Då var det dags att skriva sista filmkapitlet för Harry Potter. Jag tycker mycket om böckerna och är en av de som gillar att man delat upp bok 7 i två delar. Överlag tycker jag att filmerna har hållit måttet riktigt bra så här långt och senaste filmen är inget undantag. Att skådisarna har åldrats ikapp med filmerna är charmigt att se och blir extremt tydligt om man jämför denna med den första då de är små barn och historien är betydligt mer åt Disneyhållet med Quidditchmatcher, mysfarbrorn Dumbledore och glada Hogsmeadebesök. Skådisarna har förändrats och historien likaså och den som hoppas på att karaktärerna ska svinga ett glas Butterbeer på Three Broomsticks Pub och tävla om huspoäng har inte mycket att hämta här.
Filmen följer boken på ett bra sätt och jag gillar att sjunde delen är så pass mycket "mörkare" än de andra (sett ur ett barnfilmsperspektiv förstås). Tonen läggs direkt i starten då Hermione trollar bort sig ur sina föräldrars liv. Vi får även återse många av de gamla karaktärerna och alla överlever förstås inte till slutet. Harry och hans vänner har vuxit upp och deras värld har blivit en läskig plats. Jag tycker även mycket om J.K. Rowlings sätt att skildra mobbare och översittare, se på en karaktär som Draco Malfoy som var Harrys antagonist som barn, men som ju äldre han blir inte alls håller måttet som riktig "onding", vilket skildras väl i både bok och film. Det hade varit så enkelt att göra honom till en slags superhjälte för de onda.
Den slutgiltiga uppgörelsen kommer i nästa film, och jag var i förväg lite orolig att denna film antingen skulle kännas som en lång transportsträcka eller att man skulle fläska på för mycket och frångå bokens långsamma tempo, men jag tycker man lyckats hålla en bra balans mellan spänning och väntan. Karaktärerna känner hopplöshet i det här läget och det är meningen att man ska känna att de inte direkt kommer någonvart, alltmedan Voldemort och hans anhang blir allt starkare. Jag är glad att man vågar göra en långsam film!
Många hyllar även animeringen av berättelsen om Dödsrelikerna och jag sällar mig definitivt till den skaran. Oerhört vackert och ett smart sätt att få fram berättelsen på.
Jag inser ju förstås att jag är ganska hemmablind eftersom jag älskar böckerna, men för mig är det ett klart värdigt halvt avslut på en charmig serie. Det enda som jag egentligen har att klaga på är att Snape är med så lite och att jag ska behöva vänta ett halvår på att se slutet. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar