skylt såg vi efter ett tag som vi antar betydde att det var reserverat, men det var ingen som jagade bort oss just då. Däremot hade regnet nu avtagit så vi flyttade ut på uteserveringen, betydligt skönare! Vi drack ett par öl till, under viss förvirring - Stefan höll på att få whisky istället.

Klockan passerade åtta och magarna började knorra igen, så vi begav oss mot den argentinska restaurangen Pampas som Stefan kollat upp innan. Trevlig lokal och det kändes "dyrt" så vi beslutade oss att ta det på kortet för säkerhets skull. Stefan beställde en maffig stek på 320 gram med tillbehör och jag testade deras Gaucho steak som bestod av oxfilemedaljonger, svampsås och ostfyllda, friterade potatisar. Väldigt gott! Stefan var av förklarliga skäl mätt, men jag ville testa deras cheesecake och för första gången i historien delade vi på en efterrätt! När notan väl kom in var jag så mätt och nöjd att jag höll på att ge dricks ovanpå serviceavgiften, men den vänlige servitören påpekade detta. De fick ändå lite extra dricks i slutändan. :) Jag loggade in på banken dagen därpå och insåg att vårt skrovmål bara kostat 700 kr, det kändes verkligen inte farligt.

Vi strosade runt lite i natten och letade efter någon pub att avsluta kvällen på och hamnade på en pyttelitet ställe med en suspekt övervåning där ett par höll på att bekanta sig med varandra rejält. De gick när jag kom upp för trappan. Toalett fanns inte heller och Stefan var i behov, så vi valde att gå efter en öl och istället handla några Kozel på flaska i en affär och ta med upp på rummet. Påsar blev vi aldrig kloka på var man hittade, om det ens säljs. En återkommande trend för övrigt.

Vi satt i sängen och sippade på vår Kozel och drack upp vår Bacardi Mojito innan vi gav upp för natten.

7 juni

Efter ännu en sen frukost gav vi oss åter iväg mot samma park (Városliget = Stadsparken) som på måndagen, fast det här gången för att besöka Budapest Zoo. Det visade sig vara klurigare än vi trott att hitta ingången, både karta och GPS visade mittpunkten snarare än ingången. Tur i oturen sprang vi i samma veva på Hjältarnas torg utan att vara beredda på det.

Det var stor förvirring när vi följde min telefons anvisningar och jag precis skulle säga att vi hade 800 meter kvar åt höger då ingången dök upp på vänster sida. :)

Väl inne på Zoo började vi med att titta på fina bonsaiträd i den japanska trädgården. Därefter besökte vi världsdel efter världsdel, kul upplägg. Fast i ärlighetens namn snurrade vi runt en hel del och såg vissa hägn tre-fyra ånger, det blev lite förvirrat vid det stora berget i mitten och man fick gå tillbaka för att se det man missat. Det var dock inte bara till en nackdel, i många fall fick vi bättre bilder andra varvet, i synnerhet på lejonen som sov första gången vi såg dem, men som satt upp andra gången vi passerade.

För en gångs skull hade jag fått med mig mitt zoomobjektiv och vi fick en hel del coola bilder.

Klart sötast var absolut vombaten, har nog aldrig sett en vombat så nära inpå innan. Vi fick ingen riktigt skarp bild på den lille rackaren eftersom han rusade runt i solen, men han var bedårande. :)

Överlag var det ett fint och välskött Zoo där man kom oväntat nära en hel del djur. Vi fick även se två isbjörnshanar hångla loss och två stenbockar försöka idka kärlek (i alla fall den ene av de två hanarna). Även ett gäng ödlor var på friarstråt, mycket gaykärlek i luften. :)

Dagen innan hade vi spekulerat i hur lång tid vi skulle vara där och jag hade gissat på två timmar vilket Stefan trodde var för mycket. Sanningen visade sig vara det dubbla... Då ska läggas till att vi varken pausade för dryck eller mat.

Innan vi lämnade Zoo köpte vi det obligatoriska mjukdjuret och i det här fallet var det rätt givet att det fick bli en vombat. Någon påse hade vi dock inte och min väska var redan full eftersom jag hade kameran med zoomobjektivet på, så han fick sticka ut.

Halv fyra(!) satt vi äntligen på en restaurang, Robinson jättefint belägen på en ö i den konstgjorda sjön i parken. Köket stängde fyra, men det var inga problem och vi beställde båda pasta som var hur god som helst. Stefan åt Maccheroni, pasta i tomatsås med kyckling och jag njöt av tryffeldoftande linguine med Angusstrimlor. Jättegott och väldigt trevligt ställe. Vi hade naturligtvis kunnat stanna och dricka något mer eftersom baren var fortsatt öppen, men vi kände att vi behövde ta oss tillbaka, parken ligger som sagt tre km bort.

Det slog mig att vi hade puben ParaNoir Pub på vägen som Stefan letat upp innan vi åkte och som vi passerat redan på måndagen, fast då var den inte aktuell. Vi styrde stegen ditåt och det var ett trevligt ställe för oss som gillar skräckfilm och vi blev trevligt bemötta av tjejen i baren. Vi tänkte först bara ta en öl, men det blev fler och fler eftersom de dessutom spelade bra musik.

På vägen tillbaka till hotellet handlade vi på oss mer öl, Kozel på burk. Inga påsar och den enda väska vi hade var min handväska som redan var sprängfylld. Det slutade med att jag fick hänga kameran om halsen och ta vombaten under armen.

Kozeln slängde vi in i minikylen och vombaten fick krypa ner i sängen. Själva gav vi oss ut på nytt för att besöka en annan pub som Stefan kollat upp, Whiskers Cat Pub. Som namnet antyder är det en pub med katter och vi hade sett bilder på den innan och trodde det var typ ett hippieställe, men puben i sig är jättefin och tjusig! Katterna bor på övervåningen och man kan ta sin öl och knalla upp och hälsa på dem. När vi kom var där redan två sällskap och de tre katterna Pikachu, Luna och Yoki var framme. De hade ett hål i väggen där de antagligen hade sin låda och mat, väldigt fiffigt! Det fanns även glastunnlar ut över puben om de ville kika på gästerna :)

Efter ena sällskapet gått ner kom Pikachu (Cornish Rex) och resolut hoppade upp i Stefans knä och gottade ner sig. :) Han är tydligen knäkatten av de tre och han gav inte upp Stefans knä under tiden vi var där. Vi fick hälsa på alla tre katter och det var riktigt mysigt. När ölen var slut valde vi dock att flytta ner. Vi tog några öl till och det var verkligen en mysig pub.

Halv elva insåg vi att vi inte ätit något på länge och vi funderade lite på vart vi kunde gå så pass sent. Efter ett tag valde vi att testa ett snabbmatshak precis vid hotellet och Stefan mumsade på vad han hävdar var en fantastisk gyros och jag åt en smarrig pizzaslice. 700 HUF alltsammans vilket är drygt 20 kronor.

Vi var fortfarande redo för mer så vi provade på puben Ördög Sarok som låg mittemot hotellet och där det bara var ungrare (överlag gällde det alla ställen vi var på, stökiga turister slapp vi helt). Inget deluxeställe, men helt ok som ölhak. Vi provade på några ungerska öl, en del bättre, en del mer blaskiga och Stefan hittade ett Metallica-flipper i ett hörn som vi roade oss med.

Halv ett insåg vi att vi behövde mer mat och vi stack tillbaka till Pizza King Express och klippte till på fyra pizzaslicar (800 HUF) och knallade upp på rummet och njöt av dem plus varsin Kozel. Den orkade vi dock inte dricka upp i slutändan, John Blund kom och hämtade oss båda och det var lika bra det. :)

8 juni

Sista dagen i Budapest och den här gången var vi tidigare på frukosten och det var helt annat, plötsligt fanns det dukade bord och stora tallrikar att tillgå. :) Planen för dagen var annars att prova på en "Hop On Hop Off"-buss för att se Parlamentet från Buda-sidan och lite annat och framförallt att slippa gå lika mycket.

Vi har aldrig testat sådan buss innan och lär inte göra det igen heller. Bussen som körde den rutten vi ville åka var sen och det var varmt och stressigt att stå och vänta eftersom trafiken var helt galen på grund av något vägarbete. När bussen väl kom var dessutom alla fönstersäten redan upptagna och det var tak på bussen så det var nästan omöjligt att ta några kort. Inte för att det hade varit enkelt ändå, bussen ryckte och krängde så mycket att det ändå inte gick. Till på köpet var det en ungersk skolklass med på bussen (de hade tagit alla fönstersäten) och de tjattrade oavbrutet och tittade knappt ens ut, ganska irriterande. Men vi fick i alla fall se Parlamentet till sist, även om det var svårt att få något bra kort på det.

