2015 såg vi Nick Cave utan The Bad Seeds på Koncerthuset i Köpenhamn. Det var en ny och mäktig upplevelse då och det var inte direkt svårt att motivera att få se honom igen, den hör gången på Royal Arena.
Vi möttes upp på lunchtåget jag och Stefan, och vi var framme i lagom tid att checka in på hotellet och äta en bit mat. Vi testade för en gångs skull ett nytt ställe, en italiensk restaurang Cucinetta nära köttdistriktet som absolut gav oss mersmak, mycket gott.
Därefter fick vi till omväxling faktiskt köa i regnet för att få en taxi från stationen till Royal Arena, det var lite oväntat. Men vädret var som det var och på arenan skulle 16000 personer samlas och njuta av herr Cave.
Vi var för stunden ganska mätta på öl + att Royal Arena serverar Royal som inte är en favorit. Så vi lyxade till med rödvin, det går ju dessutom väldigt bra ihop med Nick Cave. :) Vi hade helt ok sittplatser ute på kanten som var ovanligt bekväma, det var rejält med utrymme från min plats till nästa.
Nick Cave & the Bad Seeds började på utsatt tid, en tid som tidigarelagts under veckan, vilket man märkte på att många kom lite väl sent. Det var även en hel del spring på toa och till barerna, men det bekom inte oss.
Från att han och bandet kom ut på scen och till de gick av fullkomligt ägde de i stort sett hela lokalen (minus toa/barspringarna då). Jag upphör aldrig att förvånas över hans mäktiga stämma, som alltid tycks gå genom märg och ben. Sångerna från Skeleton Tree som anspelar på hans sons tragiska död var extra mäktiga, i synnerhet när jumbotronen zoomade in hans intensiva blick samtidigt som rösten nästan sprack av alla känslor.
Även de mer klassiska "hitsen" var klockrena, favoriten "From Her to Eternity" var nästan magisk och japp, jag snyftade till "Into My Arms" även den här gången, fast utan hulkande den här gången. :) "Red Right Hand" var också riktigt skön.
Lagom till extranumren gick han (som vanligt) ut i publiken som ingenting och det är en häftig syn att se. Publiken höll snällt i micken medan han visade hur vi skulle klappa med i "The Weeping Song". Sedan hade han med sig en hel drös upp på scenen som stod och dansade och gungade till "Stagger Lee". Nästan lite komiskt i sig med tanke på texten.
På vägen ut handlade vi varsin tröja och följde sedan med i massorna i regnet för att förhoppningsvis hamna på stationen så småningom. Det gjorde vi också, men det var lite förvirrat gällande biljett. Det är verkligen helt obegripligt att de bara har EN automat på stationen för alla resenärer (+ en för enbart Dankort) och vi funderade först på att tjuvåka, men ville vara ordentliga och skippade nästa tåg och ställde oss i den massiva biljettkön bara för att inse att pappret var slut och att det ändå inte gick. Jag hade dessutom velat se dem kontrollera tågen, det var mer som Tokyos tunnelbana och det var omöjligt att se ut eftersom alla rutor immat igen. Turligt nog skulle vi inte så långt och vi visste var vi skulle av. Trots trängseln var det dessutom BETYDLIGT trevligare att ta sig hem på det sättet istället för att gå hela vägen. :)
Vi avslutade kvällen och natten på Old English Pub med Carlsberg, trubadurmusik och faktiskt till och med en stund av Detroit Red Wings live på TV-skärmen ! Vi fick till och med se ett mål (fast de förlorade senare när vi sov sött). :)
Skönt avslut på en riktigt skön dag. Tack Mr Cave för att du avslutade vårt konsertår med riktig stil och klass och som Stefan konstaterade (så fort vi lämnat arenan) tar du en mycket hedersvärd tredjeplats i år!
Set list:
----------
- Anthrocene
- Jesus Alone
- Magneto
- Higgs Boson Blues
- From Her to Eternity
- Tupelo
- Jubilee Street
- The Ship Song
- Into My Arms
- Girl in Amber
- I Need You
- Red Right Hand
- The Mercy Seat
- Distant Sky (feat. Else Torp on vocals)
- Skeleton Tree
Encore: - The Weeping Song
- Stagger Lee
- Push the Sky Away
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar