Det var kanske inte den bästa uppstarten till en resa. Först var det hemska terrordådet på La Rambla, det var strejkhot på spanska flygplatser, vi hade lyckats boka hemresan en helg då det var spårarbete och som sista krydda var det planerat en icke-sanktionerad omröstning om självständighet i Barcelona samma dag som vi skulle anlända. Men det är sådant man inte vet om när man bokar en resa och i slutändan var det egentligen bara det sistnämnda som verkligen påverkade oss.
1 Oktober
Vi startade från Ronneby åtta på morgonen och tuffade på den tre timmar halvsega resan mot Kastrup.
Allt gick på utsatt tid och vi var på Kastrup så pass tidigt att vårt plan bara fanns med på tavlan, men ingen info om var man skulle checka in. Det har jag nog aldrig upplevt innan. Men efter ett litet tag (och enligt utsatt incheckningstid) dök det upp och vi kunde lämna av bagage och ta oss in i terminalen på allvar.
Vi satte oss på Murphys och beställde in lunch och varsin öl och tog det allmänt lugnt.
Sedan var det så småningom dags att ta sig ombord på Vueling-planet och det gick på utsatt tid och landade faktiskt före tidtabell.
Nu hjälpte inte det, eftersom väskorna blev försenade och min förbokade taxi ringde två gånger och chauffören var rädd att vi gått om varandra. I slutändan var vi faktiskt bara minuter från att få betala extra trots att de väntade en timme efter landning, det var ett ovanligt segt bagageband och vi muttrade alla tre att vi borde åka med handbagage enbart framöver. Men vi klarade oss utan straffavgifter och satt snart i en taxi på väg in till centrala Barcelona.
Det var ingen lång resa i sig och ganska snart stod vi utanför receptionen till Palou Suites Ramblas som vi hyrt en tvårumslägenhet av. Där var det en trevlig tjej som tog emot oss och förklarade allt pedagogiskt och visade oss in till lägenheten och hur saker fungerade där. Det var en charmig liten lägenhet med pittoresk utsikt och vi skrattade gott åt att vi åtminstone såg en palm.
Efter att ha hämtat ett lås till den intressanta safetyboxen i mitt och Stefans rum, gav vi oss ut för att handla lite dricka och vi behövde inte gå långt. Vi passade även på att spana in vart det var vi skulle lite senare på kvällen, och det var inga problem att hitta + att det var riktigt nära. Det enda problemet jag hade var att öppna lägenhetsdörren, det skulle ta åtskilliga försök innan jag blev klok på den sabla dörren. :)
När vi började plocka ur väskorna insåg jag att min nyladdade systemkamera varit på hela tiden och jag hade lite batteritid kvar. Så jäkla typiskt! Jag hade såklart inte laddaren med mig heller.
Vi satte oss på balkongen och sippade på inköpt burköl som inte kostade något i princip, och det var skönt att kunna sitta ute och njuta av värmen. Sedan svidade vi så småningom om och började ladda inför kvällen.
Vi hade bokat in en flamencokväll med mat och underhållning på
Tablao Flamenco Cordobes mest som en kul grej att göra första kvällen. Vi hade tagit den senare middagssittningen för att hinna med, vilket var tur.
Så 21:15 var vi på plats vid den anspråkslösa entrén och gick uppför trappan och mötes av en färgrik middagssal och blev visade till vårt bord av en trevlig tjej som förklarade hur allt gick till och efter det var det bara att hugga in på den ENORMA buffén. enligt hemsidan var det 44 rätter från Katalonien och övriga Spanien och jag tror inte det var en överdrift. Det jag däremot inte väntat mig var att det skulle se så gott ut och efter första tuggan var alla tre sålda. Det var liksom bara att äta på och hoppas att magen klarade av det, för det var för gott för att avstå. Till och med efterrättsbordet var underbart. Dessutom ingick välkomstsangria och så mycket vin och öl man ville ha. Nu hade man knappt tid att dricka, men Stefan och jag delade ett mycket gott spanskt rödvin och vi hjälpte även mamma med hennes vita vin (hon fick en hel flaska själv).
Så lagom till själva showen skulle börja och vi skulle förflytta oss in i salen hade det redan betalat sig tyckte vi. Då var vi inte beredda på att få sitta och avnjuta ett glas cava rätt framför scenen och få njuta av sång, fantastiskt gitarrspel (TRE gitarrister) och inte minst fantastisk dans. De sista fem minuterna fick man dessutom fritt blås att ta kort, en mycket smart lösning som gjorde att man slapp se blixtar i parti och minut under övriga showen.
Det var verkligen så över allas förväntan och det var med stora leenden vi gick tillbaka till lägenheten i den ljumma sommarnatten där vi satt och njöt av läget en stund innan det var dags att knyta sig.
2 Oktober
Dags för den första hela dagen i Barcelona och vi passade på att kolla nyheterna extra noga eftersom vi förstått att det varit en hel del turbulens under söndagens val och att folket inte var glada över våldet som spanska polisen tagit till.
Ursprungsplanen var att gå uppåt La Rambla och ta lunch på Hard Rock Café.
Precis bredvid vår lägenhet låg för övrigt ett av stadens många Gaudí-verk, Palau Güell.
Vi började gå uppåt längs med La Rambla och såg den roliga fd paraplyaffären.
Vi skulle även ha i oss någon frukost och vi valde ett internetcafé en bit upp som verkade lugnt och skönt och där åt vi en av resans många jättegoda baguetter + en kopp kaffe.
Vi strosade sedan vidare längs med La Rambla och tog en del kort och shoppade loss på Desigual. Ganska snart (snabbare än väntat) var vi uppe vid det stora torget Plaça de Catalunya (fem hektar!) där bland annat Hard Rock Café låg. Det var dock för tidigt för lunch och vi passade på att inspektera och fotografera torget istället.
Vi kunde även se berget Tibidabo på håll:
Naturligtvis även demonstranter:
Vi hade först tänkt gå åt vänster och se om vi kunde ta oss mot Plaça de Espanya som vi sett från taxifönstret dagen innan. Dock märkte vi att demonstranter närmade sig just den vägen och det var TV-bilar överallt vilket fick oss att anta att torget var deras slutdestination, så vi försökte gå längs med sidogator istället, men hamnade lite avigt och till sist gav vi upp. Ungefär i samma veva fick jag också ett meddelande från en gammal kollega som bor i staden som varnade för att det skulle vara strejk nästa dag och att det var demonstrationer, så det kändes som en klok idé att gå tillbaka via El Raval till La Rambla. Mamma var rätt trött i knät nu också, så vi valde att ta dagens lunch på en av turistfällorna längs med La Rambla för att inte ta kål på henne (och oss själva).
Vi var ganska trötta och hungriga och den gigantiska ölen som kom in var inte så dum trots allt. Pizzan var helt ok också, jag har ätit betydligt värre. Mitt i allt ringde mammas mobil också och det visade sig vara larmbolaget som sade att brandlarmet gått i Ronneby (!) så mamma fick försöka ringa hem och kolla vad som var på gång, samtidigt som ett gäng atletiska brassar gjorde konster precis utanför restaurangen. Det visade sig tack och lov inte var någon brand.
Därefter tog vi oss till lägenheten igen och lämnade påsar och annat och förberedde oss för att gå ner till hamnen och besöka akvariet.
Vi passerade naturligtvis statyn av Christopher Columbus som pekar ut mot havet, inte mot nya världen dock - det är fel håll.
Många svindyra båtar fick vi se och gigantiska måsar!
Efter lite förvirring hittade vi så småningom ingången till akvariet och det var ett fint sådant, med rena tankar och en hel del coola fiskar. Många hajar i synnerhet!
Därefter fortsatte vi strosa lite längs med hamnen och tog våra första - men inte sista - bilder på Roy Lichtensteins skulptur från OS "El Cap de Barcelona" (Barcelonas huvud).
Så småningom hamnade vi på
BlackLab Brewhouse, ett ställe vi läst lite om innan och det gjorde oss inte besvikna när det gällde ölen, i synnerhet inte deras Sylvia som ständigt finns i sortimentet. Efter att ha suttit där ett tag och tagit det lugnt började det bli dags för middag.
Efter lite velande valde vi att ta den italienska restaurangen bredvid BlackLab,
La Tagliatella. Ett glas vitt till mamma, en pava god Chianti till mig och Stefan och sedan pasta med fläsk till mig och mamma (som hade klarat sig utan just fläsket, men var nöjd ändå) samt en rejäl köttbit till Stefan gladde våra magar. Vi fick även lite musikunderhållning och lyckades på något sätt allesammans hitta plats för varsin smarrig dessert innan vi tackade för oss och strosade tillbaka längs med stranden i kvällskymningen.
Väl tillbaka i lägenheten satt vi en stund på balkongen innan sängdags.
3 oktober
Den här dagen var den stora generalstrejken utlöst och efter att ha gått i stort sett bet på att försöka luska ut om något alls var öppet under dagen, gav vi oss ut i riktning mot Zoo, i hopp om att det kanske hade öppet. Mycket var dock redan nu stängt och vi satte oss på ett café och intog frukost och den stackars servitrisen var alldeles sönderstressad.
Väl framme i parken
Parc de la Ciutadella insåg vi att Zoo (som vi redan misstänkt) var stängt och vi passade på att inspektera den vackra parken i sig istället. Hela tiden hörde man helikoptrar över huvudet och det var inte så svårt att räkna ut att det här inte var en dag att räkna med att få något gjort eller att befinna sig på "fel" plats. Inte för att demonstranterna vi sett verkade det minsta hotfulla, de flesta log mellan slagorden, men det är ändå lät att fastna i stora folksamlingar och det var vi inte alls intresserade av. Tack vare helikoptrarna kunde man dock tydligt se var den största massan befann sig och vi passade på att njuta av lugnet i parken ihop med ett gäng andra turister som antagligen kände liksom oss.
Vi passade även på att kika på triumfbågen
Arco de Triunfo de Barcelona och Stefan passade på att med sin zoomkamera jaga de roliga fåglarna (halsbandsparakiter) som vi även stött på t ex i London. De har ett sjujäkla liv!
Därefter valde vi att gå tillbaka ungefär samma väg som vi kom och ta oss mer mot den västra sidan av Barcelona.
En av många galna byggnader längs med vägen: Edifici Gas Natural:
Vi gjorde ett behövligt pit stop på tapasbaren Taller de Tapas och drack något läskande eftersom vi var ganska varma vid det här laget.
Efter att ha jagat fatt i notan, bestämde vi att se om vi kunde hitta kattstatyn som vi fått för oss låg på La Rambla, men nu kvällen innan insett låg mer vid sidan om någonstans i Raval-området. Inte så mycket annat att göra en dag som denna och demonstranterna var inte i det området idag. Med hjälp av Google Maps var det inga problem att hitta dit och vi svor lite över hur oerhört nära vi varit den på måndagen om vi bara vetat att den låg där.
Efter det funderade vi först på att gå vidare västerut, men mamma var rätt slut av allt gående och dessutom var vi alla hungriga så vi valde att gå tillbaka mot lägenheten och se om vi kunde hitta någonstans där det var öppet. Först försökte vi på indiska Bollywood, men det var lite luddigt om de hade öppet eller ej, så vi traskade vidare och till sist fick det bli ännu en av turistfällorna på La Rambla och ännu en pizza med tillhörande gigantisk öl. Men man får inte vara knusslig en dag som denna. Mitt i allt kom strejkande hamnarbetare förbimarscherandes och det var intressant att se.
Vi hittade en öppen souveniraffär där vi handlade lite smått + att vi handlade på oss en hel del öl till lägenheten (först nu hade vi kommit på att starta kylskåpet...) och satte oss på balkongen och följde lite av vad som hände på TV. Efter några timmar gjorde jag ett försök att beställa hem mat från den indiska restaurangen så att vi skulle slippa på ut + att jag alltid velat testa det, men tyvärr godtog de inte min beställning. Istället beställde jag varsin burgare för avhämtning till mig och Stefan från haket mittemot och det gick fint.
Inte långt efter kom John Blund och hämtade de flesta av oss och det var lika bra det. :)
4 oktober
Eftersom mammas knä nu var riktigt ömt - vilket inte alls är konstigt eftersom vi hittills gått drygt en mil per dag - hade vi bestämt att åka sightseeingbuss den här dagen. Jag fixade biljetter av den trevliga tjejen i receptionen och vi begav oss upp mot Plaça de Catalunya. Väl där passade vi på att äta frukost på ett av caféerna där.
Efter att ha insett att vi stod i kö till fel bussrunda, bytte vi sida av torget och kom på den vi tänkt oss. Först hade vi tänkt hoppa av på hållplatsen för Park Güell, men det kändes dumt att chansa att få en biljett in (och tur var det eftersom vi aldrig hade fått en). Istället åkte vi med hela rundan och fick se en hel del, även om det som vanligt var nästan omöjligt att ta kort. Men vi fick se mycket av Gaudïs arkitektur som La Sagrada Familia, Casa Batlló, La Padrera och Pavellons Güell. Dessutom fick vi naturligtvis se Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena.
Drygt två timmar senare var vi tillbaka på Plaça de Catalunya och det var definitivt läge för lunch och nu passade vi på att besöka Hard Rock Café. Lite väntetid, men inget farligt, även om deras general manager var väldigt nervös över detta och bad mig om ursäkt flera gånger och ville att jag skulle fylla i deras enkät så att vi kunde få fem dollar av på notan.
Stefan och jag beställde in den relativt nya Guinessburgaren, otroligt god. En av de bästa de haft. Mamma körde på Veggie Leggie och var nöjd. Vi avslutade med att ta varsin drink eftersom vi ville ha Hurricaneglaset och nog tusan kom en enkät till. :)
Därefter hoppade vi på den andra linjen där vi åter fick chans att fota Casa Batlló och La Padrera.
Vi passerade sedan Plaça de Espanya med köpcentret Arenas, Parc de Jean Miró och nationalmuseet MNAC.
Sedan vidare upp på berget Montjuïc och därefter ner mot hamnarna Port Vell och Port Olympic. Mycket OS-minnen längs med vägen.
Efter den rundan gick vi tillbaka till lägenheten och bestämde så småningom att försöka en tredje gång på Bollywood, dels eftersom det låg så väldigt nära och dels eftersom mamma aldrig riktigt fått prova på indiskt på restaurang. Det blev tredje gången gillt och vi beställde in massor av mat och allt smakade mycket gott.
På vägen tillbaka råkade vi se att spritaffären hade öppet än, så vi handlade på oss några flaskor cava och en intressant Pina Colada-sort som vi slängde in i kylen.
Därefter passade vi på att ta några Guiness på en irländsk bar, det hör ju till våra resor på något sätt. Bra avslutning på en riktig sightseeingdag.
Vi beslutade att boka biljetter till Park Güell eftersom mamma väldigt gärna ville se det och efter att ha kollat vilka tider som fanns kvar bestämde vi att ta det 18:30 nästa dag och jag bokade det på nätet till oss alla tre.
Vi avslutade dagen med att testa Pina Coladan som var riktigt god! Därefter var det sängdags.
5 oktober
Äntligen dags för att besöka Zoo och naturligtvis på resans varmaste dag! Mamma valde klokt att stanna kvar och hålla sig i närområdet på grund av hennes knä, medan Stefan och jag marscherade iväg till Parc de la Ciutadella än en gång. Vi var framme lite innan de öppnade och var först in.
Efter att ha fixat en karta började vi strosa runt och det första vi fick se var fina och färgrika fåglar.
Överlag ett fint zoo, kanske inte det bästa vi besökt, men djuren såg välmående ut med några få undantag. Delfinariet valde vi dock att skippa, det känns så där att se djur tvingas utföra trick i en bassäng. Dessutom var det en hel del ombyggnationer så alla djur gick inte att se och det märktes även att det var lågsäsong, det var inte mycket folk och mycket av serviceinrättningarna var stängda.
Vi fick i alla fall se många favoriter, till exempel busiga stenbockar.
Jag fick även ovanligt bra bilder på några gamar.
Dessutom fick vi se en komodovaran som faktiskt RÖRDE på sig och kom rakt mot oss! De brukar annars mest ligga och pösa.
Därefter var det dags för tungviktarna.
Det var extra roligt att se välmående elefanter som njöt av solen.
Efter att ha tittat på pingviner var det äntligen dags för frukost. Lite senare än tänkt, men det var som sagt rätt lite matställen som hade öppet. Vi fick i alla fall varsin god och välbehövlig baguette + vatten.
Det som utmärkte sig framförallt var det stora terrariet med MÄNGDER av ödlor, ormar och framförallt krokodiler. Jag har nog aldrig sett så många olika arter och jag tror även vi fick se de största exemplaren vi sett. Tyvärr dog min systemkamera därinne, så det blev att hala fram den lilla kameran istället, lite surt, men så är det när man inte har extrabatteri.
Även aporna var charmiga, i synnerhet orangutangerna som verkligen visade upp sig.
Hyenorna kom man väldigt nära och det gick att få fina bilder, men tyvärr hade hanen nyligen skadat sig och hade sår på nos och ben.
Kattdjuren låg mest och sov, men de är alltid häftiga att se ändå.
Myrsloken var som vanligt svår att fånga på bild och den verkade tyvärr lite stressad. Det var skönt nog det enda stressade djur vi såg.
Pandan var däremot på hugget och satt och åt från träden. Fantastiskt fin!
Och vad vore ett Zoo-besök utan att se söta surikater?
Vi avslutade besöket med obligatorisk shopping, den här gången fick det bli en orangutang. Krokodilen var helt enkelt för stor.
Allt som allt tillbringade vi nästan fyra timmar i gassande sol och det var två varma individer som traskade tillbaka till La Rambla.
Vi vek in på en av gatorna för att hitta någonstans att äta och hamnade på
La Fonda, där vi avnjöt en kall öl och god mat. Jag var först lite missnöjd med mitt val eftersom jag var varm och smaken av fläskkött i varm gräddsås inte var så tilltalande, men efter att ha svalnat av lite kunde jag njuta mer. Stefan var väldigt nöjd med sin oxkind. Vi passade även på att ta varsin efterrätt, Stefan tog en cheesecake och jag tog en fruktsallad för att få lite av fräschören jag saknat.
Efter det mötte vi upp mamma i lägenheten och hon berättade att hon besökt den stora saluhallen och handlat lunch där. Vi passade på att vila fötterna och sitta en stund och njuta på balkongen innan det var dags att ta en taxi till Park Güell. Stefan passade på att fota Columbusstatyn som vi haft så roligt åt att ingen av oss sett de första dagarna eftersom palmen skymde den.
Stefan och jag passade också på att handla hem lite mer från spritbutiken när den öppnade (enda stället som hade siesta), lite mer cava + mojito som vi satte in i kylen.
Vi högg en taxi i god tid, och det tog sin lilla stund att komma fram så man ska inte vara ute i sista sekund. Efter lite vägledning ställde vi oss i rätt kö och väntade in vår tid.
Väl inne var det kul att se sagolandskapet och vi tog oss uppåt och fotade loss. Själva betaldelen är inte så stor och jag kan väl tycka att om man inte brinner för Gaudí kan man nöja sig med den vackra parken utanför som är gigantisk. Med en bra zoomkamera kan man nog fota det mesta ändå. :) Men det var absolut maffigt att få se.
Parken var som sagt enorm och tyvärr var vi ju där kvällstid och det började skymma, så vi valde att inte gå allt för långt upp. Hade vi vetat om det hade vi kanske planerat lite annorlunda, men vi såg ändå en hel del fint och vi var nöjda med besöket. Vi hittade dessutom en taxistation längre upp, vilket var bra för mammas knä och resan hem tog ännu längre tid, trafiken är rätt galen.
Väl tillbaka var ingen sugen på att äta på restaurang, istället plockade vi upp några pizzaslicar från ett populärt litet ställe nära lägenheten och tog med oss upp på rummet. Vi satte oss på balkongen och njöt av dem, riktigt goda!
Sedan satt vi och sippade på cava, pina colada och mojito i fullmånens sken.
Stefan stöp sedan i säng först för en gångs skull, medan mamma och jag satt uppe en liten stund till. Jag skulle visa henne en sak på plattan och lyckades sparka till en tomflaska som var väldigt skör och gick i tusen bitar, vilket jag och mamma försökte torka upp med en trasa eftersom det inte fanns någon sopborste på rummet. Typiskt. Efter det var det lika bra att knyta sig.
6 oktober
Sista heldagen i Barcelona och planen för dagen var att ta en taxi ut till shoppingcentret Arenas på Plaça de Espanya. Väderprognosen hela veckan hade uttalat regn denna dag och det kändes som en bra idé att vara inomhus + att vi gärna ville se lite mer av det området. Vi högg en taxi och i vad som kändes som en biltjuvsfärd var vi ilsnabbt på plats.
Vi började med att ta en frukost på nedervåningen, sedan snirklade vi oss uppåt och jag handlade en skiva + en kul kalender i en jättestor mediaaffär. Det blev även en kul tröja på Mango.
Till sist var vi på taket där utsikten var smått fantastisk och dessutom gratis. Dessutom var det soligt och fint och inte tillstymmelsen till något regn. Vi gick runt och tog en hel del kort.
Sedan satte vi oss på en restaurang och beställde in lunch på
La Lola. Mamma och Stefan delade på en kycklingpaella och jag åt pasta med fyra sorters ost. Stefan och jag delade på en tillbringare Sangria också, det var liksom dags nu.
Eftersom vädret var mycket bättre än vi trott bestämde vi att ta en taxi till Port Olympic och strosa längs med stranden tillbaka så att vi kunde får känna på havet också. Det var inga problem att få tag på en taxi, men det gick i snigelfart in, det hade nästan gått snabbare att gå!
Men till sist var vi framme och det var så skönt att få gå ur bilen och känna den friska havsbrisen och vi gick ut på piren och ner längs med sandstränderna och fötterna fick sig ett skönt dopp. Det var inte överdrivet mycket folk på stranden heller och väldigt lite folk i vattnet, trots att det var varmt och skönt. Det märktes att säsongen var över.
Vi satte oss på en strandbar och drack några iskalla Heineken vilket var riktigt skönt och även här fick vi lite oväntad musikunderhållning.
Därefter fortsatte vi längs med stranden och såg bland annat fina sandslott och ett kul band som spelade.
Så småningom hamnade vi på en av fiskrestaurangerna, dvs
La Mar de Bo i hamnen. Stefan beställde marulk, mamma skaldjurspasta och jag tog sjötunga och till det delade vi på en tillbringare Cava sangria. Vi följde även upp med varsin smarrig efterrätt. Halvvägs in i måltiden sade Stefan att han såg en svensk kändis och efter ett tag såg även jag och mamma att det var Claes Elfsberg med fru + barnbarn som stod och tittade på menyn och sedermera satte sig vid ett bord inte långt från oss.
Efter vi ätit klart gick vi tillbaka mot La Rambla, men efter att ha gått ett tag kom mamma på att vi glömt våra shoppingpåsar! Jädrans! Det var bara att sätta av och springa tillbaka till restaurangen, där jag möttes av en leende servitör som redan lagt undan påsarna åt mig. Tur det, hade varit surt att bli av med dem. Jag tackade så mycket och sprang tillbaka till mamma och Stefan som snällt väntade på mig.
När vi väl var på La Rambla igen, lämnade vi nyckeln till mamma och jag och Stefan gick upp och besökte erotikmuseet som mamma av någon anledning inte alls var intresserad av... Det var ett litet museum, med mycket humor och roliga saker att titta på.
Efter det satt vi åter en stund på balkongen och drack upp det sista vi hade i kylen och förberedde oss mentalt på hemresan.
7 oktober
Tidig start på dagen eftersom taxin skulle hämta oss kl 07:00. Allt var redan packat och klart så det var bara att stiga upp och vakna till lite och sedan iväg mot flygplatsen. Här hade Vueling rejält med incheckningspultar och vi kunde checka in i stort sett direkt och sedan gå och ta en frukost. Vi passade även på att kolla i lite affärer och jag hittade en trevlig klänning/tunika.
Mamma behövde halstabletter och alla behövde vatten, så jag gav mig iväg på jakt efter detta och insåg då att flygplatsen verkligen var stor. Efter mycket letande hittade jag till sist ett ställe som sålde Fisherman's Friend. Jag höll knappt på att hitta Stefan och mamma dock.
När det var dags att boarda bytte de plötsligt gate (och antagligen plan) och det blev lite förvirrat. Jag blev även lite bekymrad när de bytte platser på nästan alla resenärer de boardade, men det påverkade som tur var inte oss. Vi fick aldrig veta vad som hände, men jag gissar att de bytte till en annan planmodell. Precis när jag hann tänka "jaja, vi är inte så sena" kom de med en rörelsehindrad kvinna som också skulle baxas in och det tog sin lilla tid. Men det var bara att gilla läget och så småningom var vi i luften.
Eftersom vi visste att vi hade en del kuskande framför oss beställde vi in varsin smörgås + Gin & Tonic, vilket satt som en smäck.
Vi landade något försenade, men på Kastrup gick det ovanligt smidigt och vi behövde inte vänta allt för länge på ett tåg till Lund.
Väl i Lund var det heller inga problem att komma med en buss till Hässleholm och även om den var lite seg och vädret var urtråkigt (9 grader och regn) var det riktigt skönt att den stannade vid stationen och inte på den tillfälliga hållplatsen på Drottninggatan.
I Hässleholm var det inte heller jättelång väntan och vi skumpade vidare med tåg till Ronneby i regnet.
I Ronneby väntade pappa på oss och körde oss via kebabhaket där vi hämtade upp kvällens middag. Klockan var nu ganska exakt sju på kvällen, så det tog oss 12 timmar allt som allt från dörr till dörr. Pust!
Dagen efter körde sedan Stefan, jag och katterna hem till oss.
En minnesvärd resa allt som allt och vi har sannerligen inget emot att besöka Barcelona igen! Fast först får de komma överens om de ska vara självständiga eller inte.
