Iron Maiden - Maiden England tour (+ Paul Di'Anno på Lilla Torg)

Maiden, Maiden, Maiden! Jag ska direkt erkänna att jag inte är det stora Maidenfanet. Jag har vuxit upp med deras musik som alla andra 70-talister, men de har varit vid sidan om och jag har aldrig ägt en skiva eller direkt lyssnat på dem. Det betyder inte att jag inte kan räkna upp en uppsjö av deras framgångar, så stora är de ju. Och de har en sångrepertoar som är imponerande. Så att hänga med på konserten med Stefan som lyssnat på dem sedan barnsben var inte så mycket att fundera på, och jag har lyssnat in mig på dem genom åren tack vare honom. JDagen börjar dock på Lilla Torg i Malmö dit vi letat oss för att hitta ett café att sitta och softa på. Döm om vår förvåning när vi ser affischer med Paul Di'Annos namn på och att han ska spela gratiskonsert där inom en timme. Paul är originalsångaren i Iron Maiden och naturligtvis vill vi inte missa det så vi sätter oss på caféet och väntar. Paul är numera en gammal, skröplig man som behöver hjälp upp på scenen, men väl där förvandlas han till något helt annat och river av gamla Maidenlåtar med sådan frenesi och glöd att jag imponeras. Scenen är liten och ljudet kasst, men vad gör det?

Låtlista:

1) Sanctuary
2) Purgatory
3) Wrathchild
4) The Trooper
5) Murders in the Rue Morgue
6) Transylvania
7) Remember Tomorrow
8) Drum Solo
9) Marshall Lockjaw
10) Killers
11) Phantom of the Opera
12) Running Free


Efter en timmes ös med Paul beger vi oss bort mot Stadion och sambon placerar sig framför scenen, medan jag inser att mina fötter inte pallar att stå där genom två trista förband (Voodoo 6 och Sabaton) så jag ställer mig vid sidan om. När första förbandet börjar spela är jag inte direkt intresserad, utan strosar mest runt och förbannar påfundet med förband.

Efter att ha mött upp Jenny och Per som också ska se konserten på håll är det dags för Sabaton att bröla igång, varpå vi tar en öl i öltältet i stället. Köerna där är lååånga och det är ont om plats och ljudet bedrövligt, varpå man blir lite orolig för hur Maiden ska låta.

När de väl äntrar scenen låter det först lite skumt under första låten, men de lyckas justera det hyfsat snabbt och därefter är det en enda lång uppvisning i arenarock. Bruce Dickinson är oförtröttlig och springer omkring som en galning låt efter låt och hoppar och skuttar och gör sina klassiska utfallssteg och lyckas sjunga på det. :) Klart imponerande att se. För att vara ett band som turnerat så mycket som de har gjort är jag lyrisk över hur väl de fortfarande framträder på scen, antingen ÄLSKAR de att uppträda eller så spelar de sina roller med bravur, oavsett vilket gör de ett jädrans bra jobb, spelar OERHÖRT tajt tillsammans och är värda alla superlativer. Bruce Dickinson gör många klädbyten också skojigt nog och det är mycket som hinner hända på scenen under kvällen och jag ångrar mitt val av plats. :)

Låtlistan är jag fel person att skriva om, men jag noterar att jag ryser av välbehag under "Seventh Son of a Seventh Son", som för mig var kvällens bästa låt, tät följd av "Phantom of the Opera". För att vara mer ärlig mot Iron Maiden följer här istället Stefans betyg, låt för låt (5 är max):

1) Moonchild - 3
2) Can I Play with Madness - 4
3) The Prisoner - 5
4) 2 Minutes to Midnight - 3
5) Afraid to Shoot Strangers - 2
6) The Trooper - 4
7) The Number of the Beast - 4
8) Phantom of the Opera - 5
9) Run to the Hills - 2
10) Wasted Years - 3
11) Seventh Son of a Seventh Son - 4
12) The Clairvoyant - 4
13) Fear of the Dark - 5
14) Iron Maiden - 4
Encore:
15) Aces High - 4
16) The Evil That Men Do - 3
17) Running Free - 3

Tajt, ösigt och bra!