Johan Glans - World Tour of the World

I ett annat liv (sisådär 17 år sedan), då jag hade mitt första riktiga heltidsarbete som utvecklare på Axis Communications i Lund blev vi en kväll utbjudna på middag av våra ENEA-konsulter på Slagthuset i Malmö. På den middagen skulle även en komiker uppträda och ingen av oss visste vem han var till namnet, men någon kände igen honom som "Den andra i Räkfrossa". Det sade inte mig ett skvatt då, men denne bleke skåning som uppträdde kom att bli det stående samtalsämnet på fikaraster i åtskilliga veckor efteråt och jag glömde aldrig hans namn efter det igen. Det var alltså en ung Johan Glans vi fick se den gången och någonstans kändes det som att cirkeln blev sluten när jag bokade biljetter till mig, Stefan och mamma för att se hans världsturné - över ett år i förväg och biljetterna sålde slut på nolltid.

Vi mötte i alla fall upp mamma på tåget ner och klev av på Triangeln och konstaterade att Malmö bjöd på ett fint väder dagen till ära. Vi traskade omkring lite innan vi tog oss en fika halvt inne, halvt ute på Espresso House.

Efter det knallade vi vidare i vårsolen och mamma hade inte sett Lilla Torg innan, så vi knatade dit och satte oss i solen och njöt av ett par Konrad på Moosehead medan vi väntade in tiden till incheckning på hotellet.

Efter en snabb incheckning (och ett riktigt tråkigt besked att Gösta Ekman lämnat oss :( ), gick vi till Bishops Arms för att ta en öl till innan det var läge att besöka Paddys där vi hade bokat bord för tidig middag.

Stefan och jag var hungriga som vargar medan stackars mamma fortfarande var mätt från brunchmackan. Vi hungriga valde att ta in varsin förrätt, en alldeles delikat västerbottenspaj med löjrom till. Sedan åt Stefan en av de bästa ankrätter han fått och jag körde på en rejäl burgare som verkligen gav mersmak. Mamma testade den vegetariska burgaren och den såg inte alls dum ut heller och vi åt så det rann ut ur öronen på oss. Med så mycket mat i magen var det omöjligt att ens fundera på efterrätt, men vi passade på att gotta oss med varsin Irish coffee istället - och den var allt annat än svag. :)

Jag kan verkligen lovorda Paddys, riktigt god mat, trevlig personal och mysig lokal på det - det blir garanterat fler besök där framöver.

Nåväl, vi lallade iväg till Malmö Live i god tid och satt där och sippade på en öl innan det var dags att knalla in och leta upp våra platser.

Vi hade fina platser rätt i mitten och det är en väldigt fin arena, det var första besöket för oss där. Vi var dock lite förvånade över att det var noll säkerhetskontroll och att man fick ha jackorna med sig in, det hör inte till vanligheterna.

På utsatt tid började för-komikern Lena Frisk från Malmö och hon var väldigt rolig under sina tio minuter och jag kommer aldrig kunna se på en kiwifrukt på samma sätt igen (hennes sätt att beskriva en manlig pung)... :)

Sedan var det då dags för det bleka hotet från Eslöv och redan i introvideon som visar Johans resor över världen och hans underbart taffliga dans till tonerna av Holiday Road (ledmotivet från den första "Ett päron till farsa"-filmen, bara en sådan sak!) var jag helt såld. Det är baske mig omöjligt att summera hans uppträdande på annat sätt än att han körde på i 190 km/h och jag beskrev det efteråt som att skrattandet liksom bulkade upp sig i kroppen till sist, jag hann inte skratta klart i samma fart som han körde nya skämt. Han är verkligen ett komiskt geni och hans stil blir aldrig tråkig. Det finns inget roligare än komiker som skämtar om sina egna tillkortakommanden och Johan Glans är kungen på det området. Lägg sedan till att han är lika gammal som Stefan och nörd på det, det gör att igenkänningshumorn för vår del är enorm. Som t ex porrtidningskassar i skogen - vår tids Pokemonletande. Och vem fasen var det egentligen som lade dit dem? :-D Hans dissekering av våra kristna traditioner är också så rolig att min mage får kramp. "Natten går tunga fjät, runt gård och stuva" Vad fan är fjät? Och stuva?! Och lägger skuggorna ägg?!!! För att inte tala om hans smått fantastiska imitationer av Olle Jönsson i Lasse Stefanz och Christer Sjögren ("Låter han inte som att hans batteri håller på att ta slut?"). För att inte tala om hans utläggning om "På Spåret" och varför han aldrig kommer vara med där. :) Han är mästerlig på att skämta om det vardagliga och att hitta just de där små skruvade sakerna som vi så väl känner igen oss i. Sedan måste även jag säga (som så många innan mig) att det är väldigt befriande att få en kväll där snällheten för en gångs skull får spela första fiolen. I dagens cyniska och iskalla värld är det högst ovanligt.

Precis som med andra riktigt skickliga komiker är det enda jag önskar nu att det släpps en video med föreställningen så att jag kan se om den och hinna landa lite mer, och jag tror att jag, precis som den gången då jag såg honom för 17 år sedan, om ett par veckor kommer att plötsligt bubbla till i ett riktigt flamsigt och härligt skratt över något skämt som helt enkelt inte hunnit skrattats klart åt än. :)

Ja, och kvällen avslutade vi sedan på Bishops Arms + med den obligatoriska BK-burgaren på hotellet. :)