Vi har sett David Batra och Johan Glans live var för sig ett antal gånger genom åren och följde Kvarteret Skatan med stort nöje, så när det annonserades att de skulle ut på gemensam turné kändes det självklart att hänga på låset och boka in oss då biljetterna släpptes. Mamma hakade trevligt nog också på (hon gillar framför allt Johan).
Så när det väl var dags (nästan ett år senare) hoppade vi på tåget och letade upp mamma och sedan klev vi av i Hyllie och försökte checka in lite tidigare (mitt medlemskap tillåter det), men bara ett rum var klart. Så vi satte oss i hotellbaren. Det är första gången vi sover över på det hotellet och det må se rätt flashigt ut, men jag reagerade över att det var rätt stökigt i baren med mängder av tomma glas och skräp och det tog ett bra tag innan någon tog itu med det. Det var inte direkt högtryck just då, så det såg lite illa ut.
Tyvärr hade jag missat att boka bord låååångt i förväg som man tydligen alltid måste ute i Hyllie, så det enda bord jag hade fått tag på (två veckor innan) var ett på Jensens redan kl 16, men det visade sig vara rätt bra ändå, då vi var superhungriga. Maten var helt ok och fördelen med Jensens är att det är bra pris också.
Sedan var det dags att gå över till Malmö Arena och stå ett tag och frysa då de inte tänkte öppna dörrarna en sekund innan kl 18 av oklar anledning (det var mer personal än besökare). Väl inne tog vi en öl i baren, sedan försökte vi hitta våra platser, vilket visade sig vara riktigt rörigt. Två gånger fick jag fråga personalen innan vi hittat rätt och jag var rätt besviken på våra platser. Tyvärr minns jag inte om jag faktiskt valde dem själv eller om systemet gjorde det åt mig, men jag har svårt att se att jag hade valt dessa självmant. Jag gissar att jag fick ta det jag fick i kön.
Kort efter vi väl hittat rätt drog föreställningen igång och David Batra kom ut och körde lite typiska publikgags. Det är ofta kul, men nu hade jag precis läst om en tidigare kväll och det kändes inte så spontant som man hade önskat.
När Johan kom ut på scen var det under buller och bång och skämtet var att han var stjärnan och Batra en sidekick. Tyvärr var showen i sig raka motsatsen. Detta var Batra Show. En sketch om hans jobb som julvärd, en evighetslång sketch som var en variant av Morgonsoffan (som jag tror få saknar...) och mängder av associationer till hans tidigare boende i Tessinska palatset. Dessutom körde de en lång videosketch i stil med Gift vid första ögonkastet och vi var alla rörande överens om att det var rätt billigt. Hela evenmanget kändes mer som en komedispecial på TV än något live.
Det som var ok var de korta, "riktiga" standupsekvenserna och deras nostalgistund där de visade hur de träffades på riktigt (här gjorde sig ett videoklipp). I övrigt kändes det ärligt talat billigt och slött och jag tror inte jag skrattade riktigt ordentligt mer än en gång i början då Johan drev med hur fel Kristianstadsdialekten är för Dirty Talk. Vilket i sig säger en del.
Jag är besviken, då jag vet att grabbarna kan vara så jädrans roliga och det känns som att de tagit den enklast möjliga vägen och att de antagligen blivit för kända för sitt eget bästa (deras senaste alster har ärligt talat varit trista). Malmö Arena är dessutom ingen optimal plats för den här typen av evenemang, det var emellanåt svårt att höra vad de sade och vi satt så långt ifrån att man aldrig kände sig riktigt närvarande (plus att det var obekvämt som attan).
Efteråt gick vi till hotellbaren, liksom ett sjok andra och Stefan trängde sig genom massorna och ordnade oss öl genom kvällen medan vi satt på en bänk i entrén. Inte jättemysigt, och vi konstaterade att det nog hade varit bättre att boka in en utekväll på ett mysigt ställe och bara umgås. Men det var kul att få umgås med mamma och hon tyckte det var sevärt åtminstone.
Vi avslutade kvällen runt midnatt då Stefan var i behov av skräpmat och jag vill ge en eloge till McD i Hyllie som verkligen har koll på hur man serverar nattamat (de har till och med en nattmeny).
Dagen efter åt mamma och jag frukost medan Stefan vilade ut, sedan var det dags att kuska hem igen till missarna. Vi får se till att ha desto roligare på egen hand nästa gång!
Vad är väl bättre sätt att fira midsommarafton än att gå på en konsert med isländska Kælan Mikla?
Vi tog tåget ner till Köpenhamn denna ovanligt soliga midsommarafton och höll på att gå under då de hade noll ventilation i den vagnen vi befann oss i. Men seg start till trots var vi till sist i Köpenhamn och kunde checka in på Comfort Hotel, dricka lite energidryck och sedan lufsa iväg till Brew Pub. Där satt vi på innergården och drack av deras goda lager + porter en bra stund tills det var dags att ta sig till Hard Rock Café som vi hade bokat bord på för dagen.
HRC i Köpenhamn är alltid lite av ett lotteri, men idag var det riktigt bra service från vår servitör Vito och god mat. Vi delade på ett torn av krispiga lökringar, följt av varsin Pittsburg Burger och avrundade med en espresso + att Stefan mumsade lite på deras cheesecake (jag hjälpte till lite jag också).
Därefter kallade jag på taxi via appen då Lygten Station ju ligger en bit bort och jag lyckats stuka foten tidigare i veckan. Taxin kom direkt och vi var snart på plats på lilla Lygten St, minsta konsertlokalen jag besökt, men väldigt charmig. Där möttes vi av en glad Brian som kramade om oss hjärtligt och undrade vad tusan vi gjorde där istället för att fira svensk midsommar.
Det var lagom med folk på Lygten och först ut var dansk/grönländska Torch som jag tyckte lät bättre live än då vi lyssnat lite på dem innan. De verkar vara två som sjunger och det var ganska stor skillnad på dem.
Stefan passade på att handla lite skivor i pausen och prata mer med Brian. Sedan var det dags för de tre isländska damerna att äntra scenen och det gjorde de med besked! Jag uppskattar alltid när elektroniska band tar med vanliga instrument, och att se en tvärflöjt gjorde mig extra glad!
Spelningen var jättebra, de dominerade scenen från start till slut och jag upphör aldrig att förvånas över hur denna späda kropp kan låta så högt, hon stod en bra bit från micken när hon tog i. Samtidigt var de väldigt ödmjuka och definitivt inga divor. Både när de gick på och klev av scenen tackade de Torch för att de fått dela scen med dem, bara en sådan sak!
Efter spelningen lyckades Stefan få dem att signera deras vackra album "Undir Köldum Norðurljósum" på vinyl och det gjorde de förstås med besked.
Vi stannade ett tag efter det, dj:n för kvällen spelade bra musik och vi hade ingen lust att ta oss annanstans. Dock försvann folket ganska så snabbt, vilket i sig är förståeligt då det ofta är sena spelningar och det ligger bit iväg.
Efter att ha beslutat och för att ta oss till hotellet igen fick vi hugga en taxin på gatan då jag roligt nog inte lyckades få fram slutdestinationen i appen (att leta fram gatunamn på mobilen mitt i natten med linser i ögonen och öl i magen är inte bra förutsättningar).
På hotellet gjorde vi en klassiker och handlade varsin macka + några öl och fick med oss en ny fjärrkontroll också eftersom vi noterat tidigare att TV:n inte fungerade. Väl på rummet konstaterade vi att det inte hjälpte, vi åt våra mackor och sedan var det tack och godnatt för oss båda, vilket troligtvis var lika bra.
