lördag 8 februari 2020

The Legendary Pink Dots - 40th Anniversary tour


Det finns band som inte riktig går att definiera och dit hör sannerligen The Legendary Pink Dots. Det enda man kan vara säker på är att Edward Ka-Spels röst inte går att missa oavsett var han dyker upp.

Vi åkte ner i bra tid till Köpenhamn denna lördag och checkade in elektroniskt på Comfort Hotel Vesterbro. Sedan begav vi oss bort till Brew Pub för en bit mat och god öl. Vi åt deras Fish n Chips, gott och precis lagom stor portion.


 Sedan följde vi upp med deras egen variant av Irish Coffee: Brewer's coffee. Den är riktig god.


Vi strosade sedan mot konsertlokalen Alice, denna dag valde vi att gå dit och ta några stopp på vägen. Vi började på det trevliga Cafe 22.


Därefter tog vi oss ner i källaren på Nørrebro Bryghus.


Väl framme på Alice (efter att ha gått förbi det först, trots det löjligt tydliga riktmärket i form av en kyrka) var det förstås Brian vi såg allra först och efter att ha hängt in våra jackor och köpt varsin Tuborg Rå, var det bara att ta plats framför scen med de andra.



Alice har snabbt seglat upp som en riktig favoritlokal, lagom stor, bra ljud, smart layout och de är dessutom noga med att inte packa in folk - är det slutsålt så är det och man kan ända ta sig fram till toalett och bar. Dessutom är folket som jobbar där trevliga och det känns som att publiken är det samma.

Klockan 20:00 började förakten Per Hoier och det visade sig vara en ensam dansk med en hel del elektronik på scenen, som han fick att låta väldigt bra. Skönt sound och en bra röst, klart trevlig upplevelse.



Sedan var det dags för The Legendary Pink Dots att äntra scenen och vi noterade direkt att Edward Ka-Spel kör barfota. :)





Spelningen i sig går inte att beskriva på något riktigt bra sätt, mer än att det var suggestivt, eget och förbaskat bra! Det känns som att The Legendary Pink Dots förtjänar ett helt eget betygssystem, de känns som att de inte riktigt är från den här världen.

Efteråt dröjde vi oss kvar och pratade med några i publiken och inte minst Per Hoier som var väldigt ödmjuk och beklagade att han inte hade några skivor till försäljning. Snart kom även Legendary Pink Dots ut och var precis så trevliga och opretentiösa som man kunde ha hoppats på.


Det är alltid något extra med den här typen av spelningar där man inte har en osynlig mur mellan sig och bandet, utan man är där för att dela en upplevelse och majoriteten som är där är likadana och inte där för att samla poäng. Jag kommer alltid att välja klubbspelningar över arenarock oavsett vad det gäller. Det är det som är musik för mig, inte att bräscha med att man stått en kilometer från scen och "sett" ett band (på videoskärm).

Vi avslutade kvällen klokt med att köpa kebab och ta med upp på rummet och sova för en gångs skull. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar