Jag har en lite förkärlek till den här typen av spelningar, det är inte så stort, man kan handla öl när man vill och man ser bra var man än befinner sig. Medelåldern här var rätt hög också så det var inget tal om trängsel framför scenen, även om vi valde att stå och hänga vid ett bord (skönt att ha ölen någonstans, haha).
Först ut var förbandet Diamond Dawn från Göteborg. Jag är som bekant en hatare av förband, men ibland kan även jag se charmen i det och det här var ett sådant tillfälle. Upp på scenen rusar en bunt unga grabbar i tidiga tjugoårsåldern med en härlig attityd och en kärlek för 80-talsrocken som jag inte sett sedan just 80-talet! Sågaren ser ut som en ung Alexander Nilsson (TV-kocken) och när han även presenterar sig som Alexander på klingande stockholmska blir jag full i skratt. Men grabbarna gör ett förbaskat bra jobb och ska ha en eloge.
Sedan är det dags för damen i rött, Lita Ford, att äntra scenen och det gör hon med bravur. Hon lirar en röjig cover på "The Bitch is Back" som Elton borde vara stolt över, den är som skriven för henne! Det är en ösig, kärleksfull rockspelning och hon byter gura med jämna mellanrum och visar hur man är en äkta rocker. Det är en blandad kompott av hennes hits och även "Cherry Bomb" från Runaways-tiden minsann.
På slutet kastar hon ut kvarvarande plektrum till publiken, inser att de tar slut innan högersidan fått så hon ber en av bandmedlemmarna att hämta fler så att alla ska få. Det är något oerhört charmigt över det och jag bara älskar den här typen av spelningar! Arenarock i all ära, men det här är en betydligt intimare upplevelse. Sedan ser kvinnan oförskämt fräsch ut också för sin ålder! Way to go, Lita!
Låtlista:
1) Your Wake Up Call
2) The Bitch Is Back
3) Hungry
4) Relentless
5) Living Like a Runaway
6) Gotta Let Go
7) Devil in My Head
8) Back to the Cave
9) Can't Catch Me
10) Drum Solo
11) Under the Gun
12) Cherry Bomb
13) Black Leather
14) Close My Eyes Forever
15) Kiss Me Deadly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar