The Machinists Reunited tour 2022

 

Dags att se två av våra gamla hjältar på - för oss - en ny plats i Malmö. 

Så vad passar väl bättre än att starta Malmö-vistelsen på en för oss ny bekantskap i restaurangvärlden? Vi hade bokat plats på KOL & Cocktails och tog tåget ner i vackert sensommarväder och checkade in på Elite Hotell Savoy.

Väl på plats hade vi en dryg timme till bokningen så vi satte oss på närliggande BrewDog och njöt av deras öl.

När det var dags att besöka restaurangen blev vi väl bemötta av personalen och även om de precis öppnat fylldes det snart på med folk. Vi beställde in tjeckisk öl och varsin förrätt, en charkplatta för min del och Stefan testade bruschettan. Mycket gott och väl tilltagna portioner. Till huvudrätt körde Stefan på T-bone och jag tog ryggbiff. Mycket bra alltsammans och utan tvekan bästa köttet för i år (antagligen längre tillbaka än så). 

Vi avrundade med varsin drink eftersom vi var proppmätta och de var väldigt smakrika och straka - som drinkar ska vara. Det var en riktig trevlig restaurangupplevelse från start till mål och extra plus för den trevliga servitrisen som verkligen fick oss att trivas och känna oss som hemma. Sist jag kände samma välkomnande var på Griffin Steakhouse i Stockholm.

Konserten var på Plan B, som sagt ett ställe vi inte besökt innan och som ligger en liten bit ut mot Rosengård till. Läser man om stället på fel forum så kan man tro att man behöver skottsäker väst för att ta sig dit, men som vanligt är det väldigt överdrivet. Men det kan vara lite klurigt att hitta dit och det ville vi inte chansa med, så vi hade planerat att ta taxi dit oavsett. Jag har många "spännande" erfarenheter av Malmö Taxi, och den här dagen hade jag bestämt mig för att prova en taxi-app för att se om det kunde vara ett sätt att enklare fixa en bil, i synnerhet när vi senare skulle tillbaka. Så när drinkarna var slut bokade jag en bil och döm om min förvåning då appen talar om att en bil är på väg och anländer om två minuter utanför restaurangen. Så Stefan går ut och möter upp den medan jag betalar notan och en ovanligt trevlig chaffis kör oss ut till Plan B, visar vart vi ska gå och priset är förbestämt och trots att vi var lite sena så var det noll knussel. Redan här kändes det som att vi vunnit på Lotto. 

Väl på plats möts vi av ett charm-ruffigt ställe som för kvällen kombinerar en Death Metal festival med "vårt" evenemang, så det är svartklädda människor lite överallt och en skön stämning. Enda skillnaden är bandtröjorna + frisyrerna (beroende på ålder). Personalen som ger oss armbandet är på glatt humör och det är väldigt avslappnat och okomplicerat och ingen blev väl helt klok på vad armbanden faktiskt betydde, men det är sak samma. Vi hittade Andreas och Jan ganska omgående och satte oss med dem och drack ett par öl innan första bandet skulle upp på en av scenerna.

Första bandet ut var Tension Control, ett tyskt EBM band som låter klassisk EBM ala gamla Nitzer och liknande. Helt OK som förband, kanske inget jag kommer lyssna så mycket mer på. 

Därefter var det dags för Priest, speciellt inbjudna för Sverige. Det är ett band som jag inte alls lyssnat på (ärligt talat av ointresse) och det är bara helt enkelt inte min kopp te vare sig live eller på skiva, så jag var väl inte direkt överväldigad av framträdandet. Stefan var inte heller begeistrad, han tycker det mesta är snott av bättre band. Men de har sina fans och för dem var det säkert kul, jag har inga problem med det. Jag undrar hur sångaren överlevde i masken?

Nu var jag nämligen oerhört varm själv (det var som sagt sensommar ute och lokalen var glödhet) så jag satte mig ute igen, nu med bästa Nina och drack öl och umgicks under större delen av FLA.s framträdande. Skrattade gott åt att tjejen i baren utomhus fick psykbryt på alla ofungerande tappar och gav mig alla flasköl jag ville ha utan att bry sig om pris. 

Efter ett tag ser jag även min man strosa förbi med ett leende på läpparna och han kommer från en av Death Metal-scenerna, vilket vi har väldigt roligt åt. Han gör oss också sällskap och det är helt enkelt en skön upplevelse att sitta där och babbla och dricka god öl med likasinnade från två "läger" omkring sig. Det är värt inträdet i sig. 

FLA och Bill Leeb är annars min självklara favorit i line-upen, men jag har sett honom live på senare år och ärligt talat är det inget liveframträdande som ger så värst mycket. FLA för mig är ett skiv-band i första hand + att jag såg dem under Hardwired-turnén då det var lite mer "action". Men med det sagt såg jag slutet av spelningen och njöt, det är alltid kul att se den gode Bill trots allt.

Sist ut var Die Krupps och om Bill är lite tråkig att se live är det raka motsatsen med Jürgen Engler. Jädrar så han öser på! Jag har faktiskt inte sett Die Krupps live innan (av många olika anledningar) och det känns bra att ticka av den boxen, om än många år försent. Stefan stod naturligtvis längst fram och röjde som han brukar, själv höll jag mig till sidan för att kunna smita iväg och hämta öl då och då.

Foto:  Gianluca La Bruna

Summerat var det en lite oväntat gemytlig kväll med bra musik, trevliga bekanta, mängder av god öl, avslappnad stämning och en skön känsla av tillhörighet. Plan B som ställe tyckte jag mycket om, inga skitnödiga ordningsvakter, ingen divig personal - en väldigt laid-back atmosfär som passar stället och musiken. 

Och som om inte det vore nog så när vi väl ska tillbaka igen så funkar taxiappen lika bra igen, det tar två minuter innan taxibilen står där och en ny, trevlig chaffis plockar upp oss och kör oss för samma fasta pris till hotellet där vi somnar ganska omgående med varsitt leende på läpparna.