Jag tillhör den där skaran som INTE läst DaVinci-koden och som tyckte filmen var ganska småtrevlig. Därför såg jag fram emot att se uppföljaren på bio. Tyvärr höll den inte måttet på något sätt.
Snabb genomgång av handlingen: Påven har trillat av pinnen och ska ersättas, men fyra av de främsta kandidaterna har blivit kidnappade av hemska Illuminati och hotas att avrättas på olika platser i Rom med en timmes mellanrum. Samtidigt har de även lyckats sno åt sig en behållare med anti-materia på CERN-institetet som hotar att spränga hela Vatikanen åt fanders som grande finale vid midnatt. Vatikanen tillkallar experthjälp i form av Dr Robert Langdon (lösa klurigheterna) och Dr Vittoria Vetra (byta batterier på antimateriabehållaren).
1. Fem minuter in i filmen anade jag oråd och var rädd att jag redan genomskådat hela handlingen. Det visade sig vara helt rätt.
2. Tom Hanks karaktär var helt menlös och trist. Han behövde antagligen inte anstränga sig nämnvärt för den här rollen.
3. För en gångs skull har man en kvinnlig karaktär som framstår som relativt trovärdig, cool och smart utan att vara superhjälte. Av detta gör man INGENTING och hon försvinner in i glömskan ungefär som Queen Amidala i Star Wars 3.
4. Trovärdigheten är emellanåt skrattretande låg. Att det är en timme mellan varje avrättning är ett rent skämt. Langdon lyckas naturligtvis BÅDE klura ut var de befinner sig + åka bil genom trånga gator i Rom på exakt en timme varje gång. Gäsp. Ännu värre, antimateriahistorien är så fånig att jag saknar ord. Om man nu har behållare med livsfarligheter på CERN-institutet, VARFÖR låter man en gammal prälle vara den enda som håller koll på dem?!
Jag kan tolerera mycket överdrivenhet i sådana här filmer om de i övrigt är charmiga och lite finurliga, men här blir det bara platt fall.
betyg: 1,5 / 5 där det halva steget enbart ges av skämtet i biblioteket som fick mig att flina lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar