onsdag 25 juli 2018

Ziggy Marley - Rebellion Rises tour


Det var egentligen mest ett plötsligt infall som gjorde att vi skaffade biljetter till Ziggy Marley, jag kan inte påstå att vi har superkoll på honom eller hans repertoar. Han är mest känd som Bob Marleys son för oss och det kändes som en kul konsert att gå på när det är semester och allt + på favoritstället VEGA i Köpenhamn på det.

Dock hade vi inte räknat med att vi skulle ha en så pass stekhet sommar som i år och när vi väl tagit oss in till Köpenhamn var det bara att försöka hitta lite skydd från solen och njuta av kalla öl. Vi hamnade på Victoria Pub vid halv ett och satt i dörröppningen där det fläktade lite + att vi hade perfekt översikt över Ströget men också TV:n som visade Tour de France. Riktigt trevligt att sitta där och vi stannade mycket längre än planerat.





Därefter gick vi bort till trevliga Brew Pub strax innan fem där vi egentligen hade planerat att äta, men vi tyckte det kändes lite overkill i värmen och testade istället några av deras sommaröl och vi beslöt att käka något snabbt på vägen senare istället.


 




Strax innan sju gjorde vi ett pit stop på hotellet och checkade in och lämnade av väska och annat och sedan tog vi en snabb burgare på Burger Palace på väg bort mot Vega.


Väl på Vega tog vi oss en rom & cola och såg att balkongerna var öppna idag så vi tog plats på den översta av dem och stod där och sippade på vår drink och på utsatt tid började förbandet The Dubbeez värma upp.


De satte tonen för kvällen direkt och det var deras första besök i Danmark vilket publiken inte helt oväntat älskade och gjorde sitt bästa för att det inte skulle bli det sista.






Sedan var det dags för Ziggy själv och det fullkomligen vällde in folk och öset som The Dubbeez startat eskalerade ännu mer och höll sig intakt hela konserten igenom. Publiken var glad, sprallig och fylld av kärlek och det var ett underbart röj från start till mål utan minsta sura miner. Det var kokhett på alla nivåer inne på Vega och den klibbiga och söta luften satte sig överallt. Men det var inget som bekom oss där och då, vi bara njöt av upplevelsen och den härliga publiken.







När konserten var slut var det skönt att få komma ut och få lite icke-sötaktig luft i den heta sommarkvällen och vi tog sikte på kall öl igen eftersom vi var pigga och glada och laddade till tusen.

Ganska snart hördes något slags fotbollsbröl och när vi insåg att det var en drös AIK-fans som stod utanför Old Irish och skanderade passerade vi dem snabbt och hoppades att de inte var på Old English Pub. Det var relativt lugnt därinne, men bortsett från oss var det nog i princip bara AIK-fans där och det var ju lagom kul. Men det var inget med det till att börja med, trubaduren brassade på och stämningen var lugn, det verkade som att det mesta höll på utanför.

Sedan hördes en hög knall och det rusade förbi folk där vi satt och innan vi visste ordet av stod stora delar av danska polisstyrkan inne i puben med dragna batonger och vrålade att alla skulle ner på golvet omgående. Vi satt i en av sidosofforna mot baren och hade första parkett till allt och fascinerades av vilken pondus polisen hade, de få fans som försökte tjafsa lite fick en skrapa direkt och gav upp på stört och satte sig. Vi satt där och sippade på vår öl och iakttog spektaklet och personalen i baren + trubaduren likaså från andra sidan. Polisen hade full koll på vilka de var ute efter så det var bara att vänta och se vad som hände. Strax efter kom också de poliser som rusat in i puben utsläpandes med två AIK-fans i handfängsel och med det var tumultet över. Jag läste senare att allt hade startat som ett bråk inne på Old Irish mellan olika fans och att polis tillkallats och då hade de intelligenta fansen gett sig på polisen istället och kastat glas och annat. Inte smart någonstans.

Men även om läget nu var hyfsat lugnt igen hade vi ingen lust att sitta kvar och bli förknippade med de sura fansen och med sådana människor vet man ju aldrig när de drar igång mer skit. Så vi drog vidare runt hörnet och tog några öl på betydligt lugnare ställe helt utan svenska fotbollsfans och där trubaduren inte fått hjärtsnörp.




Vi avslutade sedan med att plocka upp burgare på Burger King och somnade sedan gott på hotellet efter en händelserik kväll med väldiga kontraster. Det finns folk och det finns folk och jag vet vilka jag föredrar att umgås med.



Set list
----------

Rebellion Rises
See Dem Fake Leaders
Circle of Peace
True to Myself
High on Life
Wild and Free
Love Is My Religion / All You Need is Love
One Love
Coming in From the Cold
World Revolution
We Are the People
I Will Be Glad

Encore:
Justice / War / Get Up, Stand Up
Is This Love
Look Who's Dancing

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar