torsdag 25 juli 2013

Lita Ford (+support Diamond Dawn)

Vi fick ett plötsligt infall att åka och se Lita Fords spelning på KB i Malmö, semestertider och allt och det är alltid kul att vara i Malmö (och vi hann ju även påpassligt med lite bio innan).

Jag har en lite förkärlek till den här typen av spelningar, det är inte så stort, man kan handla öl när man vill och man ser bra var man än befinner sig. Medelåldern här var rätt hög också så det var inget tal om trängsel framför scenen, även om vi valde att stå och hänga vid ett bord (skönt att ha ölen någonstans, haha).

Först ut var förbandet Diamond Dawn från Göteborg. Jag är som bekant en hatare av förband, men ibland kan även jag se charmen i det och det här var ett sådant tillfälle. Upp på scenen rusar en bunt unga grabbar i tidiga tjugoårsåldern med en härlig attityd och en kärlek för 80-talsrocken som jag inte sett sedan just 80-talet! Sågaren ser ut som en ung Alexander Nilsson (TV-kocken) och när han även presenterar sig som Alexander på klingande stockholmska blir jag full i skratt. Men grabbarna gör ett förbaskat bra jobb och ska ha en eloge.


Sedan är det dags för damen i rött, Lita Ford, att äntra scenen och det gör hon med bravur. Hon lirar en röjig cover på "The Bitch is Back" som Elton borde vara stolt över, den är som skriven för henne! Det är en ösig, kärleksfull rockspelning och hon byter gura med jämna mellanrum och visar hur man är en äkta rocker. Det är en blandad kompott av hennes hits och även "Cherry Bomb" från Runaways-tiden minsann.



På slutet kastar hon ut kvarvarande plektrum till publiken, inser att de tar slut innan högersidan fått så hon ber en av bandmedlemmarna att hämta fler så att alla ska få. Det är något oerhört charmigt över det och jag bara älskar den här typen av spelningar! Arenarock i all ära, men det här är en betydligt intimare upplevelse. Sedan ser kvinnan oförskämt fräsch ut också för sin ålder! Way to go, Lita!

Låtlista:
1) Your Wake Up Call
2) The Bitch Is Back
3) Hungry
4) Relentless
5) Living Like a Runaway
6) Gotta Let Go
7) Devil in My Head
8) Back to the Cave
9) Can't Catch Me
10) Drum Solo
11) Under the Gun
12) Cherry Bomb
13) Black Leather
14) Close My Eyes Forever
15) Kiss Me Deadly

Dumma mej 2 (Despicable me 2)

Om man gillade första filmen och i synnerhet alla minions så är denna uppföljare närmast ett måste. De går fullkomligt bananas i tvåan och jag hör till deras fans så jag skrattade emellanåt så att jag gurglade.

Naturligtvis är det en uppföljare och det betyder alltid att det blir aningens mer urvattnat, men jag måste säga att den överträffade mina förväntningar en hel del. Jag gillar den kvinnliga karaktären, döttrarna är sockersöta utan att vara läskiga och Gru är Gru.

Sedan är naturligtvis storyn lite banal, men det döljer man fint bakom alla gula gubbar som fullkomligt äger skärmen. Även ett stort plus för rösterna, Steve Carrells ”öststat”-dialekt är rolig utan att vara hånfull eller fånig, vilket jag gillar skarpt!

Tre gula och en halv lilahårig minion av fem möjliga. :)

onsdag 10 juli 2013

Iron Maiden - Maiden England tour (+ Paul Di'Anno på Lilla Torg)

Maiden, Maiden, Maiden! Jag ska direkt erkänna att jag inte är det stora Maidenfanet. Jag har vuxit upp med deras musik som alla andra 70-talister, men de har varit vid sidan om och jag har aldrig ägt en skiva eller direkt lyssnat på dem. Det betyder inte att jag inte kan räkna upp en uppsjö av deras framgångar, så stora är de ju. Och de har en sångrepertoar som är imponerande. Så att hänga med på konserten med Stefan som lyssnat på dem sedan barnsben var inte så mycket att fundera på, och jag har lyssnat in mig på dem genom åren tack vare honom. JDagen börjar dock på Lilla Torg i Malmö dit vi letat oss för att hitta ett café att sitta och softa på. Döm om vår förvåning när vi ser affischer med Paul Di'Annos namn på och att han ska spela gratiskonsert där inom en timme. Paul är originalsångaren i Iron Maiden och naturligtvis vill vi inte missa det så vi sätter oss på caféet och väntar. Paul är numera en gammal, skröplig man som behöver hjälp upp på scenen, men väl där förvandlas han till något helt annat och river av gamla Maidenlåtar med sådan frenesi och glöd att jag imponeras. Scenen är liten och ljudet kasst, men vad gör det?

Låtlista:

1) Sanctuary
2) Purgatory
3) Wrathchild
4) The Trooper
5) Murders in the Rue Morgue
6) Transylvania
7) Remember Tomorrow
8) Drum Solo
9) Marshall Lockjaw
10) Killers
11) Phantom of the Opera
12) Running Free


Efter en timmes ös med Paul beger vi oss bort mot Stadion och sambon placerar sig framför scenen, medan jag inser att mina fötter inte pallar att stå där genom två trista förband (Voodoo 6 och Sabaton) så jag ställer mig vid sidan om. När första förbandet börjar spela är jag inte direkt intresserad, utan strosar mest runt och förbannar påfundet med förband.

Efter att ha mött upp Jenny och Per som också ska se konserten på håll är det dags för Sabaton att bröla igång, varpå vi tar en öl i öltältet i stället. Köerna där är lååånga och det är ont om plats och ljudet bedrövligt, varpå man blir lite orolig för hur Maiden ska låta.

När de väl äntrar scenen låter det först lite skumt under första låten, men de lyckas justera det hyfsat snabbt och därefter är det en enda lång uppvisning i arenarock. Bruce Dickinson är oförtröttlig och springer omkring som en galning låt efter låt och hoppar och skuttar och gör sina klassiska utfallssteg och lyckas sjunga på det. :) Klart imponerande att se. För att vara ett band som turnerat så mycket som de har gjort är jag lyrisk över hur väl de fortfarande framträder på scen, antingen ÄLSKAR de att uppträda eller så spelar de sina roller med bravur, oavsett vilket gör de ett jädrans bra jobb, spelar OERHÖRT tajt tillsammans och är värda alla superlativer. Bruce Dickinson gör många klädbyten också skojigt nog och det är mycket som hinner hända på scenen under kvällen och jag ångrar mitt val av plats. :)



Låtlistan är jag fel person att skriva om, men jag noterar att jag ryser av välbehag under "Seventh Son of a Seventh Son", som för mig var kvällens bästa låt, tät följd av "Phantom of the Opera". För att vara mer ärlig mot Iron Maiden följer här istället Stefans betyg, låt för låt (5 är max):

1) Moonchild - 3
2) Can I Play with Madness - 4
3) The Prisoner - 5
4) 2 Minutes to Midnight - 3
5) Afraid to Shoot Strangers - 2
6) The Trooper - 4
7) The Number of the Beast - 4
8) Phantom of the Opera - 5
9) Run to the Hills - 2
10) Wasted Years - 3
11) Seventh Son of a Seventh Son - 4
12) The Clairvoyant - 4
13) Fear of the Dark - 5
14) Iron Maiden - 4
Encore:
15) Aces High - 4
16) The Evil That Men Do - 3
17) Running Free - 3

Tajt, ösigt och bra!