Det började dock tumultartat med att Sputnik blev akut sjuk och allting som vi planerat fick stuvas om och mina snälla föräldrar fick ila till Hästveda istället för att vi åkte till Ronneby med katterna.
På söndagen, efter tråkigt besked från veterinären, skjutsade mina föräldrar in oss till Hässleholm eftersom vi hade bokat rum i Köpenhamn på Scandic Webers för att slippa stressa till flyget dagen därpå.
Vi hade tänkt fira Stefans födelsedag, men det blev ganska avslaget av naturliga skäl. Men vi gjorde det bästa av det och åt varsin smarrig burgare på Hard Rock Café och Stefan slog till på en stor Pina Colada och jag tog en lyxig milkshake till efterrätt. Utan att riktigt tänka till valde vi extra stora, vilket innebär att glaset ingår. Inte helt genomtänkt när man ska flyga till Amsterdam dagen därpå, men det kändes synd att lämna dem också. Min milkshake väckte stor nyfikenhet hos ett gäng amerikanska damer också, den ser verkligen smarrig ut och var förvånansvärt på bettet alkoholmässigt!
Därefter slank vi in på Vesterbro Bryghus, det var ju söndag och rätt lugnt och skönt i Köpenhamn och vi testade bland annat deras Amber som var riktigt trevlig.
Vi avslutade kvällen på hotellet med lite Tuborg och snacks framför TV:n.
Dag 1: Måndagen 6 juni
Dagen efter var det dags att ta sig till Kastrup och eftersom klockan inte var så mycket + att vi ätit frukost på hotellet passade vi på att ta varsin smoothie + espresso på Joe and the Juice innan flyget avgick.
Allt var i tid och väl uppe i luften råkade vi se att de hade ett speciellt Mikkeller-öl enkom för SAS som vi naturligtvis ville testa. Mycket mer hinner man inte med på så korta flygningar och innan vi visste ordet hade vi landat på Schiphol före utsatt tid.
Vi hittade även transfer-minibussen ganska omgående och hade turen att komma med som sista två passagerare in till centrala Amsterdam. Trafiken inne i Amsterdam var helt galen, det var cyklar, bilar, gångtrafikanter, skotrar och spårvagnar i en salig röra och vi var helt övertygade om att bussen skulle köra ihjäl minst en cyklist innan vi anlänt till hotellet. Han var bra nära, cyklisten tog emot sig mot motorhuven, men flinade bara och cyklade vidare.
Väl framme på hotellet The Hoxton såg det först väldigt anspråkslöst ut från utsidan och jag var inte ens säker att vi kommit rätt, kändes mer som en hipp restaurang, men Stefan såg receptionen och det var bara att anmäla sig. Personalen var urtrevlig och mån om att berätta om allt som ingick. Gratis vattenflaskor så mycket man ville, gratis mjölk på rummet, gratis internationella samtal en timme om dagen och en liten frukostpåse som ingick i priset och som hängdes på dörren det klockslag man önskade. De hade även typiskt minibarsortiment till försäljning i receptionen (öppen dygnet runt) och till inköpspris.
Väl på rummet fick vi en chock över hur stort det var! Sängen såg ut som en stridsvagn och toaletten kunde man få in tio personer i utan problem! Väldigt fräscht och genomtänkt och hippt på det där mysiga sättet som vi bohemer gillar. Dessutom ingen äcklig heltäckningsmatta, utan rejält trägolv och en stor ullmatta under sängen. Dessutom en högeffektiv AC som stod på 19 grader.
Efter att ha tvättat av lite resdamm var det dags att ge sig ut bland kanaler och cyklar och se om vi kunde orientera oss. Dessvärre hade vi båda programmerat hotellets läge fel i huvudet så vi gick åt fel håll, vi trodde vi gick mot centrum, men i själva verket var det åt andra hållet. Det tog större delen av resan att vända tillbaka huvudet och utan kartor hade vi varit rökta.
Efter en timmes irrande var vi i alla fall lite mer med i matchen och magarna knorrade, så vi satte oss på en uteservering på en italiensk restaurang Trattoria Caprese och beställde deras sommarmeny + en öl från det lokala bryggeriet Brouwerij ‘t IJ. Efter att ha njutit av hembakat bröd och god tapenade kom första rätten in som var en fisk- och skaldjurssoppa. Tyvärr ringde min mobil precis i det läget och jag förstod att det inte bådade gott och mycket riktigt fick vi fatta det där hemska beslutet som alla djurägare fasar för. Det var plötsligt inte lika trevligt att sitta där, men vi svalde djupt och andades och fortsatte genom de olika rätterna.
Efter måltiden hade vi lokaliserat oss så pass att vi bestämde oss för att ta Madame Tussauds som vi redan köpt biljett till. Det var litet och väldigt lugnt och mycket fotomöjligheter för den som hade lust att spexa.
Därefter strosade vi lite längs med kanalerna mot hotellet till och vi valde att fortsätta kvällen i den mysiga hotellbaren där vi tog ett par öl och faktiskt skrev vykorten på en gång (inte likt oss).
Efter ett par timmars softande knorrade magen igen och eftersom restaurangdelen hade öppet fram till elva passade vi på att flytta oss dit och beställde båda veckans specialitet, hummerpasta. Riktigt, riktigt gott och mustigt, bilderna gör inte rätten rättvisa ett skvatt.
Vi kunde inte motstå efterrätterna heller, så klockan elva på kvällen smaskade Stefan i sig en Eton Mess (marängsviss) och jag en rejäl bit Tiramisu.
Vi avslutade med varsin drink (tror det är Pinecar Derby och Cafe con coco).
Sedan tog vi upp varsin liten Heineken på rummet, men väl nerbäddad i den sköna sängen var snart John Blund på besök.
Dag 2: Tisdagen 7 juni
Vi vaknade utvilade och redo för vår första hela dag i Amsterdam. Frukostpåsen hängde utanför och jag fixade oss varsin kopp snabbkaffe och det var en bra start på dagen. Precis lagom för att komma igång!
På agendan för dagen var först och främst Rijksmuseum som vi hade biljett till. Vi traskade iväg längs med kanalerna och hittade det ganska snabbt, en oerhört pampig byggnad både utvändigt och invändigt.
Nu är vi inga konstkännare, så vi traskade mest runt och kikade lite på det som såg intressant ut, men vi såg naturligtvis huvudattraktionen "Nattvakten" av Rembrandt där det också var mest folk,. Jag fascinerades framförallt av hur absurt stora målningarna från den perioden är!
Efter att ha avslutat med att se på vapenutställningen gick vi ut andra hållet och strosade i solskenet och letade efter ett bra ställe att inta lunch. Vi valde uteserveringen Small Talk där vi beställde in två kalla öl och varsin räksallad. Räkor var det sannerligen gott om!
Vi strosade vidare och siktade in oss på The Heineken Experience så att vi hade koll på var det låg, eftersom vi hade bokat en VIP tour kl 16. När vi väl lokaliserat oss igen, valde vi att inte gå iväg allt för långt och satte oss på en lokal bar på andra sidan kanalen och drack ett gäng Amstel och tittade på all galen trafik, folk och inte minst den stadiga ström stammisar som verkade hänga på just denna bar. Den enda turist vi såg var två unga killar som på kass engelska undrade vad något kostade och sedan drog vidare, bartendern var måttligt road.
Strax innan fyra tog vi oss över kanalen och in på Heineken Experience där vi möttes upp av vår guide Femke. Vi var 13 personer allt som allt och det var en ganska trevlig liten rundtur på museet med precis lagom mängd information och en hel del humor.
I VIP touren ingår även lite ölprovning i en bar som inte är tillgänglig för vanliga besökare och vi fick testa på fem sorters öl och fem sorters ost. Ölen var i ordningen Heineken, Amstel, Brand, H41 och Affligem. Vi tog dock en kort paus efter den tredje ölen eftersom en del i sällskapet började bli lite påverkade, bland annat de två unga kanadensiskorna som satt bredvid mig och även de unga amerikanerna bredvid Stefan. Vi fick gå ut på taket och se på den underbara utsikten innan vi fortsatte. Trevligt med öl och ostprovning i lugn och ro, men den nya ölen H41 var ärligt talat nästan odrickbar. Osten var desto bättre!
Därefter fick vi känna på hur det var att bli en ölflaska och VIP-touren avslutades med att vi fick varsin egen flaska med namnet på, charmigt! Efter det fick vi fritt blås till de interaktiva delarna, mycket i sportens tecken av naturliga skäl. Vi testade på lite Fifa på PS4 och jag lyckades göra självmål.
På slutet, som på alla ölmuseum, vankades baren och där var det rejält med ös! Vi intog våra två Heineken, sedan shoppade Stefan loss i shoppen. Han fick till och med en extra gåva som tack för att han handlat så pass mycket.
Kvart i tio började vi dra oss tillbaka mot hotellet, först hade vi tänkt leta upp ett ölhak av något slag efter att ha lämnat våra shoppingpåsar, men istället valde vi att åter inta hotellbaren och deras väldigt goda drinkar. Vi avslutade kvällen åter igen på hotellrummet med lite chips och Heineken och somnade gott.
Dag 3: Onsdagen 8 juni
Ny dag och planen för dagen var att besöka Artis Zoo. Vi traskade iväg strax innan tio och var på plats tjugo över så det är egentligen inga direkta avstånd att tala om. Men det känns i fötterna ändå och det är lätt att virra bort sig.
Även här hade vi köpt biljett i förväg så det var bara att knalla in och ta sig runt och titta på djuren. Det är ett litet och charmigt zoo, inget som direkt stack ut som så, men absolut väl värt ett besök.
En liten, ettrig gråsparv kom och pep på Stefan också och det var inte utan att man kopplade den till Sputnik.
Stenbockarna hade fyra nyfödda kalvar som var oerhört charmiga att titta på. De försökte febrilt ta sig upp till de högre avsatserna och deras pappa låg högst upp, till synes helt oberörd.
Efter att ha traskat runt och sett allt (inklusive det fina akvariet) var vi redo att tacka för oss, men lyckades se fel på kartan och missa den enda utgång som fanns och vi fick irra en stund innan vi kom ut. Vi hade hoppats ta oss ut längre fram, men vi har ju ben att gå med, som tur är.
Planen var att ta oss till den stora kvarnen i närheten och sedan leta upp mikrobryggeriet Brouwerij ‘t IJ. Kvarnen hittade vi, och valde att bara ta kort på avstånd, vilket visade sig vara oerhört dumt eftersom mikrobryggeriet ligger precis bredvid... Hade vi gått fem meter till hade vi sett det, istället irrade vi runt i värmen och svor lite över att vi inte märkt ut det på kartan. Jag sms:ade till och med mamma som snällt googlade fram adressen, men den fanns inte på vår karta. Vi var nästan på väg att ge upp när Google Maps plötsligt samarbetade och jag fick upp det. När vi insåg vårt fina misstag blev vi full i skratt båda två.
Vi delade på en provbricka med fem olika sorter av deras öl, de hade full rush och så få brickor att vi just då inte kunde få varsin.
Vi sippade på dem i solen och Stefan passade på att köpa en t-shirt, sedan drog vi oss tillbaka in mot centrum igen.
Stefan hade stenkoll på att sjöfartsmuseet skulle dyka upp på vår väg och mycket riktigt var det så. Jag var först lite skeptisk, men när han förklarade att det är en stor ostindienfarare som ingår i museet och att det var dit han ville var jag med i matchen! Det var riktigt kul att gå ombord och se på alla däck och fascineras över hur lågt det var i tak.
Vi passade även på att kika på den kungliga galeären, pråligt så det förslår. Påminde en del om den absurda droskan på Royal Mews i London.
Vi gick tillbaka längs med shoppinggatan som låg längs med Red Light District där det fanns gott om Coffee shops och den sötsliskig doften gick verkligen inte att ta miste på. I stort sett uteslutande turister som puffade på dessutom.
Klockan började dra mot halv sex och det var dags för middag, vilket den här gången blev på restaurang Dante där vi för ovanlighetens skull faktiskt valde att dela på en pizza Prosciutto. Fast först tog vi in ugnsvarmt bröd som var ljuvligt. Det var lagom att dela på pizzan efter det och det gav även lite extra utrymme till en alldeles ljuvlig dessert som var någon slags cheesecake med citron och maräng. Stefan gick loss på en äppelkaka.
Med energi i kroppen gick vi tillbaka till tortyrmuseet som vi gått förbi lite tidigare och passade på att gå in och åter förfasas åt hur vidrig religion kan vara.
Sedan strosade vi tillbaka till "vår" kanal och fönstershoppade lite på vägen.
Strax innan åtta letade vi upp ölbaren Arendsnest (örnnästet) som vi läst om i en av guideböckerna, De har enbart holländsk öl, varav 50 på fat så det var inte det enklaste att välja. Naturligtvis lyckades jag välja en sort som tog slut också. Men vi provade på en hel del goda öl och fördelen är att standardstorleken i Amsterdam är på 25 cl, så man kan dricka en del utan att bli allt för snurrig - även om alkoholhalten sticker iväg ibland.
För att hjälpa kroppen ännu mer på traven beställde vi så småningom även in lite korv och ost och det var väldigt gott och trevligt att sitta och mumsa på, även om stackars Stefan fick kämpa för att få något. Syltlöken var väldigt god, inte alls den där starka vinägersmaken som i Sverige.
Strax innan midnatt tog vi in notan och dricksade rätt bra (servicen gick inte att klaga på) och bartendern bjöd oss på Rogge genever, gjord enbart på råg. Det var väldigt milt och samtidigt smakrikt och hade det inte varit för flygreglerna hade jag gärna haft en flaska med mig hem. Riktigt trevligt ställe!
Dag 4: Torsdagen 9 juni
Sista dagen i Amsterdam och planen var att riva av blomstermarknaden, Red Light District och områdena kring centrum och eventuellt shoppa lite. Vi började dock med att gå till Anne Franks hus bara för att se det. Sedan gick vi ner mot blomstermarknaden och jag passade på att handla lite ost.
Därefter gick vi förbi en av otalet alla kanalbåtsfirmor och såg att de var på G med en tur så jag föreslog att vi skulle hoppa på. Det var ganska varmt att sitta på lädersäten under glasttak, men det var en trevlig liten tur som startade längs med vår kanal Herengracht där det roligt nog visade sig att en hel del ligger bland annat Amsterdams minsta hus. Tyvärr lite svårt att ta kort pg av taket + att det var rätt trångt på båten.
Efter en timme var vi tillbaka och vi traskade upp mot centrum och det ökända Red Light District. Klockan var nu lite efter två, men det hindrar inte handeln från att vara igång och det var bisarrt att se tjejerna i fönstren och vanliga turister som susar runt. Naturligtvis fanns det även gapiga, grabbiga turister som man mest suckade över.
Vi passade i alla fall på att ta en öl på en bar precis i hörnet av en av fönstergatorna och fick se en äkta barkatt strosa in och hoppa upp på bardisken och få mat. Han satt även på barsolen en stund och tittade nyfiket på oss.
Efter det gick vi runt en stund till i Red Light District och passade på att besöka museet Red Light Secrets som visar hur det ser ut "behind-the-scenes" så att säga. Riktigt intressant att se trots allt. Det är många inblandade under en dag, allt från tvätterier till matutdelare.
Vi passade såklart även på att gå in på ett sexmuseum!
Hungern började göra sig väldigt påmind, men det blev en del kullerstenstrampande innan vi kände att det var värt att börja kika efter mat. Vi råkade se ett indonesiskt ställe, vilket jag ville prova, men det var inte öppet än, så vi satte oss på en bar i närheten och hamnade mitt i ett födelsedagskalas som de höll där. Inga problem att få sitta där som dum turist och dricka öl dock, även om det kändes alltmer som att vi våldgästade en fest. Jag passade även på att kolla in närmsta ostaffär eftersom jag ville handla mer innan de stängde och blev full i skratt när affären bredvid baren var just en speceriaffär. Jag handlade en ost till mig själv och en till mamma.
Sedan tog vi oss bort till den indonesiska restaurangen Long Pura och som första gäster för kvällen fick vi in menyn och vi valde att gå på deras största Rijsttafel.
Först kycklingsoppa till förrätt:
Sedan fyra satayspett (torsk, räkor, kyckling, lamm) där såsen till lammet blandades vid bordet till den styrka vi önskade.
Efter det var det dags för själva rijsttaffeln, 9 olika rätter + tillbehör och ris i bananblad. Ingen risk att svälta här inte, och allt var dessutom riktigt gott så det gick inte att hejda sig heller.
När vi väl petat i oss allt var det dags för en avslutande efterrätt, var nu den skulle få plats. Turligt nog var den ganska lättsmält, kokosglass och en liten shot mascarpone + ett fruktspett.
Inte helt oväntat var vi ganska mätta efter allt detta och vi strosade tillbaka mot hotellet och kollade efter en annan bar, Gollem, som rekommenderades och som vi sett första dagen. Där var dock rätt fullt och vi tog bara en öl innan vi drog vidare.
Vi hade sikte på ett ställe till, men det hade slagit igen och efter det tyckte vi att vi lika gärna kunde avrunda kvällen på hotellet. Vi testade ett antal av deras öl och satt tills de började slå igen för natten, då flyttade vi oss upp på rummet och intog den sista Heineken till obskyr reklam-TV innan vi somnade.
Hemresa: Fredagen 10 juni
Vi hade packat väskorna kvällen innan så det var mest att inta frukosten och ta sig ner och checka ut (minibarnotan var verkligen självkostnadspris) och vänta in transfern.
Väl ute på Schiphol skrev vi ut boardingpassen och bagagetaggarna, men insåg att SAS inte hade själv-check-in på väskorna som på Kastrup. SAS personal behagade heller inte vara där och en
dam från ett annat bolag upplyste oss att de kom först om en halvtimme. Det var lagom roande att stå där och vänta in dem och de hade inte bråttom när de väl dök upp heller. Jag fattar inte poängen med self-serve om det ändå måste vara personal som ska göra allt?
Säkerhetskontrollen var också rigorös och min ryggsäck blev kollad för allt möjligt, det var allt från analysprov till att klämma på min kamera. Jag har aldrig varit med om något liknande. Stefan gick i en annan kö där det verkade vara fokus på kroppsvisitering istället. Men till sist var vi i alla fall igenom och nu hade tiden gått åt en hel del så vi handlade snabbt ännu mer ost till mig, parfym till Stefan och så tog vi en burgare på Burger King innan vi gick till vår gate.
Även hemresan gick i tid och till vår stora förvåning klaffade även tåget på Kastrup perfekt och det gick enligt tidsplan, inklusive den urfåniga passkollen på Hyllie där polisen lyste med sin frånvaro, men vi ändå stod stilla som om vi kollats...
Väl i Hässleholm väntade sedan mina snälla föräldrar med bil mitt i studentrusningstrafik och vi kom hem väldigt smidigt och till dukat bord!
Slutomdömet av resan är att det verkligen var sämsta möjliga start, men att Amsterdam i sig är ett trevligt resmål, Stefan kallade det ett speedat Köpenhamn, vilket är en ypperlig beskrivning. Vi hade i slutänden gärna haft ett par dagar till faktiskt. Vi åker gärna dit igen.
 |
| Cheezuz! :-D |
