Tidningen Close-Up Magazine fyller 25 år 2016 och det firas med turnén Close-Up Made Us Do It med Dia Psalma, Asta Kask och De Lyckliga Kompisarna. Med andra ord en riktig punkkväll att se fram emot i Malmö på KB och det blev faktiskt även en liten hyllning till yngre år på gott och på ont. :)
Vi började kvällen på puben Moosehead som har tjeckiska ölen Konrad på fat. Egentligen var det tänkt att vi skulle äta innan spelningen, men i sann ungdomlig anda mättade ölen så pass att vi lade ner det och satt och bubblade på puben istället - jättetrevligt!
Lagom till insläpp traskade vi bort till KB och tog plats framför scen där Stefan sprang på en jeppe som följt Asta Kask sedan de återförenades.
Lite efter utsatt tid kom så De Lyckliga Kompisarna upp på scen och de var på glatt humör och spelade en skön mix av gammalt och nytt.
Stefans omdöme: Det var jävligt bra. När de spelar gamla låtar tas man tillbaka 20 år i tiden! De spelade alla guldkorn som man ville, till och med "Dit kuken pekar".
Andra guldkorn: "Ishockeyfrisyr", "Troll och Häxor", "Egon", "Vi är de lyckliga kompisarna", "Tänk om jag vore", "Le som en fotomodell", "Smet", "Hallucinationer i himlen", "Dricka sprit och hålla käften" med flera.
Sedan var det ett kort paus medan de ställde i ordning för Asta Kask och jag valde att backa in i baren eftersom jag inte ville knuffas med medelålders män höga på punk. :) Stefan höll istället ställningarna, vilket har har gott om blåmärken som bevis på.
Stefans omdöme: Asta Kask var så in i helvete satans bra! Jag fick hälsa på alla och de uppskattade väldigt mycket vårat röj framför scenen. Att jag sedan höll på att skrika sönder rösten är en annan sak. De spelade också alla sina gamla godingar, alla mina favvislåtar. Några exempel: "Ringhals brinner", "Psykopaten", "Välkommen hem", "Lasse, Lasse liten", "Det sista klivet", "Inget ljus", "Välfärdens pris", "Teven", "Psykiskt instabil", "De får aldrig mig" + några från senaste skivan. Det var värt varenda blåmärke och krämpa jag har!
Till sist var det dags för Dia Psalma, som nog fick lite mindre tid på sig än vad som var tänkt.
Stefans omdöme: Typiskt Dia Psalma, som de varit innan jag sett dem spela. Cred åt att de spelade mer gamla Streberslåtar än sist jag såg dem. De spelade bland annat "Elsa", "Vi är betongens kungar" och det mesta från sin första platta som Dia Psalma. Nu var jag mör och hade ingen ork att röja mer, och det var aldrig tanken heller, jag var inte där för deras skull. Man fick dem på köpet.
I samma veva hade jag ledsnat på att stå i baren där man aldrig fick beställa, även om jag babblade massor med en hel drös trevliga tjejer (vi hade visst alla dragits till samma hörn). Jag gjorde ett tappert försök att ta mig till den andra sidan och den andra baren, men det hjälpte inte mycket.
Överlag var det lite väl trångt på KB, det kändes som att de tagit in lite väl mycket folk. Det gick inte ens att ta sig till toaletten utan att knuffas och puffas och det gick åt mycket utspilld öl under kvällen. Men det hör väl till och när jag och Stefan väl lyckats möta upp varandra igen utanför KB var vi nöjda med kvällen och avslutade med att handla ett skrovmål på BK och dra till hotellet. För en gångs skull i vettig tid också, vilket gjorde att vi till och med åt hotellfrukost i lugn och ro. Allt var inte som i unga år som tur är. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar