Traitrs + Dead Lights

Vi har varit på gång att se dessa band innan, men jag vill minnas att något ställde in och att vi prioriterade bort det. Därför var det kul att se att de skulle spela igen tillsammans i Köpenhamn.

Dagen till ära sken solen också och hela Köpenhamn var i vårstämning och uteserveringarna gick varma. 

Vi startade själva med att gå till Warpigs och dricka god öl (inomhus, ingen ork att trängas ute). 

Glasskö!

Vi hade tänkt ta med oss en kebab på vägen till hotellet, men tiden sprang iväg och eftersom vi hade ett bord bokat på restaurang kl 18 sprang jag bara upp till rummet och lämnade saker efter att vi checkat in på Comfort Hotel. 

Vi mellanlandade för en öl på Charlie Scotts som namnet till trots inte serverade någon som helst engelsk öl, så det blev att sippa på en belgare medan vi väntade på att det skulle vara dags för vår bordsbokning.

Vi hade bokat bord på mysiga Italiano, en av Köpenhamns första italienska restauranger enligt egen utsago. Jättegod mat, trevlig personal och vi fick dessutom lite operasång mitt i allt ihop. Förrätter: Hummersoppa och musslor. Varmrätter: Spaghetti Carbonara och Lasagne.

Sedan var det dags att gå till Hotel Cecil, en ny bekantskap för oss och ett riktigt trevligt litet ställe med rejäl bar och skäliga priser. 

Först ut på scen kl 20:00 var Dead Lights, och det var riktigt kul att se dem live och det var omöjligt att stå still. 

Nu är vi ju inte 18 längre, så när de spelat klart var vi tvungna att ta en rejäl andningspaus och kanske var det också anledningen till att vi inte riktigt orkade se hela spelningen med Traitrs (även om vi stod där ett bra tag). Nu gjorde de inget då lokalen är så smart ordnad att man ser banden var man än står. Mycket uppskattat!

Efter spelningarna passade vi på att handla allt med Dead Lights i merchen och de var båda på plats och signerade glatt och vi slängde ett par ord. Sångarens linser är ju lite speciella, i synnerhet när han inte har resten av sin scenklädsel, så jag hajade till ett par gånger när jag hade hunnit glömma det. 

Traitrs hade vi handlat innan och de hann försvinna innan vi kom på att hugga dem också, men det må så vara. Vi var mer där för Dead Lights ändå. 

Vi fick även ett bra snack med gamle hederlige Brian.

Vi gjorde ett snabbt stopp på Old English också på vägen tillbaka till hotellet, men det var inte mycket att hurra för och ölen var inte ens god (men säkert dyr)  så vi gick till Kebabish istället för att få oss lite mer mat. Jag hade försökt förboka, men fick bara upp indiskt så jag trodde jag fumlade. Döm om vår förvåning när det visade sig att Kebabish faktiskt var en indisk restaurang nu! Lite förvirrade beställde vi två kycklingrätter + kebabspett och drog oss till rummet. Förbaskat god indisk kyckling måste jag säga!

Dagen därpå tog vi oss hem utan krämpor i regnet och konstaterade att det varit en riktigt trevlig kväll på andra sidan sundet. 

Fredrik Lindström - Stora Dialektshowen

Jag har alltid haft ett gott öga till Fredrik Lindström. Han har den där typiska lite torra akademikerhumorn och vill gärna föreläsa om ämnen som han kan mycket om. Dialekter är dessutom hans adelsmärke som språkhistoriker så vi hade gott hopp om att få en underhållande kväll i Malmö.

Jag hade tagit ledigt så vi tog oss in till Hässleholm till tio och pressade in bilen på parkeringen men insåg att tåget vi hade tänkt ta var en hel del försenat, vilket var lite trist. Det slog mig att det gick ett SJ-tåg om 10 min och jag har ju en drös poäng att utnyttja, så vi "vaskade" biljetten hos Skånetrafiken och hoppade på SJ-tåget istället (efter lite spårförvirring) och kom därför fram tidigare än planerat.

Vi traskade upp i vårsolen till skivaffären Rundgång där Stefan passade på att fylla på vinylförrådet. Därefter besökte vi SciFi-bokhandeln där jag inhandlade två Berglin-böcker som jag tror mig ha missat och efter det var det dags för lunch på Texas Longhorn. Vi åt goda burgare och njöt av kall öl och passade på att ta varsin dessert på det. Mycket gott och vi glömmer ju aldrig hur de räddade oss matmässigt på Sweden Rock.

Sedan var det dags att leta upp hotellet, Home Hotel Temperance. Vi var dock lite för tidiga för att checka in så vi väntade i restaurangdelen. Rummet var på femte våningen och var rejält. Jag hade faktiskt lagt på 200 kr för en uppgradering bara för att få en dubbelsäng. Nu blev resten dessutom betalat med poäng hos Strawberry, så det var ett bra pris. :)  

Dästa av vårsol och mat tog vi en lite powernap i den stora sängen, sedan gav vi oss så småningom ut igen och svängde in på Pivo, där vi lyckades tränga ner oss vid ett bort och avnjuta deras tjeckiska öl.

Sedan var det dags att ta sig bort mot Slagthuset där vi hade bokat oss för buffé innan showen. Vi är ju inga vänner av buffé, men det lät gott när vi läste om det och vi blev inte besvikna. Gott, fräscht och skönt att det inte var så stabbigt som på andra ställen (t ex Farozon i Hässleholm). Jättekul att det var så mycket vegetariskt också.

Våra bordsgrannar visade sig vara trevliga Malmöiter i pensionsåldern som vi hade ett mycket trevligt samtal med genom middagen. De åkte på mycket humorshower + konserter tillsammans och det var riktigt kul att träffa på likasinnade med skön humor. Extra kul var att de också sett Batra och Glans, fast i Kristianstad och de var lika besvikna som vi. Man vet att man har med bra folk att göra när de - med rätta - vågar kritisera Sveriges humorälsklingar.

Sedan var det då dags för showen och redan när man satte sig tillrätta och hörde M.A. Numminen i högtalarna kändes det som att det skulle bli en bra kväll.  

Det visade sig vara helt rätt förväntning, Fredrik och hans sidekick Helena Lindegren levererar från första sekund. Även Helena är jätteduktig på dialekter och blir ett skönt tillskott till Fredriks humor.  

Extra kul är att de har utlovat att köra en tredjedel av showen med lokal anknytning, så det var en hel del Malmö/Skåne-relaterade skämt invävda där uttalet av Facebook = FISSPUCK fick mig att skratta gott.

Sedan blir jag ju stormförtjust av att han öppnar med ordet FYLLKAKA, eftersom jag har en mor som berättat om när hon och en kompis, nyinflyttade till Sverige och Skåne bad expediten om fyllkaksljus utan större framgång. 

Östgötarna får sig också en rejäl släng av sleven (sex på östgötska är tydligen en omöjlighet) och Lars Lerin som Persbrandt i Bet 365-reklamen är fantastiskt roligt.  

Invävt med alla roliga dialektala ord är förstås också en bra dos utbildning där Fredrik på sitt typiska sätt förklarar varför storstäder alltid anses ha snobbigast dialekt, att vi tenderar att behålla var dialekt efter en viss ålder oavsett var vi bor, att djur också har dialekter och att mycket handlar om hur vi tolkar melodier. Att Göteborgare är glada gubbar kan ha lika mycket med språkmelodin att göra (de går upp i ton i slutet på en mening till skillnad från t ex finlandsvenskan).

För att sammanfatta är det 90 min av skön, intelligent underhållning med lite "under bältet"-skoj på lagom platser. 

Efter en så pass lyckad kväll ville vi såklart avsluta med några öl när vi nu ändå var ute på vift och vi hamnade först på BrewDog tills de stängde ner, därefter tog vi oss till Lilla Torg där ställena hade terrassvärmarna igång för fullt. 

Ölen var sannerligen inte billig, men det är inte mycket att göra åt och när även Lilla Torg stängde ner hade vi som tur var noll behov av mer mat, så vi tog oss direkt till hotellet och sussade sedan skönt i den stora hotellsängen till regnskval på plattan. Så mysigt!

Dagen efter var vi i bra form och hoppade som alltid över frukosten och tog oss istället till tåget i mer vårsol för att komma hem till katterna. Medan vi gick planerade vi in vad vi skulle handla på vägen hem och då lyckades jag klantigt nog ta ett snett steg som gör att fotleden vek sig helt och jag tuppade av lite och stupade i backen med knät först. Stefan och en okänd kvinna hjälpte mig snabbt upp och jag konstaterade bittert (med många års vana av uttänjd led) att jag behövde binda om leden så snart det gick för att stoppa svullnaden. Vi var rätt nära centralen tack och lov, men apoteket där hade inte öppnat än så jag handlade ett par strumpbyxor på Pressbyrån för att stoppa det värsta. Onödigt strul efter en så trevlig resa, men jag lyckades faktiskt förhindra det värsta.

Bortsett från det var det en toppenresa till Malmö som definitivt gav mersmak! Fredrik har lagt ribban högt för de komiker som vi ska se framöver.