Det är något speciellt över Laibach. Jag har sett dem ett antal gånger (detta är min femte gång) och det är aldrig samma konsert - skönt nog. Laibach är ett av få band som varierar låtlistan REJÄLT (ofta från dag till dag) och som aldrig riktigt spelar de låtar man tror. Denna konsert var inget undantag, den enda stora så kallade "hitten" var avslutningsnumret Life is Life som övergick till tyska versionen Leben Heisst Leben. Det betyder naturligtvis inte att vi inte bjöds på låtskatter, Laibach har ständigt förmågan att förnya sig och jag är personligen förtjust i senaste albumet "Spectre" där Mina Spiler fått ta rejält med plats och jag tycker hennes röst ger en skön kontrast till Milan Fras avgrundsmuller. Det är också något befriande med band som inte räds att ta upp andra låtar än de mest spelade.
Första gången jag såg Laibach live var under Nato-turnen och då var det militärism på hög nivå med två manliga trummare på var sida scen och det var aggressivt och galet på samma gång (typiskt Laibach om man så vill). Nästa gång jag såg dem var WAT-turnen och de manliga trummisarna hade bytts ut mot två kvinnor och tonen hade - om än fortfarande aggressiv - ändrats något och så där har det fortgått genom åren och inget album är det andra likt. Min personliga favorit är nog tredje konserten jag såg, vilket var trettioårsjubileumet, för att de spelade ovanligt mycket från de allra första alstren och att de faktiskt log på slutet och bugade. Laibach är ju annars mer av ett coolt scenframträdande än ett typiskt konsertband, vilket onekligen passar dem som hand i handske. Förra året såg vi Spectre tour, och åter igen hade tonen ändrats en hel del och eftersom jag gillar albumet var det var en skön upplevelse (bortsett från den trista publiken).
Konserten brassar igång på utsatt tid med den maffiga "Olav Tryggvason Poem" liksom på Spctre Tour och fortsätter sedan trevligt nog med några spår från WAT, bland annat "Now you will Pay" (Barbarians are coming) som jag inte tror vi hört live sedan den turnen? Tyvärr har jag ingen exakt setlist och var själv för upptagen med att njuta för att komma igång exakt vad som spelades när. :)
Den här turnen är annars kallad efter Sound of Music, och efter den obligatoriska pausen släppte de loss fyra covers från musikalen: Do Re Mi, Edelweiss, Sound of Music och My Favourite Things. Det är svårt att beskriva dem - jag kan egentligen bara benämna dem som "Laibach".
Överlag är hela konserten väldigt mycket "Laibach", det är en salig blandning av skärmbilder som flimrar förbi, den elektroniska rösten är så klart där och talar om att den älskar oss som publik, Milan och Mila sjunger som om de mässar till oss och som vanligt är det upp till oss själva att tolka allt. Men det känns genomtänkt, trots att jag egentligen inte riktigt vet hur de menar med allt. Ta bara slutet då de gått av scenen och skärmarna visar några klipp från Nordkoreakonserten, väldigt roligt och galet i sig, men vad de riktigt ville med det vete katten. :) Roligt var det i alla fall, i synnerhet nordkoreanerna som höll för öronen. :)
Jag vill slutligen lyfta fram en väldigt bra dansk recension av konserten som faktiskt beskriver den nästan prick på hur jag själv upplevde den och som är betydligt bättre än den här texten. Det är svårt att skriva eget när jag redan läst det jag ville säga. :) Något som jag t ex verkligen håller med om är hur aktuella deras låtar är i dagens oroliga samhälle. Det gör att konserten känns både högaktuell och lite melankolisk samtidigt som deras sköna svarta humor ändå lyser igenom hela tiden.
Kort sagt, det var en väldigt bra och intressant konsert än en gång och en ny Laibachupplevelse till minnesbanken och jag lär stå där på nästa konsert igen om det blir någon mer.
En extra eloge till lokalen i Koncerthuset också, allt från ljud till scengolvshöjd var verkligen tipp-topp. Det var även skönt att publikhavet verkade bestå av gamla trogna fans som vet vad de ser på, det gör det så mycket angenämare.
En liten slutnot också, hemfärden genom två idiotiska gränskontroller tio minuter dem emellan satte liksom pricken över i gällande absurditeten som råder i världen idag och vem kan ackompanjera det bättre än Laibach?
----------------
Lite bilder från resan i sig:
 |
| Lunch på Jensens Böfhus |
 |
| Hotellhäng |
 |
| Cool kille! |
Innan konserten passade vi på att njuta av middagsmenyn på Koncerthuset, rekommenderas varmt!
Vår vana trogen slutade kvällen på Old English Pub. :)