Kring halv ett klev vi av och strosade på egen hand och passerade bland annat Budapest Eye och en mängd statyer och fontäner. Som vanligt när vi är på resande fot stämde inte väderprognosen nämnvärt heller, det skulle vara svalare denna dag, men det märkte vi inget av. 

Vi gick ner till Frihetstorget där vi även hittade den lite bisarra Ronald Reagan-statyn.

Kort därefter var det läge för att äta lunch och vi hittade en trevlig italiensk restaurang Da Mario där vi satte oss och njöt av kall öl, vatten och pasta. Stefan åt en lasagne och jag åt pappardelle med porcini (karljohansvamp). Löjligt gott! Överlag var där väldigt mycket italienare som åt, vilket kan ses som ett gott tecken. Vi avlutade med varsin espresso och efterrätt, Stefan åt sin livs bästa chokladsufflé och jag mumsade på en pannacotta med skogsbär. 

Efter det gick vi mot Parlamentet och det är onekligen en pampig byggnad. Hela området i sig är pampigt och det känns som att det är monument överallt. Vi hade lite roligt åt de två stackars vakter som gick runt, runt, runt en flaggstång i full mundering i denna hetta. 

Vi fortsatte uppåt för att hitta Columbostatyn som Stefan sett från bussfönstret och efter ett tag hittade vi den. Jag råkade även se en temperaturmätare som bekräftade vad vi redan visste.

Stefan hade koll på att det fanns ett flippermuseum i de här trakterna och vi hade kollat upp det på min telefon och visste att det öppnade först klockan fyra. Men vi letade upp det och konstaterade att det var mindre än en timme till öppning, så vi fortsatte uppåt på jakt efter en pub där vi kunde ta en öl medan vi väntade.

Vi hamnade på Patko Bandi och satt där och vilade fötterna och fuktade strupen tills det var dags att gå tillbaka.

Det visade sig att flippermuseet tillät fritt spel på alla de flipper de hade, och det var en hel del! 130 stycken närmare bestämt! Jättekul att få leka runt ett tag och riktigt häftigt att få se de allra äldsta.

Därefter strosade vi tillbaka genom staden och besökte ytterligare någon souveniraffär + att jag hittade en mataffär där jag kunde köpa paprika för betydligt billigare penning än i souveniraffärerna.

Tillbaka på hotellet funderade vi lite på vart vi ville gå härnäst. Vi hade lite olika alternativ, men vi hamnade i slutändan på en engelsk pub och åt Fish 'n' chips... Det var inget fel på maten i sig och ölen var god om än "dyr" jämfört med tidigare ställen. De spelade trevlig synthpop från 80-talet också. Men när solen försvann blev det kallt att sitta ute och även om de hade en mysig interiör valde vi att gå tillbaka.

Vi handlade på oss öl i en affär, passade på att prova några olika sorter. Åter igen ingen påse att tillgå, så vi fick improvisera och kånka bäst det gick. Vi pressade in dem i hotellrummets lilla kyl och gav oss ut igen.

 Vi provade åter stället mittemot hotellet, men Kozeln var ljummen och det var varmt därinne så vi valde ganska snart att ta oss tillbaka till rummet och sippa på våra köpta öl istället. På hotellrummet var det svalt av AC:n och vi satt under varsitt täcke och drack god öl och skrattade åt en rysk version av David Letterman på TV.

När all öl var uppdrucken i stort sett var det dags att sussa och ladda för hemresan.

9 juni

8:45 kom transferbilen och hämtade oss, och vi skippade frukosten, även om det funnits tid. Vi var rätt så mätta på frukostbuffé vid det här laget. Istället åt vi "frukost" på Burger King på flygplatsen efter smidig incheckning. Vi struntade i tax-freen eftersom vi inte ville kånka på en massa extra och tur var det eftersom folk som vanligt gått all-in på handbagage.

Vi lyfte på utsatt tid och åter igen gick flyget snabbare än beräknat. Även på Kastrup gick det ovanligt smidigt med både väskor, biljettköp och tåg. Väl i Hässleholm var det 40 minuter till bussen skulle gå till Hästveda, vilket är helt ok. Sedan drog vi våra väskor över Karlavägen hela vägen hem och vi packade snabbt upp det viktigaste, förde över alla bilder till min dator, tog varsin välbehövlig dusch och så satte vi oss i bilen till Ronneby för att hämta hem katterna. Där väntade mamma med mat och öl och vi hade en trevlig kväll tillsammans. Dagen efter körde vi hem igen med katterna och drösade ner i soffan. Det tar på att åka på semester. :)